Denna uppsats handlar om människors inflytande i kommunal planeringoch hur detta har påverkats av covid-19 pandemin. Frågan är viktig ur ett större perspektiv då förutsättningarna för ett socialt hållbart samhälle bygger på jämställdhet, jämlikhet och delaktighet i samhällets utveckling, vilket kan påverkas av pandemins restriktioner. Genom att kartlägga hur planeringsförvaltning på tre olika stora kommuner har förändrat sitt arbete med medborgardialoger under pandemin vill man förstå hur förändringarna har påverkat kommunikationen mellan planeringsförvaltning och medborgare. Insamling av empiri har skett via kvalitativa intervjuer där informanterna arbeter i direkt anknytning till planeringsprocesser på förvaltning och besitter kunskap och erfarenhet inom uppsatsens ämne. Resultatet av uppsatsen visar att samtliga planeringsförvaltningar har ställt om till ett helt digitalt arbeter i kommunikationen med medborgarna, detta har både positiva och negativa konsekvenser. Digitalt skapas mer flexibla och tidseffektiva möten, det öppnar upp för ett ökat deltagande framförallt hos yngre, samtidigt som det också skapar begränsningar för äldre och de som inte talar språket, det är också svårare att få in synpunkter från medborgarna över digitala möten. Fullständig digitalisering av dialogen med medborgarna tenderar till en ökad risk för envägskommunikation samt att vissa grupper exkluderas från deltagandet. / This essay is about people´s influence in municipal planning and how this has been affected by covid-19 pandemic. The issue is important from a larger prespective as the conditions for a socially sustainable society, builds on equality and participation in development of society, which can be affected by the restrictions of a pandemic. By analyzing how planning administration in three diffrent large municipalities has changed its work with citizen dialogues during the pandemic, they want to understand how the changes have affected the communication between planning administration and citizens. Empirical data collection has been done by qualitative inrerviews. Interviewees all works as civil servants with knowledge and experience in the field of municipal development and processes connected to it. Analysis in this essay indicates that all interviewed administrations have adapted digital platforms for communicating with citizens, resulting in both positive and negative factors. Digital platforms create flexible and efficient meetings, which opens up for increased participation, especially among younger people. At the same time as it also creates restrictions for the elderly and those who do not speak the language. It is also more difficult to get views from citizens during digital meetings, which can affect representativeness. Compared to physical meetings digital meetings generate less citizen input. Complete digitalization of the citizen dialogue tends to increase the risk of one-way communication and to exclude certain groups from participation.

The purpose of this study was to investigate how the planning tool LIS, countryside development in areas close to shores has been applied in Norrbotten County. And what problems the municipalities experience in the planning process. Today's regulations for rural development in coastal locations have been criticized in investigations and by politicians for lacking geographical flexibility and that the planning tool isn’t adapted for sparsely populated areas. The study is a case study where the empirical evidence is mainly based on documents and investigations linked to rural development in coastal locations. The analysis has been carried out using broad thematic concepts. To get a greater understanding of how the planning tool is used in Norrbotten, interviews have been conducted with three municipalities with large rural areas. All those interviewed work with or have experience of the planning tool. The study shows that rural development in coastal locations has several problems with the enforcement and interpretation of the regulations. And that the planning tool itself does not contribute to rural development but that it can be seen as part of a larger context. However, two of the municipalities express that LIS is important to their municipalities to be able to offer attractive beach plots. A new report presented in December 2020, which aims to improve current regulations, has been received with some positive caution. The municipalities believe that the presented improvements are a step in the right direction towards a more geographically flexible regulatory framework. But that there are still major shortcomings in the enforcement of the regulations and that the municipalities need to have a greater influence in decisions regarding establishment in rural areas.

