As a result of the Covid-19 pandemic, society was facing major changes. To slow down the spread of infection, restrictions were introduced that forced people to work and study digitally from home. This essay examines the mental state of lecturers and students, and whether they have a positive or negative attitude toward distance education. The purpose is to create an in-depth understanding of the effects of distance education on individuals’ interactions, which have arisen as a result of the pandemic. The research questions the study is based on are about what the existing research says about what effects distance education has on people’s social interactions and the quality of education. The study is based on a systematic literature review where the results are based on previous research. A total of 22 scientific articles were selected that were considered relevant based on the purpose of the study. The empiric is presented through four different perspectives in a results section which is then analyzed with the help of concepts from George Herbert Mead and Georg Simmel. The essay shows that there are divided opinions about how distance education works as a teaching method. Some believe that distance learning gives more freedom, and facilities and is more comfortable. While others think it is lonely and feel isolated from society. The results of the study indicate that how individuals choose to accept and adapt to the new society, determines what effects it has on the new teaching method. It is all about a new way of shaping identity. / Till följd av pandemin Covid-19 ställdes samhället inför stora förändringar. För att bromsa smittspridningen infördes restriktioner som tvingar människor till att arbeta och studera på distans. Denna uppsats undersöker lektorers och studenters mående, samt om de har en positiv eller negativ inställning till distansundervisning. Syftet med studien är att skapa en fördjupad förståelse för vilka effekter distansundervisningen har för individers interaktioner, som uppkommit till följd av pandemin. Forskningsfrågorna studien utgår från handlar om vad den befintliga forskningen säger om vilka effekter distansundervisningen har för människors sociala interaktioner samt för utbildningskvalitén. Studien utgår från en systematisk litteraturstudie där resultatet grundar sig i tidigare forskning. Totalt valdes 22 vetenskapliga artiklar efter utvalda teman. Empirin presenteras genom fyra olika perspektiv i ett resultatavsnitt som därefter analyseras med hjälp av begrepp från George Herbert Mead och Georg Simmel. Uppsatsen visar att det finns delade åsikter om hur distansundervisning fungerar som undervisningsmetod. En del anser att distansundervisning ger mer frihet och är mer bekvämt. Medan andra känner sig ensamma och isolerade från samhället. Studiens resultat indikerar på att hur individer väljer att acceptera och anpassa sig till det nya samhället, avgör vilka effekter det får på den nya undervisningsmetoden. Allt handlar om ett nytt sätt att forma identitet.

Covid-19-pandemin var en oförutsägbar händelse som påverkade samhället och individer. På grund av regler från regeringen har svenska folket tvingats ifrån sin vanliga arbetsplats för att i stället vid möjlighet, utföra arbetet hemifrån. Detta gäller även studenter som har tvingats att studera på distans i stället för den traditionella klassrumsundervisningen. Den här studien har undersökt förändringarna av studenters möjligheter till grupparbete på distans under Covid-19-pandemin.  En kvalitativ kartläggning har utförts och grundar sig på tio intervjuer med studenter på Uppsala universitet inom institutionen för Informatik och media. Intervjuerna har analyserats utifrån riktlinjer för tematisk analys för att erhålla teman och kodord baserade på den insamlade data.  Studien visade att grupparbeten på distans har påverkat studenter både positivt och negativt. Med större frihet att bestämma över tid och rum har studenter upplevt en större frihet över studieplanering. Avsaknaden av ansikte-mot-ansikte-kommunikation har dock lett till känslor av isolering och att inte vara en integrerad del av gruppen.  Genom att se på hur påtvingat distansgrupparbete har påverkat brukskvalitet för studenter, har denna studie konstaterat att studenter inte har upplevt någon skillnad i användning av samarbetsverktyg. Däremot har studenter upplevt svårigheter med de sociala aspekterna i grupparbete som inte har kunnat ersättas av digitala samarbetsverktyg. / The Covid-19 pandemic was an unpredictable outbreak that affected society and individuals. Due to regulations from the government, the Swedish people have been forced from their usual workplace to instead, if possible, conduct the work from home. This also applies to students who have been forced to study remotely instead of the traditional classroom teaching. This study has investigated the changes in students' opportunities for remote group work during the Covid 19 pandemic.  A qualitative survey has been conducted and is based on ten interviews with students at Uppsala University within the Department of Informatics and Media. The interviews have been analyzed based on guidelines for thematic analysis to obtain themes and code words based on the collected data.  The study has seen that remote group work has affected students both positively and negatively. With greater freedom to decide over time and space, students have experienced greater freedom over study planning. However, the lack of face-to-face communication has led to feelings of isolation and not being an integral part of the group.  By looking at how forced remote group work has affected affordance for students, this study has found that students have not experienced any difference in the use of collaboration tools. On the other hand, students have experienced difficulties with the social aspects of group work which have not been able to be replaced by digital collaboration tools.

