Inledning I skolorna sker en ökning av elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Följande text kommer att lyfta hur vårdnadshavare till dessa barn upplever att fritidshemmen hanterar behovet av stöttning. Därav finns ett intresse av att systematiskt generera kunskaper om detta. Därtill har vi uppmärksammat brister i stöttningen till dessa elever på fritidshemmen. Det finns en tydlig problembild och oro hos vårdnadshavarna, då det ofta saknas resurser för att säkerställa att deras barns behov tillgodoses. Fritidshemmen ska erbjuda en verksamhet där samtliga elever ska känna sig inkluderade. Syfte Syftet med vår studie är att belysa i vilken omfattning vårdnadshavare till elever med en NPF diagnos anser att deras barn är inkluderade i fritidshemmets verksamhet. Vår studie ämnar även undersöka huruvida eleven får tillräckligt med stöd och stöttning på fritidshemmet, samt att belysa och förstå vårdnadshavarnas syn på barnens välmående. Metod Studien genomfördes med kvantitativ metod via webbenkäter. Webbenkäterna distribuerades i Facebookgrupper för vårdnadshavare till barn med NPF-diagnos. Vi utgick från subjektivt representativt urval, där populationen var vårdnadshavare i de utvalda grupperna. Studien följer de forskningsetiska reglerna Resultat Resultatet visar ett stort missnöje bland vårdnadshavare till barn med en NPF diagnos då många anser att stödinsatserna för deras barn är undermålig. Majoriteten av de barn som har stöd under skoltiden tappar detta stöd när fritids börjar. Detta har en negativ påverkan på eleverna vilket i vissa fall leder till psykisk ohälsa och segregation.

Syftet med vårt arbete är att få svar på frågor inom fritidsverksamheten och uppdraget fritidspedagoger ställs inför inom skolverksamheten. Vi vill fokusera på uppfattningar om fritidshemmets verksamhet ur ett sociokulturellt perspektiv. Genom att undersöka fritidspedagogers och rektorers synsätt på hur fritidshemmet ska leda sin verksamhet samt hur fritidspedagogerna ska arbeta enligt uppdraget, vill vi få en klarhet i den förvirring vi uppfattat verksamheten och rollen har. Utifrån teorier och empiri insamlat via intervjuer har vi bekräftat att förvirringen finns i form av tolkningssvårigheter mellan olika individer i verksamheten och de förutsättningar som finns för den.

Undersökningen tar utgångspunkt i en musikalisk aktivitet inom en fritidsverksamhet. Genom att belysa elevernas lärande från ett kollaborativt perspektiv, som tar fasta på hur kunskapen formas genom ett förhandlande i sociala processer, är syftet att försöka förstå vilka konsekvenser detta perspektiv får för synen på kunskap och lärande. Frågan om hur eleverna blir redskap för varandras lärande undersöks genom deltagande observation. Utifrån olika aspekter, såsom musikaliskt språk och kulturella referenser, framträder ett ömsesidigt beroende mellan eleverna men också mellan eleverna och det materiella, exempelvis teknisk utrustning. Undersökningsmaterialet visar hur eleverna formar en kollektiv praktik, men hur det inom denna ryms ett lärande som är komplext och mångdimensionellt. Härigenom framstår det kollektiva som ett spelrum, inom vilket eleverna utforskar och förhandlar om identitet, normer, värden och betydelser. Undersökningens huvudsakliga slutsatser är för det första att den musikaliska aktiviteten inte har någon given innebörd eller riktning, utan att det snarare handlar om ett uppmärksammande av olika aspekter av ett kunskapsinnehåll, vilka blir meningsfulla utifrån elevernas förståelse av situationen. I denna process är det musikaliska en av flera språkliga och kroppsliga praktiker som definierar och ger mening åt aktiviteten. För det andra att elevernas lärande inte kan förstås oberoende av det kollaborativa samspelet i gruppen.Som konsekvenser av ett kollaborativt perspektiv på lärande framträder pedagogiska utmaningar. Dels när det gäller att lyfta fram och ta vara på lärandets många dimensioner, dels när det gäller hur den enskilda individens lärande ska betraktas i förhållande till kollektivet. Undersökningen kan ses i ljuset av pedagogisk dokumentation, med syftet att synliggöra, utveckla och förändra den pedagogiska praktiken och dess förhållningssätt.

