Syftet med studien är att undersöka vad kollegialt samarbete kan innebära för nyblivna svensklärare verksamma på gymnasiet. Undersökningen fokuserar på kollegialt samarbete sett ur tre perspektiv: kollegialitet vid lärarnas yrkesintroduktion, kollegialitet i arbetslaget och samarbete som knyter an till lärarnas ämnesinriktning. Jag har valt att använda en kvalitativ forskningsmetod med halvstrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna är fem svensklärare verksamma på gymnasiet med mindre än fem års yrkeserfarenhet. Samtliga lärare arbetar på yrkesförberedande gymnasieprogram. Resultaten visar att kollegialt stöd, i synnerhet i form av en samtalspartner, har stor betydelse för hur de intervjuade lärarna uppfattar sin yrkesintroduktion. Det framgår också att samtliga lärare möts av en brist på kollegialitet då de först kommer i kontakt med sitt arbetslag och att de på olika sätt förhåller sig till den lärarindividualism som råder. Vidare visar lärarna på en tvetydig inställning till samarbete mellan såväl svensklärarkollegor som karaktärsämneskollegor. Några av de slutsatser som dras är att kollegialt samarbete under den första tiden i yrket kan ha betydelse för om lärare väljer att stanna kvar på sin arbetsplats och att lärarsamarbete ökar möjligheterna för nya lärare att känna sig stärkta i sin yrkesroll. För svensklärare på yrkesförberedande gymnasieprogram kan samarbete med andra ämneslärare innebära att svenskundervisningen upplevs som mer funktionell.

Studien är en jämförelsestudie av hur kursplanen för Engelska A tolkas i prestationsprov som fokuserar på skriftlig förmåga. Proven var hämtade från yrkesförberedande- och teoretiska program på gymnasiet. Jämförelsen mättes med en innehållsvaliditetsskala producerad med material från Brown (1983), Brown och Hudson (2002) och EN1201 - English A (2000) och analysen utfördes av två bedömare. Analysen visade ett flertal indexmedelvärden som skiljde sig åt mellan de två grupperna: yrkesförberedande och teoretiska. Proven tillhörande teoretiska program fick generellt ett högre indexmedelvärde än proven tillhörande yrkesförberedande program. Dock förekom det en skillnad mellan de två bedömarnas rankningar på de flesta frågorna i validitetsskalan, och några frågors medelvärden opponerade emot indexmedelvärdena, d.v.s. en av bedömarna rankade de yrkesförberedande programmens prov högre vid mer än ett tillfälle. Genom analysen upptäcktes två olika tillvägagångssätt av testning, där ett var av en mer preskriptiv natur och hade en anknytning till de yrkesförberedande programmen medan det andra tillvägagångssättet som var knytet till de teoretiska programmen var av en mer deskriptiv natur. Graden av innehållsvaliditet för respektive grupp (yrkesförberedande och teoretisk) uppvisar, enligt validitetsskalan i studiens analys, att proven tillhörande teoretiska program demonstrerar en högre grad av innehållsvaliditet (högre medelvärden) än de yrkesförberedande. Detta resultat tyder på en tolkningsskillnad av kursplanen mellan de två programmen vid konstruerandet av prestationsprov. Skillnaden mellan testen som upptäcktes kan bero på den vaga kursplanen. / This thesis sets out to do a comparative study of how the English A syllabus is interpreted in achievement tests focusing on writing ability. The tests were collected from vocational and theoretical programs at upper secondary schools. The measurement instrument employed in this study was a content validity scale produced with material originating from Brown (1983), Brown and Hudson (2002) and EN1201 - English A (2000) and was utilized by two judges in order to analyse the collected tests. The analysis displayed numerous noteworthy index mean differences between the two groups: vocational and theoretical. The theoretical programs’ tests received overall a higher index mean compared to the vocational programs’ tests. However, a variance existed between the two judges’ scorings on most of the questions in the validity scale, and some questions’ means contradicted the index means, i.e. one of the judges ranked the vocational programs’ tests higher on more than one occasion. The analysis also revealed two diverse testing approaches, where one had a more prescriptive nature and was closely connected to the vocational programs while the other one, having a close connection to the theoretical programs, was more descriptive in nature. The degree of content validity in each test group (vocational and theoretical), showed that according to the scale used in the analysis of this study, the theoretical programs’ tests display a higher degree of content validity (higher means) compared to the vocational programs’. This result implies a difference in interpretation of the syllabus depending on program (theoretical and vocational) when constructing achievement tests. The difference found could be due to the vagueness of the syllabus.

