Streblow, Heike (2019). Samverkan mellan skolan och hem. En intervjustudie om hur fyra grundskolerektorer uppfattar sin roll i samverkan med vårdnadshavare generellt, och specifikt med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. (Collaboration between school and home. What four principals think of their part in collaborating with legal guardians in general and with legal guardians to children in need of special education - a study of interviews).Specialpedagogprogrammet, 90 hp, Fakulteten för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet.Förväntat kunskapsbidragStudien ska bidra till ökade kunskaper om hur fyra grundskolerektorer uppfattar sin roll i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare generellt, och specifikt mellan skolan och vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd.Syfte och frågeställningarSyftet med arbetet är att öka kunskapen om hur fyra grundskolerektorer uppfattar sin roll i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare generellt, och specifikt mellan skolan och vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. För att uppnå syftet är frågeställningar följande:-Vilka roller har rektorer i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare generellt, och specifikt mellan skolan och vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd?-I vilka sammanhang samverkar rektorer med vårdnadshavare?TeoriBronfenbrenners utvecklingsekologi används när studiens resultat analyseras eftersom teorin bedöms som lämplig då den utgår från att individens, det vill säga elevens utveckling påverkas av samspelet eller samverkan mellan individen/eleven och dess omgivning, i just den här studien skolan och elevens vårdnadshavare. Dessutom används även den genomgångna forskningen i analys som stöd.MetodStudien använder en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Fyra grundskolerektorer har intervjuats med avsikten att kunna visa på variation angående synen på grundskolerektorernas roll i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare. Studien vill tolka och förstå respondenternas perspektiv, istället för att förklara och generalisera det framkomna resultatet. Det kvalitativa synsättet har sin grund i fenomenologin och i hermeneutiken.ResultatStudiens resultat visar likheter i hur fyra grundskolerektorer uppfattar sin roll i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare generellt, och specifikt mellan skolan och vårdnadshavare med barn i behov av särskilt stöd. Grundskolerektorerna är medvetna om sin viktiga roll i att organisera samverkan mellan skolan och vårdnadshavare generellt, och med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. Rektorerna tycker att det i första hand är mentorn som ska initiera samverkan med vårdnadshavarna generellt men också med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. Rektorerna anser att även specialpedagogerna spelar en viktig roll i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare, särskilt med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd.Specialpedagogiska implikationerDet har framkommit att såväl rektorn som specialpedagogen spelar en viktig roll i samverkan mellan skolan och vårdnadshavare generellt men framför allt när det gäller vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. Även kontinuitet, stabilitet och uthållighet i skolan vad gäller skolledning och skolpersonal kan vara avgörande, i synnerhet för elever i behov av särskilt stöd. Dessutom är det betydelsefullt att skapa delaktighet och meningsfullhet tillsammans med barnet/eleven och vårdnadshavare.Specialpedagogen ska verka för en organisation som baseras på samförstånd och samordning, både vad gäller arbetet i skolan med skolpersonal och med elever och deras vårdnadshavare. Det kan specialpedagogen göra genom att vara en professionell samtalspartner, dels genom att handleda enskilda lärare och/eller hela arbetslag i pedagogiska frågor som till exempel ledning och stimulans, dels vara ett bollplank för vårdnadshavare såväl som för skolledningen.