Denna studie undersöker lärares upplevelser av användningen med digitala verktyg i fritidsverksamheten. Genom semistrukturerade intervjuer med fyra fritidslärare identifieras möjligheterna och utmaningarna med digitala verktyg samt dess inverkan på elevernas lärande, engagemang och sociala interaktion. Utmaningarna inkluderar bristande kompetens och tekniska problem, medan möjligheterna inkluderar ökat engagemang och lärande. Studien betonar behov av kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och stöd för att effektivt integrera digital teknik i fritidshem. Slutsatsen är att stödja lärares digitala kompetens för att skapa en inkluderande och effektiv lärandemiljö.

Bakgrunden till studien är dels att förstå vilken betydelse känslan av delaktighet har för ungdomar, dels hur fritidsverksamheter kan utgöra en social arena som främjar delaktighet hos ungdomar. Jag vill få kunskap om fritidsgården kan vara en accepterande miljö där fler ungdomar kan känna gemenskap samt vilken roll fritidsledare och deras samverkan med andra aktörer har i arbetet med att få fler ungdomar att känna delaktighet. Syftet med studien är att beskriva och analysera vilken betydelse de kommunala fritidsgårdarna som mötesplats har för att främja delaktighet och motverka utanförskap bland ungdomar.Jag har genomfört en mikroetnografisk studie där jag i min empiriska del använt mig av en kombination av intervjuer samt deltagande observationer på en fritidsgård på en mindre ort. Detta i syfte att fånga upp karaktäriseringar som skulle kunna visa fritidsgårdens betydelse som en gränslandsarena. Med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv samt Erving Goffmansdramaturgi har jag beskrivit begreppet delaktighet och har tillsammans med studiens empiri och tidigare forskning växt fram till en analys och ett resultat. Resultatet i studien visar att fritidsgården har möjlighet till att vara en arena för delaktighet, men att de måste ha viss struktur och innehåll för att kunna gynna ungdomarna. Vidare visar den vilken betydelse fritidsledaren har i arbetet med ungdomar, relationen mellan dem är den största faktorn till om ungdomen kan känna delaktighet. Samverkan mellan aktörer i ungdomarnas vardag kan vara en möjlighet till att fler ungdomar fångas upp, särskilt utmärkande för att samverkan ska fungera är god kommunikation och tydlig rollfördelning. / The background to the study is to understand the importance of the sense of belonging is for young people, and how leisure activities can constitute a social arena that promotes social inclusion of adolescents. I want to gain knowledge of the recreation center and if it can be an accepting environment where more young people can feel solidarity. And also what the recreationleader and their interaction with other actors can manage in the process of getting more young people to feel involved.The purpose of the study is to describe and analyze the significance of the recreation centers have to promote social inclusion and work against social exclusion among young people. I have made an ethnographic study in which I used a combination of interviews and participant observations at a recreation center in a small town, in order to capture characterizations that would demonstrate leisure's importance as a transitional arena. With the help of a socio-cultural perspective, and Erving Goffman's dramaturgy I have explained the concept of participation and, together with the study's empirical data and previous research evolved into an analysis and result. The result of the study shows that the recreation center has a chance to be an arena for social inclusion, but they need to have a specific structure and contents in order to benefit young people. Furthermore, on the importance of leadership is in work with young people, the relationship between them is the main factors for youth to feel social inclusion. Cooperation between the recreationleader and other actors who works with young people can together help more adolscents, by a holistic perspective on the adolscents everydaylife.

