På grund av det ökade antalet äldre kommer befolkningsstrukturen förändras på många håll i världen, vilket ökar behovet av hälsofrämjande projekt. Det är av betydelse att insatserna har en pedagogisk utgångspunkt och att de anpassas utefter äldres förväntningar och upplevelser för att det ska ge goda resultat. Syftet med studien var att utifrån ett hälsopedagogiskt perspektiv belysa ett hälsofrämjande projekt riktat till äldre. De begrepp som använts för att analysera och tolka resultatet är fysisk litteracitet och holistiskt perspektiv. Studien utgick från en kvalitativ ansats där en gruppintervju och två fokusgruppsintervjuer användes som datainsamlingsmetod. Urvalet bestod av tre projektansvariga samt tio deltagare i ett hälsofrämjande projekt. Resultatet analyserades utifrån en konventionell kvalitativ innehållsanalys. Projektets hälsopedagogiska idéer innebar att främja villkor för ökad kunskap, öka fysisk och psykisk hälsa samt främja självständighet. Deltagarna i projektet talade om förväntningar och upplevelser kring följande; att bli sedd, chanser till nya bekantskaper och utveckling av fysiska förmågor. De projektansvarigas idéer och ambitioner med projektet var i linje med de förväntningar och upplevelser de äldre hade på sitt deltagande. Deltagarna såg positivt på projektets upplägg och att det inkluderade kunskapsutveckling, fysiska träningsmoment och social gemenskap. / Due to the increased number of older people the population structure will change in many parts of the world, which increases the need of health promotive projects.  It is important that these interventions is based on pedagogical strategies and gets adapted to the expectations and experiences of the elderly to get good results. The aim of this study was, based on a health educational perspective, highlight a health promotion project directed at the elderly. The concepts that was used to analyze and interpret the results were physical literacy and holistic perspective. This study was based on a qualitative onset where one group interview and two focusgroup interviews where used as a method for data collection. The sample consisted three project leaders and ten participants of a health promotion project. The result was analyzed from a conventional qualitative content analysis. The health educational ideas of the project was to promote increased knowledge, increase physical and psychological health and to promote independence. The participants of the project mainly talked about their expectations and experiences about the following categories; to be seen, chances to make new acquaintances and the development of physical abilities. The project leaders’ ideas and ambitions with the project was in line with the expectations and experiences the elderly had on their participation. The participants valued the project's design and that it included knowledge development, physical training and social community.

Ensamhet blir allt mer normalt i det svenska samhället, paradoxalt nog är det inte normativt att vara ensam. Det blir tydligt när det kommer till unga mäns intersubjektiva förståelse för ensamhet och hur det uttrycks på Flashbacks incels-forum. Denna uppsats syftar till att genom antropologiska metoder och men en socialkonstruktivistisk analys med förankring i kritisk mansforskning och queerteori utforska incels uttryckta upplevelse av ensamhet i det svenska samhället. Det finns samhällsstrukturer om relationskapande och maskulinitet som skapar, påverkar och reproducerar ensamhet, vilket denna studie avser att förstå. Incel-fenomenet ifrågasätts därmed i denna studie som en social konstruktion, det vill säga, istället för att utgå från att det är ett hälsoproblem eller säkerhetsproblem, så ifrågasätter studien huruvida dessa benämningar, och de diskurser som dem bygger på, återspeglar fenomenets sociala förutsättningar. Fokuset är således inte att värdera eller förringa incels. Uppsatsen bygger främst på intervjuer med självidentifierade incels och netnografiska observationerna från Flashbacks forum, vilket ligger till grund för analysen. Det huvudsakliga resultatet pekar på att det inte finns någon entydig definition av incel men att det existerar en tydlig bild av incels-typen som har olika associationer beroende på kontexten i vilken det studeras. Den uttryckta upplevelsen av ensamhet bland svenska incels varierar men gemensamt är att samtliga behöver förhålla sig till maskulinitetsnormer och heteronormativa strukturer för samlevnad i Sverige. De som inte uppfyller samhällets förväntningar utsätts för sanktioner i form av marginalisering, patologisering och exkludering. Vilket i sin tur skapar förutsättningar för unga män att relatera till incels genom genmanskapen av det lidande ensamheten frambringar hos dem.

