Denna studie behandlar hur fysisk planering samspelar med social integration och social hållbarhet samt hur det appliceras i ett utvecklingsområde. Undersökningen har skett i delområdet Lindängen i Malmö med fokus på Lindängen centrum där de sociala och fysiska rummen har granskats för en upprustning av stadsmiljön. Det finns en brist på kunskap inom ämnet gestaltad livsmiljö kopplat till socialt hållbart samhällsbygge samt har tidigare forskning visat att kommuner har svårt att avsätta medel till förvaltning av offentliga rum. Generellt bör gestaltning, kvalitet och hållbarhets lyftas i högre grad vid utgivning av forskningsmedel. Lindängen centrum blir en intressant fallstudie eftersom området relaterar till problem som dålig samverkan i byggprocessen i samband med fastighetsägarens ekonomiska synpunkter vilket har resulterat i att platsen inte utvecklats. Det finns många teorier som visar på hur stadens och offentliga rummens utformning kan förutsätta mänskliga handlingsbeteenden för social integration. Aktiva gator, kantzoner och fasader behövs för interaktion mellan människor där placering av dörrar, fönster och bänkar kan vara avgörande. Detta uppnås med fysiska objekt i rummen och olika bebyggelsestrukturer i form av levande fasader, primära och sekundära ytor samt soft edges. Dessa aspekter genererar livet och flödet i de fysiska rummen. Följande teorier som presenteras i arbetet har tillämpats i fallet Lindängen och utifrån detta skapades ett gestaltningsförslag. Detta gestaltningsförslag visar på hur olika former av upprustning kan leda till ett främjande av social integration som i sin tur stärker den stadens sociala hållbarhet. / This study is focused on how physical planning cooperates with social integration and social sustainability as well as how it applies in a development area. Our research has occurred in the sub-area Lindängen in Malmö centered on Lindängen Centrum where the social and physical space has been audited for rearmament of the urban environment. There is a lack of knowledge within the subject of urban design connected with social sustainability. Antecedent research has indicated that municipalities are struggling with funding the governance of public spaces. Design, quality, and sustainability should generally be emphasized to a higher degree at the publication of research funds. Lindängen centrum becomes an interesting case study, seeing that the environment relates to problems, for instance, bad concurrence concerning economic problems which results in that the location has not been developed. There exist many theories that conclude how the city and the design of the public spaces can presuppose human action behavior for social integration. Active streets, borders, and facades are crucial for the interaction among people where the placement of doors, windows, and benches can be vital. This is achieved by physical objects in spaces and various building structures in the shape of living facades, primary and secondary surfaces as well as soft edges. These aspects generate life and the flow in the physical spaces.The following theories presented in this study have been applied in the Lindängen case and based on this created a design proposal. This design proposal shows how various improvements in the urban spaces can lead to a furtherance of social integration, which in turn can strengthen the city's social sustainability.

Ett av vår tids största utmaning är klimatkrisen och hur vi ställer om till ett hållbarare samhälle. Många menar att problematiken ligger i att dagens samhälle verkar i ett tillväxtparadigm som förhindrar omställning, och nedväxtrörelsen menar att detta måste lämnas och istället tänka nedväxt. I denna uppsats intresserar jag mig för hur nedväxtrörelsen ser på klimatomställningen, hur den ska gå till, vilka visioner om framtider vi bör sträva mot och nedväxtrörelsens syn på planeringens roll i dessa visioner.  Studiens har utformats i form av en mixed-method design där en litteraturstudie står i fokus och där forskningslitteratur inom nedväxt har utgjort den huvudsakliga empirin. Empirin har samlats in genom dokumentstudier och intervjuer där urvalet har gjort med hjälp av snöbollsmetoden. Materialet har analyserats utifrån teorin om planeringstänkandet objekt (det som planeras) och subjekt (det som planerar).  Studien kan ur ett nytt perspektiv delvis bekräfta tidigare dragna slutsatser om nedväxtrörelsen visioner om det gemensamma, delande, och lokalt deltagande samhället som deltar via direktdemokrati. Vidare visar studien att detta även genomsyrar synen på planeringsprocessen och planeringens roll. För planeringen förespråkas en kollaborativ och deltagande process där de lokala invånarna är lika mycket experter som planeraren. Dock visar studien också på att det inte endast finns en bild om planeringsobjektet och en bild om planeringssubjektet utan det råder delade meningar inom nedväxtrörelsen, bland annat vilken bebyggelsestruktur som bäst går i linje med nedväxtrörelsens grundidéer. Detta visar på en levande debatt bland aktivister och forskare.

