Syftet med studien är att ur ett Vygotskijperspektiv skildra förskollärares syn på barns samspel och samlärande samt vilken syn de har på sin egen roll i detta sammanhang. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om samspel och samlärande hos förskolebarn? Hur ser förskollärare på den pedagogiska miljöns betydelse för att främja samlärande och samspel? Hur beskriver de sin egen roll i barns samarbete och samlärande? I studien intervjuas fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor. Det visar sig att nästan alla känner till Vygotskij och delar av hans teorier och en förskollärare har även honom som förebild. Resultatet visar att de på många sätt arbetar efter hans teorier men att ibland saknas en medvetenheten om det. En större medvetenhet skulle kunna medföra att förskollärare främjar samlärande och samspel, både genom sitt förhållningssätt och genom sin attityd till samarbete samt hur den pedagogiska miljön organiseras. Det visar sig att barns förmåga till samspel och samarbete skiljer sig åt och att den kan komma till uttryck i såväl barn- som vuxeninitierade aktiviteter Förskollärarens roll innebär både att inspirera och utmana men också att vägleda och stötta för att främja samarbete och samlärande hos barn. Studien visar också att barn samspelar och hjälper varandra mer när vuxna inte finns i närheten samtidigt som informanterna anser att närvarande lärare är en viktig faktor i förskolan. Den pedagogiska miljön är viktig för barns samlärande och utveckling men resultatet visar att mängd, variation och tillgänglighet avseende material kan väcka debatt i förskolan.

Syftet med denna rapport var att undersöka om det bedrivs undervisning kringmedia inom årskurserna 4 till 6. Undersökningen som jag bedrivet är en kvalitativundersökning kring ämnet. Jag har intervjuat fem stycken lärare inom dessaårskurser. Intervjuerna tog upp frågor som undersökte om lärarna använder olikamedieverktyg i sin undervisning, samt om det sker en viss form avmedieundervisning i deras klasser. Resultatet jag fick från dessa intervjuer varväldigt intressanta. Det visar sig att det sker medieundervisning i klasserna samtanvändning av media som verktyg i undervisningen. Resultatet visar också på attlärare och elever använder gärna bild när de kommunicera samt bildanalys. Iundersökningen kommer även lärarnas tankar kring media och om de tror attmedia påverkar barn idag. Det visar sig genom resultatet att alla lärarna anser attså är fallet. Denna undersökning kommer fram till att ett samtal kring bilder är enbra start för elevernas kritiska tänkande och reflekterande inom olika medier. / Examensarbete

En kvalitativt inriktad fallstudie som syftar till att undersöka hur samverkan sker samt belysa pedagogers syn på samverkan i övergång mellan förskola och förskoleklass. Tidigare forskning visar på att skilda traditioner, lokalernas placering och olika läroplaner utgör en komplexitet kring samverkan. Förskoleklassen beskrivs ofta som ett gränsland mellan två traditioner, och omges av en osäkerhet kring tillhörighet. Det ställer krav på samverkan och problematiken berör om pedagoger har samverkansformer i tillfredställande utsträckning. Studien visar att pedagogerna upplever samverkan som viktig, men en uppgivenhet uttrycks över få tillfällen till möten och avsaknad av tid till att sätta sig in i varandras verksamheter. De beskriver brist på samverkansformer, samt att ansvar läggs på enskilda pedagoger till att skapa tillfällen. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med pedagoger aktiva i respektive verksamhet, och resultatet analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv.

