Fokus i denna uppsats är relationen mellan tre forskningsfält: svensk kritisk ras- och rasismforskning, den interkulturella pedagogiken respektive forskning på ras i utbildning och SLA. Syftet med uppsatsen är att utforska konstruktiva förbindelser mellan dessa forskningsfält och inom dem centrala begrepp, vilket görs genom en diffraktiv läsning av ett urval av svensk kritisk ras- och rasismforskning, två verk om interkulturell pedagogik samt ett urval av svensk och internationell forskning på ras i andraspråksutbildning. Frågeställningarna kretsar bland annat kring hur vi kan försåt relationen mellan begrepp som monokulturell norm, enspråkig norm, etnicitet, ras och rasism. Karen Barads teori kring agentisk realism utgör det teoretiska ramverk uppsatsen utgår från. Även den diffraktiva metoden och metodologiska frågeställningar utgår från detta perspektiv. Resultatet visar att normerande forskning på interkulturell pedagogik rymmer en färgblindhet och former av begripliggörande av rasism som tenderar att dölja och naturalisera det fenomen den interkulturella pedagogiken ämnar utmana, det vill säga den strukturella rasismen/skillnadsskapandet. Resultatet lyfter språkets potentiella roll som central aspekt i en rasifierad, hierarkisk samhällsformation och förhållandet mellan å enda sidan språk och å andra sidan vithetsnorm och hegemonisk vithet problematiseras. Analysen påvisar monokulturell norm och enspråkig norm som osynliggörande av egentlig vithetsnorm respektive potentiell vithetsnorm. Även en blindhet för vithetsprivilegier och ett osynliggörande av erfarenheter av rasism problematiseras i relation till det undersökta urvalet av litteratur på interkulturell pedagogik. Denna läsning av den interkulturella pedagogiken kan, för att tala med Sara Ahmed, utifrån sin inkluderande strävan betraktas som en möjlighet för det vita (pedagog-/forskar-) subjektet att skriva in sig själv i historien om den mångkulturella skolan som ett antirasistiskt subjekt inom ramen för en hegemonisk vithet. Resultatet ligger i linje med tidigare både internationell och svensk forskning som pekar mot relevansen av ras och vithet som analyskategorier i relation till utbildning och SLA. Implikationerna för SVA-fältet och SVA-forskning är bland annat vikten av en kritisk vaksamhet kring frågor om epistemiskt berättigande och vem som studerar vem i en kontext karaktäriserad av post-kolonialism och hegemonisk vithet. Även det fruktbara i ras och rasifiering som analytiska kategorier i intersektionella analyser av utbildning påtalas.

Syftet för denna studie är att undersöka vilka vithetsdiskurser som artikuleras visuellt och verbalt i högstadieskolans bildundervisning i konsthistoria, samt att undersöka hur elever förhåller sig till dessa diskurser i det bildarbete som genomförs i anslutning till momentet. Dessutom syftar studien till att diskutera bildlärarens uppdrag att lyfta frågor om etniska maktrelationer och samtidigt överföra ett nationellt kulturarv, enligt aktuella styrdokument. Studiens övergripande frågeställningar är: Vilka vithetsdiskurser artikuleras och reproduceras, visuellt och verbalt, i det material som introducerar momentet konsthistoria i högstadieskolans bildundervisning? Hur förhåller sig elever till dessa diskurser i det bildarbete som genomförs i anslutning till momentet? De teoretiska utgångspunkterna är diskursteori, socialsemiotik, och intersektionell vithetsteori. Materialet består av ett introduktionsmaterial som en bildlärare använt när denna introducerat momentet konsthistoria för en klass i årskurs 9, intervjuer med åtta elever från denna klass och åtta bilder som dessa elever arbetat med i anslutning till momentet. Materialet analyseras med diskursanalys. Resultat, analys och tolkning visar att presentationen reproducerar en vit, västerländsk, hegemonisk konsthistorieskrivning i sin presentation av området. Vithetsdiskursen förblir omarkerad genom att inte artikuleras alls. Eleverna förhåller sig till denna diskurs genom att uppfatta den artikulerade konsthistorien som den enda giltiga och nödvändiga för att ingå i en västeuropeisk och nationell gemenskap. Dessutom markeras vithetens hegemoni i det praktiska bildarbetet genom att synliggöra hur hegemonin reglerar hur elever blandar (vit) hudfärg. Resultatet leder till en diskussion om aktuella styrdokument och hur bildlärare kan använda normkritisk (bild)pedagogik för att markera vitheten som norm och därigenom motverka exkludering.