Detaljplaner som upprättas efter 2021 måste vara i digitalt format och den ansvariga myndigheten Boverket vill framöver digitalisera samtliga befintliga detaljplaner. Det innebär att nya arbetsprocesser behöver implementeras i samtliga svenska kommuner, något som leder till utmaningar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur införandet av digitala detaljplaner genomförs för att förstå hur denna övergång kan påverka samhällsbyggnadsprocessen. Uppsatsen bygger på intervjustudier med representanter från fyra kommuner och dokumentanalyser och utgår från teorierna governance, E-governance, policy transfer och tjänstemannens roll. Vi diskuterar vilka följder EU-direktivet INSPIRE får för den fysiska planeringen samt problematik kopplat till utförande och nyttor för digitala detaljplaner. I vår slutsats presenteras tre faktorer som har inverkan för digitaliseringen av detaljplaner, engagemang från enskilda tjänstemän, ekonomiska möjligheter och om det enligt nuvarande förutsättningar är möjligt att utföra en digitalisering av detaljplanerna. / Swedish detailed development plans that get created after 2021 must be in a digitized format and eventually, Boverket (The Swedish National Board of Housing, Building, and Planning) wants to digitize all existing detailed development plans. This means that the municipalities must develop new work processes which is a challenge for Swedish authorities. This thesis aims to study the consequences of how requirements to digitize changes the planning process for detailed development plans. We further aim to strengthen a deeper understanding of how digitized work processes affect Swedish planning and municipalities. The thesis is based on interviews with representatives from four different municipalities and analysis of documents together with the theoretical frameworks, governance, e-governance, policy transfer, and the official's role. We discuss what consequences the EU-directive INSPIRE has on Swedish spatial planning, further problems, and benefits related to digitized detailed development plans. We present three factors that substantially impact the digitization of detailed development plans: engagement from individual officials, economic opportunities, and if it is possible to digitize the detailed development plans.

Mångfald används som ett positivt ledord i den samtida planeringen och kan således ses som ett planeringsideal. Vidare är planeringen mångdisciplinär, inte minst i översiktsplaner. I detta sammanhang öppnar mångfaldsbegreppets mångtydighet upp för olika betydelser och tolkningar. Syftet med denna studie är att skapa en ökad förståelse för vilka betydelser av mångfald som får utrymme i konstruktionen av mångfald som planeringsideal i översiktsplaner. Studien antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en diskursanalys utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv. Studien utgår därmed från att diskurser är föränderliga. Denna förändring sker genom en diskursiv kamp där olika betydelser konkurrerar om att definiera ett visst begrepp. I forskningsöversikten presenteras tidigare forskning om mångfald, vilket i studien används som ett diskursivt fält som utgör ramen för hur mångfald kan förstås som ett planeringsideal.  Det diskursiva fältet kategoriseras sedan i fyra betydelser av mångfald (arkitektonisk, biologisk, ekonomisk, social), vilka fungerar som utgångspunkt i analysen av översiktsplanerna. I den här studien analyseras Malmö stads och Nacka kommuns gällande översiktsplaner. Utifrån analysen dras slutsatsen att biologisk mångfald ses som en avvikande form av mångfald och att det normativa fokuset riktas mer mot värden av arkitektonisk, ekonomisk och social betydelse. Studien visar att mångfald främst ges en social betydelse (Malmö stad) respektive arkitektonisk betydelse (Nacka kommun) i vad mångfald är för något. Hur mångfald ska uppnås bygger mycket på den fysiska utformningen av staden, medan mångfalden i sig ska leda till något av social och ekonomisk betydelse.

