Syftet med detta arbete är att studera ur olika synvinklar vad som gör en plats attraktiv och tillgänglig. Arbetet utgår från en fallstudie av det planerade kajstråket Borgmästarebryggan i Karlskrona. Genom analyser av resultaten från inventeringar, observationsstudier, intervjuer, dokumentsanalyser och beprövad praktik undersöks de bakomliggande faktorerna till Borgmästarebryggan, planens överensstämmelse med kommunens mål för att skapa en attraktiv och tillgänglig plats. Därefter kommer en kritisk läsning av planförslaget att utföras med grund i forskning och teorier om attraktivitet och tillgänglighet. Borgmästarebryggans tänkta utformning skapar många goda förutsättningar för att bli en attraktiv och tillgänglig plats för allmänheten. Dock visar arbetet även att den estetiska upprustningen och biltrafiken kring platsen kan skapa begränsningar samt att under vinterhalvåret riskerar Borgmästarebryggan att främst bli attraktiv för en viss samhällsklass på bekostnad av andras tillgänglighet. Detta går emot de grundläggande kraven för en offentlig plats: att vara en plats dit alla är välkomna. / Kontakt: 0737784654

Klimatförändringen är här och havsnivån håller på att höjas vilket hotar bebyggelse utmed kusterna. Lomma i sydvästra Skåne är en småstad som redan idag drabbats av översvämningar och som i framtiden kommer utsättas för än större risker. Havsnivån i Lomma kan enligt SMHI komma att stiga med så mycket som 2,6 meter vid framtida högvattennivåer vilket skulle få förödande effekter på bebyggelsen men även för drabbade människor. Sättet att hantera de stigande havsnivåerna har de senaste åren gått från en tillit till tekniska lösningar till en mer tillåtande lösning på naturens villkor, där vattnet tillåts översvämma bestämda områden. Med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna, referensexempel från Hamburg och Nederländerna, samt en innehållsanalys av kommunala dokument från Lomma har tre strategier tagits fram för att hantera den stigande havsnivån i Lomma. Strategierna tillsammans med handlingsalternativet defend resulterar i ett gestaltningsförslag som på ett hållbart sätt hanterar de väntade havsnivåerna.

De globala klimatförändringarna som sker i dag måste tas hänsyn till inom alla aspekter av vårt samhälle. Det är få som inte har hört att medeltemperaturen blir högre, att havsnivåerna stiger och att stormarna blir värre och orsakar mer skada än tidigare. I den fysiska planeringen går det att göra mycket för att guida de globala klimatförändringarnas utveckling i rätt riktning, en riktning som gör att samhället förändras efter de nya förutsättningarna och samtidigt stävjar den snabba utvecklingen de globala klimatförändringarna har i dag. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka vad som kan göras inom den fysiska planeringen för att åstadkomma just detta. Vidare har syftet varit att göra ett idéförslag på Hattholmen i Karlskrona som samlar konkreta lösningar för vad som kan göras på lokal nivå när det gäller de globala klimatförändringarna. Metoderna i detta arbete är kvalitativ innehållsanalys och tillämpningsstudie som används för att besvara frågeställningarna och på sätt belysa arbetes syfte. Den slutsats som kan dras av detta examensarbete är att klimatförändringarna är ett faktum och att mer måste göras inom den fysiska planeringen för att kunna möta de problem som i framtiden kommer bli värre än de är i dag. Utifrån tillämpningsstudien går det att dra en slutsats om att det går att använda lösningar som bidrar till minskade växthusgasutsläpp samtidigt som stadsdelen praktiskt fungerar för de boende och de som verkar i stadsdelen. Resilienta lösningar används för att ta hand om problemet med de högre havsnivåerna, och lösningar från andra stadsdelar används vilka redan har tillämpats med gott resultat på andra ställen.