I Sveriges förskolor idag råder brist på utbildad personal vilket får följder för kvaliteten på den verksamhet som kan bedrivas. Ett sätt att få upp andelen utbildad personal kan vara att försöka locka fler män att söka sig till förskolläraryrket. Detta på grund av att det i nuläget endast arbetar ca tre procent män i förskola. Emellertid återkommer samhällsdebatter där mäns lämplighet att arbeta inom förskola ifrågasätts. Förskolan förväntas dessutom ha en god samverkan med barnens vårdnadshavare och därför blir vårdnadshavarperspektivet av intresse att undersöka.Studiens syfte är att undersöka vårdnadshavares berättelser om män som arbetar i förskolan utifrån en diskursanalytisk ansats. För att besvara frågeställning och syfte har diskursbegreppet använts som huvudsaklig teori tillsammans med diskursanalys. Metoden för materialinsamling var kvalitativa intervjuer med sex vårdnadshavare.Resultaten som framkom visade på tre övergripande diskurser i vårdnadshavarnas berättelser. Dessa var: 1.) mannen som risk, 2.) mannen som traditionell manlig förebild, och 3.) mannen som modern manlig förebild. De olika diskurserna ledde till olika sociala konsekvenser i vilket vissa handlingar blev möjliga. Riskdiskursen medförde att det blev möjligt för vårdnadshavare att vara extra vaksamma på såväl män i förskolan som deras barn. I både mannen som traditionell manlig förebild och mannen som modern manlig förebild blev det istället logiskt att vilja ha fler män i förskolan. Medan det i den traditionella diskursen förväntades att män i förskolan skulle vara extra manliga förväntades männen istället stå för könsöverskridanden inom ramarna för den moderna manliga förebildsdiskursen.

Syftet med studien är att lyfta vårdnadshavares röster i fråga om inskolning av deras barn i förskolan, hur delaktiga de upplever sig vara samt hur delaktiga de önskat och förväntat sig vara i processen. Studien är kvalitativ och har genom semistrukturerade intervjuer med vårdnadshavare ämnat att lyfta deras röster kring inskolningen, som de tidigare hörts förhållandevis lite kring. Vi har velat skapa ytterligare förståelse kring hur kommunikation och delaktighet ser ut vid inskolning och hur det vidare förstås i relation till barnets anknytningsrelationer till pedagogen. Vidare ville vi undersöka vad det finns för önskemål kring inskolningen hos vårdnadshavare samt vilka förutsättningar våra deltagares inskolningar har haft. Samt synliggöra hur samverkan mellan pedagog och vårdnadshavare har sett ut under inskolningsprocessen, och hur vårdnadshavare upplever att det har påverkat barnets möjlighet att skapa en trygg anknytning och omsorgsrelation till pedagogen. Intervjuerna har bearbetats, analyserats och studerats genom anknytningsteorin och omsorgsetiken. Resultatet av studien har visat på en önskan om tydlig kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagog innan och under inskolningen, för att skapa trygghet hos vårdnadshavaren att lämna sitt barn i förskolans händer. Studien visar att kommunikation är grundläggande för att vårdnadshavaren skall känna sig delaktig i inskolningsprocessen, oavsett om det gäller föräldraaktiv- eller traditionell inskolning. Det framkommer också i resultatet att längden på inskolning kan tänkas vara av mindre relevans så länge barn och pedagog hinner skapa en anknytning- och omsorgsrelation sinsemellan innan vårdnadshavaren lämnar.

Syftet med studien var att bidra med kunskap om några olika erfarenheter förskollärares har av att introducera nya barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska i förskolan. Detta intresse tar sin grund i mina erfarenheter från min verksamhetsförlagda utbildning (VFU), där majoriteten av barnen på förskolan har ett annat modersmål än svenska. Metoden som användes för datainsamling var intervjuer med sex förskollärare. Materialet har analyserats och tolkats med inspiration från det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppen kommunikation, verktyg, mediering, proximala utvecklingszonen och scaffolding. Som stöd i analysarbetet har även tidigare forskning och förskolans läroplan använts. Resultatet visar att introduktionen kan göras på olika sätt, enligt informanternas erfarenheter beroende på olika förutsättningar såsom familjers behov och barns ålder. Informanterna beskriver att de tar hjälp av flerspråkiga kollegor, språkliga verktyg och tolk under introduktionen. Studien visar även att introduktionen med nya barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska kan ses som ett komplext arbete där kommunikationen mellan förskollärare, vårdnadshavare och barn är en viktig faktor. Nyckelord: Introduktion, förskollärare, vårdnadshavare, b

