Då Lpf 94 ersatte Lgy 70 förändrades gymnasieskolan genom att alla program blev treåriga. Kärnämnenas införande innebar att alla utöver karaktärsämnena läste gemensamma ämnen med gemensamma kursplaner. För yrkeslinjerna innebar detta att undervisningen teoretiserades i högre grad än tidigare, eftersom kärnämnena till största delen är teoretiska. Tidigare forskning visar att elever på yrkesprogram oftare är negativt inställda till kärnämnena. Vårt syfte i detta arbete har varit att undersöka några fordonselevers förutsättningar i en gymnasieskola, för att problematisera betydelsen av det de möter i sin vardag. Undersökningen bygger på gruppintervjuer. Vårt arbete visar att elever på studieförberedande program har ett försprång gentemot elever på praktiska program. Detta påverkade också den allmänna uppfattningen om fordonsprogrammet, som i våra intervjuer stod längst ned hierarkiskt. Mötet med lärare i kärnämnen påverkades av fordonselevernas negativa syn på teoretiska kunskaper och det framkom att det fanns lärare som ogärna hade fordonsklasser i exempelvis svenska. Detta förstärkte fordonselevernas negativa syn på svenskan. Också skolans utformning var en nackdel för fordonseleverna eftersom de fick lämna sina egna lokaler för kärnämnesundervisning bland de teoretiska programmen. Detta synliggjorde skillnader mellan programmen som annars inte blivit så framträdande. En viktig slutsats vi drar av detta arbete är att eleverna genom gymnasieutbildningen inte bara blir placerade i en outtalad hierarki som är uppbyggd utifrån teoretiska kunskaper, utan att de genom utbildningen också socialiseras in i en framtida samhällsklass. Fordonselevernas programval är styrt av det sätt de bäst tillägnar sig kunskap, det praktiska. I gymnasieskolan är dock teoretiska kunskaperna mer värda. Detta påverkar fordonselevernas syn på sig själva, och den negativa kärnämnessynen förstärks genom att de tvingas att som grupp hävda sig mot den teoretiska fokuseringen. Citatet ”händerna är mina verktyg hjärnan är bara ett hjälpmedel” visar att även fordonseleverna till slut kopplar tänkande till en teoretisk aktivitet. Vi hävdar att detta förringande synsätt på den egna kapaciteten är skolans verk.

Sammanfattning Gymnasieskolan har genomgått olika reformer vilka har fått betydande konsekvenser för skolan. Införandet av kärnämnen på samtliga program har lett till att gymnasieskolan befinner sig i ett krisläge där elever inte slutför sina studier eller också tar studenten med icke godkända betyg. Forskningen, som ligger till grund för debatten i skolan, menar att åtgärder bör genomföras. En av de åtgärder som lyfts fram är samverkan mellan kärnämneslärare och karaktärsämneslärare. Olika styrdokument för gymnasieskolan betonar också samverkan. Syftet med denna studie är att beskriva olika lärares uppfattningar och erfarenheter av samverkan, samt att belysa vilka hinder och förutsättningar som lärarna ser för samverkan. Detta har gjorts genom kvalitativa intervjuer med kärnämneslärare och karaktärsämneslärare på gymnasieskolans yrkesförberedande program. Samverkan uppfattas av lärarna som utbildningspolitiskt mål som skola och personal bör anpassa sig till och utveckla. Samverkan uppfattas även som vinster av olika slag, med andra ord som något positivt, både för lärare och elever och inte minst för skolan som helhet. För att samverkan ska bli en reell verklighet finns det dessutom, enligt lärarna, hinder och förutsättningar att ta hänsyn till. Flera av dessa hinder skulle kunna lösas om samverkan organiserades i blandade arbetslag där båda lärarkulturerna finns representerade.