Barn som samhällsgrupp tenderar att vara tämligen osynliga inom ramen för den fysiska planeringen. Därmed är syftet med denna studie att bidra med en ökad förståelse för hur barnperspektivet implementeras i den fysiska planeringen, men även undersöka hur förtätning påverkar barns utemiljöer, specifikt förskole- och skolgårdar. Detta eftersom det i täta stadsdelar föreligger en problematik gällande att allmänna ytor tas i anspråk för bebyggelse. Den empiri som ligger till grund för studien har samlats in genom kvalitativa intervjuer samt granskning av dokument, vilket sedan analyserats med hjälp av en tematisk analys. Genom den tematiska analysen har två huvudteman identifierats, integreringen av barnperspektivet i planprocessen och barns plats i den kompakta staden, som belyser det rådande klimatet i den kommunala fysiska planeringen utifrån de studerade fallen. Utifrån denna tematik, med stöd av tidigare forskning, har det kunnat påvisats att barnperspektivet inte implementeras i tillräckligt stor utsträckning. Detta eftersom det finns flertalet problematiska aspekter i arbetet med stadsutveckling, varav två är resursfrågan och intressekonflikter. / To begin with children can be seen as a rather invisible group within the work of spatial planning. Thus, the aim of this thesis is to contribute with an increased understanding regarding how the child perspective is implemented in spatial planning, but also investigate how outdoor environments for children are affected by densification, specifically preschool yards, and schoolyards. Densified areas tend to be problematic regarding the fact that land often tends to be limited, which results in public areas being claimed for buildings. The empirical basis that the study consists of is a thematic analysis, which is based on qualitative interviews and reviews of documents. Two main themes have been identified through the thematic analysis, these are integration of child perspective and children’s place in the compact city. Furthermore, this illustrates the current climate regarding municipal spatial planning based on the cases that have been studied. The findings in this thesis show that the child perspective is not being implemented to a sufficient extent. Reasons for this are that there are problematic aspects, such as resources and conflicts of interests, these aspects need to be dealt with regarding the implementation of child perspective in spatial planning.

Detta kandidatarbete klargör vilka förändringar som skett i svenska kommuners arbete med grönstrukturplanering gällande omfattning, metoder och åtgärder under de senaste 20 åren samt om det finns spår av relevant forskning i kommunala grönstrukturplaner antagna under samma tidsperiod. Undersökningen är en fallstudie där Jönköpings kommun valts ut som ett representativt fall. Det empiriska materialet är två grönstrukturplaner från Jönköpings kommun antagna 2004 respektive 2019. Studien utgår från ett analytiskt ramverk framtaget utefter den områdes- och forskningsöversikt som presenterats i arbetet. Analysmetoden som används är innehållsanalys. Resultatet av undersökningen kan möjligtvis spegla att en förändring har skett gällande omfattning, metoder och åtgärder i svenska kommuners arbete med grönstrukturplanering. Kommuners arbete med omfattning av grönstruktur i deras grönstrukturplanering har övergått till att i större grad behandla grönstrukturen på en övergripande skala, från att tidigare koncentrerat sig på enskilda grönområden. Arbetsmetoderna som kommunerna använder har förändrats till att i högre grad föreslå offensiva förändringar av stadslandskapet. Över tid har kommunerna använt sig av arbetsmetoden medborgardialog för att inkludera och samarbeta med medborgarna. Däremot har tillvägagångssättet för att nå medborgarna förändrats i takt med samhällsutvecklingen. De åtgärder som kommunerna föreslår i arbetet med grönstrukturplanering har förändrats till att i högre grad inkludera mångfunktionella ytor och nätverksstruktur av grönstrukturen. Även detta skulle kunna vara kopplat till samhällsutvecklingen och då främst frågan om klimatförändringar. / The following bachelor’s thesis seeks to clarify the changes made within Swedish municipalities regarding their work with green planning with respect to the scope, methods and actions used during the last 20 years. The thesis will also study if there are traces from relevant research in municipal green plans adopted during the same time period. The study is done as a case study where Jönköpings kommun has been chosen as a representative. The empirical material consists of two green plans from Jönköpings kommun adopted 2004 and 2019. An analytical framework has been developed from the chosen subject and research area presented in the thesis. Content analysis has been used during the study. The final conclusions can point to a possible change in scope, methods and actions used in the examined green plans. Regarding municipal green area scope there has been a change into a broader overview from previously focusing on individual green areas. The methods used have evolved into more offensive strategies when planning green areas within cities. Citizen dialogue is commonly used but the way that the dialogue happens has changed as society progressed. The actions the municipalities propose has transformed into more of a green infrastructure perspective and including multifunctional green spaces when planning green areas. Societal progress and climate change may be the reason behind this development.

