Syftet med denna fallstudie var att få ta del av lärares beskrivningar av genomförande av anpassningar i den ordinarie undervisningen för elever i behov av stöd och det behov av stöd som lärare i grundskolan själva har för att genomföra dessa. Fokus i studien lades på lärares beskrivningar av anpassningar i ordinarie undervisning. Den teoretiska utgångspunkten för studien var sociokulturell teori, där samspel och språk ses som grund för lärande och där lärarens roll i undervisningen poängteras, något som också belysts ur didaktiskt perspektiv. Den teoretiska bakgrunden lyfte också fram vikten av anpassningar för individen och möjlighet till inkludering och delaktighet. I denna kvalitativa fallstudie samlades data in genom kritiska händelser och en enkät. Studiens resultat påvisade att anpassningar var något som flertalet lärare fann centralt för kunskapsinhämtning, delaktighet och tillgänglighet men ibland var komplicerat att genomföra i praktiken. Likaså framkom att gränsen mellan anpassningar och extra anpassningar inte var helt självklar. Det ansågs viktigt att arbeta med olika metoder och strategier samt ha en tydlig struktur i undervisningen för att skapa förutsättningar för elevers lärande. Lärarens roll samt kompetens bedömdes vara avgörande faktorer för att medvetet uppmärksamma och genomföra anpassningar. Flera goda exempel på anpassningar lyftes fram genom beskrivningar som framkom i studien.

Syftet med studien var att undersöka hur pedagogerna stöttar de normbrytande barnens deltagande vid samling. Främst med fokus på om och vilka anpassningar och hjälpmedel som införts i verksamhetens olika samlingar samt vilka hinder och möjligheter det skapar. Studien bidrar med att sprida pedagogers kunskap om ett område där mycket tyst kunskap finns. Kunskap som blivande pedagoger kommer ha nytta av i deras framtida yrke men även för pedagoger som har arbetat i förskolan och känner att de behöver förslag. I studien genomfördes sju kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma pedagoger från olika delar av Sverige. Resultatet visade att pedagogerna använder sig av ett flertal metoder och hjälpmedel för att anpassa förskolans samlingar och möjliggöra för barns deltagande. På samtliga förskolor som deltog i studien hölls minst en samling/dag och en av de viktigaste delarna pedagogerna lyfte var att barnen skull tycka samlingen var rolig, lustfylld och intressant samt att samlingen för gruppen skapade ”vikänsla”. Pedagogernas uttalanden visade att pedagogerna ansåg att det var viktigt att barnen ville delta i samlingen. Men det framkom också att ibland var det svårt för vissa barn att delta, det är då det behövs metoder och hjälpmedel för att ändå lyckas få med barnet.

Studien tar avstamp i att forskning visar att svårigheter som tyder på autism och ADHD hos unga flickor ofta uppmärksammas tidigt av föräldrarna medan det vanligen tar lång tid innan förskola, skola och vård uppmärksammar dem. Detta leder många gånger till att flickorna inte får den hjälp de behöver, vilket resulterar i att de mår dåligt. Föräldrarnas berättelser är därför värdefulla och kan vara ett verktyg till att identifiera dessa flickor tidigare. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur kvinnor talar om autism och ADHD utifrån sina egna eller sina döttrars erfarenheter samt om eventuellt stöd och anpassningar i förskolan och de tidiga skolåren. Ett hermeneutiskt förhållningssätt har använts i studien, vilket innebär att jag tolkat empirin och sett min förförståelse som en tillgång i dessa tolkningar. Vidare har forskningspersonernas berättelser värdesatts utifrån den narrativa teorin och i analysen har jag inte bara studerat vad som har berättats utan också hur det har berättats och vad som framställts som normalt och inte. Fyra intervjuer har genomförts varav två med mammor till flickor i dessa svårigheter och två med kvinnor som vuxit upp med dessa svårigheter. I berättelserna framkommer det inte bara empiri som rör tidiga tecken på svårigheter och empiri kring tidiga insatser, vilka jag efterfrågat. Det framkommer också uppfattningar om synen på det normala kontra det avvikande och uppfattningar kring innebörden av en diagnos och känslor kopplade till en diagnos.

Hjärtsvikt är en vanligt förekommande sjukdom, framförallt hos äldre personer. Sjukdomen innebär att hjärtat inte kan tillgodose kroppens behov av syre. De vanligaste besvären vid hjärtsvikt är dyspné och fatigue vilket har stor inverkan på personers vardagsaktiviteter.  Syftet med studien var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sina vardagsaktiviteter. En systematisk litteraturöversikt har utförts med kvalitativa studier. Databaserna som har använts är Cinahl, PubMed och PsycINFO. 13 artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades innan de sammanställdes i tre kategorier: Roller och självbild, rädsla och ovisshet samt anpassningar i vardagen. Sammanfattningsvis visar studien att personer med hjärtsvikt har svårt att hantera omställningen med rollförlust och förändrad utförandekapacitet. Studien indikerar att anpassningar, strategier och inställningar kan främja ett självständigt aktivitetsutförande i vardagen. Vilken påverkan hjärtsvikt har på vardagsaktiviteter och på vilket sätt arbetsterapeuter kan bidra med sin kunskap är inte tillräckligt studerade.