I Sverige råder det förskollärarbrist vilket förstärks av att förskollärare väljer att avsluta sin    yrkeskarriär i förtid, detta i sin tur kan beror på att det psykiska måendet påverkas negativt av arbetet. Studier har visat att en påverkansfaktor till måendet är samverkan mellanhemochförskola. Syftet med denna studie har varit att genom intervjuer med vårdnadshavare ochförskollärareskapa en djupare förståelse för uppfattningar om samverkan samt vad som uttryck som förskollärarrollen i samverkan mellan hem och förskola. För att besvara detta syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare samt tre vårdnadshavare. Det insamlade datamaterialet har vi sedan analyserat utifrån ett rollteoretiskt perspektiv samt ett utbytesteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att förväntningarna på samverkan samt förskollärarrollen är otydliga och en slutsats var att ökad kommunikation om samverkan inom förskolan samt mellan förskolaochhemtroligtvisskullegynna allainblandade. / <p>19-12-20</p>

Syftet med den här kvalitativa studien är att beskriva pedagogers och vårdnadshavares uppfattningar kring kvalitéer i kommunikationen dem emellan i förskolan. Problemet vi uppmärksammade i studien var bristen på kunskap kring hur pedagoger och vårdnadshavare skapar och upprätthåller en bra samverkan med hjälp av kommunikation då man i tidigare studier belyst att kvalitén i kommunikationen varierar. För att försöka förstå vad som anses som kvalitéer i kommunikationen har vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer försökt nå en djupare förståelse kring fenomenet utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att både pedagoger och vårdnadshavare på olika sätt karaktäriserar bland annat förhållningsätt, ömsesidighet, tillgänglighet, förtroendeingivande och variation som kvalitéer i kommunikationen. Slutsatsen blir därför att flera kvalitéer i kommunikationen avgör hur samverkan mellan hem och förskola utvecklar sig. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med studien var att undersöka och analysera vårdnadshavares konstruktioner av samverkan och kommunikation med förskolan under pandemin och hur digitala kommunikationsformer används. För att samla in empiri till studien genomfördes semistrukturerade intervjuer genom Zoom med fyra vårdnadshavare från tre olika kommuner som beskriver deras perspektiv på hur förskolan har använt digitala kommunikationsformer under pandemin. Materialet från intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkt är ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Slutsatsen av resultaten är att vårdnadshavare konstruerar sig som lydiga vårdnadshavare för att anpassa sig efter den rådande situationen och därmed respektera pandemins konsekvenser. Vårdnadshavare konstruerade också den monologiska dialogen där kommunikationen har gått från att vara dialogisk innan pandemin till att vara monologisk under pandemin. Även livspusslandets konstruktion framträdde i resultatet. Det visade sig att de digitala verktygen kan möjliggöra för vårdnadshavarna att samverka med förskolan under pandemin, med orsak av pandemins restriktioner, men även utifrån vårdnadshavarens individuella förutsättningar. Slutligen framträdde konstruktionen om de digitala verktygens möjligheter och utmaningar genom vårdnadshavarnas beskrivningar av hur digitala verktyg kan synliggöra verksamheten, men också vilka utmaningar som de digitala verktygen kan föra med sig. I resultatdiskussionen diskuteras vikten av likvärdighet för att möjliggöra den digitala samverkan, den digitala envägskommunikationen och den förändrade kommunikationen i det fysiska mötet under pandemin.

