Precis i utkanten av den anrika trästaden Mariefreds stadskärna ligger Hotellet för skapandeverksamhet. Tomtens läge i förhållande till staden, kombinerat med de natursköna vyerna över Mälaren, gör läget till ett av stadens bästa. Här erbjuds närhet till både historia, kultur och natur.Hotellet för skapandeverksamhet är lika mycket en mötesplats för Mariefredsbor som det är en tillflyktsort för konstnärer. Den lekfulla träbyggnaden inrymmer två former av långtidsboende för människor som ägnar sig åt skapandeverksamhet, generösa ateljéer och arbetslokaler, en publik del med restaurant, bar och takterrass. Hit kommer målare för att utnyttja ateljélokalerna, författare som söker lugn och koncentration samt, under sommaren, turister som får ta del av utställningar av konsten som producerats på hotellet.Projektet undersöker planlösningen som verktyg för en effektiv och spännande rumsdisposition. Byggnadskropparnas placering i förhållande till varandra, mellanrummen som uppstår mellan byggnadskropparna samt placeringen och gestaltningen av kommunikationsytor är exempel på metoder som syftar till att skapa intressanta och funktionella rumsligheter. / Just at the outskirts of the traditional wooden town centre of Mariefred, the Hotel for Creativity is located. The location of the site in relation to the city, combined with the beautiful natural scenery, makes the site one of the most attractive places in the city.The Hotel for Creativity is equally a place for social interaction between locals as it is a refuge for artists. The playful wooden building houses two types of long term stay for people working with artistic creations, generous studio spaces, a public part with restaurant, bar and a roof terrace. The hotel attracts painters in need of studios, authors looking for peace and concentration as well as tourists who, during the summer, can appreciate exhibitions of the art produced at the hotel.The project examines the floor plan as a tool for creating an efficient and exciting disposition of rooms. The relative placement of house volumes, the spaces generated in between the buildings and the placement and design of communication areas are all examples of methods intending to create interesting and functional spaces.

Författare beskrivs ofta som ensamma skapare till sina verk. I många fall finns det dock betydligt fler som medverkar i produktionen av ett litterärt verk, däribland förlaget. I fallet med svenska författarna Harry Martinson och Moa Martinson är det sen tidigare vederlagt att de båda hade ett utbyte med sina förläggare på Albert Bonniers förlag och att de på olika vis fick råd och ändringsförslag gällande sina texter av sina förläggare Karl Otto Bonnier, Tor Bonnier och Kaj Bonnier. Uppsatsen undersöker på vilka vis förläggarna fungerar som medskapare genom att undersöka kommunikationen i brev mellan författarna och förläggarna gällande författarnas olika manuskript under perioden 1928–1939. Uppsatsen utgår från flera frågeställningar och undersöker mönster i förläggarnas kommunikation och deras synpunkter på författarnas manuskript, hur dialogen ser ut mellan de olika parterna samt vilken funktion förläggarna kan sägas ha i produktionen av de litterära verken, allt som allt i syftet att bidra till förståelse för hur relationen mellan de två yrkesgrupperna kan påverka produktionen av ett litterärt verk fram till dess att en originalutgåva publiceras. Av analysen framkommer det att det finns ett flertal mönster i förläggarnas kritik som berör allt från språket, innehållet och formen, manuskripten i relation till den tänkta mottagaren, förlagets angelägenheter samt vänskapliga relationer mellan författare och förläggare. Trots att förläggarna refuserar båda författarna vid ett flertal tillfällen ser relationen mellan dem olika ut och på så vis skiftar även kritiken från förläggarna och författarnas respons. Bland annat Harry Martinson och Tor Bonnier utvecklar en särskild vänskaplig relation, medan Moa Martinson förmodligen anser sig åsidosatt och att hennes författarskap inte tillskrivs lika stor vikt av förlaget. Harry Martinsons får även något mindre omfattande förslag om ändringar från förlaget och med tiden dessutom mer frihet, medan Moa Martinson in i det sista ombes göra omfattande ändringar och även av andra skäl, så som att hon måste göra ändringar för att hennes innehåll inte anses passande. Båda författarna visar tacksamhet för de kommentarer de får av förläggarna på sina manuskript men är till en början inte alltid villiga att göra ändringar, även om de i slutändan väljer att göra som förläggarna önskar för att på så vis kunna publicera sina verk. Uppsatsen konstaterar att förläggarna framför allt kan ses som medskapare i den litterära produktionen på så vis att de med sina kommentarer är med och formar författarnas åsikter om hur god litteratur ska skrivas och på så vis påverkar deras skapande i det långa loppet. / Authors are often described as lone creators of their work. However, in many cases there are several others included in the production of a literary work, amongst them the publishing house. It is previously known that Swedish authors Harry Martinson and Moa Martinson both had an exchange with their publishers Karl Otto Bonnier, Tor Bonnier and Kaj Bonnier at Albert Bonniers förlag (a leading Swedish publishing house). This thesis examines in what ways the publishers’ acts as “co-creators” of the authors literary works by analysing the communication in letters between the publishers and the authors regarding numerous manuscripts written during 1928–1939. The thesis frames several questions and analyses patterns in the publishers’ letters and their comments of the authors’ writing, the dialogue between the five respective parties and what function the publishers can be said to have in the literary production. The overall purpose of the thesis is to further understand the relationship between the two professions and how that affects the production of a literary work, up until the original publication of the work. The analysis concludes that there are some distinguishable patterns in the publishers’ critique of the authors’ manuscripts regarding language, content and disposition, the recipient, the publish houses’ interests as well as the friendship between the authors and publishers. While the relationship between the authors and publishers changes, so does the publishers comments and the authors response to those comments. Harry Martinson and Tor Bonnier develops a friendship which affects their working relationship, while Moa Martinson presumably feels left out and treated less amicably by Albert Bonnier’s. There is a difference between how the authors are treated by the publishers in that Harry Martinson gets less critique and does not need to make as extensive changes in his writings whilst Moa Martinson on the other hand has to do the opposite. The publishers, especially Karl Otto Bonnier, also demands that Moa Martinson make changes regarding unsuitable topics in her writing. Both authors show gratitude for the publishers’ commentary, though they are at first often unwilling to make the suggested changes. In the end Harry Martinson and Moa Martinson tend to yield to the publishers wishes, possibly in order to get their works published. The thesis concludes that the publishers could be considered “co-creators” of the authors’ literary works mainly by contributing to and shaping the authors’ views on what literature is and how it should be written, thus affecting their writings in the long run.