The following thesis explores the racialisation of second generation sweden finns in contemporary Sweden. This is done by applying a theoretical framework from critical race and whiteness studies on 8 interviews with second generation sweden finns. Especially the concept of the margins of whiteness has been of importance for the following study, which allows the analysis to consider both marginality and privilege.     The analysis focus on the intersection of the variables of ethnicity, class and race, which allows the racialised position of the 8 informants in the study to be outlined. While the themes of ethnicity and class have ocurred in previous research, the study of race and in particular whiteness, have yet to be applied on sweden finns.     As will be revealed through the analysis, there are good reasons to consider Sweden finns as belonging within the margin of swedish whiteness. While there are signs that sweden finns have a position of marginality within swedish society the informants in this study can pass for swedes thanks to being racialised as white in everyday contexts. / Följande masteruppsats undersöker andra generationens sverigefinnars rasifierade position i den svenska vitheten. Detta görs genom att applicera ett teoretiskt ramverk grundat i kritiska ras och vithetsstudier på 8 intervjuer med andra generationens sverigefinnar. Särskilt begreppet vithetens marginal är av betydelse för studiens analys eftersom det har gett analysen möjlighet att analysera privilegier och marginalitet samtidigt.   I analysen ligger främst fokus på tre variabler i form av etnicitet, klass och ras, vilket gör det möjligt att måla ut den rasifierade position som studiens 8 informanter har i den svenska vitheten. Emedan teman kring etnicitet och klass varit vanliga inom tidigare forskning kring sverigefinnar, har studiet av ras och med detta vithet, varit frånvarande inom forskningsfältet kring sverigefinnar.      Som vi kommer att se i analysen finns det mycket som talar för att sverigefinnar befinner sig i den svenska vithetens marginal. Även om sverigefinnar kan sägas ha en marginell position i det svenska samhället, har de informanter som återfinns i följande studie möjlighet att passera som svenskar eftersom de rasifieras som vita i vardagssammanhang.

In this study, we explore six preschool pedagogues’ experiences regarding the celebrations of cultural and religious festivals and traditions, and how this is noted in their respective preschool settings. The purpose of this critical study is to make educators aware of how children’s ethnic and cultural diversity is reflected in the preschool’s attention or lack of attention to different festivals and traditions. The study is based on interviews conducted with six randomly selected preschool pedagogues from six different preschools from different parts of Sweden. Three of the preschool peda-gogues interviewed worked at “monocultural” preschools while the other three worked at what they considered as “multicultural” preschools. The results of the study are, that regardless of how the composition of the children’s group appeared, the preschool pedagogues’ reflections on their own situated experiences reveal the extent to which the festivals and traditions cele-brated are so-called Swedish and Christian. The festivals and traditions celebrated are e.g. Easter, Midsummer, Lucia and Christmas. Celebrations and traditions of a decent other than Swedish are not recognized in the same way. Theoretically, this study is based on Sara Ahmed’s ideas surrounding ‘the hegemony of white-ness’ and the ‘phenomenology of whiteness’. For us, this important critical and theoretical re-source opens for future questions about how well established the white hegemony is in our Swedish preschool.

No description available.

No description available.

This bachelor’s thesis is an ethnological study with focus on examining conditions for and navigation between different subject positions in Swedish everyday life. The study problematizes the nature of Swedishness and examines the relationship between Swedishness, whiteness, and Jewishness. Who is Swedish and when is examined, and in which situations Jewishness is brought to light and made note of. The essay discusses the boundaries of the act of passing and what strategies Jews in Sweden use to navigate between Swedishness and Jewishness and adaptations to live as smooth a daily life as possible. Based on the theory derived from phenomenology and post-structuralism as well as interviews with six Jews resident in Sweden, the paper highlights the complicated ways in which norms interact and how identifications arise through deviation. Whiteness is examined in relation to Jewishness and Swedishness and appears, similarly to other social positions, depending on context, time and place. The empirical evidence shows how Jews in Sweden try to pass as (white) Swedes while at the same time trying to keep their Jewish identity. That Jewish bodies act differently and feel at home dependent on place is made clear by an account of the importance of the diasporic experience for Jewish life in Sweden.