Översiktsplaner är komplexa, innehållsrika dokument och indikationer visar på att de blir än mer innehållsrika och komplexa – översiktsplanerna ska samordnas med fler mål och intressen, vilket gör att styrdokumenten vänder sig till än fler målgrupper och mottagare. När översiktsplaner, som genererar många olika budskap – budskap som indirekt tilltalar många olika mottagare, blir frågan hur översiktsplanerna samtidigt ska vara vägledande för det praktiska arbetet med kommunernas fysiska utveckling. Uppsatsens forskningsdesign består av en fallstudie där sex kommunala översiktsplaner analyseras. De sex kommunala översiktsplaner som undersöks är Arvidsjaurs kommuns, Borås stads, Höganäs kommuns, Sundbybergs stads, Umeå kommuns samt Älvkarleby kommuns översiktsplaner. Översiktsplanerna analyseras med hjälp av Laclau och Mouffes diskursteori. Studiens resultat visar på att kommunerna koncentrerar sina innehållsmässiga prioriteringar kring diskurserna hållbarhet och livsmiljö. Kommunerna framställer planeringen på ett sätt där denna antar formen som normbildande – planeringen ska bana väg för kommunernas praxis, genom att i vissa avseenden vara vägledande och flexibel och i vissa vara styrande och formalistisk. Den dominerande diskursen som framkommer i kommunernas översiktsplaner är den om god livsmiljö. Denna diskurs genomsyras av attraktivitets- och tillväxtsaspekter. De mottagare som framträder i översiktsplanerna är invånare, näringsliv, besökare, tjänstemän, politiker och planerare. En del av invånarna (”de kreativa”), näringslivet och besökarna, får större uppmärksamhet och framställs som eftersträvansvärda, de ska ”lyfta” kommunerna, göra dem attraktiva och skapa tillväxt. Kommunerna ska, genom de attraktiva livsmiljöerna, verka för att dessa ska vilja etablera sig. En annan framträdande invånargrupp, som får mindre uppmärksamhet i översiktsplanerna är ”de socioekonomiskt utsatta”, dessa ska i större utsträckning anpassas till kommunernas tillväxtnarrativ. Kommunerna framställer specifikt näringslivet som en viktig part i planeringsprocessen – de ses som möjliggörare för kommunernas förordade planering. Diskursen om god livsmiljö byggs upp främst genom flytande signifikanter (begrepp utan given betydelse). Utifrån analysen kan konstateras att kommunerna genom att bygga upp denna diskurs på ett allmängiltigt plan troligen upprätthåller en situation där konflikter inte kan uppstå – genom att konsensus kan uppnås på ett generellt plan. Platsmarknadsföring kan antas komma att spela en större roll för översiktsplaneringen när fler kommuner behöver anstränga sig för att locka individer och företag. Kommunerna behöver, för att uppnå tillväxt, fortsätta arbeta för att tillfredsställa de ”eftersträvansvärda” mottagarna – troligen genom mer samverkan med dessa mottagare, eller genom att dessa ges ännu större utrymme som möjliggörare i planeringen. Utifrån analysen kan konstateras att fler mottagare kan komma att bli aktuella för översiktsplaneringen, när näringslivet, som inte är en avgränsad mottagargrupp, får ännu mer uppmärksamhet hos kommunerna. Planerarnas roll blir att verka som en underlättande part i processen – de behöver se till att konsensus uppnås samt att beslutstagandet fortgår effektivt. Översiktsplaneringen plöjer slutligen stigarna med hjälp av en överordnad ”metadiskurs” genomsyrad av ett tillväxtfokus, där mjukare värden inte får samma utrymme, inte heller de mottagare som berörs av dessa mjuka värden. De vaga och diffusa framställningarna kommunerna gör, tillsammans med obalansen i beaktningen till mottagarkretsen bidrar följaktligen till att översiktsplanens vägledande karaktär blir diffusare, i förmån att upprätthålla ett konfliktlöst forum där konsensus kan uppnås, kring områden där praktisk handling inte tydliggörs.