Minoritetsgrupper har fått allt större uppmärksamhet i samhället, likaså har diskussioner om diskriminering på grund av hudfärg, etnisk eller kulturell bakgrund och jämlikhet fått större plats i media. Dock visar statistiken på att hatbrotten och diskrimineringen mot dessa människor ökat i Sverige. Svensklärarnas utmaning blir därför att i enlighet med Lgy11 bidra till förändringen av detta, vilket kan göras genom skönlitteraturläsning. Syftet med studien är att undersöka vilken skönlitteratur eleverna inom kurserna svenska 1 och 2 läser samt hur lärarna tolkar och tillämpar det centrala innehållet om skönlitteratur med fokus på minoriteter och mångkulturalitet. Undersökningen bygger i huvudsak på en kvalitativ intervjumetod där fyra svensklärare inom den gymnasiala utbildningen och en skolbibliotekarie intervjuats. Vidare har en kompletterande kvantitativ elevenkät implementerats i studien där endast gymnasieelever deltagit. Resultaten visar på att lärarna främst arbetar med västerländska författarskap. Inslagen av kulturer utanför väst är få i skönlitteraturundervisningen och likaså är inslagen av de nationella minoritetsgrupperna.

Syftet med studien var att undersöka om läroböcker utgivna efter Gy11s införande var mer jämställda, än läroböcker utgivna innan Gy11, vad gäller förekomsten av kvinnliga och manliga europeiska och utomeuropeiska författare. Med grund i några av Skolverkets (2011) riktlinjer och värden och med utgångspunkter i genusteori, postkolonialt perspektiv samt diskursanalys räknades förekomsten av kvinnliga respektive manliga europeiska och utomeuropeiska författare såväl som vilket utrymme respektive grupp fick. Om författarnas kön och etnicitet betonades i läromedelsdiskursen undersöktes även. Hypotesen var att resultatet av studien skulle komma att likna tidigare studiers resultat vad gällde den europeiske, manlige författarens dominans. Resultatet stödde denna hypotes då den europeiske, manlige författaren dominerade i båda läroböckerna både till antal och till utrymme. Kvinnliga och utomeuropeiska författare marginaliserades. Endast ett fåtal utomeuropeiska författare var inkluderade och majoriteten av dessa var amerikaner, det vill säga fortfarande västerländska författare. Resultatet skiljde sig dock från tidigare forskning vad gällde betoningen av kön och etnicitet. Slutsatsen var att respektive lärobok bör kompletteras med fler texter skrivna av kvinnliga och icke-västerländska författare för att väga upp bristerna och uppfylla Skolverkets riktlinjer.

