Idag byggs det för lite i Sverige, och särskilt svårt har det visat sig vara att nyproducera hyresrätter. Det är en upplåtelseform som är mycket viktig för en fungerande bostadsmarknad och som de allra flesta av oss någon gång kommer att bo i. Såväl arbetsmarknaden som samhällsfrågor såsom integration blir lidande om det inte byggs fler hyresrätter – och det snabbt. Det här blir fler och fler politiker och sakkunniga medvetna om och debatten i ämnet har därför exploderat de senaste åren. Alla tycks ha lösningar och förslag till olika branscher och institutioner. Mitt i den här samhällsdebatten befinner sig kommunerna och deras planeringstjänstemän, som besitter en unik position i den svenska samhällsbyggnadsprocessen. Att omsätta alla debattinlägg och forskningsrapporter till konkreta handlingar är dock ingen lätt uppgift. Den här undersökningen försöker göra just det; sammanfatta och gallra bland debattens och forskningens alla åtgärdsförslag som riktas åt den kommunala planeringen. Med en enkätundersökning tas det sedan hjälp av just planeringstjänstemännen i några av Sveriges kommuner för att analysera åtgärderna utifrån deras kommuns situation. Undersökningen tar sig därmed an en hett debatterad fråga, kokar ner dess centrala beståndsdelar till konkreta åtgärder och analyserar sedan vilken förmåga de faktiskt har att omsättas i verkliga resultat; nyproducerade hyresrätter. Resultaten av undersökningen analyseras och påvisar mönster i och samband mellan åtgärder och olika bra resultat av nybyggnation av hyresrätter bland kommunerna som medverkat.

Den fysiska planeringen har i svensk och internationell planeringslitteratur tillskrivits en viktig roll i klimatomställningen. Kommunerna besitter i Sverige, och i flera andra länder, en egen rätt att bestämma över hur mark och vatten ska användas. Genom översiktsplan och detaljplaner kan kommunen styra lokalisering och till viss del utformning av bebyggelse. Detta kan påverka behovet av transporter och av energi och därigenom ha en inverkan på utsläppen av växthusgaser. Men ett glapp mellan strategisk planering på översiktsplanenivå och konkret markplanering i detaljplaner har visat sig försvåra en utsläppsminskande planering. Med andra ord har tidigare studier visat på att utsläppsminskande strategier som formuleras i den vägledande översiktsplanen har svårt att få genomslag i den sedan juridiskt bindande detaljplanen.    Inom planeringslitteraturen tenderar den strategiska planeringen att ställas i kontrast till den lagstadgade detaljplaneringen. För att öka möjligheten att överbrygga glappet mellan en strategisk och konkret planering tar uppsatsen teoretiskt avstamp i en syn på den strategiska planeringen som en praktisk färdighet som kan tillämpas på såväl översiktsplan som detaljplan. Syftet med uppsatsen är utifrån detta att analysera den fysiska planeringens potential att bedriva en utsläppsminskande planering och i förlängningen bidra till en ökad förståelse för den fysiska planeringens möjligheter att bidra till en klimatomställning.    Undersökningen har utformats i form av en fallstudie där samspelet mellan översiktsplan och detaljplaner i Norrköpings kommun utgör fallet. Empirin har samlats in genom dokumentstudier av två översiktsplanedokument samt tre detaljplaner med tillhörande planhandlingar. Materialet har analyserats utifrån Patsy Healeys (2007) tre dimensioner av förändringskraft – filtrering, fokusering och mobilisering – samt Aall med fleras (2007) fyra ambitionsnivåer av lokalklimatpolitik.    Studien kan ur ett nytt perspektiv bekräfta tidigare dragna slutsatser att den utsläppsminskande planeringens potential begränsas av ett haltande samspel mellan planeringens strategier och åtgärder. Analysen indikerar på att den kommunala ambitionsnivån för att minska utsläpp av växthusgaser tenderar att minska i takt med att planeringen konkretiseras och retoriska strategier ska bli till juridiskt bindande åtgärder. En låg ambitionsnivå och en svag förändringskraft verkar därmed utgöra hinder för den fysiska planeringens potential att bidra till en klimatomställning.  Samtidigt synliggör uppsatsen att det finns behov av att nyansera förväntningarna på den kommunala planeringens potential och vidare reflektera över vad som i ett planeringssammanhang läggs i begreppet klimatomställning.

