Denna studie syftar till att synliggöra förskollärares beskrivningar kring utmaningar och strategier i samverkan med vårdnadshavare som har begränsad förståelse i svenska språket och annan kulturell bakgrund än svensk. Studien undersöker den informella kommunikationen i hallen på förskolan. För att uppnå syftet utgår studien från två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare utmaningar vid samverkan i hallsituationen med vårdnadshavare på en förskola med mångfald avseende språk och kultur? Vilka strategier beskriver förskollärare som användbara för att vid hämtning och lämning i hallen skapa förståelse mellan förskolläraren och vårdnadshavare som har begränsad förståelse i svenska språket och en annan kulturell bakgrund än svensk? Metoden som tillämpas är kvalitativ intervjustudie. Resultatet visar att förskollärarna anser att det finns utmaningar i samverkan med vårdnadshavare som har annan kulturell bakgrund än svensk och där språkförbistringar förekommer. Dessa utmaningar grundar sig i kommunikativa problem och kulturkrockar. Däremot beskriver förskollärarna flera strategier för att bemästra utmaningarna. Några strategier som resultatet präglades av är ett förhållningssätt baserat på nyfikenhet, förtroende och kompetens, visuell kommunikation, ett förenklat språk med vårdnadshavarna samt förskollärares förmåga att lära sig ord på vårdnadshavarnas språk. En till strategi som synliggjordes var att förskollärarna hade möjlighet att hämta en kollega på förskolan som behärskar flera språk. Strategierna beskrivs som användbara vid den informella kontakten i hallen

Syftet med denna kvalitativa studie var att analysera förskollärares positioneringar av sig själva och av vårdnadshavare under inskolning av nya barn i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt var positioneringsteorin, och datainsamlingen skedde genom kvalitativa intervjuer med tre verksamma förskollärare på avdelningar för yngre barn. Empirin utgjordes av transkriberingarna från de genomförda intervjuerna och detta har sedan analyserats med hjälp av tematisk analys, där materialet sorterades, reducerades, tematiserades och argumenterades. Tematiseringen gjordes genom kategorisering och kodning av transkriberingarna för att upptäcka vilka positioneringar som framträdde i materialet. Studiens resultat visade att förskollärare positionerar sig själva och vårdnadshavare på flera olika sätt i sina beskrivningar för inskolning av nya barn i förskolan. Förskollärarna positionerade sig själva bland annat som informant, förstående och anpassande. Några av förskollärarnas vanligast förekommande positioneringar av vårdnadshavare var positionen som oerfaren, otrygg och informant. Förskollärarnas positioneringar av sig själva och av vårdnadshavare kunde kategoriseras som antingen överordnade, likvärdiga och underordnade positioner. Utifrån resultatet framgick det att förskollärarna växlade mellan att positionera sig själva eller vårdnadshavare som överordnad, samt att detta ofta medförde att förskollärarna positionerade sig själva och vårdnadshavare som likvärdiga. Utifrån positionerna som presenterades i resultatet fördes en diskussion där det framgick att innebörden för den överordnade positionen varierade beroende på om förskollärarna positionerade sig själva eller vårdnadshavare som överordnad.  Slutsatserna som drogs var bland annat att förskollärares positionering påverkas av deras perspektiv och tidigare erfarenheter, samt att kombinationen av förskollärares pedagogiska och yrkesmässiga expertis tillsammans med vårdnadshavares expertis kring sina barn krävs för att barn och vårdnadshavare ska kunna erbjudas goda inskolningar.

Syftet med denna studie är att kritiskt analysera de nuvarande samverkansformerna för vårdnadshavare som inte har svenska som förstaspråk inom förskolan. Vår forskningsstudie tar stöd i ett relationellt perspektiv som är vår teoretiska utgångspunkt. Studien har utgått från en kvalitativ ansats med åtta förskollärare som deltagit i semistrukturerade intervjuer. Empirin har analyserats med hjälp av kodning och tematisk analys. Resultatet av vår studie visade på en ömsesidigt positiv syn på samverkan trots kommunikativa hinder som kan uppstå till följd av språkliga barriärer. Vår forskningsstudie synliggjorde även att förskollärarna hade utvecklat och implementerat ett antal olika relationsförebyggande kommunikativa verktyg.  Slutsatsen av studien framhäver betydelsen av att integrera interkulturella perspektiv och anpassningsbara samverkansformer. Vidare poängteras vikten av att utveckla konkreta verktyg för att underlätta effektiv kommunikation mellan förskollärare och vårdnadshavare med varierande kulturella bakgrunder, vilket är avgörande för att främja en fungerande samverkan.