På sociala medier såsom Facebook, Twitter och Instagram kan både förlag och författare informera om kommande boksläpp, specialerbjudanden och signeringar, och genom att ha en närvaro i dessa medier gör de sig utöver detta tillgängliga och synliga för människorna som köper och läser deras böcker. Författaren har dessutom möjlighet att skapa en relation till sina läsare som sträcker sig bortom böckerna och eventuella intervjuer i traditionella medier. Genom sociala medier kan läsarna följa författaren när hon får sin första recension, går på releasefester och skriver på sitt nya alster. Som följare kan man kommentera bilderna, ibland kan man också skicka direktmeddelanden och eventuellt få ett svar tillbaka. Den här uppsatsen tittar närmare på hur en svensk författare idag – Sara Bergmark Elfgren – förhåller sig till sociala medier i allmänhet och till Instagram i synnerhet i relation till sitt författarskap. Undersökningen behandlar också hur några svenska förlag ser på Instagram som ett sätt att marknadsföra sig och skapa intresse för sin verksamhet genom en närvaro på Instagram. Uppsatsen behandlar även den litterära offentligheten och diskuterar hur den idag sträcker sig längre än till dagstidningarnas kulturdelar och recensioner på teve.

Syftet med denna studie var att genom en visuell innehållsanalys undersöka hur kokböcker normalt såg ut för varje genus. Resultatet skulle sedan jämföras för att hitta skillnader och likheter mellan manliga och kvinnliga omslag för att sätta ett genusperspektiv på utformningen, samt undersöka om designen berodde på författarens eller målgruppens kön. Den visuella innehållsanalysen utfördes på sammanlagt 84 svenska kokböcker där hälften var skrivna av kvinnor och hälften av män. Analysen visade att kvinnor hade ett mer feminint utseende på sin omslagsdesign, men att även männens omslag var mer feminina än maskulina. Detta resultat berodde både på målgruppens och författarens kön. Omslagen var i övrigt lika varandra i utformning och i modellens posering då kokböckers egentliga målgrupp ska vara alla matintresserade och inte ett bestämt kön. / The purpose of the present study was to through a visual content analysis examine how cookbooks usually are designed for each gender. The result would then be compared to identify similarities and differences between the male and female covers to bring a gender perspective on the design, and examine whether the design was due to the author or the audiences sex. The visual content analysis was preformed on a total of 84 Swedish cookbooks, half of which were written by women and half by men. The analysis showed that the women had more of a feminine cover design, but also that men’s cover design had a more feminine look than masculine. This result was both based on the audiences and the authors sex. The covers were generally equal to each other in how they were designed and how the model was posing, since the market segment is supposed to be everyone with a food interest and not based on gender.

