This is a study about how embodied cognitive processes relates to slow drawing processes such as stippling, but also other slow mediums such as graphite pencil. With an auto-ethnographical research method the production of a stippled drawing is examined in relation to contemporary cognitional science, as well as a cognitive experiment that examines how important time and technique is to mental processes surrounding the drawing. The study is then examined in relation to other realistically stippled drawings to establish data outside the personal narrative. The main results were that the amount of time you spend drawing the studied object increasingly enhances the cognitive process of gathering of information. Furthermore the usage of hands during this slow process is established as an effective way to feel and remember the essence of an object for a longer period of time. Also, the parallell pause that occurs whilst drawing slowly and methodical enables reflection that stimulate the embodied cognitional processes linked to learning and understanding about objects outside ourselves.

The study explores Vera Friséns (1910-1990) drawn self-portraits with the aim to establish new knowledge about a previous uncharted part of Friséns artistry, where previous focus mainly has been on painting. The self-portraits are examined and discussed in relation to Bia Mankell's previous reserach about the genre of self-portraits during the 1900's along with the phenomenology of drawing as defined by David Rosand. Study shows three main themes are found in Friséns drawings: the prominent eyes and the gaze, the moving and tactile hand and the occurence of vegetation. Study shows that the visual elements in Friséns drawings partly correlate with modernist conventions. Further, through the directions of the gaze Friséns self-portraits can be interpreted as an exploration of her own identity since eyes tend to represent the immaterial aspects of a human being. The occurence of the moving hand and vegetation can partly be interpreted as symbolic for the artist role as well as the close connection Frisén had to nature, however the most prominent is the connection to the artists moving hand which can be traced through the lines of the drawings. Study touches upon the relationship and interaction between the drawn self-portrait and the viewer, where the conclusion is drawn that when placing previously private drawings in the context of a public exhibition new meanings are created, where the open structure of the drawing together with the viewers gaze contribute to complete the drawings in a new way as well as the materiality of the drawings affect the viewer in relation to time.

The tool, the practice and the spatial experience.     Painting to see the room Drill a small, almost invisible hole in the center of the canvas and see the room through it.   Grapefruit: A Book of Instructions and Drawings by Yoko Ono      I det här projektet har jag formgett och byggt en uppsättning analoga verktyg som kan användas för att utforska rum.  Jag är har tittat på hur verktygen får oss att se nya kvalitéer i arkitekturen och ger oss förståelse för vår egen relation till rummet.     I verktygen har jag använt ramar, speglar och rör som på olika sätt beskär, förskjuter, skapar en distans eller access i rummet .   Upptäckterna delar jag sedan med mig av genom illustrationer, som hämtar inspiration både från serier och arkitektoniska representationer.   Med illustrationerna vill jag skapa en diskussion och en medvetenhet om hur vi upplever rum och arkitekturen. / Painting to see the room Drill a small, almost invisible hole in the center of the canvas and see the room through it.   Grapefruit: A Book of Instructions and Drawings by Yoko Ono     In this project I have designed and built a set of analog tools that can be used to explore a space.  I have been looking into how the objects make us see new qualities in the architecture and give us understandings about our relationship to the space.    The elements  I have worked with are frames, mirrors and tubes that in different ways cut, shift, create distances or access in the space.     I am sharing my findings through illustrations, inspired by both comics and architecture representation. With the drawings I want to stimulate the debate and create an awareness on how we experience spaces and architecture.

In my bachelor’s project I have examined how different starting points can affect the working process and the results, when making picture books or comics. I have made around 15 experiments, in which I chose a starting point and created a story with this starting point as a framework. The starting points were related to the different components one has when making picture books or comics, such as: drawings, aspects of the book object (size, paper, flickering of pages) and relations between text and image. The purpose has been to investigate working methods, to learn more about the medium-specific qualities of the picture book, and to expand my own storytelling. The final result is four books, in which the four different starting points are interconnected in the stories.