<p>Sammandrag</p><p>Författare: Annelie Johansson</p><p>År: Vt 2006</p><p>Titel: Gymnasieelevers skrivkompetens. En fallstudie av åtta gymnasieflickors lösningar av det nationella provets A-uppgift i svenska vid studieförberedande och yrkesförberedande program.</p><p>Ort, Universitet: Växjö, Växjö Universitet</p><p>Sidor: (56)</p><p>Innehåll:</p><p>I denna uppsats studeras vilken skrivkompetens som framträder hos åtta flickor på två olika program i en diskursiv (argumenterande och utredande) skrivuppgift samt vilka skillnader som finns mellan elever på olika betygsnivåer (Godkänd och Väl godkänd) och programtyper (Samhällsvetenskapsprogrammet, SP och Barn- och fritidsprogrammet, BF). Studien fokuse-rar elevernas skriftliga kompetenser så som dessa visar sig på det nationella prov i svenska som genomförs i slutet av alla gymnasieelevers svenskstudier. Det nationella provet består av flera delar. Den del som de analyserade texterna är hämtade från är provets A-uppgift, som går ut på att skriva en kortare diskursiv text i en tänkt kommunikationssituation med läsare utanför skolans värld. Lösningar av denna uppgiftstyp kan därför i viss mån fungera som en indikator för vilken diskursiv skrivkompetens eleverna har uppnått.</p><p>De åtta elevtexter som analyseras är hämtade från ett arkiv vid den nationella provgruppen i Uppsala. Genom textanalyser och jämförelser av elevernas diskursiva, kritisk-analytiska och operationella kompetens fås resultatet att skrivkompetensen naturligtvis skiljer sig åt från per-son till person men att också vissa tendenser till likheter och skillnader finns mellan olika program och betygsnivåer. Sett till diskursiv kompetens finns en viss tendens att BF-elevernas texter har mer berättande och recenserande inslag, medan SP-eleverna har en högre skrift-språklig komplexitet och lösningarna där i högre grad är att betrakta som egentexter. Avskrift av provets stimulanstexter finns bland de undersökta eleverna på båda programtyper på G-nivå, men på VG-nivå uteslutande hos BF-elever. Ur en kritisk-analytisk synvinkel kan inte några säkra slutsatser dras om skillnader mellan programtypernas elever. Men elevernas kri-tisk-analytiska förmåga torde ännu inte vara tillräcklig för högre studier, men den är accepta-bel med utgångspunkt i uppgiftsinstruktionen. Operationellt är likheterna större än skillnader-na dock med en tendens att SP-eleverna har en något mer formell skriftspråklig och informa-tionstät stil än BF-eleverna.</p><p>Nyckelord: Skrivkompetens, gymnasieskolan, yrkes- och studieförberedande program natio-nella prov i svenska.</p>

I detta arbete har vi undersökt hur elever beskriver att ett laborativt arbetssätt i matematik påverkar deras lärande. Studien har utförts på ett studieförberedande och ett yrkesförberedande program på gymnasiet i klasser som läser kursen matematik A. Vi har använt oss av en enkätundersökning i båda klasserna och intervjuer med tre elever från respektive klass. Vårt resultat pekar på att det finns ett antal positiva faktorer som eleverna anser påverkar deras lärande vid ett laborativt arbetssätt i matematik. Dessa faktorer är att undervisningen blir rolig och intressant, varierad, verklighetsanknuten och leder till kommunikation mellan elever. Vi har även hittat ett fåtal negativa faktorer med ett laborativt arbetssätt i matematik. Det studieförberedande programmet påpekade tidsaspekten och det yrkesförberedande programmet framhöll att klassrumsmiljön blir stökigare. De flesta elever tyckte att en varierad undervisning är viktig och att ett laborativt arbetssätt är roligt. En slutsats av det är att ett laborativt arbetssätt kan leda till att elever känner sig mer motiverade att lära sig matematik. Våra slutsatser av undersökningen är att de positiva faktorer eleverna betonat inte endast beror på att arbetssättet var laborativt, utan det faktum att det inte var ett traditionellt arbetssätt.

Alla elever måste läsa skönlitteratur i skolan. Ofta är det så att de själva inte får särskilt stort inflytande över den litteratur de ska läsa. Valet av litteratur står lärarna i hög utsträckning för och eleverna måste läsa böcker de inte kan relatera till från deras egen verklighet. Uppsatsen syftar till att undersöka hur elever på gymnasiets yrkesförberedande program upplever denna situation och på vilket sätt skolan påverkar deras läslust, deras inspiration att läsa skönlitteratur. Undersökningen genomförs med hjälp av lärar- och elevintervjuer samt en enkät på en gymnasieskola i en mellansvensk stad. Slutsatser som kan dras är att skolan i låg grad påverkar elevers läslust. Eleverna läser i relativt hög grad, men inte det som skolan sätter i händerna på dem. Den litteratur lärare väljer upplevs som främmande och är inget eleverna själva skulle välja. Lärarna på skolan menar i hög grad att det är andra skäl än den litteratur som de väljer, som är orsak till att elever inte känner läslust.