Bakgrund: Ensamheten är ett komplext fenomen som förekommer i olika former och samtliga människor kommer troligen att uppleva någon form av ensamhet under livet. Med den stigande åldern följer olika livsförändringar som kan påverkar förekomsten av ensamhet. Närmare 60% av de äldre personerna i Sverige uppger att de känner sig ensamma. Eftersom ensamhet är en personlig upplevelse är det viktigt att sjuksköterskor arbetar personcentrerat för att kunna identifiera patientens enskilda behov och främja hälsan. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa äldre personers upplevelser av ensamhet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats har genomförts, där tio kvalitativa studier från Cinahl och PubMed analyserats med en innehållsanalys. De inkluderade studierna har kvalitetsgranskas för att sedan sammanställas till ett resultat. Resultat: Från innehållsanalysen framträdde fem huvudkategorier; ensamhet ur olika synvinklar, förluster i livet, vikten av sociala relationer, en känsla av utanförskap och existentiella frågor. Ensamheten påverkades av olika livshändelser såsom efter ens partner avlidit, när det sociala nätverket minskades, efter pensionen och när familjemedlemmar prioriterade annat framför de äldre personerna. Resultatet visade på svårigheter med att sätta ord på ensamheten och berätta om den. Konklusion: De äldre personerna upplevde att fenomenet ensamhet både hade en positiv men framförallt en negativ inverkan på välbefinnandet. Det framkom att ensamhet var något mer än att vara ensam, utan den kan förstås som ett mångfacetterat fenomen med högst individuella upplevelser. Det är därför viktigt att sjuksköterskor har kunskap om ensamhet för att få en djupare förståelse för patientens upplevelser och behov. / Background: Loneliness is a complex phenomenon that occurs in different forms and all humans are likely to experience some form of loneliness during their lifetime. Life changing events can affect the appearance of loneliness and nearly 60% of the older people in Sweden have described themselves as lonely. Since loneliness is a personal experience it is important that nurses work person-centred to identify the patient’s individual needs and encourage health. Aim: The aim of this literature review was to summarize older peoples experiences of loneliness. Method: A literature review with qualitative approach has been made and 10 studies from Cinahl and PubMed have been analysed using a content analysis. The quality of the included studies has been reviewed and then compiled in a result. Results: From the content analysis five main categories appeared; different point of views of loneliness, losses in life, the importance of social relations, a feeling of abandonment and existential questions. The experience of loneliness was affected by life changing events such as the death of a spousal, decreasing social network, after retirement and at times when family members prioritized otherwise than the older people. The result shows the difficulties in describing loneliness and tell others about it. Conclusion: The older people experienced that the phenomenon of loneliness impacted on the well-being, both in a positive way but especially in a negative way. Loneliness emerged to be more than just being alone, it can be understood as a multifaced phenomenon with individual experiences. Therefore it´s important that the nurses have knowledge about loneliness to gain a deeper understanding for the patients experiences and needs.

Statistik från Socialstyrelsen (2019) visar att en stor mängd av den äldre befolkningen besväras av sin ensamhet i dagens Sverige. Äldre personer som bor på äldreboenden tycks besväras i större utsträckning av ensamhet. Folkhälsomyndigheten (2019) menar att det finns tydliga kopplingar mellan ensamhet och psykisk ohälsa och där depression bland äldre är så pass vanlig att det idag klassas som ett folkhälsoproblem i Sverige.  Regeringskansliet (2018) skriver i sin handlingsplan utifrån Agenda 2030 att de ska arbeta förebyggande för att minska den psykiska ohälsan tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Därför fokuserar den här studien på hur enhetschefer inom kommunala äldreboenden arbetar förebyggande genom att minska den ensamheten som bidrar till psykisk ohälsa bland äldre. Studiens syfte var att genom forskningsintervjuer undersöka hur enhetschefernas förebyggande arbete för att minska äldres ensamhet på kommunala äldreboenden kan influeras av enhetschefens syn på ensamhet bland äldre och den organisatoriska strukturen. I undersökningen användes socialkonstruktivismen som teori för att analysera enhetschefernas konstruktion av ensamhet bland äldre. New Public Management, individualisering, destabilisering samt medmänsklighet och empati är andra teorier som användes för att se analysera hur organisatoriska förutsättningar kunde influera det förebyggande arbetet för att minska äldres ensamhet. I undersökningen intervjuades fem enhetschefer och resultatet visade att det inte finns någon nationell överenskommelse för hur enhetschefer ska driva ett förebyggande arbete för att minska ensamheten bland äldre. Det finns ingen gemensam överenskommelse för vad ensamhet är och därför konstrueras äldres ensamhet olika beroende på individuellt intresse vilket leder till olika möjligheter för de boende. Även enhetschefernas specifika arbetsuppgifter som sker i uppdrag från kommunpolitiker, deras närvaro i verksamheten och andra aktörer påverkade konstruktionen av ensamhet som influerar det förebyggande arbetet för att minska ensamhet bland äldre.