På grund av ett ökat behov av bostäder samt en önskan att bespara värdefull natur- och jordbruksmark växer många städer inåt genom förtätning. Det har tidigare genomförts mycket forskning på potentialen att leverera samma bebyggelsetäthet på olika sätt. En högre densitet kan lika effektivt uppnås genom medelhöga byggnader som av hög bebyggelse och samma exploateringsgrad går att uppnå med hjälp av olika bebyggelsestrukturer. De byggda formernas sociala och kvalitativa påverkan mäts däremot desto mer sällan. Detta arbete utgår från frågeställningen om vilka värden som är eftersträvansvärda enligt invånare i stadens byggda miljö. För att bygga städer människor trivs i bör förtätning bedömas utefter kvalitativa kriterier vilket medför att uppskattade värden behöver identifieras. Därför ämnar detta arbete undersöka hur värden som uppskattas av invånare kan tillgodoses i den byggda miljön. En kunskapsöversikt över täthet, förtätning, livet mellan husen och vad invånare värderar ligger till grund för den vidare studien om de utvalda värdena; grönstruktur och en mänsklig skala. Därefter analyseras värden som kan påverkas av bebyggelsetyper med hjälp av schematiska skisser vars resultat sammanställs i en verktygslåda över de olika bebyggelsetypernas egenskaper. Arbetet mynnar sedan ut i två separata gestaltningsförslag vilka skildrar exempel på hur verktygslådan och platsgestaltning kan appliceras vid förtätning med fokus på att tillföra värden som invånare uppskattar.

En samhällsutveckling som enbart fokuserar på staden går emot de nationella visionerna och således har planeringen även kommit att behandla landsbygdens utveckling med varierande motiv. Landsbygden har sedan tidigare beskrivits som en rural idyll vilket varit en bevarande värd miljö och betydande resurs för staden men är nu en plats för utveckling. Inom planeringen råder ett hållbarhetsideal som ämnas uppfyllas genom tillämpning av urbana normer som därmed styr samhällets utveckling och där det rurala tillskrivs motsatta värden i en stad-landsbygdsdikotomi. Genom att utveckla landsbygden enligt urbana normer och samtidigt bevara dess rurala idyll uppdagas ett problem i hur dessa båda miljöer och funktioner ska sammanfogas eller om landsbygden ersätts. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur det som definieras som landsbygd kan bestå genom en sådan utveckling. För att göra detta är utgångspunkten vad som utgör landsbygd och vidare hur etableringen av landsbygd består. Landsbygden som fenomen undersöks utifrån en aktör-nätversteori (ANT) där perspektivet på hur världen utformas förstås genom dess beståndsdelar och det relationella sambandet mellan dessa. Detta blir studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkt där landsbygden analyseras som ett nätverk av ageranden som definierar den. I ANT utgörs världen av ständiga processer där människor och icke-människor agerar. Hur fenomen blir bestående genom dessa processer beror således på hur stabila nätverken är genom dessa föränderliga processer. Därför presenteras resiliens som ett andra teoretiskt perspektiv som belyser hur fenomen kan hantera endogena och exogena, positiva och negativa störningar. Denna undersökning har utförts med ett förutsättningslöst förhållningssätt som ANT förespråkar för att beskriva världen så som den är och inte förklara hur den är. Resultatet har blivit en analys inom vilket konstruktionen av landsbygdsnätverket presenteras. Data för nätverket har erhållits genom etnografiska metoder där nätverkets beståndsdelar och de ageranden som sammankopplar dem förnummits genom direktobservation, dokumentstudier och samtalsintervju. Slutsatserna visar på att landsbygden varit bestående genom samhällets förändring tack vare dess förmåga att utvecklas och anpassas efter rådande förutsättningar. De ageranden som sker i samband med landsbygdsnätverket både upprätthåller det som ett bestående fenomen och formar det. Landsbygd utgörs således av mer än det som framkommer i stad-landsbygds dikotomin och bör därför ses definieras utifrån rådande system och förutsättningar. Trots landsbygdens resiliens kan den inte vara bestående genom störningar orsakade av politik och planering som omkullkastar hela dess funktionella och strukturella sammansättning utan att utvecklas till ett jämviktsläge där den inte längredefinieras som landsbygd. Detta innebär att dess förutsättningar för att utvecklas och hantera störningar bör tas i beaktning om den ska formas eller på andra sätt påverkas av planering.