Inom den fysiska planeringen talas det ofta om barnens perspektiv, men samtidigt har barn och deras åsikter en historia av att bli förbisedda trots att utformningen av den fysiska miljön har en stor betydelse för barns livskvalitet. Det finns en tro om att barn saknar kompetensen som krävs för att uttrycka sina åsikter om fysiska miljöer. År 2020 blir Barnkonventionen i Sverige lag vilket syftar till att barns rättigheter till inkludering inom bland annat den fysiska planeringen ska stärkas. Barn ska inte längre förbises utan måste inkluderas när våra samhällen planeras. Studier och rapporter visar dock att det finns en utbredd osäkerhet i Sveriges kommuner kring vilka metoder som ska användas för att barn ska kunna medverka i den fysiska planeringen och speciellt utsatta visar sig de yngre barnen vara. Ungefär ett år efter att Barnkonventionen blir lag saknar fortfarande 41 % av Sveriges kommuner strategier för implementeringen av lagen.  Barn består av en femtedel av den totala befolkningen i Sverige, men förbises ofta inom den fysiska planeringen och planerare vet inte genom vilka metoder barn ska inkluderas. Denna uppsats utvecklar därför ett exempel på dialogmetod, den så kallade multifunktionella metoden, för unga barn, i åldrarna 4-6 år, samtidigt som de förutsättningar som krävs för att barn ska kunna bidra till den fysiska planeringen samt deras kompetens till detta undersöks. Genom detta framkommer även hur den fysiska planeringen kan anpassas för att unga barn på ett mer självklart sätt ska bli inkluderade i planeringsprocessen för att Barnkonventionen därigenom ska kunna uppnås. Genom en tolkande intervjumetod testas och utvärderas förslaget på multifunktionell metod för dialog med unga barn. Den multifunktionella metoden kombinerar verbala, visuella och fysiska moment i form av dialog, användning av bilder, rita samt rundvandring.  Studien visar att unga barn med stor förståelse kan bidra med åsikter om fysiska miljöer om de sätts in i rätt kontext, får stöttning och tydliga beskrivningar om situationen de förväntas uttrycka sig om. En metod för dialog med unga barn behöver vara utformad utefter barnens personliga kompetenser och på ett sätt som tillåter dem att uttrycka sig på de vis som passar dem, samtidigt som planeraren genom metoden tillåts förstå barnens åsikter. Den multifunktionella dialogmetoden fångar upp en bred grupp av barn och låter dem förmedla sina åsikter på sätt som passar dem samtidigt som planerare får en större förståelse för åsikterna genom att barnen förmedlar dem på olika sätt.  För att Barnkonventionen ska ha möjlighet att uppnås måste det skapas förutsättningar för dialoger med barn kontinuerligt genom planeringsprocessen. Genom att utgå från uppsatsens teoretiska ramverk dras slutsatsen att den svenska planeringen därmed skulle gynnas av att skifta mot en mer kommunikativ, postmodern och tolkande planering. Som teorierna står för behöver den fysiska planeringen ha en accepterande syn på att samtliga invånare, däribland barn, besitter värdefull kunskap som bidrar till en bättre fysisk planering.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC ökar de globala utsläppen av växthusgaser till följd av samhällets ohållbara energianvändning, markanvändning, livsstilar, konsumtion och produktion. Utvinning och bearbetning av naturresurser orsakar cirka 50 procent av växthusgasutsläppen och mer än 90 procent av vattenstressen och förlusten av biologisk mångfald i världen. Europeiska kommissionen (2020, s. 14) rapporterar att den byggda miljön står för ungefär hälften av allt utvunnet material och mer än 35 procent av avfallsgenereringen i EU. Konceptet cirkulära städer har fått ett stort uppsving i forskningslitteraturen för att det sätter cirkulär ekonomi i en ekologisk, social och rumslig kontext. Fysisk planering framhålls av flera forskare som ett nödvändigt verktyg för att förverkliga cirkulära städer. Dels är den fysiska planeringen tvärvetenskaplig och involverar många olika skalor och aktörer (Verga & Khan 2022, s. 22), dels skapar planeringen de rumsliga förutsättningarna för cirkulära processer att ta plats i staden. Detta kandidatarbete undersöker hur svenska kommuner i sin fysiska planering möjliggör cirkulära städer. Det undersöker även hur systematisk planeringen för cirkulära städer är från strategisk nivå till detaljplanenivå. Undersökningen genomfördes i form av en flerfallsstudie av Eskilstuna kommun och Malmö stad. Utifrån en kunskapsöversikt om planering för cirkulära städer utarbetades ett analytiskt ramverk innehållande sex verktyg för cirkularitet, vilka agerade indikatorer för hur kommunerna planerar för cirkulära städer. Empirin bestod av respektive kommuns aktuella översiktsplan samt vars en detaljplan, och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Slutsatsen visar att kommuner kan möjliggöra cirkulära städer genom en fysisk planering som bidrar till såväl kretslopp som ekologisk regeneration och anpassning. Planeringen för ekologisk regeneration är systematisk från strategisk nivå till detaljplanenivå, men vissa luckor uppfattades i implementeringen av planeringen för kretslopp och anpassning. Studien bedöms därmed bidra till att fylla en del av kunskapsluckan för hur svenska kommuner i sin fysiska planering anknyter till ekologiska, sociala och rumsliga aspekter av cirkularitet.