I samband med min utbildning till fysisk planerare stötte jag på begreppet trygghet flera gånger. Dock nämndes detta sällan i samband med belysning, utan endast andra aspekter togs upp. Därför tycker jag att det behövs närmare undersökning av hur vi egentligen upplever att en trygg miljö ska vara. Det behövs närmare undersökning av hur denna upplevda trygga miljö påverkas av en annan sorts belysning. Detta leder således till att denna uppsats behandlar ämnet trygghet i relation till belysning, med en inriktning på rörelsestyrd belysning. Syftet med denna uppsats är att undersöka om städer kan dra nytta av rörelsestyrd belysning och hur den rörelsestyrda respektive vanliga belysningen påverkar trygghetskänslan. Arbetet utgår ifrån innehållsanalyser av teknisk litteratur och forskningslitteratur och av en fallstudie av ett område på Kungsholmstrand i Stockholm.

Den här uppsatsen studerar processerna bakom den regionala planeringsprocessen. I ljuset av förändringsmönster såsom globalisering och urbanisering har det uppstått ett behov eller en vilja att samverka på en överkommunal nivå. I svallvågorna av den här debatten har regionen och en regional samverkan inom planering fått ett stort uppsving. Vad som dock är oklart är för vem den regionala planeringen egentligen genomförs. Eftersom det rör sig om ett förhållandevis nytt sätt att arbeta går det även att ställa frågan vem som har makten att styra processerna? Uppsatsen syftar till att undersöka de här frågorna men även vad som är en regional fråga och hur den konstrueras. Uppsatsen är utformad som en fallstudie. Det studerade fallet är Region Örebro län med tillhörande kommuner. Metoder för datainsamling har varit dokumentstudier där kommunala och regionala planer ingått, samt semi-strukturerade intervjuer med kommunala och regionala planeringstjänstemän. En kvalitativ innehållsanalys har genomförts på det empiriska materialet. Det teoretiska perspektivet har haft sin grund i governance, soft spaces och strategiskapande. Den studie som genomförts i uppsatsen pekar på att det finns två skilda sätt att se på regionen, både avseende syfte och roller men även avseende intresset i planeringen. Kommunerna och regionen har olika intressen i den regionala planeringsprocessen där kommuntjänstemännen ser processen utifrån den egna kommunen och hur de kan dra nytta av den. Regiontjänstemännen ser däremot regionen som en enda enhet där nyttan ska gå till enheten och inte vissa utpekade delar. Att de två aktörsgrupperna har olika intressen får konsekvenser även i andra delar av processen. De har bland annat mycket skilda uppfattningar om hur rollfördelningen ska se ut, vad syftet med regionen är samt vem regionen är till för. Kommunerna anser att regionen är till för dem, att det är en arena där de och andra aktörer kan komma samman i regionala frågor. Regiontjänstemännen anser däremot att regionen är till för regionens bästa. De två olika perspektiven på regionen skapar konflikter. De problem som upplevs handlar i mångt och mycket om att det inte finns en tydlig förutbestämd process som arbetet ska följa. Den regionala planeringen befinner sig i ett soft space och är således fri att utformas så som aktörerna önskar. Även om det här leder till en stor flexibilitet bidrar det även till en osäkerhet och ett läge där aktörernas skilda bilder av hur processen ska gå till leder till svårigheter att komma överens. En intressant upptäckt är att det finns en splittring även mellan de två intervjuade regionala tjänstemännen angående vad regionen är och ska syfta till. En av dem utgår från kommunernas behov medan den andra av dem har ett ovanifrånperspektiv i vilket kommunerna ska ta hänsyn till den regionala planeringen och inte tvärt om. Från den genomförda studien framkommer även att makt är ett centralt begrepp inom den regionala planeringsprocessen. Aktörsgrupperna försöker båda hävda sig gentemot varandra i ett försök att kontrollera processen. Hur regionala frågor konstrueras är således en process definierad av vem som har makten att styra. De båda aktörsgrupperna har olika maktresurser som de använder för att hävda sig mot varandra. Kommunerna har sitt planmonopol och regionen har ekonomiska medel. Dessutom har regionen makten att bestämma över delar av processen, något som visat sig ha en betydelse i det perspektiv som tillåts råda.