Kursen Datorkunskap ingår i 15 av de 17 nationella program som finns inom gymnasieskolan idag. I styrdokumenten finns tydliga riktlinjer på att flera delar i kursen ska anpassas till vald studieinriktning . Varje program har sitt eget programmål där inriktningar och förslag på områden för samverkan och infärgning lyfts fram. Styrdokumenten betonar vikten av samverkan mellan lärare och infärgning av ämnen för att programmen ska uppfylla sina mål. Syftet med detta examensarbete är att utvärdera hur anpassningen av kursen Datorkunskap sker i olika studieinriktningar utifrån styrdokumenten. Utvärderingen har varit fokuserad på några av de yrkesförberedande programmen inom gymnasieskolan.

I denna uppsats gör jag en analys och en jämförelse av hur sex elever i gymnasiets årskurs ett på yrkesförberedande- respektive studieförberedande program tolkar lyrik. Eleverna har fått delta i samtal om tre dikter och dels fått närläsa texterna, rad för rad, för att fokusera på ordens betydelse och mening, dels har de fått svara på frågor för att se om och hur de relaterar dikternas innehåll till sin egen livserfarenhet. Syftet med studien är att få fördjupade kunskaper om vad som sker när elever läser och samtalar om poesi.      Det inspelade intervjumaterialet har analyserats utifrån Judith A. Langers teori om byggandet av föreställningsvärldar, som hon menar sker i fyra faser. Det har också kopplats samman med nutida svensk forskning, som på olika sätt visat sig kritisk mot svenska skolans litteraturundervisning utifrån vad elever presterat.      Resultaten av min undersökning visar att elevernas tolkningar av dikterna skiljer sig åt individuellt, inte gruppvis efter vilket gymnasieprogram de går. De två elever som utvecklar sina resonemang minst, vilket jag menar begränsar deras analyser, går yrkesförberedande program. Som jag ser det skiljer sig eleverna åt vad gäller språklig säkerhet, då de elever som vidareutvecklar sina tankar mest också har förmågan att gå bortom ordens bokstavliga betydelse och bortse från sina personliga perspektiv och referensramar. Jag vill betona att alla elevernas tolkningar hade kunnat berikas och fördjupas genom att få ta del av andras tankar i en dialog om dikterna.      Vad gäller Langers faser kan man se att alla elever rör sig genom alla faser och att fas 3, som är den fas där läsaren kopplar ett personligt perspektiv till texten och resonerar om vad dess innehåll kan betyda för hans, hennes eller andras liv, är vanligt förekommande i elevernas tolkningar förutsatt att detta efterfrågas. Detta skede i byggandet av föreställningsvärldar är, enligt Langer, mycket viktigt att nå. Här får läsaren möjligheten att spegla sig själv och sina erfarenheter i lärdomar ur texten, vilket vidgar och omprövar dennes syn på verkligheten.      Fas 4 i Langers teori kännetecknas av att läsaren objektifierar texten på så vis att läsaren reflekterar och kritiskt analyserar exempelvis författarens hantverk, kopplingar till andra verk och textstruktur. Här ryms också tankar som värderar texten och läsupplevelsen och, med undantag från enstaka tolkningar, är det just denna sorts tankar elevernas utsagor i fas 4 berör. Utifrån detta drar jag slutsatsen att eleverna saknar de traditionellt litteraturvetenskapliga begrepp och kunskaper som gör det möjligt för dem att distansera sig från texten och reflektera över den mot en kontextuell och intertextuell bakgrund.