Bakgrund I värden hade 1,79% (2 482 500 miljoner) av de barn som föddes år 2017 ett medfött hjärtfel, där incidensen bland pojkar var 1,91% (1 372 000 minjoner) och flickor 1,66% ( 1 109 500 miljoner). Av de som föddes i Sverige 2017 hade 1-1,5% (503-755) ett medfött hjärtfel. Syfte Syftet med studien var att undersöka erfarenheter av att vara vårdnadshavare till barn som vårdas och har medfött hjärtfel. Metod En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i PubMed, Scopus och Cinahl. Fridbergs femstegs modell användes för att analysera studierna. Resultat Analysen resulterade i två huvidkategorier: "Upplevelser av förändring och känslomässiga utmaningar" och "Att hantera vardagslivet kring vården". Bristande information från sjukvårdspersonal skapade otrygghet och minskad tillit. Inkludering av vårdnadshavare i omvårdnaden framstod som viktig samt gav kontroll och förståelse. Vid diagnos och operation upplevde vårdnadshavare känslor som chock och överväldigande. Den ekonomiska bördan försvårades för vårdnadshavarna, särskilt vid långa avstånd till sjukhuset. Konklusion Sammantaget pekar studien på behovet av förbättring inom vården för att stödja vårdnadshavare mer effektivt vid vård av barn med medfött hjärtfel. Vidare visar studien på en känslomässig turbulens hos vårdnadshavare där stödet från vården brister.

Syftet med denna kvantitativa enkätstudie är att undersöka vilka grupper vårdnadshavare som har högst och lägst förtroende för förskolan under inskolning. Grupperna har kategoriserats utifrån kön, ålder, utbildningsnivå och primärt språkbruk. Utöver de undersökta grupperna har även en jämförelse mellan traditionell och föräldraaktiv inskolning gjorts i relation till vårdnadshavares förtroende. Enkäten besvarades av 373 vårdnadshavare och resultatet visade att vårdnadshavare som var män, äldre än 33 år och saknade högskoleutbildning hade ett högre förtroende procentuellt jämfört medvårdnadshavare som var kvinnor, 33 år eller yngre och högskoleutbildade. Gällande primärt språkbruk fann vi inga resultat vi bedömde som tillförlitliga. Resultatet visade också att vårdnadshavare som skolat in via traditionell inskolningsmetod har högre förtroende än vårdnadshavare som skolat in via föräldraaktiv inskolningsmetod. En slutsats som dras är att ärlig kommunikation kan saknas, trots att det är av vikt för vårdnadshavares förtroende för förskolan under inskolning.

Abstract Vårt syfte med studien är att kunna bidra med kunskap om hur vårdnadshavare och förskolepersonal upplever kommunikationen när det kommer till samverkan och deras egna tankar kring samarbetet mellan hem och förskola. När det kommer till respondenternas egna tankar så kan det vara exempelvis lösningar som fungerat väl och strategier som fungerat mindre bra. Samt kan det innefatta hur förskolepersonalen tänker kring läroplanen för förskolan (Lpfö18) och hur den är närvarande i arbetet. Vi skapade kvalitativa enkäter till både förskolepersonalen och till vårdnadshavarna som vi skickade ut via Google forms, svaren kom sedan in och datorn sammanställde dem till oss. Därefter analyserades svaren och vi jämförde de sinsemellan, vilka likheter samt olikheter det fanns kring samverkan ur bådas perspektiv. I resultatdelen framkommer det att för att samverkan ska fungera väl krävs det en tydlig dialog och kommunikation med vårdnadshavare och hem från förskolepersonalens håll. Vilket vi fått erfara ur våra enkätsvar och det krävs att personalen har en god kännedom om vilka kommunikations redskap som vårdnadshavarna eftersöker för att informationen ska nå ut till alla. Digitalsamverkan kommer även att belysas i resultatdelen, vilket både hem och de i verksamheten ansåg vara viktigt samt vilka former den gärna bör delas ut i. Den valda teorin i arbetet blev det sociokulturella perspektivet som vi använde oss av vid analys och begrepp som kommunikation, interaktion och dialog vid samspel kom att spela stor roll.