En grupp som har svårt att påverka i samhället är barn. Sedan barnkonventionen blev lag 2020har detta kommit att prägla den svenska stadsplaneringen, då lagen säger att barn ska varadelaktiga i beslut som rör dem. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur barn och ungainvolveras i den fysiska planeringen, samt vad barnet har för rätt att påverkaplaneringsprocessen och hur dessa rättigheter tillgodoses. Fokuset ligger på att studera hur treolika kommuner ser på barns delaktighet, vilka tillvägagångssätt kommunerna använder, samtfördelar och utmaningar som följer. Teorierna som ligger till grund genom uppsatsen ärkommunikativ planeringsteori, delaktighetsperspektivet samt rättighetsperspektivet.Uppsatsen bygger på en kvalitativ forskningsmetod, där en flerfallstudie av kommunernagenomförs. Utöver detta är dokumentstudie och intervjuer de metoder vi använder oss av. Idokumentstudien studeras kommunala planhandlingar, och intervjuerna utförs medtjänstepersoner på kommunerna. I intervjuerna uppger samtliga kommuner att de arbetar medbarns och ungas delaktighet i den fysiska planeringen. Kommunerna nämner även att barnsdelaktighet i planeringen medför utmaningar, men de har förslag på hur utmaningarna kanhanteras. Kommunerna har flera olika tillvägagångssätt för att öka barns delaktighet, vilkaanpassas beroende på barnens ålder. De uppvisar även en osäkerhet på hur barnkonventionenska integreras i arbetet. I resultatet framkommer det dock att det finns stora skillnader mellankommunerna och hur arbetet med barnperspektivet ser ut inom planeringen. Slutsatserna somkan dras av resultatet och diskussionen är att samtliga kommuner har mycket kvar att utvecklaoch arbeta med, och att en gemensam utarbetad strategi, med tydliga riktlinjer för hurbarnkonventionen ska implementeras i kommunernas arbete, är något som bör framställas inomen snar framtid. / One group that has difficulty influencing society is children. Since the Convention on theRights of the Child became law in 2020, this has come to characterize Swedish urban planning,as the law states that children must be involved in decisions that affect them. The purpose ofthe thesis is to investigate how children and young people are involved in physical planning,as well as what the child has the right to influence the planning process and how these rightsare met. The focus is on studying how three different municipalities view children'sparticipation, what approaches the municipalities use, and the benefits and challenges thatfollow. The theories on which the thesis is based are communicative planning theory, theparticipation perspective and the rights perspective. The thesis is based on a qualitative researchmethod, where a multiple case study of the municipalities is carried out. In addition to this,document study and interviews are the methods we use. In the document study, municipalplanning documents are studied, and the interviews are conducted with officials at themunicipalities. In the interviews, all municipalities state that they work with children's andyoung people's participation in physical planning. The municipalities also mention thatchildren's participation in planning entails challenges, but they have suggestions on how thechallenges can be handled. The municipalities have several different approaches to increasechildren's participation, which are adapted depending on the children's age. They also showuncertainty about how the Convention on the Rights of the Child should be integrated into thework. The results show, however, that there are major differences between the municipalitiesand how the work with the child perspective looks in planning. The conclusions that can bedrawn from the results and the discussion are that all municipalities have much left to developand work with, and that a jointly developed strategy, with clear guidelines for how theConvention on the Rights of the Child should be implemented in the municipalities' work, issomething that should be presented in the near future.