The aim of this study is to examine how textbooks in civic education prepares students to become active citizens. In this study six textbooks, either written for the theoretical track or the vocational track in upper secondary school, were examined using a qualitative text analysis. The aim of this study is to compare in which way the political system at the national and European level is described, how the books describe the democratic citizen, and lastly if there is any difference between the books written for the different tracks. To examine in which way the political systems are described the content were analyzed using the dimensions: polity, policy and politics. The second part of the theoretical framework consisted of three models of democracy, which were used to analyze how the books describe the democratic citizen. Results showed that the political systems were not described in the same way. The textbooks had more content about the Swedish national system in all of the content categories. However, no clear description of the democratic citizen was identified. Most of the content in the textbooks described the citizen as a person which votes in the elections or uses other actions to influences the politicians, but the textbooks also trained the students to take part in political discussions. Results also showed that the books written for the theoretical track overall had more political content and longer passages. Lastly they had more advanced questions for the students.

The aim of this study has been to broaden the understanding of the opportunities and challenges ofcitizenship education by analyzing Civics teachers' experiences of translating their perceptions ofthe mission into practice on academic and vocational programmes. More precisely, the broadeninghas been accomplished through describing similarities and differences between the conditions onthe basis of qualitative interviews with three teachers. Furthermore, descriptions have been formedthrough the use of a theoretical framework consisting of Gert Biesta's socialization, qualification,and subjectification dimensions on one hand, and frame factor theory on the other. The findings of the study suggests that two of the teachers emphasize socialization, allemphasize qualification and two emphasize subjectification. Within the qualification dimension, adistinction was noted between external means (referring to contextually bound ways of participationand influence), which are related to socialization, and internal means (referring to factualknowledge, perspective-taking and critical thinking), which are related to subjectification. Theframe factor analysis of the teachers' experiences indicated that one participant emphasizes inparticular the similarities in the challenge of realizing socializing elements and external means as aresult of existing pedagogic frame factors; most notably the factually oriented curriculum. Regarding differences, which are substantially more prominent, it emerged that opportunities areprimarily linked to academic programmes while challenges are linked to vocational programmes. At academic programmes, there were particularly better opportunities for qualification interms of internal means (especially factual knowledge) as a result of student-related frame factorssuch as a positive attitude towards studies and the subject. The results suggest that these factors canbenefit both qualification and subjectification, if these are combined. Other student-related factorssuch as willingness to speak and subject-relevant prerequisites emerge as valuable resources forqualification and subjectification amongst students at vocational programmes, but they are in somerespects also prevented from being sufficiently utilized. Willingness to speak is prevented byresource-related frame factors such as lack of time in combination with pedagogic frame factorssuch as a substance-rich curriculum, while subject-relevant prerequisites are prevented bydeficiencies in the linguistic knowledge of students with immigrant backgrounds.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka läromedel i kurserna Svenska 1 och Svenska som andraspråk 1, och denna undersökning avgränsas till de kapitel som behandlar skönlitteratur. Dessa analyseras med en kritisk diskursanalys utifrån ett genusperspektiv. Frågeställningarna som ligger till grund för undersökningen är: Vad förenar och vad skiljer de aktuella läromedlens kapitel gällande skönlitteratur åt, avseende förväntningar som ställs på eleverna och genus? Vilka diskurser gällande genusperspektiv kan vi hitta i läromedlens kapitel gällande skönlitteratur? Samt finns det i kapitlen gällande skönlitteratur uttryck för stereotypa och/eller normbrytande könsroller, och hur ser de i sådana fall ut? Studien avgränsas utifrån läromedlen Svenska impulser 1 (2017), Svenska impulser 1 för yrkesprogrammen (2012) och Svenska impulser 1 svenska som andraspråk (2018) och kapitlen i dessa som behandlar skönlitteratur. De diskurser som har kunnat urskiljas under arbetets gång har vi valt att kalla för den hegemoniska diskursen, den neutraliserande diskursen samt den normativa diskursen. Arbetet har kunnat påvisa att det finns tendenser till ojämställdhet och att det finns uttryck för stereotypa könsroller medan mindre utrymme ges för normbrytande könsroller. Svenska impulser 1 (2017) och Svenska impulser 1 svenska som andraspråk (2018) har tydliga gemensamma drag i utformningen, medan Svenska impulser 1 för yrkesprogrammen (2012) har en tydlig utformningsmässig skillnad gentemot de andra. Det finns också uttryck för olika förväntningar på eleverna angående läromedlet som används på yrkesprogrammen. I läromedlet som är tänkt att användas på yrkesprogrammen finns även den tydliga skillnaden gentemot de andra att representationen av kvinnliga författare är avsevärt mindre.