Med hänsyn till en politiskt styrd kontext behöver planerare arbeta utifrån utgångspunkten att värna om det allmänna intresset. Det kan vara problematiskt när mål eller strategier som är mer eller mindre förankrade i den fysiska planeringen behöver hanteras av planerare om målet i fråga påverkar den fysiska miljön. Två sådana strategier är att etablera kluster respektive bygga blandstad som ur en planeringsmässig utgångspunkt grundar sig i vissa motsättande behov och planering av den fysiska miljön. Klusteretableringar grundar sig i zonering av företag för att uppnå mål om ekonomisk tillväxt medan en planering efter blandstadens principer grundar sig i målet om en integrerad och levande stad genom en fysisk miljö där olika funktioner blandas. Då båda strategierna återkommer i dagens planeringpraktik finns det en möjlighet att de kommer pekas ut som utvecklingsstrategier inom samma geografiska område. Vid ett sådant scenario behöver aktörerna inom planeringsprocessen hantera båda strategierna och de potentiella konflikterna som kan uppkomma i planerings och genomförandestadierna. Studien initierades med förhoppningen att belysa hur en planeringsprocess påverkas av att behöva se efter två strategier som i teorin har viss motsättande påverkan på den fysiska miljön. Syftet är att genom att granska en pågående planeringsprocess undersöka hur etableringen av ett kluster påverkar kommunala strategier om att bygga blandstad. Syftet är vidare att kunna skapa en förståelse kring hur strategier som innebär att bygga blandstad respektive etablera kluster och som kan vara oförenliga i planeringsprocessen hanteras. Genom en fallstudie har initiativet till att etablera ett Life Science-kluster i Mölndal stad kunnat studeras. Studiens resultat presenteras utifrån det strategiska material som utgjorts av strategiska dokument och plandokument som direkt påverkat planeringsprocessen samt intervjuer med en översiktsplanerare, en detaljplanerare samt en representant från exploatören som ansvarar för genomdrivandet av den klusteretablering som nu håller på att ta form i kommunen.  Slutsatsen belyser att vagt definierade strategier om blandstad respektive klusteretableringar skapar risker för framtiden och förväntningarna för vad området i fråga kommer ge. Om området riktar in sig på en viss del av befolkningen specifikt finns en risk för att området kommer vara socialt tillgängligt och anpassat efter dem. Blandstaden används främst för att marknadsföra klusteretableringen gentemot företag som potentiellt kan etablera sig på platsen. Att använda blandstadsbegreppet inom planeringsprocessen kan dock skapa förväntningar på att området kommer vara vinklat gentemot allmänheten när området löper risk att istället bidra till en minskad integrering. Slutsatsen belyser även att planeringsprocessen har varit tillåtande i hanteringen av klusteretableringen. Trots det visar studien att båda strategierna behöver tillskrivas mening och konkreta åtgärder för att planerare ska kunna styra utkomsten av planerna och de behöver vara uppmärksamma på vilken tidsram som strategierna ska uppnås inom samt hur de kan utvecklas över tid. En oaktsam användning av begreppet kan annars leda till att begreppen förlorar sin mening och slutar användas. Konsekvensen av att etablera kluster respektive bygga blandstad inom samma område blir att risken för att de påverkar varandra till den grad att det skapas ett beroende dem emellan. Då klusteretableringar löper risken att avvecklas kan konsekvensen bli att blandstaden inte kan verka utan klusteretableringen. Det kommer i sin tur påverka strategierna och dess aktualitet i policydokument.

Hållbarhetsaspekten och framför allt den sociala dimensionen har börjat uppmärksammas mer i planeringen. Analysverktyg och modeller såsom social konsekvensanalys (SKA) har under senare tid blivit vanligare för att hantera de sociala värdena i planarbetet. Det finns ingen nationell standard för hur ett sådant verktyg ska se ut eller användas, vilket har resulterat i flera olika analysmodeller som skiljer sig åt. En gemensam nämnare i modellerna är att de till hög grad innebär en viss mätbarhet för att jämföra och bedöma konsekvenser av planförslaget. Det finns viss problematik i att använda ett verktyg, som SKA, i och med att de sociala frågor är kontextberoende och svåra att sätta mått på, därför undersöks i uppsatsen hur sociala värden ter sig i en planering där mätbarhet blivit norm.  Uppsatsen studerar fenomenet genom fyra fallstudier som består av två detaljplaner respektive två planprogram, för att undersöka SKA utifrån olika skalnivåer. Även två modeller av SKA studeras, en mer kvantitativ i sin karaktär och en mer kvalitativ. Vad för mått används för att mäta de sociala värdena och vilken effekt får SKA på planeringsunderlaget? Går det att urskilja ifall användandet av nya modeller och verktyg för den sociala dimensionen i stadsplanering kan påvisa ett paradigmskifte i stort?  Utifrån undersökningen dras slutsatsen att ett skifte kan urskiljas i hur de sociala frågorna hanteras i planeringen, men ett större skifte i planeringsprocessen går inte att se. Den sociala dimensionen får större utrymme i diskussionen men tvingas in i de ramar och modeller som planeringen redan utgör.

