This study aims to identify and analyze controversial and difficult topics in the three classics Giftas I (1884) by August Strindberg, Främlingen (1942) by Albert Camus, and I taket lyser stjärnorna (2003) by Johanna Thydell using thematic analysis. Additionally, it discusses the didactic opportunities that these topics create in Swedish upper secondary school. The analysis reveals that controversial and difficult topics are present in all three classics. In Giftas I, the themes of women’s emancipation, women as objects, the importance of children, and men's vulnerability are identified. In Främlingen, themes of indifference and women's abuse emerge. In I taket lyser stjärnorna, themes of death, cancer, and puberty are recognized. Furthermore, the analysis demonstrates that these classics offer didactic possibilities for all Swedish courses in upper secondary school.

Denna studie handlar om förskollärares syn på barns inflytande i förskolans verksamhet utifrån ett didaktiskt perspektiv. Hur de resonerar kring barns inflytande både som en rättighetsfråga och som en del i demokratiuppdraget. Syftet med studien är att erbjuda kunskap och få en förståelse om hur barns inflytande möjliggörs av förskollärarna på förskolan. Frågeställningarna är följande: Vilket utbildningsinnehåll beskriver förskollärarna att barn har inflytande över? Hur anser förskollärna att barns inflytande möjliggörs och hindras av deras arbetssätt? Varför anser förskollärarna att barn ska ha inflytande i förskolans verksamhet? I denna studie används kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare. Studien visar att förskollärarna använder sig av flera olika didaktiska principer för att möjliggöra barns inflytande. Förskollärarna lägger stor vikt på relationen och interaktionen med barnen. Framförallt allt att de är lyhörda och tar reda på vad barnen är intresserade av och utgår sedan därifrån för att forma den pedagogiska verksamheten och utbildningsinnehållet. Förskollärarna prioriterar att ge tid och utrymme för den fria leken eftersom de anser att det är i leken som barn har störst möjlighet till inflytande. En didaktisk princip de använder sig av är att dela barngruppen för att möjliggöra mer lekutrymme. Studien visar att arbetet med barns inflytande är komplext, vilket innebär att inflytandet mer sker i de gemensamma angelägenheterna snarare än i barns personliga angelägenheter. Det är svårt att tillgodose varje barns inflytande vilket innebär att det enskilda barnets intresse ibland måste stå tillbaka för gruppens intresse.

Syftet med detta arbete är att få insyn och ökad kunskap på hur pedagogerna på en utvald förskola arbetar med skönlitteratur. Skönlitteratur är ett pedagogiskt hjälpmedel som sätter igång barns kreativitet och tankar. I min undersökning har jag använt mig av den kvalitativa intervjun som metod och intervjuat fyra pedagoger som arbetar på en mångkulturell förskola i Malmö. Resultatet av min undersökning visar att pedagogerna på förskolan använder skönlitteratur dagligen i sin undervisning. De planerar sin undervisning och utför den med olika didaktiska, språkfrämjande hjälpmedel. Pedagogerna är väl medvetna om vilka fördelar som användandet av skönlitteratur för med sig.

Högläsning är en viktig pedagogisk metod som möjliggör barns möten med litteratur i förskolan. Tidigare studier visar högläsningens stora betydelse i barns utveckling och lärande i tidig ålder, speciellt på deras språk- och literacy utveckling, men också som ofta förekommande användning av högläsning i förskolan som en icke-lärorik disciplinerande aktivitet. I och med att läroplanen för förskolan, lpfö 18, explicit framhäver förskollärares särskilda ansvar för undervisningsuppdrag samt högläsningens vikt, är det högst aktuellt att studera högläsning i förskolan ur ett didaktiskt perspektiv. Planering är en del av förskollärares undervisningsuppdrag där de kan göra reflekterade val utifrån sina teoretiska och praktiska kunskaper och förbereda undervisningen. Föreliggande studies syfte är att synliggöra sex förskollärares uppfattningar om de olika didaktiska val och ställningstaganden som de gör vid planering av högläsning i förskolan. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts och insamlade data transkriberats och analyserats med stöd av en fenomenografisk ansats. I resultat urskiljs och kategoriseras förskollärarnas gemensamma och skilda uppfattningar om högläsningens syfte, påverkande faktorer samt de didaktiska frågor som kom till uttryck i förskollärarnas utsagor. Den komplexitet av förskollärares planeringsarbete för högläsning samt de komplexa och sammanflätade relationerna mellan de didaktiska frågorna och de påverkande faktorerna synliggörs. Studiens resultat indikerar en viss obalans mellan de tre grundkomponenterna i den didaktiska triangeln, det vill säga förskollärare, barn och innehåll. Förskollärarna visar en hög institutionell medvetenhet i sina didaktiska val och ställningstaganden vid planering av högläsning med sin professionella roll som förskollärare i relation till barnens intressen och behov. Studiens resultat visar även att förskollärares individuella medvetenhet, med andra ord förskollärarnas egna preferenser, inte reflekteras över i relation till högläsningens innehåll och andra didaktiska frågor på ett lika utvecklat sätt. I diskussionen framhålls ett behov av ökad medvetenhet och kritisk reflektion kring påverkan av förskollärares egen relation till innehållet, samt att synliggöra de organisatoriska och kollegiala förutsättningarnas påverkan i förskollärares didaktiska val och ställningstaganden vid planering av högläsning.

