De allmänna valen utgör en av den representativa demokratins grundpelare. Den tidigare forskningen om deltagande i valen är omfattande, men det finns bland annat behov av studier om valdeltagandets variation på lokal nivå. Syftet med denna studie är därför att bidra till en mer fördjupad kunskap om valdeltagandets lokala variation och varför valdeltagandet varierar mellan olika lokala områden. Studien har två frågeställningar, nämligen hur valdeltagandet varierar i de allmänna valen på lokal nivå och hur valdeltagandet kan förklaras utifrån socioekonomiska och demografiska faktorer. För att uppnå studiens syfte och besvara frågeställningarna görs en sekundäranalys av offentlig statistik från de nya regionala statistikområdena i Sverige. De statistiska analyserna som används i studien består både av univariata, bivariata och multivariata analyser. Resultatet visar att det finns tydliga samband mellan socioekonomiska och demografiska faktorer samt valdeltagandet i de allmänna valen. Vidare visar resultatet att socioekonomiska faktorer, framför allt utbildning, verkar ha större betydelse för valdeltagandet i riksdagsvalet medan demografiska faktorer såsom ålder, kön, bakgrund och medborgarskap verkar ha större betydelse för valdeltagandet i region- och kommunalvalet.

Att många elever i årskurs 7-9 väljer att inte delta i ämnet idrott och hälsa är något som både observerats under vår VFU och något som Skolinspektionens kvalitetsgranskning har visat. Vår studie syftade till att undersöka hur lärare i idrott och hälsa upplever elevers frånvaro i ämnet och hur de arbetar för att öka elevernas närvaro. För att besvara syftet har webbenkäter använts, innehållande både frågor med fasta svarsalternativ och öppna frågor. Respondenterna har varit behöriga lärare inom idrott och hälsa årskurs 7-9. Enkätsvaren analyserades med hjälp av Bourdieus begrepp habitus, kapital och fält. Resultatet visar på liknande resultat som tidigare forskning. Det lärarna framhåller mest är trygghet, relation och anpassningar för att öka elevernas närvaro. De uppger dock att det ofta saknas resurser eller råder tidsbrist för att de ska kunna anpassa undervisningen i den mån de önskar.

Syftet med studien är att få kunskap om förskollärares tankar kring sitt eget deltagande i barns fria lek, samt hur barn ser på pedagogens deltagande i lek. Syftet konkretiseras i två frågeställningar: ”Hur uppfattar förskollärare sitt deltagande i barns fria lek?” samt “Hur uppfattar barn pedagogers deltagande i sin lek?”. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer som genomförs med tre förskollärare och tre barn från en förskola i södra Sverige. Det insamlade materialet analyseras utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. I resultatet framkom det att barnen tycker det är roligt när vuxna är med i leken, men de vill även leka själva med sina kompisar. Förskollärarna kan välja att delta i fri lek på olika sätt samt med olika målsättningar, bland annat för att inspirera, undervisa eller ge barnen stöd. Barnen ger uttryck för att vuxna håller koll eller pratar med varandra när barnen leker själva. Förskollärarna väljer ibland att avvakta sitt deltagande i fri lek på grund av en vilja att inte störa eller förstöra leken. Utifrån studiens empiri synliggörs det att förskollärarna är medvetna om att sitt deltagande i leken både kan främja och hindra barns lek. Alla förskollärarna upplever att de någon gång har stört barns lek när de ta klivet in i den. Avslutningsvis diskuteras det att pedagogen behöver delta i barns lek på barnens villkor samt att pedagogens deltagande i leken är betydelsefull.

