Dans och drama är viktiga delar i vad estetiska ämnen erbjuder men trots detta uteblir de från många förskolor, används sporadiskt eller bara som hjälpmedel för att undervisa andra ämnen. Syftet med denna studie är att analysera hur förskollärarna och kulturpedagogerna beskriver användningen av estetiska uttrycksformer som dans och drama i undervisningen och varför dessa estetiska uttrycksformer ofta uteblir. Den sociokulturella teorin med tillhörande begrepp som närmaste utvecklingszon, appropriering samt mediering och artefakter står för studiens teoretiska ramverk. Studien grundar sig på intervjuer med förskollärare och kulturpedagoger. Intervjuerna har jämförts och skillnader samt likheter har kategoriserats för att nyansera olika sätt att använda dans och drama i undervisningen samt för att finna orsakerna till varför dessa inte används lika frekvent som andra estetiska uttrycksformer. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys och delades in i tre olika tematiseringar. Resultatet visade att beroende på tidigare erfarenheter och kunskap påverkas sättet samt i vilken utsträckning dans och drama används i undervisningen. Vidare har den politiska styrningen lett till att kulturella erfarenheter liknande de som kulturpedagogerna utövar blir allt mer sällsynta.

The study is about aesthetic learning processes in the subject English. The purpose of the study is to investigate whether aesthetic learning processes in the form of drama can contribute to a development in fourth graders’ command of grammatical tense in English. This is investigated by interviews combined with a test in grammatical tense with five students in year 4. The study is based on three research questions that are investigated and answered: - How does the aesthetic learning processes affect the students' verbal use of tense? - What similarities and differences can be seen in the students‘ verbal use of tenses? The study consists of a theoretical and an empirical part where the focus is on aestheticlearning processes with input from the expression form drama and partly a non-aesthetic learning that leans towards a lesson with teaching materials in the subject English. The theoretical part is based on the socio-cultural perspective with a view of aesthetic learning. In this study, it has emerged that aesthetic learning processes such as aids strengthen students' opportunities to achieve knowledge of the spoken English where tense is in focus. Body language and the senses are also an important part that helps the students to consolidate English skills in a simpler way. If aesthetic and non-aesthetic learning are combined, there will be a relationship between the two forms of learning that leads to a varied learning in English teaching in primary school.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken roll de estetiska lärprocesserna i historisk verkstad kan spela för att utveckla elevers historiemedvetande och historiska empati. Detta har undersökts genom att intervjua sex lärare som varit på Stavgards järnålderslägerskola med sina klasser. I undersökningen konstateras att historiska verkstäder är uppskattade bland lärare och elever och att det prioriteras i undervisningen trots att det innebär en stor ekonomisk ansträngning för skolan. De estetiska lärprocesserna representeras på Stavgard genom praktiskt arbete, berättelser och i viss mån drama. Vistelsen på Stavgard skapar en gemensam referensram för lärare och klass, utifrån vilken historiemedvetande byggs under kommande historieundervisning. På lägerskolan lever eleverna järnåldersliv under två dagar och undersökningen visar att eleverna genom att själv få uppleva järnåldersmänniskornas umbäranden utvecklar historisk empati. Utöver detta beskrivs också hur för- och efterarbetet i samband med Stavgardsvistelsen utformas av de olika lärarna. / The aim of this study is to investigate what role the aesthetic learning processes in historical workshops can play in developing students' historical consciousness and historical empathy. This has been investigated by interviewing six teachers who have been at Stavgard iron age camp school with their classes. The survey found that historical workshops are appreciated among teachers and students and that it is a priority in the teaching, even though this means a great financial effort for the school. The aesthetic learning processes are represented at Stavgard through practical work, stories and to some extent drama. The stay at Stavgard creates a common frame of reference for teachers and class, based on which historical consciousness is built during future history teaching. At the camp school, the pupils practice iron age life for two days, and the study shows that the pupils themselves by experiencing the hardship of the Iron Age people develop historical empathy. In addition to this, it is also described how the pre- and post-work in connection with the stay at Stavgard is designed by the different teachers.