Den här uppsatsen ingår i det forskningsfält som undersöker hur konstnärer skildras i fiktion. Specifikt handlar den om författarroller på film, ett område som beforskats i såväl Tyskland som den anglosaxiska världen (kända exempel är Kirsten Netzows Schriftstellerfilme(2005) samt antologin The Writer on Film (2013)) men knappt alls i Sverige. Den kretsar därför kring svensk film, samtidigt som den anknyter till det internationella fältet. Undersökningen baseras på kunskap om genrer i svensk film samt litteratursociologiska perspektiv. I det senare skiljer den sig från det mesta inom området, inte minst i ambitionen att undersöka sociala och professionella sammanhang kring författarroller på film. Efter inledande breda kapitel om historia och ideal kring författarroller följer undersökningens djupanalyser, vilka fokuserar på filmer inom det spann som kallas relationsfilm. Detta begrepp spänner över en stor del av svensk filmhistoria som kännetecknas av fokus på romantik, familje- och vänskapsrelationer och dessas spänningar, problem och utveckling.        Som fallstudier har valts fem relationsfilmer från olika perioder i svensk filmhistoria: Thomas Graals bästa film (1917),En Kärleksnatt vid Öresund (1931),Vi tre debutera (1953),Känd från TV(2001) samt Kärlek Deluxe (2014).Samtliga dessa filmer har författare i bärande roller och skildrar samtidigt i någon mening händelser inom litteratursamhället, inte minst förlagsbranschen.         Materialet undersöks utifrån fem perspektiv, baserade i kunskap från befintlig forskning: Omgivningar; Genrer, modus och troper; Drivkraft och processer; Relationer samtIdeal och sensmoral.  I undersökningen diskuteras relationsfilmens konventioner såväl i relation till myter och traditioner kring författares kärleksliv som i anslutning till professionella relationer. Bland annat diskuteras tendensen att skildra litteratursamhället som en tudelad värld byggd på – till exempel - konkurrens mellan olika genrer, ”högt och lågt”, eller dolt och offentligt.      En av flera centrala slutsatser är att författarfilmer generellt möjliggör en extra dimension av berättande inom berättelsen, ofta i form av en bok som produceras under handlingens gång, och som förstärker och speglar filmhandlingen. I just relationsfilmer blir detta ett ytterligare lager av den identifikation med författarpositionen som åskådaren bjuds in till. Författarna i dessa filmer är, sammantaget, vardagliga gestalter med allmänmänskliga problem och egenskaper, men ges samtidigt – genom myter om yrket, berättandekonventioner kring kreativitet och skildringar av branschrelationer - fler dimensioner som gör dem till attraktiva protagonister i breda filmgenrer. Uppsatsens titel syftar på just denna balans mellan spänning och vardaglighet, som Anders Marklund kallat ”inte alltför främmande”.      Efter analyskapitlen och diskussionen följer också en skiss till en historik - utan minsta anspråk på fullständighet - över författare i svensk film. / This thesis connects to the research field studying how artists are portrayed in fiction. Specifically, it deals with representations of writers and authorship in film, an area explored both in Germany and in the English speaking world (notable examples are Kirsten NetzowsSchriftstellerfilmefrom 2005 and the anthology The Writer on Filmfrom 2013) but hardly at all in Sweden. This thesis evolves around Swedish film, while also connecting to the international field.     The study is based in knowledge of genres in Swedish film in general as well as in literature sociology. In terms of the latter it differs from many contributions to the area, especially in the ambition to look at the social and professional contexts around the figure of the writer in film.      The initial broad chapters on writer history and myths are followed by five film studies, focusing on one film each within the genre known as ”relationship film” (relationsfilm): films focused on the tensions, problems and developments of romantic relationships as well as those of family and friendship. (The concept itself encompasses a large part of Swedish film history).       The five chosen case studies are relationship films from different eras of Swedish film history: Thomas Graals bästa film (1917),En Kärleksnatt vid Öresund (1931),Vi tre debutera (1953),Känd från TV(2001) and Kärlek Deluxe (2014).The films all feature writers as main or central characters while also depicting events within the world of literature, particularly the publishing industry. The analysis departs in five perspectives, based in existing research on the area: Environments (Omgivningar); Genres, modes and tropes(Genrer, modus och troper); Incentives and processes (Drivkraft och processer); Relations (Relationer) and Ideals and message (Ideal och sensmoral).       The analysis discusses the conventions of relationship films in connection to myths surrounding the love lives of writers as well as to professional relationships in the book trade. One example is the tendency to depict the world of literature as a divided, dual world built on competition between things like different genres, ”highbrow and lowbrow” material or public versus hidden aspects of the creative process.      One conclusion is that writer films in general enables an additional dimension of storytelling within the frame narrative, often in the shape of a book produced during the course of the film, which mirrors and strengthens the message and moral of the story. In relationship films in particular, this can serve to create an extra layer to the identification with the writer position into which the spectator is invited. Writers in these movies are, in general, everyday figures with common, relatable problems and characteristics, but at the same time – through myths about the profession and narrative conventions surrounding creativity - given additional dimensions which make them attractive as protagonists in popular film genres.The title of the thesis, which can roughly be translated as ”No total strangers”, is a paraphrase of the concept ”Inte alltför främmande” (”Not too strange”) by the Swedish movie and literature scholar Anders Marklund. It refers to a central feature of relationship films: the balance between making the central characters relatable and common, and at the same time interesting enough to provide some escapism. In this thesis, it refers to this balance in relation to fictional writers (and others in the book trade) in particular.      In addition to the chapters of analysis and the discussion, I have also included a first draft – without any claims of completeness - for a history of writers in Swedish film.