Bakgrund: Patientdelaktighet är en viktig aspekt inom hälso- och sjukvården. Det är sjuksköterskors ansvar att göra patienterna delaktiga i sin egen vård och behandling. Forskning lyfter vikten av att göra patienten delaktig i vården och hur delaktigheten främjas. Samtidigt lyfts hindrande faktorer som gör att patientdelaktigheten inte alltid fungerar i verkligheten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens delaktighet; utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod:En allmän kvalitativ litteraturstudie med strukturerad informationssökning utfördes. Resultat: I resultatet redovisas en sammanställning av tio kvalitativa artiklar och ur analysen framkom fyra teman: Ömsesidig relation och engagemang, delad makt och kompetens, tid och förmåga och andra hindrande och främjande faktorer. För att patientdelaktighet ska fungera krävs det ömsesidig respekt och en god relation mellan sjuksköterska och patient. Något som visade sig påverka patientmedverkan var tidsbristen hos sjuksköterskorna men även den fysiska eller kognitiva förmågan hos patienten. Konklusion: Patientdelaktighet förespråkar en jämställd relation mellan sjuksköterskor och patienter. Sjuksköterskorna upplevde att det fanns bidragande faktorer som utgjorde hinder till patientdelaktighet. Patienters brist på kunskap gällande hälsan hade negativ effekt eller hindrade patientensmedverkan. Något som upplevdes otillfredsställande var den begränsade tiden som sjuksköterskorna hade att ägna till patienterna då andra arbetsuppgifter också krävde tid. / Backgroud: Patient participation is an important aspect in healthcare. It is the nurses' responsibility to involve patients in their own care and treatment. Research raises the importance of involving the patient in care and how participation is prometed. At the same time, hindering factors are raised that mean that  patientparticipation does not always work in reality.Aim: The aim of the study was to describe the patient's participation; from the nurse's perspective. Method: A general qualitative literature review with structured information retrieval was performed. Results: The results present a compilation of ten qualitative articles and the analysis revealed four themes: mutual relationship and engament, shared power and competence, time and ability and other hindering and promoting factors. For patient participation to work, mutual respect and a good relationship between nurse and patient are required. Something that affect patient participation was the lack of time among the nurses but also the physical or cognitive ability of the patient. Conclusion: Patient participation advocates an equal relationship between nurses and patients. The nurses experienced that there were contributing factors that constituted obstacles to patient participation. Patients' lack of knowledge about health had a negative effect or hindered patient participation. Something that was unsatisfying was the limited time that the nurses had to devote to the patients as other tasks also required time.

Sammanfattning Studien handlar om leken som är en central del i förskolans vardag. Syftet med studien är att undersöka förskollärares deltagande i barns lek, hur förskollärare ser på sin egen roll och vad deras deltagande har för betydelse för barns lärande. Vi redogör även för vad det är som gör att det sker hinder och avbrott i barns lek. För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har vi använt oss av kvalitativa strukturerade intervjuer. 10 förskollärare från två kommunala förskolor intervjuades.  Resultatet redovisas i olika teman som framkom under intervjuerna. Studiens resultat visar att lek och lärande hör ihop. Förskollärarna reflekterar kring sitt deltagande i barns lek och varför de sker avbrott. Resultatet visar även att fri- och styrd lek får lika stort utrymme i förskolans vardag samt att båda har en betydande roll.

Alla har inte samma tillgång till den akademiska världen. De som kommer från akademisk bakgrund har både lättare att söka sig till och större chans att klara av och trivas i högre studier. Som ett svar på detta arbetar högskolorna och universiteten med breddat deltagande. ​Breddat deltagande är ett komplext begrepp som rymmer drivkrafter som spänner över ekonomi, utbildningskvalitet och social rättvisa. Studievägledarens yrkesroll och uppdrag är nära kopplat till arbetet med breddat deltagande, ändå har studievägledares upplevelser av begreppet inte undersökts. Syftet med den här uppsatsen har varit att nå ökad förståelse för hur gruppen studievägledare på Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet förstår begreppet breddat deltagande. Detta genom att titta på hur studievägledargruppen använder begreppet, hur de konstruerar breddat deltagande som viktigt och hur de konstruerar det som problematiskt. Undersökningen har en socialkonstruktivistisk utgångspunkt och som teoretiskt och metodologiskt ramverk används diskursanalys. Två intervjuer med en och samma fokusgrupp om sju studievägledare har genomförts för att samla in data. Datan har sedan analyserats med diskursanalytiska begrepp. Undersökningen visar att studievägledargruppen kopplar begreppet breddat deltagande tätt till den egna yrkesrollen och förstår det som mycket viktigt men svårdefinierat, som en central del i ett demokratiskt samhälle och som inkluderingsarbete. Begreppet förstås som studievägledares, andra yrkesgruppers, universitetets och samhällets arbete med olika insatser för att studenter ska känna till, kunna välja och vara kvar i eller avsluta studier – utifrån den egna viljan. Å ena sidan förstår gruppen breddat deltagande som positivt för både individer, universiteten, arbetsmarknaden och samhället i stort. Samtidigt framkommer en rad olika konflikter och svårigheter i studievägledargruppens förståelser av begreppet.