Det övergripande syftet med denna studie var att beskriva, tolka och förstå vårdlärares upplevelse av att arbeta med distansundervisning på vård- och omsorgsprogrammets vuxenutbildning. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjuundersökning med hermeneutiskt perspektiv. I resultatet framkom nio metaforer som konkretiserar vårdlärarnas upplevelse av arbetet. Metaforerna gestaltar distansformens betydelse för vårdlärarna och visade att vårdlärarna upplevde den egna erfarenheten som ett oumbärligt didaktiskt verktyg. Vårdlärarnas personliga egenskaper var av större betydelse än de tekniska hjälpmedlen. Vikten av att etablera en personlig relation med den studerande och att stötta och stärka den studerandes självkänsla förstods som centralt i vårdlärarnas arbete. Både det webbaserade samtalet och det fysiska mötet samt snabb återkoppling bidrog till att etablera en personlig relation, vilket främjar lärandet. Svagheter med distansformen var när språket inte räckte till, när den studerande hade begränsad studievana, brist på erfarenhet av vård- och omsorgsarbete samt tidsbrist. De flesta av vårdlärarna hade genomfört sina egna vårdlärarstudier på distans. Vårdlärarnas förförståelse, kompetens i flera ämnen med lång och bred yrkeserfarenhet, ett tydligt mål i form av en hög vård- och omsorgskvalitet, samt ett starkt intresse för att den studerande skulle lyckas, gjorde arbetet som distanslärare meningsfullt och betydelsefullt för de studerandes kunskapsutveckling. / The overall aim of this study was to describe, interpret and understand nursing assistant teachers’ experience of working with distance learning for adult students within health and social care education. The study was conducted as qualitative interviews with hermeneutic theoretical perspective. The result indicated nine metaphors that concretize nursing assistant teachers’ perception of their work. The metaphors show the meaning of the distance learning for the teachers and that they regarded their own experience as an indispensable didactic tool. Nursing assistant teachers’ personal characteristics were more important than the technical aids. The importance of establishing a personal relationship with the student, to support and enhance the student's self-esteem were understood as central to the teachers work. Both the web-based conversation and the physical meeting along with rapid feedback helped establish a personal relationship, which promotes learning. Weaknesses in the distance form was when the language was insufficient, when students had limited study habits, lack of experience of care work and lack of time. Most of the nursing assistant teachers had themselves experience of distance learning from their own studies. Nursing assistant teachers’ pre-understanding, expertise in several subjects with extensive professional experience, a distinct aim to higher health-care quality, as well as a strong interest to see the students succeed, made the distance teacher role meaningful and important for the development of the students’ knowledge.