Städer har historisk sett byggts i områden med en hög biologisk mångfald. Som ett resultat av den urbana expansion som pågått under de senaste hundra åren, så har arters habitat ersatts och lokala ekosystem satts ur spel. Denna process där bebyggelse och infrastruktur bryter upp eller ersätter habitat benämns ’fragmentering’ och på en global skala är det en av de ledande orsakerna bakom en ökande utrotning av djurarter. Idag står vi sannolikt inför ett sjätte massutdöende, konsekvenserna av vilket kan antas vara förödande för den mänskliga arten. Detta har under de senaste åren lett till en ökande relevans för ämnet biodiversitet och allt fler nationella och globalt styrande organisationer skapar målsättningar för bevarandet av den biologisk mångfalden. För ämnesområdet fysisk planering innebär detta frågan om hur vi ska planera urbana miljöer med hänsyn för biodiversitet är av ett ökande intresse. Syftet med detta arbete är att undersöka och bättre förstå relationen mellan den fysiska planeringen av urbana områden och upprätthållandet av den biologiska mångfalden. Mer specifikt, hur den samtida svenska planeringen förhåller sig till dessa frågor. Arbetet har utgått ifrån de två naturvetenskapliga teorierna ekologisk nischteori och ö-biogeografisk jämviktsteori, vilka hjälper förklara sambanden mellan det fysiska rummet och det ekosystem. Detta perspektiv har varit utgångspunkten för att förstå grundläggande faktorer som har en inverkan på biodiversitet i urbana sammanhang, och vidare har det nyttjats för att tolkat kommuners hantering av frågan. I detta arbete har 22 kommuners översiktsplaner undersökts och 9 personer involverade i planering har intervjuats. Från denna undersökning har ett flertal slutsatser dragit om den svenska planeringens förhållningssätt mot biologisk mångfald. Denna undersökning tyder på stora brister i hänsynstaganden av biodiversitet, med ett flertal identifierade potentiella hinder som anses begränsa planeringens möjligheter till att arbeta med dessa frågor. Vidare uppmärksammas även en positiv inställning bland planerare och ett intresse för att arbeta mer med denna fråga, samt tecken som tyder på en potentiell positiv utveckling i hanteringen av biologisk mångfald. Arbetet avslutas med en diskussion kring potentiellt viktiga faktorer för en utveckling i en sådan riktning.

Syftet med studien är att klargöra den brukningsvärda jordbruksmarkens skydd och bevarande ur ett nationellt och hållbart perspektiv inom fysisk samhällsplanering. Den övergripande frågeställningen handlar om vad det finns för problematik när det gäller att bevara eller exploatera jordbruksmark. Särskilt studeras lagstiftningens eventuella hinder, tydlighet och tillämpning. Studien fokuserar på den lagstiftning som berör kommunens fysiska planering. Länsstyrelsen har en rådgivande och övervakande roll över kommunen i samband med planläggning av mark- och vattenområden men har inga befogenheter att informera eller ingripa när det gäller brukningsvärd jordbruksmark. Ett område av nationell betydelse i 3 kap. miljöbalken (MB) behandlas därmed annorlunda av staten än ett område av riksintresse i 3- och 4 kap. MB. Tillvägagångssättet för att klargöra lagstiftning som berör kommunens fysiska planering och länsstyrelsens roll i samband med planläggning av mark och vatten utgörs av en kombinerad rättsdogmatisk metod och rättsociologisk metod. Studien redogör för lägesbilden idag och det som förändrats sedan år 2013, genom intervjuundersökning, enkätundersökning och studier av avgöranden i Mark-och miljööverdomstolen (MÖD) från år 2016 till idag. Resultat från intervju ger förslag på en ändrad plan- och bygglagstiftning som förändrar länsstyrelsens rådgivnings- och tillsynsroll i planprocessen. Prognos framöver är fortsatt exploatering av jordbruksmark. Resultat från studiens enkät visar att kommun och länsstyrelse tror på en minskad exploateringstakt fram till år 2030 av jordbruksmark