Studien har som syfte att hitta beprövade och fungerande metoder för att höja aktivt deltagande i undervisning i genetik på gymnasieskolan. Aktivt deltagande ses av många forskare som en förutsättning för att lära sig någonting. Studien består av enkäter för gymnasieelever i biologi och personliga intervjuer med biologilärare och andra professionella personer inom undervisning. Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivet, som baserar sig på Vygotskijs teori att allt lärande sker i sociala sammanhang, samt på Dewey’s “learning by doing”. Resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning. Metoderna som både elever och pedagogerna uppskattade mest var att relatera undervisningen till elevernas egna erfarenheter, till aktuella situationer (såsom coronavirus), att utveckla bra personliga relationer till elever, och att variera undervisningen. Vad som också verkar fungera relativt bra är EPA (Enstaka, Par, Alla) och självständig forskning. Eleverna hade inte alltid samma uppfattning som pedagoger över vad som motiverade dem, till exempel om vikten av att aktiviteter är relaterade till deras egna erfarenheter och intressen, och det kan vara värt att undersöka vidare i framtida forskning. Studien avslutas med en antal rekommendationer till lärare, av vilka de flesta är användbara även i annan undervisning än just i genetik.

Elevernas möjligheter till deltagande blir påverkat av deras sätt att inkludera och exkludera    varandra i leken. Enligt Öhman (2012), Öhman (2006) och Bliding (2004) ses inkludering och speciellt exkludering som något vanligt och förekommer ofta i elevers relationsarbete, sampel och lekar, där Öhman (2012) även påstår att pedagoger kan ha svårt att veta hur de ska hantera exkluderande situationer. Leken har en väsentlig roll på fritidshemmet samt att fritidshemmet ska bidra till att eleverna utvecklar goda kamratrelationer och att de känner tillhörighet (Skolverket 2019). Därför blir vårt syfte med studien att få kunskap och förståelse för hur fritidslärare upplever elevers möjligheter till deltagande i den fria leken på fritidshemmet.  Datamaterialet i studien är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med fritidslärare och fritidspedagoger i Västernorrlands län, som deltagit antingen genom fysiska intervjuer eller via videosamtal. Resultatet visar att fritidslärarens roll i elevernas möjligheter till deltagande är viktig där de ska stötta dem in i leken så det bidrar till en gemenskap mellan eleverna och att de känner en tillhörighet. Respondenterna använder sig av vissa strategier för att främja elevernas möjligheter till deltagande i den fria leken, där det bland annat handlar om att skapa trygghet och gemenskap. Det framkommer även att maktspel mellan eleverna är något vanligt men att makt inte alltid behöver betyda något negativt. Om en elev med makt ser till att inkludera andra elever in i leken, går det att se makt som något positivt. Vilket en av respondenterna gav exempel på som positiv makt. Under rubriken pedagogiska betydelser beskriver vi lösningar på hur exkluderande situationer kan hanteras samt hur fritidslärare kan arbeta främjande för elevernas möjligheter till deltagande i den fria leken. Där det främst handlar om ett främjande arbete med olika strategier gällande gruppstärkande och trygghet. Studien presenterar även två nya begrepp gällande elevers sätt att exkludera varandra på. De begreppen är direkt- och indirekt exkludering. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka intresset och engagemanget för politik hos elever på yrkesprogram, samt att hur utbildning inom ämnet samhällskunskap på gymnasiet eller motsvarande påverkar elevers förståelse för det demokratiska samhället och därmed det aktiva medborgarskapet. Studien syftar även till att finna likheter och skillnader i intresse och engagemang mellan studieförberedande och yrkesförberedande utbildning. Vår hypotes är att samhällskunskapsutbildningen på yrkesprogram inte ger en fördjupad kunskapsrepertoar och därmed inte stöttar elever till att utveckla ett intresse och engagemang för politik. Frågeställningarna i denna litteraturstudie är ”vilka faktorer används för att förklara elevers intresse och engagemang för politik på yrkesprogram?”, ”vilken roll ges utbildningen för att förklara elevers intresse och engagemang för politik?” och ”på vilka sätt jämförs yrkesförberedande och studieförberedandeprogram i forskning om elevers intresse och engagemang för politik?”. Frågeställningarna har besvarats med stöd i sju artiklar som undersöker förhållandet mellan yrkesutbildning och politiskt intresse. Resultatet pekar på att utbildning inte har en stor inverkan på elevers intresse och engagemang för politik. Istället framkommer det att andra faktorer har en större inverkan, till exempel elevernas socioekonomiska status, deras politiska självförtroende samt socialisationsprocessen som sker på de studieförberedande och yrkesförberedande utbildningsprogrammen.