Syftet med denna studie är att undersöka hur eleverna i åldern 7-8 år talar till varandra genom konstruktionsleken med materialet lego. Samt att se hur eleverna agerar i samspeletmellankompisar och lego. Vi använde oss utav en kvalitativ forskningsmetod i form av ett strukturerat observationsschema. Med hjälp av vårt teoretiska perspektiv Vygotskis sociokulturella perspektiv har vi analyserat vårat material.Resultatet i studien visade på att eleverna kommunicerar med varandra kring leken och använder sig av olika former av talspråk. Även att se hur elevernaagerargentemot varandra i samspelet. Resultatet visar att eleverna har olika språk när de talar till varandra. Vi har valt att benämna de som konstruktionsspråk, vardagsspråk och matematikspråk. Vi har även valt att benämna katigorier kring agerandet, glad, nyfiken, beröm och arga. Fantasin och det sociala samspelet var tydligt i leken bland eleverna. Vi använde oss utav tre olika kategorierkring elevernas tal och fyra olika kategorierkring elevernas agerande.Med hjälp av denna studien har vi kommit fram till att legorummet är en bra plats för eleverna att komma in i skrift och talspråket. De finns elever i fritidshemmet som kan ha svårt att leka i större barngrupper, då är legorummet en perfekt startpunkt att börja för eleven.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger tänker och resonerar kring estetik och estetikens värde i Reggio Emilia-inspirerade förskolor och förskoleklasser. Vi har utfört en kvalitativ intervjustudie tillsammans med fem pedagoger i Skåne. Resultatet av intervjuerna har sedan analyserats utifrån aktuell forskning samt Vygotskijs kulturhistoriska teori. Resultatet som redovisas berör Reggio Emilia-inspirerade pedagogers olika sätt att resonera kring estetik där det bland annat beskrivs som ett sätt att kommunicera, utforska och förstå sin omvärld. Med ett förhållningssätt där barn ses som kompetenta och sociala betonar pedagogerna vikten av att skapa möjligheter i verksamheten för att barnens intressen och funderingar ska synliggöras och utmanas vidare. Pedagogerna reflekterar även kring pedagogisk dokumentation, miljö och material i relation till estetik. Vårt huvudsakliga resultat ger en bild av estetiken som en viktig del av en helhet för barns lärande och utveckling. Estetiken beskrivs som både ett verktyg för att komma i relation till och lära om något annat som ett ämne med ett intrinsikalt värde.

För att idag kunna känna en delaktighet i samhället behöver varje människa kunna samspela. Detta samspel bygger på kommunikation med varandra. Det finns personer som har svårt för att kommunicera då det kan finnas ett språk och/eller en kommunikationsbarriär. För att komma över den här barriären kan man använda sig av stödtecken. I Sveriges förskolor arbetas det ibland med tecken som hjälpmedel. Denna teckenanvändning kallas för TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Vårt syfte med rapporten var att ta reda på hur förskolor arbetar med tecken. Hur ofta de används, vad pedagogerna ser för utmaningar och möjligheter med det och om de anser att det kan vara till stöd för barnen i deras språk- och kommunikationsutveckling och i så fall på vilket sätt. För att få fram ett resultat utifrån detta syfte intervjuades sex stycken pedagoger i norra delen av Sverige. När vi analyserade intervjuerna gjorde vi en transkribering av vårt insamlade material. Därefter använde vi oss av fenomenografisk analysmetod. Detta kommer vi beskriva mer ingående i metodavsnittet. I resultatet framgick det att tecken endast användes i enstaka situationer men att pedagogerna skulle vilja arbeta mer med det. Pedagogerna såg många möjligheter med att använda TAKK och de menade bland annat att det kunde gynna barnens språkutveckling på olika sätt. Det fanns även utmaningar med TAKK som till exempel kunde vara att pedagogerna inte hade någon eller otillräckligt med utbildning inom TAKK vilket vi tolkar kan vara en nackdel. I rapporten kommer TAKK, tecken och tecken som stöd användas som synonymer.

I denna uppsats undersöks hur samspel och kommunikation kan se ut mellan barn och deras föräldrar och vad föräldrar gör hemma för att stödja och stärka sitt barns språkutveckling. Dessutom vart föräldrar vänder sig för att hämta information om sitt barns språkutveckling och med sin eventuella oro. Här ges även en inblick i vad ett uteblivet samspel kan innebära för ett barns språkutveckling. Uppsatsen består av litteraturstudier om barns språkutveckling och om det viktiga samspelet mellan barnet och dess föräldrar. Piagets och Vygotskijs teorier om barns språkutveckling och då främst deras syn på vikten av samspel och kommunikation utgör en grund. Studien genomfördes genom en enkätundersökning till 122 föräldrar vid två förskolor i två mindre angränsande kommuner i södra Sverige. 68 enkäter återlämnades besvarade. Empirin jämförs därefter med utgångspunkt i teorier om barnsspråkutveckling, samspel och kommunikation. Resultatet visar på engagemang och intresse hos föräldrar som ingår i enkätundersökningen. Endast ett litet antal (8) av föräldrar uppger att de känner oro för sitt barns språkutveckling. Föräldrarna visar förtroende för förskolan då de uppger att det är dit de vänder sig i första hand med sin oro. I andra hand vänder de sig till BVC, endast ett fåtal vänder sig till vänner. Föräldrarna samtalar, sjunger och läser mycket för sina barn i hemmiljön vilket ligger i linje med Piagets och Vygotskijs teorier om att språket utvecklas i samspel med den sociala och materiella miljön.