Att arbeta inom fritidshemmet idag upplever vi vara ett mångfacetterat och komplext arbete. Det innebär stora utmaningar där lärare i fritidshem behöver förhålla sig till en mängd olika faktorer i allmänhet såsom organisation, ledning, outbildad personal, personaltäthet, samverkan och materialtillgång, vilka alla på något sätt inverkar på fritidshemsundervisningen. Karaktäristiskt för fritidshemmen är stora variationer i både gruppstorlek, personaltäthet och personalens utbildningsnivå, därmed försvåras oftast arbetet med att erbjuda barnen stimulerande fritidsaktiviteter. Syftet med studien är att, utifrån lärares i fritidshem perspektiv, undersöka hur tillgängligheten inverkar på fritidshemsundervisningen. Vår teoretiska ansats för att analysera det empiriska materialet har varit ramfaktorteorin. Studien är baserad på kvalitativa data från semistrukturerade intervjuer med fyra lärare i fritidshem för att besvara vår frågeställning och uppnå syftet med undersökningen. Resultatet visar på att tillgängligheten i form av lokaler, elevgruppens storlek och personaltäthet och utbildningsnivå inverkar på möjligheten att bedriva en god fritidshemsundervisning enligt läroplanens föreskrifter. Resultaten genererade tre begrepp, anpassningar, hög ljudnivå och stress, som en följd av trånga, bristfälliga och icke-adekvata fritidshemslokaler samt stora elevgrupper och personalbrist.

Syftet med den här studien har varit att ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur lärare i årskurserna 1–6 beskriver att de planerar och lägger upp sin undervisning för elever med svenska som andraspråk. Utifrån studien vill vi generara ny kunskap om lärares uppfattningar kring stöd i undervisningen, samt vilka utmaningar de upplever i arbetet med SVA-undervisningen. Studien har formen av en enkätundersökning och baseras på svar från 46 lärare i årskurs 1–6 runt om i Sverige. Studiens resultat visar att lärarna påstod sig göra olika anpassningar i sin lektionsplanering för SVA-eleverna, främst i relation till olika material som läseböcker och andra läromedel, samt graden av tydlighet gällande bland annat instruktioner. I termer av stöd i undervisningen framkom det att många av lärarna uppgav att de använde sig av digitala verktyg, men även kompletterande stöd gavs av annan personal. En viktig faktor för många av lärarna var även att arbeta med olika former av elevgrupper, samt bildstöd som en form av konkret stöd. Slutligen framkom det utifrån lärarnas svar att det förekom en del utmaningar direkt kopplade till SVA-undervisningen, vilket för många handlade om elevers olika kunskapsnivåer samt begränsade tidsramar.

The purpose with this study is to investigate how leisure time-staff in the leisure time centre experience the opportunity to adjust the education for including all children, and what opportunities a principal describes that the leisure time-staff have to create an inclusive environment. The thesis is a qualitative study based on semi-structured interviews with four people active in different positions within the school, given us their own perception about the possibilities to adjust the education in the leisure time centre. The result has been analysed by using four dimensions of quality management and a phenomenographic perspective, where we have divided the material in different categories. The results shows that the teacher education is inadequate at providing enough knowledge to work with adjustments in practice. This needs to be compensated by further education and collegial learning, something the school board can provide though it’s not a given matter. During the interviews it occurs that time for organizing and plan the work is crucial for doing the necessary adjustments needed for including all children. Our informants in the leisure time centre agrees that time for organizing and plan the work is crucial for doing the necessary adjustments needed for including all children. The majority of the informant’s experience that they often must give each other more time to plan and, in some cases, they even have to do the planning outside working hours. We interpret that the leisure time staff are dedicated in their effort to creating good opportunities for the children and they are committed to do so even though it is outside the working hours and their mission. Both the principal and the leisure time-staff believe that communication and cooperation is required in the work with adjustments. A factor to streamlining and improving staff’s possibilities to create adjustments to include the children and give them the opportunity to take part of the complementary mission. By using students’ thoughts and ideas, they can create an inclusive environment in the leisure time centre. It shows a common view of children and confidence in the students’ ability to improve the quality work at the leisure time centre. / Syftet med vår studie var att ta reda på hur fritidspersonalen upplever möjligheterna att anpassa verksamheten så att den inkluderar alla elever och även att se vilka förutsättningar som en rektor beskriver att personal i fritidshem har för att skapa en inkluderande miljö. Studien utgår ifrån en kvalitativ undersökning där fyra personer, med olika befattning verksamma inom skolan, genom semistrukturerade intervjuer fått delge sin uppfattning om vilka möjligheter som finns för att anpassa undervisningen i fritidshemmet. Resultatet har analyserats utifrån fyra dimensioner av ett kvalitetsarbete inom skola och ur ett fenomenografiskt perspektiv genom att dela upp materialet i olika kategorier. Resultatet visar att utbildningar inte ger tillräckligt med kunskap för att arbete med anpassningar i praktiken. Detta behöver kompenseras med fortbildningar och kollegialt lärande, något som skolledningen på arbetsplatser kan ge förutsättningar för men inte är en självklarhet. Under intervjuerna framkommer att planeringstid är en viktig förutsättning för att kunna göra de anpassningar som behövs för att inkludera alla elever. Majoriteten av informanterna upplever att de ofta måste ge ytterligare planeringstid till varandra utöver den de redan har, i vissa fall sker även arbetet med att skapa anpassningar utanför arbetstid. Vi tolkar det som att det finns ett engagemang hos personalen att skapa goda förutsättningar för barnen men att detta sträcker sig även utanför deras uppdrag. Både rektor och fritidshemspersonal upplever kommunikation och samarbete som en förutsättning i arbetet med anpassningar. En faktor för att effektivisera och förbättra personalens förutsättningar att skapa anpassningar är att inkludera eleverna och ge dem möjligheten att ta del av det kompletterande uppdraget. Genom att använda sig av elevernas tankar och idéer, kan de skapa en inkluderande miljö i fritidshemmet. Det visar på en gemensam barnsyn och tilltro till elevernas förmåga att förbättra kvalitetsarbetet på fritidshemmet.