Introduktion: Digitaliseringen utvecklas i snabb takt, de äldre har haft svårt att följa med i digitaliseringens utveckling vilket skapar ett utanförskap och en digital klyfta. För att motverka detta har digitala strategier tagits fram av bland annat Världshälsoorganisationen. Digital teknik har potential att öka delaktighet i samhället. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur digitaliseringen av samhället och den digitala klyftan påverkar den äldre befolkningens psykosociala hälsa. Metod: En strukturerad litteraturöversikt som utgår från elva vetenskapliga artiklar som hittades på databaserna Pubmed, Medline och Cinahl. Materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys. Resultat: Tre teman kom fram av analysen, Äldres inställning till tekniken, Teknikanvändning och social interaktion samt Trygghet. Alla teman berörde syftet. Äldres inställning till tekniken visade vad som kan skapa en digital klyfta samt indikerade hur den kan stängas. Temat Teknikanvändning och social interaktion handlade om hur digitaliseringen främjar äldres psykosociala hälsa. Temat Trygghet visade både hur digitala verktyg skapar en trygghet, samtidigt som det är en otrygghet att lämna gamla vanor. Diskussion: Digitala verktyg kan ses förebyggaensamhet, detta bidrar till en bättre psykisk och social hälsa hos äldre. Med hjälp av utbildning om digitala verktyg och motivering till förändring kommer möjligheten att vara delaktig i det digitala samhället att öka. Slutsats: Effekterna av den ökade digitaliseringen verkar påverka den äldre befolkningens välbefinnande till de positiva förutsatt att de har kunskapen för att kunna vara delaktiga, först då skapas känslan av sammanhang och möjligheten till att medverka till en bra psykosocial hälsa hos äldre individer. / Introduction: Digitalization is developing at a rapid speed, the elderly has found it difficult to follow up with the development of digitalization. This creates alienation and a digital divide. To counteract this, digital strategies have been built up by, among others, World Health Organization. Digital technology has a great potential to increase participation in society. Aim: The aim of the study is to investigate how digitalization of society and the digital divide affect the psychosocial health of the elderly population.  Methods: The article is a structured literature review, based om eleven scientific articles that have been found in the databases Pubmed, Medline and Cinahl. The material has been analyzed by using a thematic analysis. Results: Three themes emerged from the analysis, the elderly's attitude to technology, the use of technology and social interaction, and security. Everyone touches on the purpose, the attitude of the elderly shows what can affect a digital divide and indicates how it can be closed. Technology use and social interaction show how digitalization promotes the psychosocial health of the elderly. The theme of security shows that both how digital tools create security, at the same time as it is an insecurity to leave the old in society Discussion: Digital tools can be seen to prevent loneliness, this contributes to a better mental and social health of the elderly. With the help of education about digital tools and motivation for change, the opportunity to participate in the society will increase. Conclusion: The effects of the increased digitalization seems to affect the well-being of the elderly population positively, provided that they have sufficient knowledge to take part in the digitalization, only then is the feeling of context and the opportunity to contribute to good psychosocial health in older individuals created.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det fanns ett sambandet mellan KASAM kopplat till psykisk välbefinnande, som enligt teorin skulle kunna vara en positiv motståndskraft för individer att klara påfrestningar i livet genom hanterbarhet, begriplighetoch meningsfullhet. Syftet var även att se om det förekom fler faktorer som kunde habetydelse för relationen mellan KASAM och psykisk hälsa. Genom en kvantitativ enkätundersökning mättes den subjektiva psykiska hälsan med självskattningsformuläret GHQ-12 samt graden av KASAM med KASAM 29. Den rådande Coronapandemin gjorde även att kvalitativa frågor togs med och blev en del av undersökningen. Andra variabler som mättes var ålder, kön, civilstånd, yrke, sociala kontakter samt tro på högre makt. Resultatet av studien visade att KASAM hade en stark signifikant korrelation med psykisk välbefinnande (r = 0.690, p < .001) även när justeringar för ålder gjordes. Slutsatsen blev att KASAMskulle kunna ses som en hälsoförebyggande prediktor för upplevd hälsa och att ålder inte hade någon betydelse för relationen. Studien indikerade även på att leva i tvåsamhet skulle kunna ha en betydande roll för Känsla av sammanhang och det subjektiva välbefinnande.