Denna uppsats analyserar i första hand hur stort utrymme begreppet platsspecificitet får i dagens stadsplanering. I andra hand ser studien på hur plats i en allt mer generaliserad stadsplanering förhåller sig till dagens planeringsideal. Ett vanligt förekommande är att nya stadsdelar byggs utefter samma ideal, med liknande arkitektur, oavsett om det sker i en hamn, centralt i staden eller på åkermark. Planerare verkar sällan göra någon djupare platsanalys vilket kan leda till att unika plastkvaliteter förbises. I skandinavien börjar dock städer tänka mer på hur en plats kvaliteter kan upptäckas och skapas före marken exploateras permanent. I danska Köge finns stadsomvandlingsprojektet Köge Kyst, där temporära aktiviteter och mänsklig interaktion är en stor del av planeringsfasen. Genom att studera detta projektet visar den här uppsatsen ett exempel på hur en skandinavisk stad förhåller sig till plats i förhållande till rådande stadsbyggnadsideal. Med teoretiska analysverktyg studeras Köge Kyst-projektets visioner, planering och utförande där fokus ligger på platsanvändning och planeringsideal. Studien visar att Köge Kyst trots sina nya metoder för platsanvändning slutar i en stadsdel som inte sticker ut från mängden. En slutsats studien drar är att problematik uppstår många gånger i mötet mellan plats och ideal, där dessa två faktorer ofta krockar. Uppsatsen ger därför utrymme för fortsatt forskning kring platsens betydelse för hur en god och platsspecifik stadsdel kan skapas. / This study analyzes at first hand how much room the construct sitespecificity gets in today`s urban planning. In second hand this study has looked into how site in an ever more generalized urban planning relates to today´s planning ideal. A common occurrence is that new districts are built according to the same ideal, with similar architecture, no matter whether it takes part in a harbor, central in the city, or on arable land. Planners rarely seem to do a deeper site analysis, which can lead to unique sitequalities being disregarded. In Scandinavia, however, cities are beginning to think more about how a sites qualities can be discovered and created before the land is permanently built. In Danish Køge, there is an urban transformation project called Køge Kyst, where temporary activities and human interaction are a large part of the planning phase. By studying this project, this essay has provided an example of how a Scandinavian city relates to site in relation to the current planning ideal.  With theoretical analysis tools, the Køge Kyst project´s visions, planning and execution are studied, where the focus is on site-use, and planning ideals. The study shows that Køge Kyst, despite its new methods of site-use, ends up in a city transformation that does not stand out from the crowd. One conclusion the study draws is that problems often arise in the relationship between place and ideal, where these two factors often clash. This essay therefore provides scope for further research about the importance of site-understanding for the creation of new site-specific districts.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.

Detta examensarbete ämnar undersöka hur Linköpings stadsrum anpassas efter de som är synnedsatta. Linköpings kommun är en central aktör, som med sitt planmonopol har stor påverkan på den byggda miljön. Genom en tematisk analys med advokatplanering som utgångspunkt, analyseras empiri insamlad från både Linköpings kommun och synnedsatta från Synskadades Riksförbund Linköping. Resultatet visar på en strävan att skapa en tillgänglig miljö, huruvida detta realiseras råder det delade meningar om. Synnedsatta upplever en begränsad användbarhet hos befintliga ledstråk. Ledstråken riskerar också att utebli, till följd av den konkurrens om markytan som existerar i stadsrummet. Även lagstiftning och människors beteende påverkar arbetet med tillgänglighet. I studien motiveras ett ökat samarbete mellan Linköpings kommun, Synskadades Riksförbund samt andra aktörer inom staden. Den gällande trafikplanen rekommenderas ses över i förhållande till hur väl den kan vägleda kommunen att genomföra avvägningar. Det diskuteras även hur kommunen kan hantera lärdomar och sprida vidare kunskap inom organisationen. / This thesis investigates how Linköping's urban space is adapted for individuals with visual impairments, with the municipality, whose planning monopoly has significant influence on the built environment. With a focus on advocacy planning, data gathered from Linköping municipality and visually impaired from the Swedish Association of the Visually Impaired (SRF) is analyzed using thematic analysis. Results show efforts to create an accessible environment, but with differentiating opinions regarding its actualization. Visually impaired individuals experience limitations in accessibility, partly due to competition for land surface that exists in the urban space. Legislation and people’s behavior also affect accessibility efforts. The study encourages increased collaboration between Linköping municipality, the SRF, and other actors within the city. It recommends a reassessment of the current traffic plan concerning its ability to guide the municipality to implement trade-offs, as well as how the municipality can handle new insights and spread knowledge within the organization.