Abstract : Under våren 2008 gjordes en utvärdering av en kvinnojour i en medelstor svensk stad. En uppföljning har nu genomförts för att ta reda på om de goda resultat som uppvisades håller i sig på lite längre sikt.Baserat på framförallt en feministisk förståelse av våldet i kombination med teorier om brottsoffer, empowerment och emotionssociologi undersöktes kvinnornas uppfattning av sin situation idag med hjälp av enkäter, fokusgrupper och enskilda intervjuer. Även dagboksanteckningar har studerats. I likhet med den inledande undersökningen visar uppföljningen att stödet från kvinnojouren är uppskattat och en ovärderlig hjälp för förståelsen av vad man varit med om och hur man kan gå vidare. Våldet har i stort sett upphört, och förbättringen gällande psykisk hälsa, självförtroende och rädsla håller i sig, även om en lätt tillbakagång antyds i vissa fall vid den andra uppföljningen. Någon skillnad i resultat avseende olika stödmetoder har ej gått att urskilja.

No description available.

Den här uppsatsen behandlar Feministiskt initiativ (Fi) och den politik partiet representerar. Utifrån ett diskursanalytiskt angreppssätt har fem dokument som Fi publicerat under sitt första år, dokument som tjänar syftet att beskriva partiets politik, studerats. Uppsatsen ger således en inblick i den omvärldssyn partiet framför och i de åtgärdsförslag partiet lagt fram för att komma till rätta med rådande könsmaktsordning. Visionen om ett jämställt samhälle blir framträdande i texterna och yttras tillsammans med begrepp som mångfald, solidaritet och kärlek. Analysen uppehåller sig således främst kring dessa centrala begrepp samt hur de skrivs fram och länkas samman i texterna. Dessutom framhålls olika retoriska och lingvistiska drag, samt andra strategiska knep, vilka kan anses ha hjälpt partiet att framföra sina budskap. I en textnära analysdel förklaras de studerade dokumenten i diskursanalytiska termer, med fokus på de fyra diskurser som texterna kan sägas vara uppbyggda kring, nämligen: diskursen om det könsmaktsordnade samhället, diskursen om feministisk politik, kvinnokampsdiskursen samt jämställdhetsdiskursen. Denna kartläggning följs sedan av en mer teoretiskt hållen diskussion där texterna sätts i relation till just genusteori och feministisk politisk teori. Här aktualiseras Yvonne Hirdmans genussystem som förståelsemodell, och gynocentrism och intersektionalitet identifieras som politiska utgångspunkter i jakten på den feministiska utopin.

The idea of this paper is to try to give the novel of Gerd Brantenberg, Egalias döttrar, another profundity. To take the book to another dimension, by using the theory of Judith Butler, queer, and her criticism of the Monique Wittig’s earlier theories of the subject queer. I examine how the language is used through a queer analysis by performing a closely reading. My position is that the language assumes a heterosexual norm, which is unveiled by queer. Further I analyse the impor-tance of penetration in the heterosexual society.

Syftet med denna studie är att belysa feminismens mångfald i förhållande till pornografi och därmed undersöka om feministisk pornografi, är genomförbart att producera. Som bisyfte har jag även resonerat kring om detta fenomen är en positiv utveckling för feminismen. Genom en kvalitativ textanalys och utifrån en queer och radikalfeministisk teoribildning har novellsamlingen Närstrid: Vanessa, vilken utger sig för att innehålla feministisk pornografi, analyserats. Resultatet visar att antologin uppnår kriterierna för vad feministisk pornografi innebär, men dock ter sig de återkommande verbala som fysiska maktuttrycken paradoxala att använda i kampen för jämställdhet.