Det råder en viss otydlighet vad professionen lärare i fritidshem innebär. Därför har jag i denna studie valt att undersöka rektorers och fritidshemslärares tolkningar av vad professionen lärare i fritidshem innebär och hur professionen används i respektive verksamhet. Semistrukturerade intervjuer med tre fritidshemslärare och tre rektorer har legat till grund för insamling av empiri. Empirin har sedan analyserats kvalitativt och presenteras i resultatet utifrån teman med olika underteman. Resultatet visar att professionen lärare i fritidshem uppfattas ha många olika uppdrag under skoltid och fritidshemstid vilka också varierar från skola till skola. I resultatet beskrivs vidare hur verksamhetens behov, rektorns roll och en fungerande samverkan med övriga yrkesgrupper i skolans organisation har för professionen. Vidare resultatet beskrivs möjligheter och utmaningar för fritidshemslärare att ha en fot i två verksamheter kommer och hur fritidshemslärare själva hade velat att verksamheten skulle se ut med en bättre status och mer frihet att bedriva fritidspedagogik under skoltid. För att lyckas med detta ansåg informanterna att samverkan behöver stärkas där skolans olika professioner ses som en helhet som kompletterar varandra för att ge eleven bästa möjliga förutsättningar.

I korridorerna på lärarutbildningen berättas det om upplevelser från skolans värld där villkoren för män och kvinnor inte är lika. Det är fördomar och förväntningar som inte hör hemma i ett samhälle som eftersträvar jämställdhet mellan könen och jämlikhet på arbetsplatsen. Mannen är i minoritet, utför historiskt feminint kodade uppgifter och står samtidigt för det manliga perspektivet. Vilka erfarenheter och upplevelser kopplat till genus kan manliga lärarstudenter berätta om från sin verksamhetsförlagda tid? För att besvara denna frågeställning intervjuades fem manliga lärarstudenter med avklarad verksamhetsförlagd tid inom fritidsverksamhet och grundskolans tidigare år. Tyvärr fanns det ej några studenter med erfarenhet inom förskolan att tillgå. Intervjuerna analyserades sedan utifrån mansforskning (Connell, 1995), genusforskning (Tallberg Broman, 2002; Persson & Tallberg Broman, 2002; Nordberg, 2005) och minoritets- och majoritetsforskning (Kanter, 1993).Vi fann att traditionella normer än gör sig gällande i skolan. I vissa situationer syns ett individbaserat tänkande vilket vi tolkar som att skolorna befinner sig i en övergångsfas mellan gamla och moderna normer. Ett annat problemområde vi identifierade var att där kan finnas en beroenderelation mellan studenten och handledaren. Det är handledaren som skriver omdöme på studenten och det gör i vissa fall att studenten undviker diskussioner som kritiserar handledarens arbete och arbetsplats.

Young people cannot, due to their age, possess a full citizenship. But through their education, they are future citizens under development and have rights such as participation and influence in matters that affect their lives. Historically, women have been excluded from citizenship. Young girls today are thus in a complex situation where their sex and age can affect their citizenship. The aim is therefore to provide further understanding of how experiences of participation and influence are interpreted by girls between the ages of 13 – 17 within youth recreation centers in Växjö municipality, as part of the development of a future citizenship. It also intends to examine what influences the girl’s interpretations of participation and influence. The theoretical outset starts with Marshall and Bottomore’s theory of citizenship but mainly focuses on Listers four building blocks for children and young people's citizenship as well as gender and power. The study is based on twelve semi-structured interviews with girls who visits different youth recreation centers. The outcome shows that the girls have experience of participation and influence because they feel included. They view age and lack of knowledge as possible risks of not getting the opportunity for participation and influence. Personal qualities such as responsibility alongside with the social environment’s acceptance creates the conditions and opportunities to participation and influence. One conclusion is that; affiliation, inclusion, interaction with the social environment, individual characteristics and social relationships to friends and youth recreation leaders can influence the girl’s interpretations of participation and influence. The main conclusion is that opportunities to exercise participation and influence is seen as a process of becoming a future citizen.