Traditionella redovisningsformer i grundskolans bildämne skapar sällan utrymme för lärande. Trots att bild är ett estetiskt ämne genererar ofta redovisningsformer ett passivt förhållningssätt gentemot det som eleverna redovisar. Att redovisa inför en grupp kräver kommunikativ kompetens, något som är utanför bildämnets kursplan. Däremot kan elever lära sig att framträda, och interagera med publiken för att en lärandesituation ska uppstå. Med utgångspunkt i de traditionella redovisningsformerna undersöks utvecklingspotentialer där teater, samtidskonst, performativitet och estetiska lärprocesser tillsammans används för att besvara undersökningens syfte och frågeställningar. Hur kan redovisningsformerna i bildämnet inom grundskolan utvecklas genom performativa uttryck? För att besvara frågeställningen analyseras deltagande observationer av redovisningar på tre estetiska vuxenutbildningar genom att tematiskt kategorisera beståndsdelarna i teman för att belysa och problematisera företeelser som visade sig under redovisningarna. Gemensamma nämnare visades, oberoende av innehållet som redovisades, tydligast genom de studenter som deltog som betraktare under redovisningarna. Variationen på studenternas delaktighet visades främst genom den respons som efterfrågades och utdelades. Empirin består förutom av observationerna, även av en gestaltande undersökning. Gestaltningen har formats ur frågeställningen Hur kan en radikal redovisningsform se ut? Frågeställningen besvaras genom en performativ händelse, ett performance där uppsatsen i dess fysiska och materiella form bearbetas genom att mixas till pappersmassa som används för att tillverka nya pappersark. Gestaltningen visades som ett performance med materiella spår i form av en installation under lärarprogrammets examensutställning på Konstfack.

Sammanfattning Den här studien är en litteraturöversikt som analyserar forskningsbaserade texter och lyfter fram syften med drama/teater i gymnasieskolan, utifrån den analyserade litteraturen. Studien redogör både för syften med drama/teater som enskilt ämne och integrerat med andra ämnen. Studien visar att drama/teater är användbart både som ett medel där målet är att lära sig andra ämnen, och där målet är kunskaper i drama/teater. Den ger exempel på att eleverna, med hjälp av drama/teater, kan få stöd i att uppnå flera av målen i gymnasieskolans senaste läroplan från 2011. Exempel på hur drama/teater kan vara till nytta i andra ämnen är att det kan användas för att förbättra elevers läsning och textförståelse oavsett ämne. Drama/teater har också ett egenvärde som bland annat består i att eleverna lär sig att använda sina erfarenheter för att förstå omvärlden, att de lär sig att uttrycka sig på sitt individuella sätt och att de tränar på att våga ta ställning. Dessa kunskaper kan vara användbara både i ett yrkesliv inom teatern, men även inom andra yrken. Drama/teater är både bildande och utbildande, enligt den tolkning av litteraturen som gjorts i denna studie. Nyckelord:Drama, Teater, Gymnasieskolan, Ämnesintegrering, Utbildning, Bildning, Estetiska ämnen, Estetisk verksamhet, Estetiska läroprocesser. / Abstract This study is a literature review which analyzes different texts, linked to research, and explores the purpose of drama/theatre in upper secondary school, based on the analyzed literature. It incorporates drama/theatre as an individual subject as well as integrated with other subjects. The review in this study shows that drama and theatre can be used as means of learning other subjects. For example drama and theatre can help improve students' reading and reading comprehension no matter the subject. The subject drama/theatre is also shown to have a value in itself in that it taught the students in this study to use their experiences as means to understand the world surrounding them. Education in drama and theatre gives students the opportunity to express themselves in their own individual way and allows them to practice taking a stand. This knowledge can be useful both within the profession of the theatre as well as in other professions. The study also shows that students can be supported with the help of drama/theatre, which enable them to reach several goals of the Swedish curriculum from 2011. This study found that the subject drama/theatre not only helps to educate but cultivate students. Keywords: Subject integration, Drama, Theatre, Upper Secondary School, Education, Cultivation, Artistic subjects, Artistic activities, Aesthetic Learning Processes.