omkring tätorter. Bostadsbebyggelse är ett väsentligt allmänt intresse och är enligt enkätundersökningen den främsta anledningen till att jordbruksmark exploateras. Resultatet visar en ökad uppmärksamhet på jordbruksmarkens betydelse för livsmedelsproduktion och hållbar utveckling. Förslag från myndigheter på förändrat sätt att värdera jordbruksmark kan bidra till en ökad förståelse över jordbruksmarkens värde och betydelse för att uppnå hållbar utveckling. Enligt studien har förändring av rättsläget sedan år 2016 stärkt jordbruksmarkens bevarandevärde. MÖD konstaterar i studiens undersökta rättsfall: oavsett hur lite eller mycket marken brukas, oavsett klassning och oavsett om det är betes- eller åkermark anses jordbruksmark vara brukningsvärd och därmed inte lämplig att exploatera. / The aim of this study is to clarify the agricultural land that is suitable for cultivation and protection from a national and sustainable perspective within physical planning. The general inquiry in this study is whether there is a problem between preserving or developing agricultural land. Studying Swedish legislation, and any potential obstacles, as well as its clarity and applicability have been important to respond to the aim of this study. The study focuses on Swedish legislation that affects municipal physical planning. The County Administrative Board's has a provision of advice- and monitoring role when the municipal wants to plan for use of land- and water areas but has no empowerment to inform or interfere in agricultural land that is suitable for cultivation. Agricultural land is mentioned as an area of "national importance" in the Environmental Code in chapter 3, section 4 but other areas in the same chapter are mentioned as "national interests". This means that the Swedish Government protect the agricultural land differently than the other areas that are mentioned in this chapter. The chosen methods to clarify the Swedish legislation is applied using a legal dogmatic method and a sociology of law method. These methods are used to present Swedish legislation that concerns the municipal physical planning, as well as the County Administrative Board's and their part in monitoring the use of land and water. The study is an overview of the current situation and what has changed since the year of 2013, carried out by conducting a survey, an interview and studying precedents from the Land and Environment Court of Appeal from the year 2016 until present day. The interviews suggest a proposition that a changed Planning and Building Act can alter the municipal and the County Administrative Board's roles and authority regarding regulation and advice in the planning process. The forecast is that agricultural land is going to continue to be developed. The results from the survey indicate that the municipal and the County Administrative Board's believe that the development of agriculture land adjacent to the urban center are going to be reduced by the year of 2030. Housing development is known as a significant national interest and according to the survey it is the main reason to develop agricultural land. The survey result also indicates an increased awareness of agricultural land and the importance for food production and sustainable development. A proposition from authorities to evaluate agricultural land in a different way than before can also contribute to a deeper understanding of agricultural land's value and importance in achieving sustainable development. According to this study the legal postion changed in the year of 2016 which has consolidated the maintenance of agricultural land. The cases in this study from the Land and Environment Court of Appeal mention: no matter how much the agricultural land is being cultivated or not, no matter the classification and no matter if it is pasture or arable land, the agricultural land is suitable for cultivation and therefore not appropriate to develop.