I denna studie undersöks den känsla av författarnärvaro som präglar Asta Olivia Nordenhofs roman Penge på lommen. Genom att undersöka hur Nordenhofs ethos och persona förhåller sig till bokens berättartekniker, samt hur detta samverkar med berättarpåträngningar, är det möjligt att visa hur författaren, genom en paus i narrativet, förmedlar sin egen röst och sammansmälter sin litterära persona med sitt ethos. Detta resultat kontextualiseras genom att beskriva Nordenhofs litterära samtid i Danmark. Därigenom skapar uppsatsen förståelse för vilka etiska dimensioner som ryms i romanens berättartekniker, i synnerhet blickens ökande och minskande distans till romankaraktärerna. Avslutningsvis diskuteras författarnävaron utifrån blickens etiska aspekter.

<p>Syftet med den här uppsatsen är att introducera boktrailern som fenomen och marknadsföringsmetod. Likheter mellan boktrailern, bokomslaget och filmtrailern undersöks för att ge en bild av hur en "typisk" boktrailer ser ut och vilka funktioner den kan tänkas ha. Uppsatsen utforskar även boktrailerns möjligheter att nå ut till olika målgrupper i olika åldrar, samt pekar på svårigheter med att definiera en målgrupp. Ungdomslitteratur och fantasygenren kopplas samman med boktrailern och exempel ges på hur författare och förlag kan skapa relationer till läsare via Internet. Generella riktlinjer ges för vad som bör tänkas på för att tilltala flest potentiella läsare när en boktrailer används eller utformas. Boktrailerns förmåga att nå ut till unga, motvilliga läsare, som slutat läsa till fördel för bildbaserade berättarformer såsom filmer och datorspel, utforskas. Slutsatsen framhåller fördelarna med att marknadsföra böcker med ljud och bild.</p> / <p>The purpose of this paper is to introduce the book trailer as a phenomenon and method of marketing. Similarities between the book trailer, the book cover and the movie trailer are examined to show how a "typical" book trailer looks and what functions it possibly has. The paper also explores the book trailer’s prospects of reaching different audiences in different age groups. It also points to difficulties in defining an audience. Young adult literature and the fantasy genre are linked to the book trailer and examples are given on how authors and publishers can establish relationships with readers through the Internet. General guidelines are given for what should be considered to appeal to as many potential readers as possible when a book trailer is being used or designed. The book trailer's ability to reach young, reluctant readers, who have given up on reading to the benefit of image based storytelling like movies and computer games, are explored. The conclusion highlights the advantages of promoting books with audio and video.</p>

The focus of this study is the two autobiographical novels Den högsta kasten (1997) and Djävulsformeln (2000) by Swedish author Carina Rydberg. Both novels generated lively public debate regarding how they ought to be read and understood, what genre they belonged to, and the ontological status of the narrating “I”. The aim is to investigate why the protagonist, Carina, is perceived as unintelligible by many readers and explore how she can be understood in relation to what constitutes an intelligible identity from a literary and cultural perspective. The novels, as well as their protagonist, are approached from the perspective of genre theory, the argument being that Carina’s unintelligibility is directly dependent on what genre she is read in relation to. In the first part of the thesis the ambiguities of autobiographical texts are discussed, and the narrative and protagonist are analyzed in relation to the autobiographical genre. In the second part of the thesis the consequences of reading the texts as examples of the Gothic with emphasis on monstrosity, the uncanny and sexual transgression are examined. The two readings demonstrate how interpretations of text and character are highly influenced by the reader's expectations connected to genre. Rydberg’s transgression of the norms of genre, gender, and identity leaves the reader with a contradictory set of genre-specific expectations, which in turn makes it difficult to understand and accept the protagonist. The main theme of both novels is Carina’s unsuccessful attempts to reconcile what she sees as two separate, essentially incompatible identities: woman and author. The final chapter includes a comparative study in which Rydberg’s novels are linked to works by other Swedish female writers, both past and contemporary, to demonstrate that the conflict of woman versus author is a common problem for female writers. The thesis closes with a discussion about the possibility of placing Rydberg in a specifically female literary tradition and demonstrate how a feminist analysis can make the unintelligible intelligible.