Denna studie granskar två litteraturkapitel från två läroböcker avsedda för Svenska 1, som riktar sig mot högskoleförberedande respektive yrkesförberedande program. Genom att granska eventuella likheter och skillnader i läroböckernas litteraturkapitel avser studien utvärdera om elever i de olika programinriktningarna får eventuella likvärdiga förutsättningar att förvärva kunskaper och förmågor. Studiens teorier är Anna Jobérs tolkning av Bourdieus begrepp kulturellt kapital, samt Gert Biestas kritiska syn på samhällets uppfattning om skolan. Metoden bygger på en kvalitativ textanalys. Resultaten från denna studie visar att det återfinns fler skillnader än likheter i läroböckernas ämnesinnehåll och övningsuppgifter i läroböckernas litteraturkapitel. Ämnesinnehållet och övningsuppgifterna i läroboken för högskoleförberedande program ger elever goda möjligheter att förvärva olika kunskaper och förmågor. Ämnesinnehållet och övningsuppgifterna i läroboken för yrkesförberedande program ger däremot yrkeselever grundläggande möjligheter att förvärva olika kunskaper och förmågor. Studien visar således att de undersökta läroböckerna inte ger elever i de olika programinriktningarna eventuella likvärdiga möjligheter att förvärva kunskaper och förmågor.

I denna studie undersöks om det finns skillnader mellan programinriktade svenskläromedel, i avseendet hur uppgifterna i svenskläromedlen är utformade. Mer specifikt undersöks skrivuppgifter i svenskläromedel ämnade för yrkesförberedande program, högskoleförberedande program och alla gymnasieprogram. Genom att genomföra en kvantitativ datainsamling av skrivuppgifter i 15 olika programinriktade svenskläromedel fann studien att läromedel ämnade för yrkesförberedande program oftare innehöll skrivuppgifter som förväntade sig skrivande i form av återberättande eller refererande karaktär. Studien fann också att läromedel ämnade för högskoleförberedande program oftare innehöll skrivuppgifter som förväntade sig skrivande i form av resonerande, diskuterande, problematiserande, utredande, analyserande och förklarande karaktär. Utformningen på dessa uppgifter visade också att uppgifter i läromedel ämnade för yrkesförberedande program var färre och kortare än uppgifterna i läromedel ämnade för högskoleförberedande program. Mot den bakgrunden kan slutsatsen också dras att den tänkta läsaren i läromedel ämnade för yrkesförberedande program förväntas vara återberättande medan den tänkta läsaren i läromedel ämnade för högskoleförberande program förväntas vara analyserande.

I uppsatsen undersöktes faktorer som bidrar till skolstress och somatiska symtom hos ungdomar på studieförberedande- och yrkesförberedande gymnasium av båda könen. Deltagarna var 105, varav 59 från de studieförberedande programmen, 23 elever var killar och 36 var tjejer samt, 46 var från de yrkesförberedande programmen, varav 25 var killar och 21 var tjejer. Undersökningen var kvantitativ och enkäter skapades som innehöll 42 frågor varefter 10 variabler skapades av dessa och en fråga analyserades med kvalitativ ansats. Resultaten visade att studenterna på de studieförberedande programmen generellt upplevde mer skolstress. Tjejerna upplevde mer skolstress, externa krav, somatiska-, psykosomatiska besvär och de ansåg sig ha för höga krav på sig själva. Korrelationen mellan somatiska besvär och skolstress var positiv och resultatet var signifikant. Studien visade att elever led av både Skolstress, Somatiska- och Psykosomatiska besvär och dessa borde tas i åtanke av både vårdnadshavare och lärare i skolsituationer. Relibiliteten för alla variabler utom Somatiska besvär var god och eftersom reliabiliteten var låg fanns risk för att samband inte var signifiktanta . Det fanns även en risk att Skolstressen var högre på grund av att det var nära terminsavslut. Förslag till vidare studier var att undersöka varför killar inte upplever samma besvär som tjejer. / The essay investigated factors that could contribute to school-related stress and somatic complaints among adolescents at academic- and vocational programs in high school in both sexes. There were 105 participants, whereof 59 from the academic programs, 23 where boys and 36 were girls and 46 from the vocational programs, whereof 25 were boys and 21 were girls. The study was a quantitative one and questionnaires were created from which contained 42 questions after which 10 variables were created and one question was analyzed with a qualitative approach. The results showed that students at the academic programs generally experienced more school-related stress. Girls experienced more school-related stress, external demands, somatic- and psychosomatic complaints and they thought they had too much demands on themselves. The correlation between somatic complaints and school-related stress was positive and the result was significant. The study showed that students suffered from both school-related stress, somatic- and psychosomatic complaints and this should be taken into consideration from both caregivers and teachers in school situations. The reliability for all variables other than Somatic complaints was good. There was a risk that the school-related stress was high because of closeness to end of semester. A suggestion for further studies was to examine why boys does not experience the same difficulties as girls