No description available.

This case study seeks to examine citizen participation in urban planning by closely examining The purpose of this case study is to examine how citizen participation has worked in the planned construction project on Hammarby in Västerås and the effects the citizen participation has had. The theoretical framework of the study is rational and collaborative planning theory and a combination of Arnstein’s ladder of citizen participation and SKR’s participation stair. The method used for the study is a combination of semi structured qualitative interviews and asynchronous interviews. The parties that the study examines include politicians from byggnadsnämnden, officials from stadsbyggnadsförvaltningen and citizens from Hammarby stadsdelsförening. The findings of this study are that all respondents were positive towards the concept of citizen participation from a theoretical point of view but that the dialog between the city and the citizens did not work as intended. However, the citizens did have a major influence in cancellation and subsequent rework of local plan 1858. It was apparent that the citizens favoured one form of citizen dialogue while the city favoured another. The citizens wanted a more deliberate approach to citizen dialogue while the politicians and officials favoured an approach based on rational planning theory. Put simply the citizens wanted the dialogues to take place in a larger forum while the politicians wanted to split the meetings into smaller groups to get a wider variety of comments from the citizens. / Syftet med fallstudien är att undersöka hur medborgardeltagandet fungerade vid det planerade bygget på stadsdelen Hammarby i Västerås samt då vilken effekt den förda medborgardialogen hade. Studiens teoretiska anknytning är rationellt och kommunikativ planeringsteori samt en kombination utav Arnsteins deltagarstege samt SKR:s deltaktighetstrappa. Metoden som har används i undersökningen är en kombination utav semistrukturerade kvalitativa intervjuer samt asynkroniska intervjuer. Aktörerna som medverkat i undersökningen är politiker från byggnadsnämnden, en tjänsteman ifrån stadsbyggnadsförvaltningen samt medborgare ifrån Hammarby stadsdelsförening. Undersökningens slutsats är att samtliga respondenter var positivt inställda till medborgardeltagande ur ett teoretiskt perspektiv men främst dialogen mellan medborgare och Västerås Stad fungerade däremot inte på ett önskvärt sätt. Medborgarna hade däremot stort inflytande i och med att detaljplan 1858 lades på is och numera omarbetas. Det var däremot tydligt att medborgare förespråkade en typ av medborgardialog medan politikerna och tjänstemannen föredrog en annan. Medborgarna ville ha en mer kommunikativ och deliberativ dialog medan politikerna och tjänstemannen i större omfattning drevs utav den rationella planeringsteorin. I mer konkret bemärkelse så ville medborgarna att medborgardialogerna skulle bedrivas i betydligt större forum medan politiker och tjänstemannen föredrog att dialogen skulle föras i mindre grupper för att på sådant sätt kunna samla in en större bredd i medborgarens synpunkter.

Rådande forskningsläge redogör för grönytors bortfall till förmån för förtätning. Detta sker även i Örebro tätort, där statistik visar att allmänna grönytor i Örebro tätort har minskat (SCB 2015a), trots att Örebro kommun har tydliga styrdokument och riktlinjer som förespråkar det motsatta. Denna motsägelse gör det intressant att i denna kontext skapa en förståelse för planeringsprocessen utifrån förtätning och grönstruktur samt undersöka implementeringen av kommunala styrdokuments gröna såväl som förtätningsvärden. Sammantaget syftar studien till att undersöka hur Örebro kommun förhåller sig till förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen. För att skapa en förståelse för planeringsprocessen, implementeringen samt Örebro kommuns förhållningssätt till förtätning och grönstruktur har en kvalitativ fallstudie valts som studiens forskningsstrategi med Örebro tätort som fall. Studiens empiriska material består av kommunala styrdokument: Strategi för arkitektur och byggande samt Grönstrategin, kombinerat med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från Stadsbyggnadskontoret i Örebro kommun. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes som metod för att analysera studiens empiriska material. För att på ett systematiskt sätt hantera den kvalitativa data utarbetades en teoretisk analysram som sedan kom att ligga till grund för studiens resultat- och analyskapitel. Med hjälp av den teoretiska analysramen synliggjordes en medvetenhet samt en generellt positiv syn på förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen, där möjligheten att kombinera en tät och grön stad i Örebro tätort ansågs vara god. Örebro kommuns syn på gröna värden har visats vara i en övergångsfas, från ett fokus på grönområden utifrån dess instrumentella värde till att snarare fokusera på dess egenvärde. Vidare kan en komplexitet i planeringsprocessen samt en paradox i kommunens förhållningssätt till relationen mellan förtätning och grönstruktur till viss del konstateras.