Democracy in Urban Planning, by Christel Lundberg Much activist art take place outdoors, in public spaces, in street activities, etc. Of this reason we´re as activist artists often connected to the subject of planning processes and finds ourselves putting our noses deep down in comprehension plans etc. And since many activist art activities are reactions against exploition plans we´ll soon finds out the irritating fact tha urban planning isn´t a democratic process, despite it´s a process inside a democratic system. Especially this is the case in central planning, which ought to be translatable to ”the planning of central parts of cities, regions and nations”. But instead it´s a definition which means ”centralized planning”. It´s scary to realize that citizens have nothing to say, only used as cosmetic, when there´s need to pretend democracy.There´s a complex relationship between urban or regional planning and participatory democracy which demands research, but this is too often neglected in the every day urban planning processes.But how do we then, as artists apply critical analysis of democracy in our activist projects?As artists ”Public Globality Gardens” made an ”image” of this power-relation when creating an art-installation of a full-scale allotment garden at a central square in Malmö, Sweden. This research of democracy in real life, made four questions especially significant. ”How to rule the vision in relation to the people living in the area?”, ”How to take care of citizens knowledge of an area?” , ”Who´s the speaker of the citizens?” and at last ”Who has the code of entry and who hasn´t and how are we going to deal with that?”.How to rule the vision? Often we think about this relation as something we have to choose between, and the choice has serious implications. It is a strongly hierarchical view, where citizens may get the position in planning in the districts and allowed to participate in less important decisions.How to take care of citizens knowledge? Citizens are not stupid and ignorant but they are often treated as though. The issue is that there ”is no time and no money” to deal with deep knowledge of the citizens. It is not a question about more potted flowers, but an investigation which is in need of professionals with different methods of how to deal with people in this kind of process. How to make people telling what they are not expected to say. It is often better to provide for a situation which is not expected.When the artist group ”Public Globality Gardens” constructed an allotment garden at a central square in Malmö, it was not for the reason that the garden was the aestetical solution for this area, in the contrary, it was to stipulate that this area do have a problem and this art-installation was a position, a not expected one, for the citizens living i the neighbourhood, to fill with whatever they wanted to. ”The allotment garden at S:t Knuts square” was located in Malmö, during the cultivation period May-December in 2003. Since there isn´t much profit in market trade nowadays the square is not used as a market place any more and actually not used in any manner at all. It is a dead urban stone desert. Around the square lives many people, looking down on this empty square suffering from something to happen there. The closest neighbor is the two-laned through route. In this surroundings the allotment garden was built upon the paved market-place with a range of 120 square meters and a height of 1,5 meter. As a ecological remark recycled materials were used for the installation, and the garden rested on 300 loading pallets of different sizes. The installation of this garden really filled a ”black hole” in this district. The artists cultivated together with those living around. A senior and former boxer pre-cultivated leek and harvested potatoes named ”Birgitta”, a danish sort, which we got from the Nordic Gene Bank (a research centre which is preserving old local seeds) and a five year old boy who planted tomatoes and squash in the garden and helped us watering the garden.When developing a sustainable city-planning process it´s important to get a feeling for the area. This ”feeling” is not delivered or provided for you instantly, it takes time. One implication of participatory democracy is the need of more cooperators in this process. ”The Allotment Garden at S:t Knuts Square” was a cooperative project with different professions working together with NGOs and those living around in the districts.”The Allotment Garden at S:t Knuts Square” was a reminder that we need public spaces which are not commercial and invites all citizens. If we do not use them they will become storing places for the public administrations or worse, parking lots. This central allotment was used day and night the hot season of 2003. It was used for small concerts, social meetings, as a resting-place, for political meetings, for sports, sun bathing, lectures, cultivating, people harvested and planted, watered and cared about it. In the nights it was used by young people as a place to meet and talk in a more ”private atmosphere” than public