Denna studie bygger på en fältstudie i två klasser på gymnasieskolans Byggprogram. Intresset är riktat mot hur ett antal ungdomar, vilka samtliga är pojkar och i varierande grad är ointresserade av så kallade teoretiska studier, förhåller sig till kärnämnena. Mer precist är syftet att analysera deras förhållningssätt till kärnämnena som en del av deras identitetsskapande i relation till dessa ämnen. I studien ses skolan och klassrummet som en social arena där mycket annat än formell undervisning pågår och är relevant för ungdomar när de befinner sig i skolan. Den teoretiska förankringen för studien består i ett interaktionistiskt perspektiv på identitet, bland annat influerat av Richard Jenkins. Därutöver utgörs den av ett genus- och klassperspektiv, samt motståndsteoretiska utgångspunkter. Metodologiskt ansluter sig studien till den etnografiska traditionen. Data som analyseras är observationsdata, intervjudata och inspelade samtal mellan eleverna. Analysen visar bland annat att ungdomarna använder sitt kommande yrke och sitt ointresse för skolarbete i teoretisk tappning som utgångspunkter när de pratar om sin utbildning, olika ämnen eller sitt agerande i relation till skolarbetet. Analysen visar också att ungdomarna både är konforma och oppositionella gentemot kärnämnena. De anpassar sig efter skolans makt att bedöma deras studieinsatser, men gör bl.a. motstånd mot den ordning lärare söker åstadkomma och den tristess och påfrestning som de menar att kärnämnena medför. Till sina konsekvenser innebär denna form av motkultur ett identitetsskapande som avviker från ideal som låg bakom införandet av kärnämnena, vilket innebär ett motstånd mot en statlig påverkan på deras liv, så som denna påverkan kommer till uttryck genom utbildningssystemet. Mot bakgrund av deras kombination av motstånd och konformitet tolkas deras förhållningssätt till kärnämnena emellertid som motsträvighet än som ett renodlat motstånd. / This study is based on a field study that was conducted in two classes in a vocational programme (the Construction Programme) at a Swedish upper secondary school. The main concern of the study is how the pupils, all of whom are boys who are indifferent to varying degrees to so-called theoretical studies, relate to the academic subjects (or core subjects) of their education. More precisely, the aim is to analyze their attitudes towards the core subjects as part of their identity work. In this respect, the school setting is viewed as a social arena in which much more than formal education is going on and has relevance for the pupils when they are in school. The theoretical framing of the study is based on an interactional perspective on identity, primarily influenced by Richard Jenkins. Additionally, a gender and class perspective as well as theories of resistance are used to understand the views and actions of the boys. Methodologically, the study draws on an ethnographic tradition. The data consist of observations, interviews and recorded conversations between the pupils. The analysis points out that the pupils use their future work as construction workers and their indifference to theoretical schoolwork as important starting points when they talk about their education, different subjects or their own actions in relation to their schoolwork. The analysis also stresses that the boys employ modes of both conformity and opposition in relation to the academic subjects. They adjust to the power the school has when it comes to assessing their schoolwork, but they also resist the classroom order their teacher is trying to achieve and the stress and strain of everyday life in the academic subjects. This forms a counter culture, the consequences of which imply identity work that to a large extent differs from the ideas that conditioned the implementation of the core subjects. In this respect the pupils are also resisting governmental steering of their lives as it is expressed in the educational system. However, since the boys have modes of both conformity and opposition in their attitudes towards academic subjects, their overall attitude towards this part of their education is interpreted as a form of reluctance rather than full-scale resistance.