This master essay is about the process as a motive and how I collaborate with the material. How the paintings go from being constructions to becoming paintings where the color, gestures and mark making creates a content in itself. The fiction of materials.   The essay begins with me in my studio working on a painting. Trying to solve the problems in the painting. This section ends with me flipping the painting upside-down, realising that the problem I had was gone.   The next chapter is about what happens during the process from the first idea to the finished painting. How visual ideas appear in front of me in my everyday life in small details. I compare the ideas with the miracles in the 2006 movie Wristcutters a Love Story and how all the characters see small miracles; no one cares, exact the main character Zia. I also write about the Art Concrete-movment from the 1930s and there attitude towards painting.    In the end of this chapter I write about Günther Förgs artistry; his fascination of the early modernist painters and how he break their rules.    The next chapter is about the importens of AbEx (abstract expressionism), the artistry of Joan Mitchell and how the rapper MF DOOM influens my way of working with painting.   The essay end with me talking about Maria Lassnigs influence over my own artistry. How she haunts me. In this chapter I also write about my background; my home town Gävle, the importens of the HipHop subculture and feeling a bit odd in my hometown.The very last thing is a quote about painting by Amy Sillman from her essay ”On color” and how that quote led me to where I am now as a painter.

I uppsatsen undersöks hovbildhuggaren Johan Tobias Sergels teckningar av samtida föräldraskap från 1700-talets andra hälft – en dramatiskt föränderlig period i Sveriges och Europas historia, präglad av upplysningsfilosofins omvälvande framväxt. Flertalet teckningar skildrar Sergels egen familj, och kung Gustav III i relationen till sonen och tronarvingen Gustav (IV) Adolf. Genom bildanalyser med stöd i en semiotisk begreppsapparat, samt analys av Sergels samtid, utforskas teckningsmotivens betydelser och hur de kan förstås i den historiska kontexten. Undersökningen visar hur två tydligt definierbara teman återkommer i Sergels teckningar (ömhet, intimitet och fysisk interaktion och pedagogik och utbildning), och hur motiven kan förstås som uttryck för upplysningsfilosofiska idéer om föräldraskap och familjelycka. Särskilda bildelement kan tolkas som tecken för strömningens progressiva moder- och faderskapsideal, som uttryckts av bl.a. upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau i Émile ou de l’education (1762), och återkommer i läroboken Barnabok (1780), tillägnad den då tvåårige Gustav (IV) Adolf. Undersökningen visar också hur Sergels skildringar av den egna familjen och det kungliga faderskapet, kan betraktas som konstnärliga tolkningar av då rådande familjeförhållanden. Ett urval brev till och från Sergel, samt tidigare forskning, styrker bilden av att Sergel, hans sambo Anna Rella och kung Gustav III praktiserade föräldraskap i linje med centrala upplysningsfilosofiska värden.

Jag kollar på världen och den kollar tillbaka på mig. Blicken följer allt jag gör. Jag sparar på det jag ser. Världen är dekorerad. Jag står framför kopiatorn. Papperena är varma. Jag är en alkemist. Jag skapar guld och evigt liv. Allt blir till teckningar. Linjerna lever. Jag bygger maskiner för seendet. De ska ändra hur du ser på saker. Du ser allt jag har lagt mina ögon på.