Denna C-uppsats i Sociologi är en analys av hur det fungerar i det svenska rättsväsendet gällande kvinnor som har blivit utsatt för våldtäkt. Syftet med analysen är att försöka få fram en tydlig bild av hur de svenska lagarna tillämpas i praktiken och om de efterlevs som lagen beskriver att den ska göra. Men analysen vill också se om det finns något orsakssamband mellan ett patriarkalt samhällsmönster och om det finns något symboliskt våld i rättsliga sammanhang. De teoretiska utgångspunkterna har varit en jämförelse av Pierre Bourdieus begrepp om könshabitus, symboliskt våld i relation till den feministiska teorin om patriarkatets syn på kvinnor som blir utsatt för våldtäkt och hur de blir behandlade av det svenska rättsväsendet. Pierre Bourdieus syn på den manlige dominansens reproduktion och hierarki ligger som grund för uppsatsen.

This discursive policy study has its starting point in the criticism of the Swedish gender-equality policy is depoliticised. The purpose of this study is to investigate how the Swedish gender-equality policy was problematised and designed during the 2000s. The purpose of this paper is also to investigate whether the Swedish gender-equality policy can be defined as a depoliticised policy or not. The research questions of this study are: What´s the problem of gender-equality represented to be in the specifics policies and what effects are produced of this representation? Can gender policy, as it is designed in the various policy documents, be understood as a depoliticised policy, in the sense that sex is not articulated on the basis of a conflict dimension? To find the answer of theese questions I use the method ”Whats´s the problem represented to be", which is an inductive approach where the researcher sets selected questions to its material. The result of this study shows that the problem of gender-equality usually is represented in three different ways. The first finding is that the problem is descbribed in terms, that there is an uneven distribution of power between man and women. The second results shows that the problem with the unequal society is explained in terms that there´s is a lack of quality and knowledge. The last representation is described in terms that there is a problem for the democracy and the growth. The study result also shows that the Swedish gender-equality policy mostly can be understood as a de-politicised policy. / Denna studie är en diskursanalytisk policystudie som tar sin början i kritik om att den svenska jämställdhetspolitiken är avpolitiserad och saknar maktkritiskt innehåll. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur den svenska jämställdhetspolitiken problematiserats och utformats under 2000-talet. Syftet med denna uppsats är också att undersöka om den svenska jämställdhetspolitiken kan definieras som ett avpolitiserat politikområde. De frågeställningar som studien ämnar svara är följande: Hur representeras jämställdhetsproblemet i de olika policydokumenten och vad blir effekterna av denna representation? Kan jämställdhetspolitiken, så som den är utformat i de olika policydokumenten, förstås som ett avpolitserat politikområde, i den mening att kön inte artikuleras utifrån en konfliktdimension? För att söka svar på dessa frågor används metoden What´s the problem represented to be? som är en induktiv strategi där forskaren ställer valda frågor till sitt material. Resultatet av undersökningen visar att jämställdhetsproblemet huvudsakligen framställs i tre olika typer av representationer. Dessa tre har jag valt kalla: maktfördelningsproblem, bristande kvalité- och kunskapsproblem och demokrati- och tillväxtproblem. Studiens resultat visar också att den svenska jämställdhetspolitiken mestadels kan förstås som ett avpolitiserat politikområde.