I denna uppsats analyseras tre läromedel för kursen svenska 1. Tanken bakom analyserna är att se efter huruvida man gör nivåskillnader i elevers läsförmåga och läsförståelse beroende på om de går yrkesförberedande program eller högskoleförberedande program på gymnasiet, samt om man kan se vilka didaktiska inslag som finns med för att stimulera elevernas inre motivation. Det visar sig att det är mycket stor skillnad i hur många olika skönlitterära texter som eleverna förväntas läsa beroende på yrkes eller högskoleförberedande program samt att nivåskillnaden i förväntad analysförmåga är stor i uppgifterna som är kopplade till det lästa. Detta är något man borde reagera kraftigare på med tanke på att eleverna läser samma kurs, men beroende på vilket läromedel de får utefter vilket program de går utmanas de på helt olika nivåer. Detta innebär att två tonåringar som läser samma kurs inte kommer att varken utmanas eller få chansen till att utveckla sina kunskaper i samma utsträckning. / In this essay, three teaching materials are analyzed for the course Swedish 1. The idea behind the analyzes is to look at whether you make differences in students' reading ability and reading comprehension depending on whether they attend vocational programs or college preparatory programs in high school, and if you can see what didactic elements are available to stimulate students' inner motivation. It turns out that there is a very big difference in how many different fiction texts the students are expected to read depending on the vocational or university preparatory program and that the level difference in expected analytical ability is large in the tasks that are linked to what is read. This is something you should react more strongly to given that the students read the same course, but depending on what teaching material they receive according to which program they go to, they are challenged at completely different levels. This means that two teenagers who take the same course will not be challenged or given the chance to develop their knowledge to the same extent.

Undersökningen grundar sig på fyra olika läromedel som riktar sig mot kursen Svenska 1 på gymnasial nivå. Två av de analyserade läromedlen riktar sig specifikt mot yrkesprogram, vilka är Kontext: svenska 1 för restaurang- och livsmedelsprogrammet (Hedencrona & Smed-Gerdin 2013) och Kontext: svenska 1 för vård- och omsorgsprogrammet (Hedencrona & Smed-Gerdin 2014). De resterande två läromedlen har ingen specifik riktning mot gymnasieprogram, utan riktar sig till alla som läser kursen Svenska 1. Dessa två är Människans texter: svenska 1 (Jeppsson, Mejlgaard & Sjöstedt 2016) och Patos: svenska 1 (Gustavsson 2020). Syftet med undersökningen har varit att undersöka om likvärdig undervisning genomförs i skolan oberoende av gymnasieprogram. Det har varit intressant att undersöka läromedlens innehåll eftersom två av dem så tydligt riktar sig mot specifika program. Med anledning av detta utgör begreppet en skola för alla en väsentlig del av undersökningen och dess resultat.  Undersökningens resultat visar att Kontext: svenska 1 för restaurang- och livsmedelsprogrammet (Hedencrona & Smed-Gerdin 2013) och Kontext: svenska 1 för vård- och omsorgsprogrammet (Hedencrona & Smed-Gerdin 2014) inte lever upp till likvärdigt innehåll och därmed inte en skola för alla. Läromedlen Människans texter: svenska 1 (Jeppsson, Mejlgaard & Sjöstedt 2016) och Patos: svenska 1 (Gustavsson 2020) visar bättre tendenser att leva upp till likvärdigt innehåll i relation till de andra läromedlen och därmed en skola för alla. Slutsatsen visar att det generellt finns stora problem i skolan kring likvärdig undervisning, vilket måste tas på största allvar. Om inte läromedlen genomsyras av likvärdighet kan det inte garanteras att undervisningen genomsyras av det. Det är således väsentligt av läromedelsförfattare att producera läromedel baserat på aktuell forskning.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan välbefinnande och mängden naturvistelse hos elever på högskoleförberedande- och yrkesförberedande program på gymnasiet. För att besvara syftet, utgick studien från följande frågeställningar: 1) Hur mycket tid under en period på sju dagar spenderar gymnasieelever ute i naturen? 2) I vilken grad skattar gymnasieelever sitt välbefinnande? 3) Finns det ett samband mellan mängden naturvistelse och välbefinnande hos gymnasieelever?  Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar tillämpades en kvantitativ metod. Urvalet bestod av gymnasieelever inom Stockholms stad. För att undersöka hur ofta eleverna spenderade tid i naturen, formulerades fyra frågor om antalet tillfällen de varit ute under skoltid och fritid. För att undersöka elevernas välbefinnande användes den svenska versionen av enkäten Sense of Coherence Scale (SOC-13). Utifrån båda enkäterna skapades en webbenkät som sedan skickades ut till deltagarna via mejl. Datan analyserades i Microsoft Excel 365 MSO. Jämförelser mellan naturminuter under skoltid och under fritid genomfördes med ett oberoende T-Test, där studien valde signifikansnivå till p=0,05 (5%). Jämförelsen mellan naturminuter och KASAM genomfördes i en linjär regressionsanalys genom Pearsons korrelationskoefficient, med naturminuter som beroende variabel och KASAM som oberoende variabel. Resultat Studiens huvudsakliga resultat från 175 enkätsvar visade att 58,9 procent av deltagarna var ute 0 minuter under skoltid, samt att 44,6 procent av deltagarna var ute 1-60 minuter under sin fritid. Deltagare som går ett yrkesförberedande program var i genomsnitt (M=115) ute mer i naturen än de deltagare som