The aim of this study is to deepen the knowledge about teachers’ attitudes towards aesthetic learning processes and how they, based on their perception of opportunities and obstacles, chose to include aesthetic elements in Swedish teaching.  The study focused on the teachers’ perceptions, which means that the analysis of collected data material has a phenomenographic approach. Semi-structured interviews were used as a method to collect material. Eight active Swedish teachers working in grades 4-6 chose to participate in the study. They participated in individual digital interviews.  The teachers in this study were positive about working with aesthetic learning processes, as it was seen as engaging and knowledge-enhancing for the students. However, the teachers’ own attitudes towards working aesthetically differed between the teachers. Some expressed that they enjoyed working aesthetically, while others felt greater uncertainty and ignorance within certain aesthetic forms of expression. Uncertainty was seen as an obstacle. Other perceived challenges were lack of time, lack of resources, assessment difficulties and that aesthetic activities were not prioritized. The result showed that the teachers would like increased access to resources and requested competence development in the area. The result revealed a connection between teachers’ knowledge of, interest in and application of aesthetic learning processes. / Syftet med denna studie var att fördjupa kunskaperna kring lärares inställning till estetiska lärprocesser samt hur de utifrån sin uppfattning om möjligheter och hinder valde att inkludera estetiska inslag i svenskundervisningen. Undersökningen fokuserade på lärares uppfattningar, vilket betyder att analysen av insamlat datamaterial har en fenomenografisk ansats. För att samla in material användes semistrukturerade intervjuer som metod. Åtta verksamma svensklärare som arbetar i årskurs 4–6 valde att delta i studien och deltagandet skedde genom enskilda digitala intervjuer.  Lärarna i studien var positivt inställda till att arbeta med estetiska lärprocesser, då det sågs som engagerande och kunskapsstärkande för eleverna. Lärarnas egen inställning till att arbeta estetiskt skilde sig dock mellan lärarna. Några uttryckte att de tyckte mycket om att själva arbeta estetiskt medan andra kände större osäkerhet och okunskap inom vissa estetiska uttrycksformer. Osäkerheten sågs som ett hinder. Andra upplevda utmaningar var brist på tid, brist på resurser, bedömningssvårigheter och att estetisk verksamhet inte prioriterades. Resultatet visade att lärarna önskade ökad tillgång till resurser samt efterfrågade kompetensutveckling inom området. I studien framkom ett samband mellan lärarnas kunskap kring, intresse för och tillämpning av estetiska lärprocesser.

The purpose of this study is to investigate meaning-making in pupils' multimodal narratives that have emerged in aesthetic learning processes. To, with the support of ethnographic methods and theories of narrative and multimodality, study the resources and strategies used by the pupils. The study also examines how teachers and educators make use of aesthetic learning processes and multimodal narrative in practice-based reality. The empirical material is based on four cultural and narrator projects that have been conducted in a collaboration between nine-year compulsory schools and Kulturskolan (School of Culture) in a municipality in northern Sweden. The projects included pupils from the preschool level up to and including 5th grade in the compulsory school level. These projects were monitored for a total of three semesters. The pervading goal in all projects was to stimulate language development and language use with the help of imagination and creativity, where the pupils' own creation was the key focus. The empirical material consists of observations, log book entries and interviews with teachers, educators and pupils, as well as the pupils' own pictures and texts. The results show that the pupils exemplify from the fictional world. Although they do not directly say that they draw inspiration from computer, television and film media, this is made visible in and embodies their narratives. The pupils' multimodal narratives show that they create meaning by mixing fiction with a world recognisable to them, where fictional characters live a life that they can identify with. The meaning-making strategies that emerge in the pupils' narratives are: identification, gender stereotypes, humour, structures