En upplevd ensamhet hos äldre personer i vårt samhälle kan bidra till ohälsa eller en känsla av utanförskap. Brister på sociala kontakter eller ofrivillig isolering kan vara faktorer som bidrar till att äldre personer, upplever en känsla av ensamhet. Välfärdstekniska lösningar har bland annat som syfte, att bidra till att användaren kan bibehålla sin självständighet för att kunna vara delaktig i samhället, vilket i sin tur kan leda till en minskad upplevelse av ensamhet, hos användaren. Syftet med studien är att undersöka om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren. En empirisk studie genomfördes via semistrukturerade intervjuer, med äldre personer som har haft ett trygghetslarm, som beviljad insats i minst ett år. En kvalitativ innehållsanalys resulterade i fyra huvudteman: val av välfärdsteknik, användning av trygghetslarmet, varför valdes trygghetslarmet och upplevd ensamhet, som är det bärande temat i denna studie. I resultatdelen framkom det att trygghetslarmet inte minskar en upplevd känsla av ensamhet hos brukaren, men i det fall trygghetslarmet användes för att få mänsklig kontakt, minskades en upplevd ensamhet hos brukaren, det är dock inte trygghetslarmets primära syfte. I diskussionsdelen diskuteras resultatet, utifrån aktuell forskning och utifrån egna reflektioner av resultatet, som framkom i denna studie.

Ofrivillig ensamhet är ett komplext problem som blivit än mer diskuterat på grund av pandemin som råder. I Sverige känner sig många unga personer ensamma i sitt hem eller bostadsområde. Ofrivillig ensamhet kan i längden leda till negativa hälsoeffekter vilket motiverar insatser från flera olika håll. En tänkbar lösning är att främja social interaktion genom den fysiska miljöns utformning. Studiens syfte är därför att undersöka om och hur ett antal fastighetsföretag arbetar med att möjliggöra möten och sociala kontakter i sina bostadsområden. Genom intervjuer med representanter från sju fastighetsföretag undersöks vilken typ av social interaktion, utifrån teorin om tunna band, som planeringen syftar till och hur förutsättningarna för möten ser ut. Resultaten pekar på att företagen främst planerar för starka band, vilka förutsätter svaga band som möjliggörs genom spontana möten. Slutsatser från studien är att förutsättningarna för att möjliggöra spontana möten skiljer sig mellan områden, vilka innehar olika betydelser som påverkar möjligheten till spontana möten. Problematik med kriminalitet och otrygghet är aspekter som påverkar dessa förutsättningar. Insatser i den fysiska miljön kan med fördel kompletteras av sociala insatser för att skapa goda förutsättningar för användningen. Ofrivillig ensamhet behöver angripas från flera håll varav samhällsplaneringen kan vara en del av lösningen. / Involuntary loneliness is a complex problem that has been discussed even more because of the prevailing pandemic. In Sweden, many young people feel alone in their home or residential area. Involuntary loneliness can in the long run lead to negative health effects, which justifies efforts from several different directions. One conceivable solution is to promote social interaction through the design of the physical environment. The purpose of the study is therefore to investigate if and how a number of real estate companies work to enable meetings and social contacts in their residential areas. Interviews with representatives from seven real estate companies examine the type of social interaction, based on the theory of weak ties, which the planning aims at and what the conditions for meetings look like. The results indicate that the companies are primarily planning for strong ties, which require weak ties that are made possible by spontaneous meetings. Conclusions from the study are that the conditions for enabling spontaneous meetings differ between areas, which have different meanings that affect the possibility of spontaneous encounters. Problems with criminality and insecurity are aspects that affect these conditions. Efforts in the physical environment can advantageously be supplemented by social efforts to create good conditions for use. Involuntary loneliness needs to be tackled from several directions, of which urban planning can be part of the solution.