Syftet med denna uppsats var att utifrån ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv, studera hur några medverkande i ett likabehandlingsnätverk i en Reggio Emilia-inspirerad förskoleenhet, talade om kön/genus och normer. Arbetet med nätverket har beskrivits som en ”minipolitisk” arena; för vardagsnära demokratiska förhandlingar – ett möte mellan rådande ”storpolitik”, i form av läroplan och lagar, och lokalt förverkligande. Därmed ville vi bidra med kunskap om hur ett sådant nätverk kan möjliggöra ett praktiskt arbete med genusfrågor, samt om vilka eventuella svårigheter som finns. Vi samlade in material via intervjuer med sex pedagoger, där några precis påbörjat sitt deltagande i nätverket medan andra hade deltagit i ett år. Vi identifierade ett antal diskurser som var verksamma under intervjuerna och organiserade dem i tre övergripande teman. Det första temat kallade vi ”Talet om yttre förutsättningar och krav”, där särskilt förskolans politiska uppdrag dominerade som anledning till att alls, eller till syvende och sist, arbeta med likabehandling och jämställdhet. Ur intervjuerna kunde vi urskilja att genus inte gärna kopplades till ett vidare likabehandlingsarbete, och fick en sämre status än andra likabehandlingsfrågor. Vi kopplade detta tema till relationen mellan stor- och minipolitik, där förskolans uppdrag på den storpolitiska arenan kunde diskuteras på nätverkets mer vardagsnära minipolitiska arena. Vi förstod det inte som att uppdraget kritiskt granskades, men såg nätverket som ett möjligt forum för minipolitiska förhandlingar. Nästa tema kallade vi för ”Talet om barns möjligheter”. Inom detta identifierade vi en dominerande utvecklingspsykologisk diskurs som försvårade att tala om barnen som delaktiga i genusarbetet, då de var för små och omogna. Det handlade istället främst om de vuxna, som jämställdhetsförändrare. Samtidigt riktades uppmärksamhet mot den pedagogiska miljön, något som vi kopplade till Reggiopedagogikens utforskande karaktär, där nätverket sades bidra med könsliga aspekter och dilemman. Detta förde oss till vårt sista tema; ”Talet om att upptäcka”. I detta tema sades nätverket fungera som en väckarklocka, med tillgång till nya sätt att tänka kring normer och genus, och lite som en ”brännblåsa i rumpan”. Därtill identifierade vi även mindre diskurser, som bland annat antydde problem med lokala förutsättningar, och reflekterade kring vår egen roll som aktiva agenter i de teman som vi skrivit fram.

The focus of this essay is on the mechanisms of inclusion and exclusion in different feminism rooms. Seven activists taking part in several forms of feminism projects, organisations, networks and demonstrations are interviewed and the essay analyzes whether the participants themselves feel included or excluded in feminism rooms. If they have motives to include or exclude different groups of people are something that is also looked into. Intersectionality and phenomenology are used as an analytical and methodological approach throughout this essay. The results have shown that the participants feel included and excluded due to different intersections of power. An intersectional awareness help them to see how the mechanisms of inclusion and exclusion works. The participants are also aware of the difficult task to create rooms free from all kinds of hierarchies. A strategy for some of the participants is thus to exclude some people in order to include others; often more underprivilegied groups of people. The intersections of power are complex though and cross into each other. As an outcome of this complexity it can sometimes be questioned how lines between inclusion and exlusion are drawn as people tend to fall in between categories.

Denna uppsats avser att studera framskrivningar om kön och barns subjektivitet, utifrån en samling texter som beskriver Reggio Emilia-filosofin och dess pedagogik. Med feministisk poststrukturalism och diskursanalys som teori och metod har jag i texterna sökt efter bland annat representationer, och utifrån dessa skrivit fram diskurser om barns subjektivitet respektive barn som könade subjekt. I materialet betonas en helhetssyn på barn, där barnet ses som ett kompetent, medskapande och unikt subjekt – men studien visar också att flickor och pojkar som generaliserade grupper beskrivs som delvis olika, och att denna antagna olikhet ger anledning till exempelvis gruppindelning efter kön. Dessa framställningar uppfattar jag stå i spänningsförhållande till varandra: diskursen om barn som könade kan förstås som begränsande för vad som ryms i diskursen om barns subjektivitet. Fokusering på olikhet mellan könen kan spåras till dels ett inom Reggio Emilia-filosofin värnande av just ”värdet” olikhet och dels en tanke om denna könsliga olikhet som något delvis inneboende hos barnen – en slags essens – som så att säga kommer före det relationella, kontextuella. Denna essentialistiska syn på könsligt bundna egenskaper förefaller stå i kontradiktoriskt förhållande till Reggio Emiliafilosofins betonande av individens unika subjektivitet. Studien gör gällande att denna olikhet, avseende kön, inte problematiseras i merparten av mitt material – men att det samtidigt tycks finnas en slags motdiskurs som gör detta problematiserande.