from the horror and fairy-tale genres and remediation. In the interviews with the teachers it is noted that the use of narrative has declined in teaching. Reasons cited include a lack of time and the stress of everyday life, as well as the individualisation which has led to a reduction in the collaboration between pupils and thus the use of narrative. The teachers, however, expressed great enthusiasm for providing pupils with the tools to develop different narrative forms, a way to create meaningful contexts for the pupils. / Syftet med studien är att undersöka meningsskapande i elevers multimodala berättelser som har tillkommit i estetiska lärprocesser. Att med stöd av etnografiska metoder och teorier om berättande och multimodalitet studera vilka resurser och strategier eleverna använder. I studien undersöks också hur lärare och pedagoger använder sig av estetiska lärprocesser och multimodalt berättande i den praxisnära verkligheten. Det empiriska materialet bygger på fyra kultur- och berättarprojekt som bedrivits i samarbete mellan grundskolor och Kulturskolan i en kommun i norra Sverige. I projekten deltog elever från förskoleklass till och med årskurs 5 i grundskolan. Projekten följdes under sammanlagt tre terminer. Genomgående mål i samtliga projekt var att stimulera till språkutveckling och språkanvändning med hjälp av fantasi och kreativitet, där elevernas eget skapande stod i centrum. Det empiriska materialet består av observationer, loggboksanteckningar och intervjuer med lärare, pedagoger och elever samt elevernas egna bilder och texter. Resultaten visar att eleverna exemplifierar från fiktionens värld. Även om de inte direkt uttrycker att de hämtar inspiration från dator, tv och filmmediet, synliggörs och konkretiseras det i deras berättelser. Elevernas multimodala berättelser visar att de skapar mening genom att blanda fiktion med en för dem igenkännbar värld, där de fiktiva karaktärerna lever ett liv som de kan identifiera sig med. De meningsskapande strategier som framträder i elevernas berättelser är: identifikation, stereotypa könsmönster, humor, strukturer från skräck- och sagogenren samt remediering. I intervjuerna med lärarna framkommer att berättandet har minskat i undervisningen. Orsaker som lyfts fram är tidsbrist och stress i vardagen, och individualiseringen som medfört att samarbetet mellan eleverna har minskat och därmed också berättandet. Lärarna kände dock en stor entusiasm för att ge eleverna verktyg att utveckla olika berättarformer, ett sätt att skapa meningsfulla sammanhang för eleverna. / Godkänd; 2014; 20141015 (mart); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Märtha Andersson Ämne: Svenska med didaktisk inriktning / Swedish and Education Avhandling: Berättandets möjligheter Multimodala berättelser och estetiska lärprocesser Opponent: Professor emerita Lena Kåreland, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet Ordförande: Professor Anders Öhman, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet Tid: Fredag den 12 december 2014, kl. 13.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet

Detta kvalitativa forskningsinriktade arbete syftar till att belysa musikskapande i samband med användning av digitala verktyg i fritidshemmets undervisning. Arbetet är grundat i att undersöka det digitala musikskapandets utmaningar och utvecklingsmöjligheter utifrån ett lärarperspektiv. Musik är en viktig del av elevernas uppväxt och utveckling av kunskaper och deras identitet. Fritidshemmet har ett viktigt uppdrag att främja eleverna i sin utveckling i musik med fritidspedagogiska arbetssätt som skiljer sig från skolans musikundervisning. Arbetet är grundat i sociokulturellt lärandeperspektiv, multimodalitet och estetiska lärprocesser. Det sociokulturella perspektivet är ett viktigt verktyg som arbetssätt i fritidshemmets musikaktiviteter. Resultatet är inhämtat genom intervjuer med verksamma lärare i fritidshem med varierad bakgrund inom området. Resultatet visar att lärarna upplever att det är ett viktigt område som borde arbetas mer med. Ett aktivt musikskapande förekommer sällan och sker ofta omedvetet. Brist på kompetens, intresse och brist på verktyg inom området är något som lärarna poängterar är en utmaning. Många lärare upplever att de inte har nog med kompetens att bedriva musikskapandeaktiviteter och framförallt inte digitalt inriktat. Trots utmaningar med området ställer lärarna sig positivt till att utveckla det digitala musikskapandet. De ser flera möjligheter och ger exempel på förändringar för att skapa rätt förutsättningar till att kunna utveckla området. Keywords:  Teacher in extended school teaching, leisure pedagogue, music creation, music, digital tools, learning tablet,  sociocultural perspective, availability, multimodality, aesthetic learning processes