Zimmerman, Joanna (2021). ”För då slipper jag ligga efter”. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Studien strävar efter att ge nya perspektiv för skolnärvaro samt närma sig ett problematiserande kring skolan och den digitala samtiden. Syftet med studien är att undersöka om - och i så fall på vilka sätt - digitala undervisningsformer och distansundervisning leder till ökad närvaro för elever med problematisk skolfrånvaro i grundskolan. Ett sociokulturellt perspektiv med inslag av systemteori ligger som grund för arbetet och studien har utförts med mixade metoder då det förkommit enkäter i en förstudie som sedan har utmynnat i semistrukturerade intervjuer med viss skriftlig insamling. Resultatet av studien visar att det är varierande typer av bemötande och insatser som gör sig gällande i skolors ansats att öka närvaron hos elever med problematisk skolfrånvaro. Specialpedagogen torde ses som en naturlig samordnare i systemet skola vilken samarbetar och samverkar med både innevarande och utomstående professionalitet inom social, psykosocial och digital samverkan och organisation. Forskning (Skolinspektionen 2017) visar att det inte finns någon riktig samordning och hållbarhet i förhållande till problematisk skolfrånvaro. De åtgärder och aktiviteter som hittills har dokumenterats har visat en splittring i verksamheters försök att nå fram med relation-/ och motivationsskapande aktivitet för att nå en större känsla av sammanhang och delaktighet hos eleven, samt gynna relationer till lärare, elever och skolmiljö. / Zimmerman, Joanna (2021).  "Then I do not have to lag behind".  Special Education Program, Department of School Development and Leadership, Learning and Society, Malmö University, 90 credits. The study strives to provide new perspectives for school attendance and to approach a problematic approach to school and the digital age. The purpose of the study is to investigate whether - and if so in what ways - digital teaching methods and distance education lead to an increased attendance for students with problematic school absenteeism in primary school. A socio-cultural perspective with elements of systems theory is the basis for the work and the study has been carried out with mixed methods as there have been surveys in a feasibility study which has then resulted in semi-structured interviews with some written collection. The results of the study show that there are varying types of treatment and efforts that apply in schools' efforts to increase the attendance of students with problematic school absenteeism. The special educator should be seen as a natural coordinator in the school system who collaborates with both current and external professionalism in social, psychosocial and digital collaboration and organization. Research (Skolinspektionen 2017) shows that there is no proper coordination and sustainability in relation to problematic school absenteeism. The measures and activities that have been documented so far have shown a fragmentation in companies' attempts to achieve relationship / and motivation-creating activity to achieve a greater sense of context and participation in the student, as well as promote relationships with teachers, students and the school environment.

This study is a qualitative study on professionals' thoughts and experiences about autism in the wake of covid-19. To investigate this, three people who are professional psychologists in different fields with experience on people with autism participated through individual interviews via Zoom of between 25 to 55 minutes.         The results of the study are based on the material from these interviews that were reworked from audio file to transcription, which in turn was analyzed with thematic analysis carried out in a six-step process. The thematic analysis resulted in five themes: introverted/extrovert human autism, need for clarity when unclear, reduced risk of being identified as odd – the digital rescue, support and actions and  post-pandemic response and evaluation.          Conclusions that can be drawn from the results of the study are that as a result of the restrictions on social distance, people with autism and neurotypical people suffer approximately equally based on whether the person is socially interested or not. People with autism during the covid-19 pandemic may have gotten it in part better, those who previously asked for distance learning or opportunities to work remotely from their own home have now been given the opportunity. It is important that people with autism receive the support they need during the pandemic from, for example, school health teams. After the pandemic, evaluations of what worked and not during the pandemic for people with autism need to be carried out. / Föreliggande undersökning är en kvalitativ studie om professionellas tankar och erfarenheter om autism i spåren av covid-19. För att undersöka detta deltog tre personer som är yrkesverksamma psykologer inom olika områden med erfarenhet om personer med autism genom enskilda intervjuer via Zoom på  mellan 25 till 55 minuter.     Resultatet i studien är grundat på materialet från dessa intervjuer som bearbetades om från ljudfil till transkribering som i sin tur analyserades med tematisk analys som genomförs i en sexstegsprocess. Den tematiska analysen resulterade i fem teman: den introverta/extroverta mänskliga autismen, behov av tydlighet när det är otydligt, minskad riska att bli utpekad som udda – den digitala räddningen, stöd och insatser och utvärdering efter pandemin.     Slutsatser som är möjliga att dra utifrån studiens resultat är att till följd av restriktionerna om social distansering drabbas personer med autism och neurotypiska personer ungefär likvärdigt utifrån om personen är socialt intresserad eller ej. Personer med autism under pandemin med covid-19 kan ha fått det delvis bättre, dom som tidigare efterfrågat distansstudier eller möjligheter att få arbeta på distans från det egna hemmet nu har getts möjligheten. Det är viktigt att personerna med autism får det stöd de behöver under pandemin från till exempel skolhälsoteam. Efter pandemin behöver det ske utvärderingar om vad som fungerat och inte under pandemin för personer med autism.