Samverkan mellan vårdnadshavare och förskolan är viktigt för en likvärdig förskola och för barns utveckling och lärande. Förskolan har ett ansvar att kommunicera utbildningsuppdraget till hemmet för att på så vis ge vårdnadshavarna en insyn i utbildningen. Förskolan ska även skapa kanaler och möjlighet för vårdnadshavare till delaktighet i sitt barns utbildning. Studiens syfte har varit att analysera de konstruktioner av förskolans utbildningsuppdrag som framträder hos vårdnadshavare. Det intagna teoretiska perspektivet har varit socialkonstruktionismen. Totalt har fyra vårdnadshavare medverkat i denna kvalitativa intervjustudie och det resultat som presenteras grundar sig på deltagarnas beskrivningar av uppdraget. Tyngdpunkten i resultatet ligger på vårdnadshavares konstruktioner av undervisning och omsorg där undervisningen av vårdnadshavare beskrivs som oviktig medan omsorgen anses vara ovärderlig. Det framkom genom resultatet också brister både kring förskolans metoder för att kommunicera uppdraget men också bristande kvalitet i det innehåll som kommuniceras. Med stöd av resultatet konstateras ett samband mellan innehållet i förskolans kommunikation och vårdnadshavares konstruktioner av uppdraget.

<p><em><p><strong><em><p>SAMMANDRAG</p><p>C-uppsats i rättsvetenskap av Sofie Johansson, ht-08.</p><p>”Vårdnadsöverflyttningar – En utredning av i vilka situationer föräldrar</p><p>riskerar att förlora vårdnaden om sina barn”</p><p>Handledare: Jeanna Lantz</p></em><em><p>Uppsatsen syfte är att undersöka och analysera vad som krävs för att en</p><p>vårdnadsöverflyttning ska komma till stånd. Grundfrågan handlar alltså om när föräldrar kan</p><p>förlora vårdnaden om sina barn och därmed om när en vårdnadsöverflyttning kan ske. För</p><p>att undersöka detta krävs att även den faktiska vårdnaden utreds. Inom detta område är</p><p>barnperspektivet och barns bästa centralt. Därför föll det sig naturligt att även formulera en</p><p>delfråga som frågar vilken roll barnperspektivet spelar i vårdnadsöverflyttningar. Uppsatsen</p><p>bygger på en traditionell rättsvetenskaplig metod. Lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin</p><p>analyseras i tur och ordning. Materialet är dock till viss del hämtat från utomrättsliga källor.</p><p>De relevanta lagarna är Föräldrabalken (FB), Socialtjänstlagen (SoL) och lagen med</p><p>särskilda bestämmelser om vård av unga. Uppsatsen är koncentrerad på</p><p>vårdnadsöverflyttningar som sker som följd till att barnet tagits om hand för samhällsvård.</p><p>Avgränsning sker bland annat genom att vårdnadsöverflyttningar som sker på grund av</p><p>skilsmässa eller dödsfall inte kommer att behandlas. Endast situationer som rör barn kommer</p><p>att utredas. Den övergripande slutsatsen är att en förälder kan förlora den faktiska</p><p>vårdnaden enligt 2 § LVU på grund av missförhållanden i hemmet, som till exempelvis</p><p>misshandel eller missbruk. Den rättsliga vårdnaden kan förloras på grund av två</p><p>anledningar; på grund av brister i omsorgen enligt FB 6:7 eller enligt FB 6:8 på grund av att</p><p>barnet rotats sig och haft dålig kontakt med föräldrarna under placeringen. Här är också</p><p>barnets egen vilja särskilt viktig.</p></em></strong></p></em></p>