This study takes its starting point in a shift identified at the Teacher Institute of Drawing (Teckningslärarinstitutet - TI) within the Konstfack School of arts and crafts in Stockholm at the time of the wave of radicalism that took place in about 1968. Changes in the drawing instruction at TI have been examined through interviews with former students at the institute, student fanzines and archive materials relating to the restructuring of the Konstfack School during the 1960s. Here, it emerges that the curriculum previously focused largely on aspects of form in the mastery of tools used to produce images. After 1968, however, the drawing education became substantially more theoretical. It came to focus more on discussing pictures and images and understanding the societal functions of drawing, which were emphasized more than students’ own creative work. During the period studied, subject categories were also restructured, with new constellations arising and the boundaries between different media becoming more diffuse. Ingredients in these changes included photographic media, analyses of mass media and a critical questioning of an autonomous artistic domain. A disrupted balance in power relations at the school, with students questioning established norms, contributed to this new orientation.  In a creative process, accompanying the research, I have engaged in practices of picturemaking no longer included in the training at the current Department of Visual Arts and Sloyd Education at Konstfack, evolved from the former Teacher Institute of Drawing. This work could be described as a form of experimental archaeology, in which I have reflected on how practices might tread new paths when excluded from a previous context. I tested a method of free expression in painting and practised life drawing. I produced a large sculpture, to afford space for creating with physical materials. I also investigated drawing as a basis for other forms of pictorial expression, such as sculpture. The experience of this process enhanced my understanding, contributing an independent comment on the theoretical and historical investigation. The result is a monument in the form of an installation, constituting a tribute to the historical profession of drawing teacheresses. / Som utgångspunkt för studien har ett brott i undervisningen på Konstfacks Teckningslärarinstitut (TI) identifierats vid tiden för 68-vågen. Något som i förlängning kan antas ha påverkat kunskapsstyrning via undervisning i svenska statliga grundskolor och gymnasier. Baserat på intervjuer med före detta elever på Teckningslärarinstitutet, studenttidningar och arkivmaterial från 1960-talets omstruktureringar av utbildningen har förändringar i teckningsundervisningen undersökts. Här framkommer att den äldre undervisningen i stor utsträckning inriktades på formaspekter i behärskande av verktyg för bildframställning. Efter 1968 teoretiserades teckningsundervisningen kraftigt. Den fick en tydligare riktning mot tal om bilder och mot förståelse av teckningens sociala funktioner än mot elevers egna skapande. Under den undersökta perioden gjordes också omstruktureringar kring ämnesindelningar där nya konstellationer uppstod och uppdelningen mellan olika medier blev otydligare. Fotografiska medier, massmedieanalys och ifrågasättande av en autonom konstsfär hade del i teckningens förändring. Rubbad balans i skolans maktförhållanden med studenters ifrågasättande av det etablerade bidrog.   Som ett visuellt gestaltande spår till undersökningen har jag prövat bildskapande praktiker, vilka inte ingår i den nuvarande bildlärarutbildning som utvecklats ur dåtidens teckningslärarutbildning. Det gestaltande arbetet kan beskrivas som ett slags experimentell arkeologi. Här har jag reflekterat över hur praktiker kan ta nya vägar när de utesluts ur ett sammanhang. Jag prövade en metod för fritt skapande inom måleri och deltog regelbundet i modellteckning. För att låta praktiskt skapande i fysiskt material ta plats gjorde jag en stor skulptur. Teckning som grund för andra bilduttryck, såsom skulptur, undersöktes. Det gestaltande arbetet har gett en erfarenhetsbaserad ingång till förståelse och bidrar som fristående kommentar till den teoretiska undersökningen. Resultatet är en installation som ställdes ut under Konstfacks examensutställning. Installationen utgör ett monument över den historiska yrkesgruppen teckningslärarinnor.

Fotografi är i dag mycket attraktivt och lockar mängder av folk från konstsamlare till beundrare i alla åldrar. Internationellt sett är i dag skandinaviskt fotografi högt eftertraktat och intresset ser inte ut att avta, tvärt om. Här, vid väg ände, precis invid Kottlasjön på Lidingö ligger ett gamalt vackert vattenverk. omgivet av speciell natur och ett stilla landskap. Huset har stått oanvänt sedan många år och väntar på nya vindar. Med sparsam renovering, och nödvändiga åtgärder kan detta utgöra grunden för en ny mötesplats och verkstad för samtida konstfotografi. / An old waterwork is beeing transformed to a place for photography workshops with focus on creative photography. As the light creates a tension in the photography, it will do the same here with openings, reflections and light slots. A play with the daylight. After thrifty renovations and necessary actions the waterwork will become a meetingplace for workshops and contemporary art photography.