Denna uppsats avser att undersöka hur olika institutioner på olika politiska och geografiska nivåer förhåller sig till och tillämpar lagändringen gällande den regionala fysiska planeringen som kom år 2019. Uppsatsen utgår från två frågeställningar: Hur tolkas lagändringen och hur ser argumentationen ut kring en regional fysisk planering enligt plan- och bygglagen (PBL) och utanför PBL samt vilka konsekvenser en lagstadgad regional fysisk planering enligt PBL kan få för kommunerna, kommunalförbunden och regionerna.  För att studera detta har jag valt att använda mig av en fallstudie. Fallet som studeras är Västra Götalandsregionen (VGR) som är en region bestående av 49 kommuner och 4 kommunalförbund. I regionen pågår det under tiden för uppsatsskrivandet ett remissarbete, där VGR skickat ut en remiss till kommunerna, kommunalförbunden och de andra aktuella remissinstanserna för att få svar på om regionen skall ansöka om att bli ett regionplaneorgan eller inte. Förutom den frågan vill regionen också ha svar från remissinstanserna på hur de vill att den regionala fysiska planeringen skall utvecklas framöver, främst gällande hur samverkan skall ske och vilka frågor som är aktuella. Det valda fallet ses som ett unikt fall då regionen består av en mängd olika geografier och aktörer, det ses även som ett aktuellt fall då det finns en pågående diskussion inom ämnet.  I uppsatsen tillämpas tre olika insamlingsmetoder av data; intervjuer, en enkätstudie och en dokumentstudie. Gällande respondenterna ingår 31 tjänstepersoner och politiker som är verksamma i olika delar av regionen och som är hemmahörande i organisationer på olika nivåer. De dokument som används i uppsatsen är sådana som offentliggjorts online av organisationer så som VGR, Finansdepartementet och Sveriges Kommuner och Regioner. En kvalitativ innehållsanalys har använts för att analysera den data som insamlats. Vilket utgår från det analytiska ramverket som är uppbyggt på Nuissl & Heinrichs governance-koncept och dess fyra analyskategorier som består av aktörer, relationer, institutionella ramverk och beslutsprocessen.  I uppsatsen framkommer det att det finns en del argument både för en regional fysisk planering enligt PBL och för en fortsatt regional planering utanför PBL. Det argument som nämns flest gånger på båda sidor är att det leder till en förbättrad samordning. Just vad denna samordning skall baseras på verkar vara den centrala frågan. Ena sidan vill att den ska bygga på frivillighet och äga rum i soft spaces och den andra sidan vill ha en tydligare struktur och att frågan om den regionala fysiska planeringen skall finnas i ett hard space. Trots att det finns en mängd olika argument som tas upp för och emot en regional fysisk planering enligt PBL, är de flesta av respondenterna överens om att de vill se en förstärkt regional fysisk planering som behandlar fler frågor än vad den gör idag. Politikerna sägs dock vara mer negativa mot en regional fysisk planering enligt PBL än vad tjänstepersonerna är, vilket kan bero på en oro att förlora makten när frågor kan bli föremål för rescaling upp till regionen. Slutligen utrycker respondenterna att det finns en otydlighet kring vilka konsekvenser en regionplan hade kunnat leda till. Ett flertal respondenter utrycker även en oro över VGR:s resurser och mognad för att ta sig an ett regionplanemandat. Otydligheten och avsaknaden av ställningstagande om de vill bli ett regionplaneorgan eller inte har inte bidragit till mindre oro, utan snarare mer. En av slutsatserna är att de olika aktiva aktörerna inom flernivåstyrningen av planeringsprocessen bör ta fram former för samverkan och samarbete så snart som möjligt, då flera frågor som till exempel bostadsförsörjningen och klimatet är i akut behov av åtgärder på en högre regional skala än de kommunala- och mellankommunala åtgärderna som finns idag. För att detta ska kunna ske behöver samordningen mellan soft och hard spaces förbättras, då det finns betydliga risker för negativa konsekvenser om den regionala planeringen fortsätter att endast äga rum i soft space vilket i stort sett är situationen idag, eller endast i hard space som kan hända om regionen får ett lagkrav på sig enligt PBL. Frågan om hur en bättre samverkan kan uppnås mellan aktörerna bör vara överordnad frågan om det ska planeras enligt PBL eller inte, då det är en mer akut fråga som mer ligger till grund för hela planeringsprocessen.