Frågan om digitala verktyg i undervisning har aktualiseras till följd av en övergång till IT-baserad distansundervisning. Det som studien ämnade att undersöka var hur lärare på gymnasiet anammar och hanterar nya verktyg på kort tid och hur väl anpassade verktygen är för deras situation och omständigheter som följd av övergången till IT-baserad distansundervisning under 2020 och 2021.Frågeställningen blev därför hur har de digitala verktyg som används i IT-baserad distansundervisning anammats av lärare på gymnasiet under 2020 och 2021.Syftet är bland annat att ge gymnasieskolor ett beslutsunderlag när det efter pandemin ska fattas beslut om IT-baserad distansundervisning ska fortlöpa i någon form, bland annat baserat på hur de digitala verktygen fungerar och anammas av gymnasielärare. När det kommer till digitala verktyg är det framförallt Microsoft Teams och Google Meet som används som videokommunikationstjänst och Google Classroom, itslearning, Vklass och Schoolsoft som används som lärplattform. Överlag uppger respondenterna att verktygen fungerar relativt bra, särskilt vad det gäller om verktyget är användarvänligt, enkelt, funktionsrikt och problemfritt. När det gäller hur användare anammar de digitala verktygen upplever en klar majoritet av respondenterna att de i stor till mycket stor utsträckning har anammat de digitala verktyg som används i den IT-baserade distansundervisningen. Studien har dock ändå undersökt vad som kännetecknar de lärare som inte har tillräcklig acceptans för de digitala verktyg som används. / The issue of digital tools in teaching has become relevant as a result of a transition to IT-based distance learning. What the study intended to investigate was how teachers in high school adopt and handle new digital tools in a short time and how well adapted the tools are to their situation and circumstances as a result of the transition to IT-based distance education in 2020 and 2021.The question therefore became how have the digital tools used in IT-based distance education been adopted by teachers in high school in 2020 and 2021.The purpose is to provide high schools with a decision basis whether IT-based distance education is to proceed in some form after the pandemic, based on how the digital tools work and are adopted by high school teachers. When it comes to digital tools, it is primarily Microsoft Teams and Google Meet that are used as a video communication service and Google Classroom, itslearning, Vklass and Schoolsoft that are used as a learning platform. Overall, the respondents state that the tools work relatively well, especially when it comes to whether the tool is user friendly, simple, functional and problem free. When it comes to how users adopt the digital tools, a clear majority of the respondents feel that they have mostly adopted the digital tools used in the IT-based distance education. In addition, the study has examined what characterizes the teachers who do not have sufficient acceptance for the digital tools used.

Syftet med denna studie var att belysa distanslärares utmaningar och erfarenheter i svenskämnet. Det gjordes genom kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar, eller har arbetat, med svenska på distans. Resultatet studerades enligt olika konceptioner och de viktigaste resultaten visade att lärarrollen ändras på distans från att vara en pedagogisk ämneslärare till att bli en bedömare av svenskämnet. Det visade även att lärarna nu anser att de har tid att vara lärare och att det finns goda möjligheter till anpassningar för eleverna. Alla lärare arbetar med en statisk planering som gör att viktiga delar ur läroplanen går förlorade. Kontakten mellan lärare och elever förändras och de hittar andra sätt att lära känna varandra på. Grupparbeten och diskussioner förekommer inte vilket innebär att eleverna inte bara tappar delar ur läroplanen utan även ur kursplanerna. / The purpose with this study was to illustrate distance teachers challenges and experiences. This was done through qualitative interviews with teacher who work, or has work, with teaching Swedish through distance. The result was studied according to different conceptions and the most important results showed that the role of teacher changed from being a pedagogical subject teacher to become a judge of the subject Swedish. It also showed that teachers now feel that they have more time to be a teacher and that there is good facilities for adaptation for the pupils. All teachers worked with a static planning that makes important parts of the curriculum perish. The contact between teachers and pupils changes and they find other way to get to know each other. Group work and discussions does not occur which mean that the student does not only lack parts of the curriculum but also from the syllabuses.