Andelen äldre växer i takt med befolkningsökningen i världen och i Sverige, åldersgruppen 75-80 år eller äldre är en av de grupper som är överrepresenterade bland de som upplever ensamhet. Samtidigt tyder forskning på att faktorer i den fysiska miljön kan motverka ensamhet, vilket har gjort att ofrivillig ensamhet bland äldre varit av intresse att undersöka ur ett svenskt planeringsperspektiv. Syftet med studien är att identifiera faktorer som är av vikt att beakta inom kommunal planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Detta har undersökts genom kunskap, forskning och teori, samt intervjuer med sakkunniga inom området. Världshälsoorganisationens (WHO:s) dokument åldersvänliga miljöer i europa har särskilt legat till grund för att identifiera sådana faktorer. I studien har en rad faktorer identifierats som kan vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Dessa har formulerats i totalt sex temaområden; bostad, närmiljö och service, stadsrum, grönområden, mobilitet och promenadvänlighet, samt delaktighet. Utifrån dessa temaområden har en matris utformats, vilken har använts som ett analysverktyg i studien, men är också tänkt att kunna bidra med kunskap och exempel inom området. Studien syftar även till att undersöka hur ofrivillig ensamhet bland äldre hanteras inom kommunal planering i en svensk kontext. Detta har studerats utifrån en fallstudie omfattande Göteborgs stad och Uppsala kommun. Då båda kommunerna är medlemmar i WHO:s nätverk åldersvänliga städer och samhällen sedan 2015-2016 har dessa kommuner bedömts vara relevanta att undersöka.  Resultatet från empirin, som består av innehållsanalyserade kommunala plandokument i form av översiktsplaner och detaljplaner, samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner, visar att kommunerna i relativt stor utsträckning hanterar faktorer som har identifierats vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, även om kommunerna inte uttalat arbetar utifrån detta perspektiv. Tillfälliga och mer ytliga sociala kontakter i exempelvis närmiljön har visat sig vara av särskild stor vikt för att motverka ensamhet, vilket båda kommunerna möjliggör för i de studerade planhandlingarna genom att exempelvis planera för platser som möjliggör för möten. Barnperspektivet är också något som båda kommunerna lyfter i planhandlingarna, vilket har visat sig även gynna målgruppen äldre i relativt stor utsträckning. Samtidigt finns utvecklingspotential för hur kommuners planeringsarbete i större utsträckning skulle kunna beakta detta perspektiv. Exempelvis att gruppen äldre beskrivs och betraktas som en heterogen grupp som omfattas av olika personer, i olika åldrar, med olika förutsättningar och behov, liksom att lagstiftningen som berör människors hälsa skulle kunna ses över och även inkludera hälsofrämjande faktorer såsom tillgång till grönytor för rekreation.

Den här studien undersöker hur det uppdelade universitetet i Malmö kan knytas samman. I dagsläget finns det bristande forskning om campusområden, men det finns framförallt en kunskapslucka vid forskning kring att knyta samman ett uppdelat universitet. Malmö universitet har två universitetsområden med över två kilometer emellan och en tydlig koppling mellan dem saknas. Det här är en undersökning om vad som skulle kunna binda samman de två universitetsområdena, samt hur fysisk förändring skulle kunna skapa fler platser och bättre sammanhållning för alla studenter vid Malmö universitet.Genom metoder som intervjuer, fallstudier, litteraturforskning och observationer har vi fått en bred bild, både av Malmö som studentstad men också kring hur andra städer planterat sina universitet. Via intervjuerna har vi fått en praktisk kunskap kring vad studenter vid Malmö universitet tycker om situationen. Att universitetet känns splittrat och att man gärna hade sett fler platser i staden för studenter att vara på. Intervjuer med kunniga inom ämnet har resulterat i en fördjupad förståelse för hur man på bästa sätt kan utveckla universitetets identitet i staden. Fallstudier av städerna Örebro, Växjö samt Kristianstad har kompletterat studien med strategier från andra fall. Via dessa har vi kunnat göra jämförande studier och kommit fram till vad som är attraktivt i universitetsmiljön. Studien har visat att det saknas en koppling mellan de två områdena och att rörelsen mellan dem är näst intill obefintlig. Genom strategiska lösningar som utveckling av wayfinding och stråk samt nya samlingsplatser kan områdena kännas mer attraktiva och enhetliga. Utveckling av ett stråk genom city blir den röda tråden mellan områdena. Fysiska platser i form av studierum både utomhus och inomhus, studentcafeer, studentpubar och bostäder är viktiga knutpunkter för att skapa samlingsplatser för alla universitetets studenter. Via tillfälliga event och mötesplatser kommer det skapas fler möjligheter för studenter att träffas. Arbetet har resulterat i ett stråk som blir den röda tråden mellan områdena, en tråd som kompletteras med mötesplatser och studierum i stadskärnan där studenterna känner att de får ta plats. Det blir en sammanknytning mellan områdena som även påminner stadens medborgare att Malmö är en studentstad. / his study examines how the divided university city of Malmö can be linked together. At present, there is a lack of research on campus areas, but there is above all a gap of knowledge in research on linking a divided university. Malmö university has two campus areas that are divided by two kilometers and a clear connection between them is missing. This is a study of what could connect the two campus areas, and how physical change could create more