spaces use to be.Does a collective urban garden work? Since the allotment was located at a central public space, the usually private characteristics of gardens had to work together with the fact that everybody were invited to this garden and could do whatever they wanted to do. A common question we had to answer was: Don´t everybody want to vandalize this garden? On the contrary, it was hard to teach people that they were allowed to use the allotment and to harvest herbs, vegetables and rhubarb. Urban life will step by step be improved if we consider urban spaces ”in between” as possibilities for environmental improvement. Who´s the speaker of the citizens?Well, it´s not traditionally the politicians and often not those who carry out the visions, e.g. planners, architects. The problem is often that the visions are missing and the belief in pragmatic rules the planning situation. And for that reason the planners, architects are themselves fighting for their situation. There are visions in the society, but they need more space. Public Globality Gardens has become a voice in Malmö. They are living in the area och participate themselves in the discussion with e.g., local organizations, multi-cultural citizens, individual actors. And it is a voice with visions. It is a habit not to listen to citizens because often they´re not a collective voice, but different people with private interests. This attitude,unfortunately, cause often no problem. But since artist groups are working with the aim to make a collective voice of citizens perspective and give the individual interests a larger perspective, it make demands on the politicians to listen. Who has the code of entry and who hasn´t and how are we going to deal with that?Since there are demands that citizens must get more participatory power in the planning processes the outcome has become a misunderstanding of democracy. It´s not only dangerous when small organizations or agents act on their un-democratic own egoistic interest and not for a good thing for the collective. These forces are the same which is in the frontiers blocking visions. It is not those only who have the correct code and language which we have to listen to, it is as many as possible. And this listening has little to do with democracy processes. It´s more like an understanding of a situation and a platform for the visionary agents in the planning processes to take care of. Un-expected spaces and contexts and with different medias gives a possibility to create new understandings which might be an invitation for former excluded groups to take part in the democratic planning processes. The society and region cannot be sustainable if some groups don´t want to join or feel excluded. We have to understand why they are not interested or why they feel excluded and we have to try to solve these problems. Everybody don´t have to participate, but it´s important that representants from different groups participate. If we only have seniors and middle-aged white citizens in the group we receive a senior-middleaged white answer.Cultivation is a good-working and concrete platform for political discussions, because it is a ambiguous act on nature. It is both anthropocentric and ecocentric; it is both means to control nature as it is a possibility for us to understand and be a part of nature. And politically, when we become landowners, is this in itself a transition from altruism to egoism; or when does the property of landowning become ethical and environmental troublesome. Well, we are not asking people to draw final conclusions of the market economies influence on society, but it is a demand for citizens, not only in Malmö, but all over the world, to react and act upon the increasing domination of financial capital that reaches all countries through globalization. ”The Allotment Garden at S:t Knuts square” was a non-violent contribution to this discussion. It is better to ask: ”What are the problems?” instead of: ”We know you have this or that problem, we have this solution, what do you think, and you have three weeks to make your opinion about this pre-fabricated solution?” The first positions creates political aware citizens, the latter creates non-political citizens. Since it is not only a local question if a green area in Malmö or Copenhagen is exploited or not, but in every sense has regional and global effects and implications. Globally it affects citizens in other areas because of the concrete situation that we´ll have less oxygen supply with the decrease of green areas, and in spite of that the loss of one individual green area doesn´t have huge affect on citizens, what is our reaction if we are summing-up all of the exploited green areas? Maybe we will panic. The global implication of the closing-down of one individual area in Malmö will be that if nobody have a larger view and reacts and acts on this the commercial interests will rule the planning situation and we as citizens become the audience of this tragedy. As artist working in this concrete milieu we are trying to provide a larger view of different local wishes or demands.