Studiens syfte var att undersöka vilka utvecklingspunkter det finns för att höja kvalitén på samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare. Vår nyfikenhet väcktes under vår verksamhetsförlagda utbildning då förskollärare uttryckt svårigheter kring samverkan. I tidigare forskning framkom det att samverkan är ett relativt obeforskat område och ofta inte är en del av det systematiska kvalitetsarbetet, trots att samverkan mellan förskola och hem har betydelse för barns utveckling och lärande. Vi valde att utgå från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori då den innefattar olika dimensioner som kan påverka samverkan. Vi valde en kvantitativ forskningsansats och enkät som datainsamlingsmetod. Resultatet visade att en utmaning för samverkan var att förskollärare och vårdnadshavare intar olika perspektiv. Förskollärarna upplevde även att vårdnadshavarnas tidsbrist, okunskap, ointresse samt bristande språkkunskaper i svenska var utmaningar. Studiens slutsats blev att förskollärarna motsäger sig själva i vad de gör, vad de anser är utmaningar och deras förslag på utveckling för samverkan.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares förhållningssätt till genus, det vill säga hur de arbetar med ämnet samt om barn och vårdnadshavare är inkluderade i detta, eller om det enbart är mellan personal. Genus är ett viktigt ämne som berör alla individer, och det är betydelsefullt om barn tidigt får möjligheter att möta och utveckla kunskaper om ämnet. Vår studie utgår från en kvalitativ metod där vi intervjuar nio förskollärare för att synliggöra deras synsätt och arbete med genus. Till analysen sorteras och kategoriseras respondenternas svar för att kunna se likheter och skillnader. I resultatet visades att samtliga respondenter hade liknande syn på genusarbete och hur de förhåller sig till detta. Begreppet jämställdhet och hur förskollärare tilltalar barnen förekommer mest i resultatdelen. Det framkom att förskollärarna använder sig av olika metoder både formella och informella möten för att göra vårdnadshavarna delaktiga i genusarbete. Det visades även att förskollärarna står inför olika utmaningar bland annat vårdnadshavares åsikter om traditionella könsroller. Resultatet visar på att det är viktigt med kommunikation med barn och vårdnadshavare samt reflektion och observation i arbetslagen, för att kunna se vad som behövs utvecklas och förändras. Undersökningen visar på att förskollärarna har kunskaper om ämnet, men att det behövs stöd i hur de konkret ska arbeta med det.

Studiens syfte är att få syn på kommunikationen mellan hem och förskola sett ur olika perspektiv, jämföra vårdnadshavares och förskollärares tankar. Frågeställningarna vi utgått ifrån för att tydliggöra syftet är: Hur ser vårdnadshavare respektive förskollärare på förskolan och dess funktion? Vad uppfattar vårdnadshavare respektive förskollärare kommuniceras kring barnen i mötet mellan hem och förskola? Hur uppfattar vårdnadshavare respektive förskollärare att kommunikationen mellan hem och förskola fungerar och vilka strategier används för kommunikation? Hur kan den upplevda relationen mellan hem och förskola förstås med hjälp av begreppen vertikal och horisontell relation samt isärhållandets princip och partnerskapsprincipen?    Vi har använt en kvalitativ forskningsmetod där hermeneutiken har legat till grund för valet av metod och för att samla in empirin gjorde vi intervjuer med förskollärarna och skickade ut enkäter till vårdnadshavarna. Empirin analyserade sedan utifrån de analytiska begreppen horisontell och vertikal relation, isärhållandets princip och partnerskapsprincipen.    Studiens resultat pekar på att vårdnadshavarnas syn på förskolans funktion stämmer överens med förskollärarnas, att det är en plats för barnen att vistas i ett socialt sammanhang med undervisning och lärande i fokus. Men resultatet visar också att vårdnadshavarna lämnar sitt barn på förskolan av en annan anledning, förskolan blir en plats där barnen kan vara när vårdnadshavarna arbetar, söker jobb, studerar eller är föräldralediga. Det som kommuniceras i mötet mellan vårdnadshavarna och förskollärarna stämmer inte överens med vad som faktiskt kommuniceras. Båda parterna vill att kommunikationen ska handla om vilken undervisning barnet har fått ta del av samt vilket lärande som barnet kan ha uppnått under dagen. Det som faktiskt kommuniceras är primärt omsorgen kring barnet under dagen. Det framkom också att det finns strategier för samverkan i förskolan, men att de används först när situationen avviker från det normala, vilket både vårdnadshavarna och förskollärarna menar är stressade situationer på olika sätt. Vi kan också se att sätta samverkan i ett polariserande tänk genom att använda isärhållandets princip och principen om partnerskap eller horisontell eller vertikal relation inte fungerar i praktiken, då relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare inte är statisk, utan förändras hela tiden.    Nyckelord: samverkan, kommunikation, relation, vårdnadshavare, förskollärare