I denna studie redogörs för lärares och elevers tankar om intensivundervisning. För att undersöka detta har insamlat material för analys varit intervjuer med lärare och elever, för- och eftertester med eleverna, observationer, loggböcker, inspelningar från lärarnas träffar med eleverna men också inspelningar från mina träffar med lärarna. Det som lagts störst vikt på i denna studie är lärarnas funderingar runt arbetet med intensivundervisningen och vilka förutsättningar de anser att det finns för att genomföra intensivundervisningen. Det som framgår i resultatet är att lärarna ser positivt på arbetet med eleverna i en ”en till en” situation men att skolan behöver se över förutsättningarna för att genomföra intensivundervisning. Lärarna påtalar i studien att det ofta är svårt att få till tiden när man skall träffa eleven enskilt. Även det faktum att det inte på skolan finns specifika matematikklassrum försvårar arbetet med elever i matematiksvårigheter både i klassrum och grupprum.

Denna studie syftar till att undersöka hur åtta lärare väljer ut och didaktiskt använder sig av skönlitteratur i bearbetning av ämnet döden med elever.  Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet där kärnan i teorin är människors lärande genom socialt samspel. Studien fokuserar även på det sociokulturella perspektivet utifrån Lev S. Vygotskijs syn på barns utveckling av begrepp med hjälp av kulturella redskap, som i denna uppsats är skönlitteratur. Det sociokulturella perspektivet används för att tolka den insamlade empirin tematiskt.  Det empiriska materialet har samlats in genom tre kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har kompletterats med skriftlig information, genom ett frågeformulär via e-mail från ytterligare fem respondenter. Studiens frågeställningar är:  Vad styr enligt studiens intervjuade lärare, valet av skönlitteratur för bearbetning av ämnet döden i klassrummet? Hur beskriver intervjuade lärare att de arbetar med den valda skönlitteraturen vid bearbetning av ämnet döden i klassrummet?  Resultatet och slutsatsen av analysen visar att elevernas ålder, klassrummets samtalsklimat och om någon elev tidigare varit med om ett dödsfall, till exempel mor- och farföräldrars bortgång eller förlorade husdjur, är faktorer som kan styra respondenternas val av skönlitteratur. Analysen visar också att oavsett vilken årskurs respondenterna arbetade i skilde sig inte arbetssätten i stort. I alla årskurser bearbetas ämnet döden främst genom högläsning av skönlitteratur med efterföljande boksamtal. Bearbetningen av ämnet döden sker främst proaktivt för att stötta utvecklingen av begreppsförståelsen hos eleverna.  Analysen visar även att respondenterna anser att all skönlitteratur, inte bara den som handlar om döden, kan väcka tankar om döden och skapa reaktioner hos alla elever, inte bara hos de som har varit med om ett dödsfall.

Denna uppsats behandlar utförandet av drillarna i Alexander Skrjabins nionde pianosonat Black Mass. Teorier om flow tillämpas under instuderingsprocessen av verket, vilket skapar nya alternativa tillvägagångssätt mot en mer effektiv övningsmetodik. Introspektion genom metakognitiv loggbok ger en psykologisk inblick i skapandeprocessen. Tre frågor besvaras skriftligt efter varje övningstillfälle under en månads tid. Dessa frågor är: Vad hände? Vad lärde jag mig? Hur lärde jag mig det? Det insamlade materialet används för att analysera påverkan av flow-teorier och användandet av loggboksanteckningar. En fördel med en kvalitativ studie är att den enskilda individen kan få en tydligare bild av vad hen upplever av undersökningen. I resultatet tydliggörs detta genom att påvisa effekter av förändring både mentalt och rent pianotekniskt i loggboksanteckningarna. Därmed vittnar resultatet om introspektionens fördelar i strävan efter mer flow i pianospelet.