Background: The aim with this study is to explore how elderly care homes in Sweden plan activities in order to counteract the feeling of perceived involuntary loneliness for its elderly service users.  Method: The study is based on collected qualitative data that centers around eight semi-structured interviews with elderly care homes unit managers (SÄBO).  The result: The interviewees perceived involuntary loneliness differently depending on the elderly individual's perspective and the acceptance of their new life process. The range of activities are aimed to activate and socialize the elderly and implicitly counteract involuntary loneliness. The interviewees hint that it is often a matter of profound loneliness rooted in life’s final phase, identified as existential loneliness – a feeling of being separated from other people and the universe itself. Conclusion: The study indicates that there are multiple hues of loneliness such as feelings of existential loneliness, and the effects of the elderly’s changed life situation. The interviewees express a want for a counsellor for the elderly, with whom they can talk about life and death.  Keywords: elderly, elderly homes, involuntary loneliness, activities, gerotranscendence, ageism, person-centered care. / Bakgrund: Syftet med denna studie var att undersöka hur äldreboenden i Sverige samordnar aktiviteter för att motverka den upplevda ofrivilliga ensamheten bland de äldre brukarna.  Metod: Studiens insamlade kvalitativa data baseras på åtta semi-strukturerade intervjuer med enhetschefer på särskilt boende (SÄBO).  Resultatet: Intervjupersonerna uppfattade ofrivillig ensamhet olika beroende på den äldre individens perspektiv och acceptans av deras nya livsprocess. Aktivitetsutbudet syftar till att aktivera och socialisera de äldre och implicit motverka ofrivillig ensamhet. Intervjupersonerna antyder att det ofta handlar om djupgående ensamhet rotad i livets slutfas som identifieras som existentiell ensamhet – en känsla av att vara separerad från andra människor och själva universum.  Slutsats: Undersökningen indikerar att det finns flera nyanser av ensamhet, så som känslor av existentiell ensamhet och effekterna av de äldres förändrade livssituation. Intervjupersonerna uttrycker en önskan om en äldre-kurator, med vilken de äldre kan prata med om livet och döden. Nyckelord: äldre, särskilt boende, ofrivillig ensamhet, aktiviteter, gerotranscendens, ålderism, personcentrerad vård.

SammanfattningBakgrund: Ensamhet är ett folkhälsoproblem. Civilsamhället är en arena som är skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet som har som syfte att lyfta människor, grupper och organisationers gemensamma intressen. Det civila samhällets organisationer bidrar både till samhällsutvecklingen och välfärden och spelar en central roll i att ta fram insatser som motverkar ensamhet. Syfte: Utveckla en förståelse för hur det civila samhällets organisationer kan bidra med att motverka ensamhet hos äldre personer i Sverige. Metod: En kvalitativ intervjustudie av åtta organisationer och datan analyserades med tematisk analys. Resultat: Resultatet visar fyra teman: 1) Socialt umgänge, 2) Samverkan mellan olika aktörer, 3) Altruism, 4) Hinder för att bryta ensamhet. Socialt umgänge uppstod genom att genomföra insatser i form av exempelvis sociala aktiviteter och telefonsamtal. Civilsamhället samverkar med, och kompletterar, den offentliga sektorn för att på bästa sätt motverka ensamhet. Altruism är en viktig funktion som civilsamhället har. Att träffa en person som är där frivilligt och inte som en del av sitt arbete kan bidra positivt till de äldres egenvärde och självkänsla. Exempel på hinder som civilsamhället stöter på för att kunna motverka ensamhet är svårigheten i att nå ut till de som är väldigt ensamma, isolerade och inte har någon kontakt med omvärlden. Slutsats: Civilsamhället kan bidra med att motverka ensamhet genom att stärka egenvärde och självkänsla hos äldre personer, samt skapa utrymme för socialt umgänge. Detta sker genom att samarbeta med och komplettera andra aktörer, både inom civilsamhället men även med den offentliga sektorn, för att på bästa sätt lösa de hinder som finns för att bryta ensamhet.