Statens offentliga utredning Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg (SOU 2020:34) har tagit fram ett förslag på en förändring i skollagen för att säkerställa elevers rätt till extra anpassningar och särskilt stöd på fritids. Utifrån detta ville vi ta reda på hur pedagoger i fritidshem upplever att arbetet kring elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd på fritids organiseras både i den egna verksamheten och i samverkan med övriga. Vi använde oss av kvalitativ metod och genomförde intervjuer med sex pedagoger verksamma på fritidshem på två olika skolor. Det teoretiska ramverk vi använde oss av var Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. Studien visade att pedagogerna framför allt arbetade med extra anpassningar för att möta elevernas behov och då företrädesvis på gruppnivå men att särskilt stöd inte var vanligt förekommande i fritidsverksamheten. Respondenterna upplevde generellt stöd från specialpedagog men organisation och samverkan såg olika ut på skolorna. Studien visade att det finns brister i samverkan både inom och mellan de olika professionerna i skolan. Gemensamt för respondenternas svar var att det saknas rutiner och riktlinjer för bedömning, utredning och utvärdering av behov och elevers rätt till stöd i fritidshemmet.

Enligt läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr11 2019) är skolans uppdrag att ge alla elever det stöd och de anpassningar som krävs för att eleven ska utvecklas och ges förutsättningar för fortsatt lärande. I arbetet med att forma skoldagen för elever i behov av stöd möter skolpersonal olika begrepp i styrdokumenten som ska tolkas och sedan realiseras i verksamheten. Syftet med studien var att undersöka hur personer i skolan tolkar och omsätter dessa tolkningar i mötet med eleverna. Vidare var även syftet att undersöka hur dessa tolkningar och hur de realiseras påverkar elevens rätt till en likvärdig utbildning (SFS nr: 2010:800).   I studien intervjuades två lärare, två specialpedagoger och två rektorer för att undersöka hur de tolkade begrepp som ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd samt andra begrepp kopplade till dessa stödnivåer. I intervjuerna ombads respondenterna även att beskriva gränsdragning mellan begreppen samt om och hur de samverkar med andra på skolan i dessa frågor. Slutligen fick respondenterna ge sin bild av hur tolkningsutrymmet i styrdokumenten påverkar rätten till en likvärdig utbildning. Resultatet analyserades utifrån läroplansteorin och ramfaktorteorin.   Resultatet av studien visade att det finns ett stort tolkningsutrymme när det kommer till begrepp och skrivelser som står i styrdokumenten samt att respondenterna tyckte att det var svårt att göra en tydlig gränsdragning. I intervjuerna framkom även att flera av respondenterna inte upplevde att det var tillräckligt tydligt eller att det fanns ett fullgott stöd i styrdokumenten hur dessa begrepp ska tolkas och omsättas i verksamheten. Alla respondenterna var överens som att det finns en överhängande risk för att likvärdigheten brister när det finns ett stort tolkningsutrymme i styrdokumenten vilket leder till att elever i behov av stöd inte får det stöd som de har rätt till. Samverkan och kollegialt lärande kring detta arbete, såväl lokalt som nationellt, lyftes fram som framgångsfaktorer.

No description available.