Uppsatsen är en komparativ och narratologisk karaktärs- och motivstudie av de svarta karaktärerna Manne i Pija Lindenbaums småbarnsbilderbok Jag älskar Manne (2012) och Lilla Hjärtat i Stina Wirséns småbarnsbokserie om Brokigagänget som består av sex böcker utgivna mellan 2010-2012. Den kronologiska ordningen på Brokigaböckerna är Hej! och Oj! (2010), Aj! och Bang! (2011) och Gul! och Sov! (2012). Uppsatsen syfte är att undersöka hur de svarta karaktärerna Manne och Lilla Hjärtat framställs och porträtteras i böckerna för att sedan analysera hur och om det kan ha påverkat böckernas skilda mottaganden under 2012. Under året 2012 nominerades Jag älskar Manne till Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok, medan Brokigaböckerna efter en het debatt under hösten 2012 på författarens egen begäran drogs tillbaka från den svenska bokmarknaden Uppsatsens fokus ligger på olika aspekter och element i böckerna som har tagits upp och påverkat debatten kring Lilla Hjärtat och undersökningen är därefter indelad i fyra avdelningar: Den svarta karaktärens utseende, Mångfaldsaspekten, Genusaspekten och Den svarta karaktären som ett berättartekniskt verktyg. Varje avdelning avslutas med en kort och jämförande sammanfattning och hela uppsatsen avslutas med en slutdiskussion. Uppsatsens undersökning bygger på både text och bild i böckerna med grund i svensk- och engelskspråkig teoretisk litteratur, där bland annat Toni Morrisons och Richard Dyers teorier om hudfärg och ras i litterära och visuella framställningar är centrala. Uppsatsens undersökning visar att den svarta karaktären kan ha haft avgörande betydelse för böckernas mottaganden under 2012, då framför allt hur den svarta karaktärens utseende har tecknats i bild kan bidra till skilda uppfattningar om den svarta karaktären är en bild av en svart stereotyp eller en illustration av ett svart barn, vilket i sin tur kan ha påverkat det skilda mottagandet av böckerna. Undersökningen visar även att böckernas skilda djur- och människosammanhang där den svarta karaktären framställs kan ha påverkat och bidragit till böckernas skilda mottaganden. Uppsatsen studerar också hur hudfärg och ras kan fungera som ett berättartekniskt verktyg för vad författaren vill förmedla eller framställa i sitt verk, vilket framkommer tydligast i en närstudie av Jag älskar Manne. Uppsatsens bisyfte är även att undersöka hur några svenska barnböcker utgivna på 2010-talet framställer och arbetar med sina svarta karaktärer.

No description available.

This essay examines how trans people experience Swedish public libraries, as well as how the library can be an integral part of their trans identity work. The data sample was collected through semi-structured phenomenological interviews with five trans and non-binary library users. The analysis of the interview data was done using the method of thematic analysis (TA), following an inductive approach. The theoretical framework focuses on five different, but connecting, concepts. Mainly, theories about intersectionality; whiteness; the heterosexual matrix; orientation; and categorization. The results of this study show that trans people use and experience the library in a myriad of different ways. It is clear, however, that all the informants look to libraries to provide them with material that they can see themselves represented in, to get a sense of validation for their gender identity. Even though the library provides this in some ways, other aspects connected to libraries function to hinder trans people in their identity work. There are several ways that libraries can improve on their services toward trans patrons, and one of these are to better facilitate meetings between different trans people through more activities catering towards this group. In short, libraries need to be mindful about this specific group both when it comes to the services they offer, as well as the physical layout of the library space. These are all aspects which affect and influence trans people and their ability to construct and express their gender identity. / Den här uppsatsen undersöker hur transpersoner upplever Svenska folkbibliotek, och dessutom hur biblioteken kan fungera som en viktig faktor i deras identitetsarbete. Dataansatsen samlades in via semi-strukturerade fenomenologiska intervjuer med fem trans- och icke-binära biblioteksanvändare. Analysen denna intervjudata gjordes med hjälp av metoden tematisk analys (TA), utifrån en induktiv ansats. Det teoretiska ramverket fokuserar på fem olika, men integrerade, koncept. Detta baserat på teorier kring intersektionalitet; vithet; den heterosexuella matrisen; orientering; och kategorisering.  Resultatet av denna studie visar att transpersoner använder och upplever bibliotek på en rad olika sätt. Det framgår dock tydligt att informanterna alla ser till biblioteken för att erhålla material de kan se sig själva representerade i för att få en känsla av erkännande av deras genusidentitet. Även om biblioteken lyckas erbjuda detta i vissa fall lyckas andra apsekter av biblioteken fungera för att hindra dem i deras identitetsarbete som transpersoner. Det finns flera sätt som biblioteken kan förbättra deras tjänster gentemot sina användare som är trans, ett av sätten vilket relaterar till att arbeta mer mot att skapa mötesrum för transpersoner genom att erbjuda mer aktiviteter som riktar sig mot denna grupp. I korthet kan man säga att bibliotek måste vara medvetna kring hur de vänder sig mot den här användargruppen, både när det kommer till vilka tjänster de erbjuder samt hur biblioteket som fysisk plats utformas. Dessa är alla aspekter som påverkar och har en inverkan på transpersoners möjlighet att konstruera och uttrycka sin genusidentitet.