places and better cohesion for all students at Malmö university. Through the methods of interviews, case studies, literature research and observations, we have created a broad picture, both of Malmö as a student city but also of how other cities have planned their universities. Through the interviews, we have gathered practical knowledge about what students at Malmö university think about the situation. A common theme was that the university feels divided and that they lack areas aimed for university students in the city. Interviews with experts in the subject have resulted in an in-depth understanding of how to best develop the university’s identity in the city. Case studies of the cities of Örebro, Växjö and Kristianstad have supplemented the study with strategies from other university cities. We have then been able to do comparative studies and arrive at what is attractive in the university environment. The study has shown that there is no connection between the two campus areas in Malmö and that the movement between them is almost non-existent. Through strategic solutions such as the development of wayfinding and “stråk” as well as new meeting places, the areas can feel more attractive and uniform. Development of a route through the city becomes the common thread between the areas. Physical places in the form of study rooms both outdoors and indoors, student cafes, student pubs and student housing are important hubs for creating places to gather all of the university’s students. Through temporary use, such as events and meeting places, more opportunities will be created for students to meet. The work has resulted in a “stråk” that becomes the common thread between the areas, a thread that is supplemented with meeting places and study rooms in the city center, where students feel that they are allowed to take place.There will be a connection between the areas that also reminds the city’s citizens that Malmö is a city with students.

Sverige har sedan en tid sett en stark urbanisering som lett till en avfolkning av landsbygden och att det urbana ses som det ideala. Resultatet av detta blir att mindre kommuner i Sverige kan uppleva svårigheter att utföra vardaglig kommunal verksamhet. Denna studie ämnar därför utforska hur mindre kommuner hanterar resursutmaningar inom sin fysiska planering. Syftet är att undersöka om dessa kommuner upplever att de har resursutmaningar och i så fall vilka tillsammans med vad som kan ligga bakom dem. Dessutom undersöks olika strategier som olika kommuner använder sig av för att hantera dessa samt hur de kan anammas av andra kommuner. Studiens resultat baseras på en enkätundersökning bland landets mindre kommuner och ytterligare fördjupande intervjuer. Det visar tydligt att en majoritet av mindre kommuner upplever sig ha resursutmaningar inom fysisk planering. Dessa utmaningar verkar främst ligga inom kompetensförsörjning, personalstyrka och ekonomi där det pekar mot att grunden till dessa ligger i svårighet att rekrytera och locka personal till mindre kommuner men också ett minskat skatteunderlag. De främsta strategierna som diskuteras i studien för att tackla dessa är kommunala samarbeten, externa kontor och konsultanvändning. Dessa strategier har sina för- och nackdelar och måste anpassas efter vardera kommuns förutsättningar. Även om anammandet av dessa strategier kan hjälpa den enskilda kommunen löser det inte den strukturella problematiken i sin helhet. Dagens situation för mindre kommuner är inte hållbar då de ofta glöms bort i samhällsdebatten. För att alla landets kommuner ska få likvärdiga förutsättningar att utvecklas måste alla kommuner vara i fokus, inte enbart de större. / Sweden has for a time experienced a strong urbanization which has led to a depopulation of several municipalities and where the urban is seen as the ideal. The result of this is that smaller municipalities in Sweden might experience difficulties fulfilling their municipal services. This study therefore intends to explore how smaller municipalities handles their challenges concerning resources within their physical planning. The aim is to examine if these municipalities experience challenges of resources and if so, what challenges they have together with possible underlying causes. Furthermore, different strategies used by some municipalities to cope with their challenges are investigated as well as how they can be adapted by other municipalities. The study results are based on a survey among Sweden’s smaller municipalities together with additional in-depth interviews. They clearly show that a majority of the smaller municipalities express that they experience resource challenges within their physical planning. These challenges mainly seem to lie within competence, workforce and economy where the reason behind this seems to be difficulties when recruiting and to attract employees to smaller municipalities as well as a reduced tax base. The main strategies discussed in the study to tackle these challenges are municipal co-operations, external offices and the use of consultants. These strategies have their advantages and disadvantages and have to be adjusted to each municipality according to their respective preconditions. Even though the adaptation of these strategies could help the individual municipality, it does not solve the overall structural problematics. The current situation for smaller municipalities is not sustainable due to them often being forgotten in the societal debate. In order for all of the country's municipalities to have equal conditions to evolve, all municipalities must be focused on, not only the larger ones.