Uppsatsen reflekterar kring två nya tillägg från kursplanen i ämnet svenska för den nya läroplanen LGR22. Det som avses undersökas är hur dessa nya tillägg kan påverka svenskämnet didaktiskt i teorin. För att exemplifiera hur teorin skulle kunna omvandlas till praktiken kommer berättelserna om Emil i Lönneberga att användas som exempel på hur en lektion kan utformas utifrån tilläggen i analysen. Syftet med uppsatsen är därför att få svar på frågan om hur de två utvalda tilläggen ifrån LGR22 kan ge didaktiska konsekvenser för svenskämnet i årskurserna F-3. Uppsatsen består av en kvalitativ textanalys av tilläggen i den nya läroplanen som analyseras från det sociokulturella perspektivet, den proximala utvecklingszonen och de didaktiska frågorna vad? hur? vem? Slutsatserna visar att svenskämnet påverkas didaktiskt av tillägg 1 genom att den önskade kunskapen blir en fördjupad kunskap om textens innehåll som nås genom reflektion och elevdelaktighet där språket är en central utgångspunkt för lärande. Elever blir därmed aktiva deltagare som påverkar undervisningen genom sina åsikter och tankar och lärare stöttande handledare i processen. Tillägg 2 påverkar svenskämnet didaktiskt genom att den önskade kunskapen blir en fördjupad förståelse för andras perspektiv och omvärlden som ger ett gott omdöme och skapas genom kommunikation och elevdelaktighet i undervisningen. Elever blir därmed aktiva deltagare som påverkar undervisningen genom sina åsikter och tankar och lärare stöttande handledare i processen. På så sätt tydliggörs det sociokulturella perspektivets ökade inflytande på svenskundervisningen utifrån både tillägg 1 och tillägg 2.

Denna studie belyser det komplexa aktör-nätverket som påverkar svensklärarnas digitaladidaktiska förutsättningar i svenskundervisningen. Studien syftar till att utforska ett urvalsvensklärares digitala didaktiska förutsättningar i svenskundervisningen och förstå vad digitalaoch digitala didaktiska kompetenser innebär för svensklärare. Studien undersöker ocksåsvensklärares beskrivningar av digitala didaktiska förutsättningar. För att besvara studiensfrågeställning om digitala didaktiska förutsättningar används Aktör-nätverksteorin och dessmetodansats. För materialinsamlingen tillämpas en semistrukturerad intervjumetod med fyrasvensklärare som respondenter. Totalt kunde 15 olika aktörer identifieras i respondenternasnätverk, som påverkar deras förutsättning i skolan. Svensklärare står inför digitalaomställningar vilket kräver holistiska strategier och det är med goda digitala didaktiskakompetenser samt rätt digitala didaktiska förutsättningar som det är möjligt. Respondenternaupplever att deras lärplattform inte är användarvänlig men också trubbig och i vägen, attprovverktygen leder till onödig arbetsbelastning. De anser deras behov och önskemål för engod digital ergonomi och infrastruktur i skolan inte bemöts uppifrån.

Eftersom motivation har ett nära samband med lärande kan det upplevas oroväckande när lärare har svårt att motivera sina elever till läsning. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 skriver endast att lärare bör motivera sina elever till läsning, men nämner inga konkreta exempel på hur. Därför väljer vi att genom denna litteraturstudie ringa in de didaktiska strategier som forskning under 2000-talet anser vara användbara för att motivera elever till att vilja läsa. Forskningen som diskuteras i resultatdelen utgår från 15 artiklar med 15 studier som resulterat i att elever motiverats till läsning. De olika studierna mynnar ut i sex kategorier: högläsning av lärare, välja rätt text, interaktion mellan elever, individanpassning, skapa tillgänglighet till böcker och IKT - informations- och kommunikationsteknik. Slutsatsen vi drar i denna studie är att för att motivera elever till läsning handlar det i grund och botten om att lära känna eleven och finna elevens intresse, och därav hitta den bäst lämpade strategin för just den enskilde eleven.