SAMMANDRAG C-uppsats i rättsvetenskap av Sofie Johansson, ht-08. ”Vårdnadsöverflyttningar – En utredning av i vilka situationer föräldrar riskerar att förlora vårdnaden om sina barn” Handledare: Jeanna Lantz Uppsatsen syfte är att undersöka och analysera vad som krävs för att en vårdnadsöverflyttning ska komma till stånd. Grundfrågan handlar alltså om när föräldrar kan förlora vårdnaden om sina barn och därmed om när en vårdnadsöverflyttning kan ske. För att undersöka detta krävs att även den faktiska vårdnaden utreds. Inom detta område är barnperspektivet och barns bästa centralt. Därför föll det sig naturligt att även formulera en delfråga som frågar vilken roll barnperspektivet spelar i vårdnadsöverflyttningar. Uppsatsen bygger på en traditionell rättsvetenskaplig metod. Lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin analyseras i tur och ordning. Materialet är dock till viss del hämtat från utomrättsliga källor. De relevanta lagarna är Föräldrabalken (FB), Socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Uppsatsen är koncentrerad på vårdnadsöverflyttningar som sker som följd till att barnet tagits om hand för samhällsvård. Avgränsning sker bland annat genom att vårdnadsöverflyttningar som sker på grund av skilsmässa eller dödsfall inte kommer att behandlas. Endast situationer som rör barn kommer att utredas. Den övergripande slutsatsen är att en förälder kan förlora den faktiska vårdnaden enligt 2 § LVU på grund av missförhållanden i hemmet, som till exempelvis misshandel eller missbruk. Den rättsliga vårdnaden kan förloras på grund av två anledningar; på grund av brister i omsorgen enligt FB 6:7 eller enligt FB 6:8 på grund av att barnet rotats sig och haft dålig kontakt med föräldrarna under placeringen. Här är också barnets egen vilja särskilt viktig.

Syftet med arbetet är att bidra med kunskap till lärare om hur de kan designa den skriftliga informationen som skickas på en veckobasis till vårdnadshavare, så att chanserna ökar att den blir läst. Arbetet har en kvalitativ ansats där en litteraturstudie, intervjuer och en observation används som metoder för empiri-insamlingen. Undersökningens metodval baseras på ett människocentrerat designperspektiv där gestaltningsförslaget baseras på teoretiska perspektiv inom kognitionspsykologin och informationsdesign.   Resultatet synliggör en brist på riktlinjer och en enhetlig struktur för veckobrevens utformning och innehåll. Detta är en anledning till att vårdnadshavare ibland inte tar del av informationen. Det finns en riktlinje som arbetet funnit när det kommer till den veckovisa informationen som skickas till vårdnadshavarna. Det är att lärarna har ett ansvar enligt läroplanen för grundskolan, LGR22, att informera om elevernas skolsituation, mående och kunskapsutveckling. Denna riktlinje talar inte om hur lärarna ska kommunicera ut informationen.   Arbetet visar att genom att ha en tydlig rubrik för veckobrevet, upplever vårdnadshavare att det är enklare att kunna förstå brevets relevans. Genom att varje veckobrev skrivs utifrån en mall, där brevets innehåll får en tydlig hierarkisk uppbyggnad med fasta rubriker skapade utifrån vårdnadshavarnas behov, kan vårdnadshavarna skapa sig en mental bild av veckobrev. Något som skapar trygghet och möjliggör att vårdnadshavarna enkelt kan orientera sig i brevet och snabbt hitta informationen som är relevant för dem. Utifrån resultaten gestaltas en mall som ska fungera som en standardiserad informationstyp för veckobreven. Vid utprovning av mallen fick en vårdnadshavare studera mallen och komma med synpunkter. Konceptet var passande för vårdnadshavarna och designen upplevdes som tydlig och lättläst, däremot kunde vissa delar möjligen innebära dubbelarbete för lärarna.