This essay examines what a meaningful leisure-time could mean, in relation to pupils’ participation and learning. I have investigated the wording of the statement which says that children should be giving a meaningful leisure time, progress and learning. Is this possible, or does this statement contradict itself? What does a meaningful leisure-time really mean, and to whom? To examine this, I will describe two situations that occurred at my work place, a leisure-time centre for 10-13 -year-old children. The first story will describe a situation that I find relatively well working as a democratic process where some children want to organise a war activity for the other children, and I contemplate if that could be considered a meaningful leisure-time? In the second story, I describe a kind of chaotic situation, where a group of children are preparing an activity for other children. Time is hereof the essence and I contemplate if the children are having a meaningful time and if the situation spurs their progress in this stressful situation. I start with examining the two stories out of different perspectives: how to understand what meaningfulness is, the importance of coherency to experience purpose and how leisure-time has been interpreted over the years with regards to society and education. Further, I examine in what way student participation and democracy relate to both of my stories. I would also like to understand how and where learning is applicable in my stories. Therefore, I have chosen to also examine how the interaction between myself and the children contribute to their progress. Finally, I try to get a bigger picture on where the three aspects, meaningful leisure-time, progress and learning come together to create a wider perspective, that gives me a greater understanding for the mission of the leisure- time centre and for my occupation. / Denna vetenskapliga essä handlar om vad meningsfull fritid kan innebära i förhållande till elevinflytande och lärande. Jag har tagit fasta på formuleringen att barnen ska erbjudas en meningsfull fritid, utveckling och lärande, och funderar över om det finns en motsättning mellan dessa begrepp. Vad menas med meningsfull fritid, och för vem? För att undersöka detta utgår jag från två situationer som jag varit med om på min arbetsplats, en öppen fritidsverksamhet där barn mellan 10 och 13 år tillbringar sin fria tid mellan skolans slut och hemmet. Den ena berättelsen beskriver en relativt väl fungerade demokratisk arbetsprocess där några barn vill planera en krigslek för de andra barnen, och jag funderar över om det kan räknas som meningsfullt?  I den andra berättelsen kommer vi in i en kaosliknande situation, med en tidspress som stressfaktor, och jag funderar över om barnen upplever det meningsfullt och utvecklande att förbereda en aktivitet åt andra barn. Jag undersöker först mina berättelser utifrån hur jag kan förstå vad meningsfullhet är, vilken betydelse känslan av sammanhang kan ha för upplevelsen av mening och även hur begreppet fritid har tolkats genom åren i förhållande till samhälle och skola. Därefter undersöker jag på vilket sätt elevinflytande och demokrati förhåller sig till mina berättelser. Jag vill även förstå hur lärande kommer in i mina båda berättelser och undersöker därför hur samspelet mellan mig och barnen bidrar till deras utveckling. Slutligen försöker jag se en större bild där de tre övergripande begreppen, meningsfull fritid, utveckling och lärande, förenas för att få ett bredare perspektiv och en bättre förståelse för vad verksamhetens och mitt uppdrag innebär.

Syftet med det utvecklingsinriktade arbetet var att skapa en hållbar rastverksamhet genom ett lånesystem där fokus var att utveckla elevernas förmåga att ta personligt ansvar. Studien undersöker hur elever kan bli delaktiga, utveckla personligt ansvar, känna trygghet samt vara fysiskt aktiva under rasten. Arbetet utgår från aktionsforskning där arbetet strukturerades upp i fyra delar, planera, agera, observera och reflektera. Det innefattade också intervjuer, gruppintervjuer och enkäter. Aktionerna genomfördes 1–2 dagar i veckan under tre veckor, sammanlagt blev det sju aktioner. Lånesystemet skapades i en av skolans bodar som eleverna hade tillgång till under sin skolrast. Lånesystemet innebar att låna redskap men också att hjälpa till med utlåning av redskap genom att vara hjälpreda. Resultatet av aktioner visade att det fanns ett stort intresse bland eleverna att vara delaktiga i lånesystemet, och att de kan ta ett personligt ansvar av de redskap de lånade. Det framkom även att ett lånesystem inte behöver bidra till den fysiska aktiviteten hos eleverna, och att elevernas trygghet på rasten påverkas av hur delaktiga lärare är och vilka normer som finns på skolan. I en slutreflektion diskuterades det att ett lånesystem inte behöver innebära att eleverna känner trygghet eller blir mer fysiskt aktiva.