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka och ge förståelse för hur religionslärare upplever attundervisa i ämnet religionskunskap digitalt på gymnasienivå, i ljus av att en pandemi har tvingat störredelen av gymnasieskolformen till digital undervisning. Totalt åtta observationer kring digitalreligionsundervisning och över fem timmars intervjuer fördelat på sju olika religionslärare utgör grundenför studien, som pekar mot att lärare upplever varierad problematik och större utmaningar kring digitalreligionsundervisning än möjligheter. Samtliga lärarintervjuer betonar att dom föredrar den fysiskaundervisningen framför den digital. Majoriteten har negativa kopplingar och känslor kring digitalundervisning, och upplever att det behövs mer stöttning från högre instanser. Den digitala undervisningenhar krävt utökat administrativt arbete för lärarna, vilket leder till känslor av försämrade arbetsförhållanden.Lärarna belyser hur digital undervisning kräver mer av dom både personligen och professionellt, ochflertalet lyfter lärarnas behov av digital kompetens. Två områden beskrivs som synnerligen problematiska.Det första är att religiösa föremål, teman och platser inte nödvändigtvis får samma effekt ochgenomslagskraft i ett digitalt format där flera sinnen försvinner och upplevelsen kan kännas platt. Detandra är att det så viktiga samtalet - ämnets kärna - blir svårare att genomföra kontrollerat och personligtvia skärmar, tekniska problem med mera. Diskussionen haltar och intimt kopplade frågor som etik, moraloch tro blir svårare att skapa ett tryggt och pedagogiskt rum för. Men lärare belyser även att det finnspositiva aspekter, så som att mindre elevgrupper kan fungera bättre digitalt. Det upplevs att vissa mindreelevgrupper jobbar bättre och mer kooperativt på distans, men att större grupper och klassrum fungerarsämre. Lärarna lyfter även att övergången till digital undervisning har fått lärarna att tänka igenom och blimer noggrann med sin undervisning; endast det viktigaste tas upp och lektionsplaneringen blir konkret.Även nya former av uppföljning, översikt och digitala kvitton på elevernas arbete har gjort det lättare attfölja elevernas utveckling, samt gett bättre underlag för betygssättning. Sist men inte minst har lärarna avnöd behövt lära sig digitala verktyg, så som att spela in sig själva och att jobba med video, bild och ljudpå andra sätt än tidigare.Studiens slutsats är att den digitala undervisningen, som den ser ut idag, blir framtvingad på ett sätt somgör att den inte når upp till samma kvalitetskrav och standard som undervisningen i det fysiskaklassrummet. Kunskapsutvecklingen är inte lika god och eleverna får inte samma möjligheter tillpedagogiskt stöd. Digital undervisning kopplar inte in lika många sinnen och det sociala är svårare, vilketockså gör att det är svårare att få fram kunskapen till eleverna. Studien belyser lärarnas upplevda situationoch ökar kunskap om hur religionsämnet undervisas under en pandemi, men det kvarstår viktig forskningkring hur eleverna själva upplever digitala distansstudier. Lärarnas egna upplevelser är dock att digitalundervisning idag påverkar att elevernas kunskaper inom ämnet blir betydligt mindre. / The purpose of this study has been to research and provide understanding on how teachers of religionexperience digital teaching in Swedish senior high school curriculum, in light of the switch to digitalclassrooms and education due to the current pandemic. In total eight observations, along with more thanfive hours of interviews distributed over seven different teachers is used as the foundation for this study,finding that teachers experience a varied set of problems and increased difficulty concerning teaching andpedagogical teaching of the subject of religion, more so than possibilities and positive effects. All teachersemphasize that they prefer physical teaching face to face in the classroom, as opposed to digital teaching.The majority have negative experiences and feelings around the shift to digital education and mention thatthey think more support is required from a top level in the educational system. Digital education hasrequired more administrative efforts for already stressed teachers, and this in turn leads to a feeling of aworse working climate. The teachers emphasize that digital education requires more of them bothprofessionally as well as personally, as well as the need for more digital tools and skills to being able todo their job properly. Two areas stand out in particular, one being the lessened effect of religious artifacts,themes and places when the students lose certain senses and tactile ways of experiencing – the other beingthat the vital discussion and social climate is lost, making intimate discussions of moral, ethics and otherpersonal elements of belief harder to approach. At the same time, teachers do lift certain positive trends inthe digital shift, mainly the need to plan properly and to reexamine their lesson plans, leaving only thevital parts in. Beyond that many teachers are now for perhaps the first time really learning themselves touse video, recordings, pictures, audio and other media as means to evolve their digital skills.The study seems to show that the, as of writing, current shift to digital education in a time of ongoingpandemic is a forced and not fully optimal way of teaching. This in turn lessens the quality of educationand, in several ways, actually hinders the students in their educational progress. Support is not as readilyavailable, and many senses are left out of the pedagogical context of the classroom. The study lifts theexperiences of the teachers, but important research is still needed from a student perspective and how theyview digital education from their end.