Sammanfattning Denna uppsats syftar till att undersöka hur pedagoger arbetar i klassrummet med elever med läs- och skrivsvårigheter, hur olika didaktiska ställningstaganden eller didaktiska val påverkar detta arbete, samt att i en andra del undersöka vilka faktorer som påverkar pedagogens val av metoder eller egna strategier. I undersökningens syfte ingår således att lyfta fram lärarnas tankar och reflektioner kring sitt eget arbete med dessa elever. Frågeställningarna belyser områden som; hur pedagoger väljer att arbeta i klassrummet för att möta elever med läs- och skrivsvårigheter, samt hur de uttrycker att metoderna de tillämpar är utformade för dessa elever och vilka faktorer som kan ha påverkan på deras val.   Via en kvalitativ ansats undersöktes pedagogernas syn på sina egna val av metoder i klassrummet för elever med svårigheter inom området läs- och skriv. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med tolv pedagoger på åtta olika skolor vilka alla undervisar i årskurs tre. Den insamlade empirin analyseras med hjälp av Interpretativ fenomenologisk analys (IPA) utifrån så väl ett didaktiskt som ramfaktorteoretiskt perspektiv.   Resultatet påvisar såväl likheter som skillnader i pedagogers sätt att undervisa. Det som framträder som likheter i studien är att pedagogerna varierar sig i användandet av olika metoder i sin undervisning. Metoderna de tillämpar beskrivs inte hos alla respondenter specifikt vara utformade för att möta upp elever med svårigheter inom området läs- och skriv utan mer kopplat till hela gruppens behov. De flesta pedagoger i studien anpassar istället materialet till elever med läs- och skrivsvårigheter eller tillämpar olika hjälpmedel. Studien visar att många av pedagogernas didaktiska val i den egna undervisningen påverkas av de ramfaktorer som inverkar på deras arbete. De flesta respondenter i studien påpekar att arbetet med hjälpmedlet datorn påverkas av tillgång till datorer, inlogg och kunskap kring de olika programmen.   Några skillnader som framkommer i studien är hur insatta pedagogerna är i varför de tillämpar en specifik metod eller varför till exempel bildstöd tillämpas. En del kan förtydliga varför de använder det och andra nämner bara att det används, men ger inga beskrivningar på några konkreta exempel. Utifrån alla respondenternas svar uttrycks att de medvetet arbetar flexibelt och varierat för att möta upp elevernas behov. Däremot följer pedagogerna inte systematiskt upp och utvärdera sina val av arbetssätt och metoder för att se vilken betydelse de har för elevernas utveckling.

Hållbar utveckling är ett politiskt och omdebatterat begrepp, vars definition anses vara otydlig och motsättande. Lärande och utbildning för hållbar utveckling återfinns i flera av skolans läroplaner och kursplaner. Skolan har därigenom ett ansvar att undervisa för hållbar utveckling och belysa begreppet utifrån samtliga tre dimensioner, ekologisk, social och ekonomisk. Studien kommer belysa lärarens syn på begreppet, lärarens målsättningar samt lärarens didaktiska val i undervisningen för hållbar utveckling.   Studien har genomförts genom sju semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma och undervisande lärare inom biologiämnet på grundskolan samt gymnasieskolan. Intervjuerna har transkriberats och analyserats genom en fenomengrafisk metod.  Resultatet påvisar en variation i beskrivningen av begreppet hållbar utveckling, där flertalet lärare beskriver begreppet utifrån den ekologiska dimensionen. Samtliga lärare vill bidra till att eleverna gör medvetna val, däremot skiljer sig undervisningsmetoderna för hållbar utveckling mellan lärare och skolor. Trots begreppets mångdisciplinära karaktär så undervisar en av de sju lärarna ämnesöverskridande. De övriga sex lärarna i studien integrerar undervisning för hållbar utveckling tillsammans med annat ämnesinnehåll i biologin.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka förutsättningar som finns för förskollärare att bedriva utomhuspedagogik i förskolan, samt vilket lärande barnen därmed erbjuds. Studien utgick från två forskningsfrågor. För att få svar på dessa frågor användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sex förskollärare på två förskolor deltog. Intervjuerna analyserades genom att vi kopplade svaren till den utvidgade didaktiska triangeln för att få en förståelse för vad som påverkar förskollärarnas arbete med utomhuspedagogik. Resultatet som framkom visar på att förskollärarna anser att utomhusvistelse är viktigt för barnens motoriska utveckling samt att den friska luften gynnar barnens hälsa. Att bedriva utomhuspedagogik anses vara att lära med hela kroppen och alla sinnen där naturmaterial används i stor utsträckning. Dock framkom det att de yngre barnen begränsas gällande utomhusvistelse på grund av sin ålder då förskollärarna ansåg det vara för riskabelt att gå till skogen eller vistas ute när förskolegården var täckt av is.