Hållbar utveckling är högt på agendan världen över. Det går inte längre att blunda för de ­konsekvenser som jorden får uthärda till följd av mänskliga handlingar. Fortsätter vi i denna riktning kommer jordens resurser inte räcka till. (WWF 2019) Därför krävs förändring. Länge har hållbar utveckling varit eftersträvansvärt just av denna anledning. Vi måste dock ifrågasätta om den rådande doktrinen om hållbar utveckling får önskat genomslag i praktiken. Vikten av att nå ett kretslopp där resurserna inte tar slut är avgörande för framtiden. Inte minst inom fysisk planering. (De Roo och Porter 2007:16)  Uppsatsen har med bakgrund till detta studerat fyra svenska kommuners arbete för hållbar utveckling, med fokus på ekologisk hållbarhet. Kommunerna har valts utifrån deras aktiva miljö­arbete, geografiska spridning samt antagandedatum för respektive plandokument. Det ­empiriska material som studerats är översiktsplaner samt detaljplaner från Östersunds, Säffle, Tyresö och Kristianstads kommun. Dessa har analyserats utifrån en kvalitativ textanalys där hållbarhetsdimensionerna varit i fokus. Uppsatsens teoretiska ramverk har varit Hållbar utveckling och Fuzzy planning.  Resultatet av studien visar att valda kommuner jobbar uttalat med hållbar utveckling i översikts­planerna. Detta framgår genom olika­ strat­egier, både övergripande och mer konkreta ­sådana. Huruvida begreppet behandlas i detaljplanerna är mer diffust. Subjektiva tolkningar av detalj­planernas innehåll gentemot översiktsplanernas hållbarhetsstrategier måste göras för att avgöra hållbarhetens utrymme på denna nivå. Tolkningen blir dock svår med tanke på detalj­planernas områdesspecifika inriktning och översiktsplanernas övergripande och visionära orientering. Trots tolkningssvårigheter går det att antyda att hållbar utveckling beaktas i detalj­planerna, dock med andra termer och motiveringar än de i översiktsplanerna. Det går avslutningsvis att dra slutsatsen att hållbar utveckling är svårt att översätta till ­praktiken såsom det svenska planeringssystemet ser ut idag. Glappet mellan översiktsplaners över­gripande visioner och detalj­planers mer specifika avgränsning gör det problematisk att ­applicera hållbarhets­stategier som får faktiskt utfall. Det går således att fråga sig om tillvägagångssättet för hållbar utveckling inom fysisk planering, är just hållbart?

Boendesegregationsfrågan har under de senaste årtiondena blivit mer och mer uppmärksammad i den kommunala planeringen. Personer med olika bakgrund och attribut bor allt mer segregerat, där den geografiska uppdelningen debatteras för att innebära social exkludering och utsatthet. Det har därmed riktats fysiska åtgärder mot utsatta områden med syfte att motverka boendesegregation och dess negativa effekter. Hanterandet av boendesegregation har av den anledningen också fått möta mycket kritik, då kommuner tenderar att se boendesegregation som en effekt av den fysiska strukturens utformning, medan kritiker menar på att boendesegregation snarare grundas i andra sociala bakomliggande faktorer. Denna studie har därmed undersökt och redogjort för hur kommuner hanterar boendesegregation i sin kommunala planering, och vilka bakomliggande resonemang som förekommer mellan planerare. I studien framgår det att de undersökta kommunerna visar stor tilltro till fysiska åtgärder som att blanda upplåtelseformer, skapa mötesplatser och skapa bättre fysiska kopplingar mellan boendeområden, och att dessa åtgärder vidare förväntas ha en motverkande effekt på boendesegregation. Studien visar därtill att boendesegregation hanteras utefter institutionaliserade och stigberoende tankefigurer om att problemet till stor del ligger i den fysiska miljön och en föreställning om att det går att påverka sociala strukturer med förändringar i den fysiska miljön.