Denna kvalitativa studie undersöker sinnena och synestesi som pedagogisk resurs inom det drama-och teaterpedagogiska fältet. Covid-19-restriktionerna under 2020/21 ledde till anpassningar i studien där empiri från fysiska träffar föll bort. Syftet är att lyfta fram sinnena och synestesis roll i drama- och teater-estetiska lärprocesser ur ett fördjupat teoretiskt och ett praktiskt empiriskt perspektiv. Framför allt ur ett multilitteracitetspedagogisk teoretiskt perspektiv och med stöd av L.S. Vygotskis tankar om föreställningsförmåga/fantasi, Augusto Boal´s begrepp om det estetiska rummet och M. Merleau-Ponty syn på synestesi blir viktiga. Metodansatsen som stödjer syftet består av olika fenomenologiskt inspirerade metoder som fokuserar på individens egen erfarenhet. Hela studien genomfördes på två enskilda faser; en fördjupad litteraturgenomgång som kan anses som en litteraturstudie, ett essäskrivande vars empiriska material är två väldokumenterade tidigare drama- och teater-estetiska lärprocesser. Allt insamlat empiriskt material analyserades och kontrasterades med de valda teorier och begrepp. Resultatet i studien visar på en stor inverkan av sinnena på hela barnens kognitiva och kreativa utveckling. I ett pedagogisk/konstnärlig sammanhang visar det sig att sinnena är avgörande bland annat för en optimal förståelse i utövandet av metaxis, en process där eleven/skådespelaren agerar i karaktär och i det indirekt upptäcker den egna individens erfarenheter. Studien identifierar synestesi som ett icke-neurologiskt tillstånd och som en förmåga som kan främjas i drama- och teater-pedagogik och som dessutom blir mer identifierbar inom strukturerade ritualer. Ur ett större pedagogiskt sammanhang belyser studien drama- och teater-estetiska lärprocessers multimodalitet med hjälp av multilitteracitetspedagogisk teori. Detta i sin tur bidrar till att nyansera den “mediepanik debatten” och vidgar diskussionen om den traditionella skolans begränsade syn på multimodalitet och bruket av det i relation till ny medieteknologi. / This qualitative study aims to explore the senses and Synaesthesia as a pedagogical resource in the field of Applied theatre and drama. The Covid-19 restrictions during 2020/21 led to adaptations in the study, where empirical data from physical meetings were not included. The purpose is to highlight the role of the Senses and Synaesthesia in Drama and theatre-aesthetic learning processes, from an in-depth theoretical and a practical empirical perspective. In the theoretical framework become relevant especially the Multiliteracy pedagogical theoretical perspective and with the support of L.S. Vygotsky’s Theory of Imagination, Augusto Boal's concept of The Aesthetic space and M. Merleau-Ponty's view on Synaesthesia. The methodological approach that supports the purpose, consists of various phenomenologically inspired methods that focus on the individual's own experience. The entire study was carried out in 2 individual phases; an in-depth literature review that can be considered as a literature study, an essay writing whose empirical material is two well-documented previous Drama and theatre aesthetic learning processes. All collected empirical material was analysed and contrasted with the chosen theories and concepts. The results of the study show a great impact of the Senses on the cognitive and creative development of the infant. In an educational/artistic context, it appears that the Senses are crucial, among other things, for an optimal understanding in the practice of Metaxis, a process in which the student/actor acts in character and in doing so indirectly discovers his/her own individual experience. The study identifies Synaesthesia as a non-neurological condition and as an ability that can be promoted in pedagogy and that, moreover, becomes more identifiable within structured rituals. In a wider pedagogical context, the study highlights the multimodality of Drama and theatre aesthetic learning processes using Multiliteracy pedagogical theory. This in turn helps to nuance the so-called debate “media panic” and broadens the discussion on the traditional school's limited view of Multimodality and its use in relation to new media technology.