läste ett högskoleförberedande program (M=85,93). Vidare visade resultatet att det främst fanns en statistiskt signifikant skillnad inom mängden naturvistelse under skoltid och under fritid hos gruppen för yrkesförberedande program (p <.003). Resultatet för deltagarnas KASAM visade att majoriteten (56,6%) hade ett lågt KASAM, samt att det enbart var 5,7 procent som uppgav sig ha hög KASAM. Slutligen studerades sambandet mellan den totala mängden naturvistelse och KASAM-poäng för varje deltagare. Resultatet visade att det inte fanns ett samband mellan dessa två variabler. Slutsats Slutsatsen angående deltagarnas naturvistelse visade att gymnasieeleverna spenderade ingen eller väldigt liten tid i naturen under en vecka, varken under skoltid eller fritid. Studien har även kunnat redogöra för att ett lågt välbefinnande var mer förekommande bland deltagarna än ett högt välbefinnande. Slutligen har föreliggande studie inte kunnat redogöra för att det finns en korrelation mellan naturvistelse och välbefinnande / Aim The purpose of this study was to investigate the relationship between well-being and the amount of nature stays among students in pre-university and pre-vocational programs at high school. To answer the purpose, the study was based on the following questions 1) How much time during a period of seven days does high school students spend out in nature? 2) To what extent do high school students value their well-being? 3) Is there a correlation between the amount of nature stays and well-being among high school students? Method To answer the study's purpose and questions, a quantitative method was applied.  The selection consisted of high school students within the city of Stockholm. To examine how often students spent time in nature, four questions were formulated about the number of opportunities they are out during school time and free time. To investigate students' well-being, this study used the Swedish version of the Sense of Coherence Scale (SOC-13). Based on both surveys, a web survey was created, which was then sent out to the participants by email. The data was analyzed in Microsoft Excel 365 MSO. Comparisons between nature minutes during school time and during leisure time were performed with an independent T-Test, where the study chose the significance level to p = 0.05 (5%). The comparison between nature minutes and SOC was carried out through a linear regression analysis using Pearson's correlation coefficient, with nature minutes as the dependent variable and KASAM as the independent variable. Results The study's main results from the 175 questionnaire responses show that 58,9 percent of the participants spent 0 minutes in nature during school hours, and that 44,6 percent of the participants spent 1-60 minutes in nature at their free time. Participants who attended a vocational preparation program was average (M = 115) more than the participants who studied a university preparatory program (M = 85.93). Furthermore, the results showed that it mainly existed a statistically significant difference in the amount of nature stays during school time and during leisure time among the group for vocational preparation programs (p <.003).  The results for the participants SOC showed that the majority (56.6%) had a low SOC, and that only 5.7% stated that they had a high SOC.  Finally, the relationship between the total amount of nature stay and SOC points for each participant was studied. The result shows that there is no correlation between these two variables. Conclusions The conclusion regarding the participants' nature stay showed that the high school students spent no or very little time in nature during a week, neither during school time nor free time. The study was also able to report that a low level of well-being was more prevalent among the participants than a high level of well-being. Finally, the present study has not been able to account for whether there is a correlation between nature impact and well-being.

The purpose of this study was to increase knowledge about how socio-economic conditions in different groups of students can affect students' perceptions of the subject of social studies. This was done by accounting for, analysing and discussing differences and similarities in perceptions of the subject of social studies between students in vocational and in tertiary preparatory programsin upper secondary school in Sweden. The data for this qualitative study was collected through focus group interviews and was thereafter thematically analysed. The results show that all students, regardless of program, find social studies important both for themselves and for the society as a whole. However, preferences regarding teaching methods vary between programs. Vocational programs tend to prefer shorter individual writing assignments while tertiary preparatory programs like to work both individually and in groups as well as both orally and in writing. There are also differences in how the programs view their use for social studies in the future. The vocational programs consider themself to have the most use for knowledge regarding economy while the tertiary preparatory programs believe they will have most use forwhat they have learned concerning the subject of individuals and identity. These differences can be explained by the student´s different capacities and different access to cultural and language capital as well as the real functions of the school system and cultural reproductionwhich are all due to socio-economic differences that exist between the students in vocationalprograms and the students in tertiary preparatory programs.