Studietiden är som en del av individens vardag i ständig förändring, till följd av att nya möjligheter till undervisning på distans utvecklas och tas i bruk. Denna enkätstudie bygger på data från 71 elever och avser att reflektera deras uppfattningar om kemiämnets möjligheter till inspiration och som källa till kunskaper i vardag och samhälle. Elevers upplevelser av digital distansundervisning ställs mot upplevelser av undervisning i skolmiljö. Eleverna som grupp, ger i denna studie uttryck för ett lägre intresse och minskade möjligheter att förklara vardagliga observationer när undervisningen sker på distans.  I studien reflekteras även den sociala aspekten av lärande genom elevers uppfattningar om möjligheter att stödja deras lärprocesser vid undervisning i skolmiljö och på distans. Elevgruppens svar speglar sämre förutsättningar att stödja lärprocesser då undervisningen i huvudsak sker på distans eftersom möjligheterna till sociala och pedagogiska interaktioner då begränsas. Elevers skattningar av den egna kemilärarens didaktiska förmåga i den digitala undervisningens arena vägs mot betydelsen av den pedagogiska relationen och undervisningens förmedlade kunskapskrav. Elevsvaren speglar i detta avseende en kluvenhet där betydelsen av didaktiska val sammanvägs med betydelsen av den pedagogiska omsorgsrelationen och möjligheter till vägledning. / Study time is constantly changing, as a result of new opportunities for distance learning being developed and put into use. This questionnaire study is based on data from 71 students and intends to reflect their perceptions of the chemistry subject's opportunities for inspiration, as a source of knowledge in everyday life and society. Students' experiences of digital distance education are contrasted with experiences of teaching in a school environment. In this study, the students as a group express a lower interest and reduced opportunities to explain everyday observations when teaching takes place at a distance. The study also reflects the social aspect of learning through students' perceptions of opportunities to support their learning processes when teaching in a school environment and at a distance. The student group's responses reflect poorer conditions for supporting learning processes as teaching mainly takes place at a distance, as the opportunities for social and pedagogical interactions are then limited. Students' estimates of their own chemistry teacher's didactic ability in the digital teaching arena are weighed against the importance of the pedagogical relationship and and mediated contents of curriculum. In this respect, the students' responses reflect a division where the importance of didactic choices is weighed together with the importance of the pedagogical care relationship and opportunities for guidance.

Coronaviruspandemin har tvingat Uppsala universitet att ställa om till onlineundervisning. Denna omställning har ökat betydelsen av att lärplattformen Canvas fungerar och används på ett effektivt sätt som främjar lärande. Akademiskt engagemang är en användbar indikator för bland annat resultat och avhopp i studier på universitetsnivå. Det är därför av intresse att undersöka hur denna omställning har påverkat studerandes akademiska engagemang. En enkät (n=50) utformades för att mäta nuläget för akademiskt engagemang på Campus Gotland. Tre lärare på institutionen för informatik och media intervjuades angående akademiskt engagemang, Canvas och distansundervisning under coronaviruspandemin. Resultaten tyder på en liten minskning av totalt akademiskt engagemang, men på större klyftor mellan sedan tidigare högt och lågt engagerade studerande, där de sedan tidigare lågt engagerade studerandena hamnat längre efter. Framtida studier rekommenderas som undersöker orsakerna till dessa resultat / The ongoing Coronavirus pandemic has forced Uppsala University and many other universities to move towards online learning. This transition emphasizes the importance of Canvas, which is the learning management system in use at the university. Student engagement is a useful predictor for academic results and dropout frequency at the university level. It is of general interest to investigate how the forced transition to online learning has affected current levels of student engagement. A survey (n=50) was administered to measure student engagement. In addition, three lecturers at the Department of Informatics and Media at Campus Gotland were interviewed on their views of student engagement, Canvas, and distance learning in general during the Coronavirus pandemic. The results point towards an increased gap in engagement between students with previously high and low student engagement levels. Further studies investigating the causes of this increased gap are advised.