Ämnet för detta arbete grundas i att det finns ett upplevt kunskapsgap mellan medborgare och planerare. Gapet grundas i att medborgare under 80- och 90-talet kände sig exkluderade från planeringsprocessen och att de uppfattade planerare som experter som inte ville behandla eller inkludera deras tankar och åsikter i planeringen. Detta masterarbete tar utgångspunkt i den kommunikativa planeringsteorin som beskriver vikten av ett medborgerligt deltagande i planeringsprocessen och att planeringen av samhället ska ske med hjälp av både medborgare och yrkesverksamma planerare. Trots att den kommunikativa planeringsteorin idag har en stor inverkan på den svenska planeringen existerar gapet fortfarande i form av att planeringsmaterial generellt, och detaljplaner specifikt, presenterar planförslag med hjälp av ett fackmässigt språk som lekmän ofta inte bemästrar. Till följd av ovan presenterade aspekter grundas detta arbete i att studera hur den lagstadgade och bindande detaljplanen kan ställas mot den allt mer framväxande 3D-modellen i fråga om hur de redovisar ett planeringsförslags konsekvenser för medborgare. Syftet för det aktuella arbetet är därmed att jämföra en detaljplan med en tredimensionell modell över samma område utifrån olika aspekter. Studien som ligger till grund för forskningsunderlaget till det aktuella arbetet har genomförts genom en kombination av frågeformulär och intervjuer där deltagarna i studien har fått studera samma planförslag utifrån en av de två presentationsmetoderna. Resultatet från den aktuella studien visar på att de två studerade presentationsmetoderna redovisar olika aspekter och att de därmed i sig själva inte kan ses som heltäckande i kommunikationen med medborgare. På grund av studiens omfattning har resultatet av studien skapar svårigheter med generalisera studiens resultat och för att kunna diskutera om studien kan ses som representativ krävs antingen en mer omfattande studie eller flera liknande studier som analyserar samma presentationsmetoder men för andra projekt.

Studien syftar till att undersöka brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen, för att skapa ett tryggare samhälle. Huvudfokus har varit att utföra en jämförande studie av stadsdelarna Vallastaden och Skäggetorp i Linköping. Uppsatsen syftar till att undersöka hur dessa skiljer sig åt utifrån de teoretiska utgångspunkter studien behandlar gällande brottsförebyggande planering. De teoretiska utgångspunkter som behandlas i studien är valda utifrån dess lämplighet för uppsatsens syfte, därmed läggs fokus på teorier och begrepp som behandlar brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen i relation till trygghet. Bland annat används CPTED, Defensible space och Broken Windows, där inflytelserika författare är Oscar Newman, C. Ray Jeffrey, James Q. Wilsson, och George L. Kelling. Ytterligare teoretiska utgångspunkter som studien behandlar är trottoarer/gators upplevda trygghet, kameraövervakning, kvinnors upplevda trygghet och brottsförebyggande planering, där Jane Jacobs, Boverket, Carina Listerborn och BRÅ bland annat är ledande författare. För att undersöka studiens syfte har tidigare teoretiska utgångspunkter använts och även utförda observationer i respektive stadsdelar. För att vidare erhålla ytterligare empiri har en intervju med en kommunpolis i Linköping ägt rum. Detta för att få en ökad förståelse för hur polisen arbetar kring brottsförebyggande åtgärder och hur de samarbetar med andra aktörer för att skapa en minskad brottslighet och ökad trygghet i samhället. Studiens empiriska material bestående av observationer och intervju har sammanställts och därefter har en analys genomförts för att få svar på syfte och frågeställningar som studien behandlar. Resultatet av studien visar att den upplevda tryggheten påverkas av städers fysiska form, och att detta i sin tur har betydelse för brottsligheten i samhället. En god placering och utformning av bland annat byggnader, parker, centrumfunktioner och gång- och cykelvägar är en förutsättning för att en informell övervakning överhuvudtaget ska kunna ske. Detta bidrar i sin tur till ett konstant rörelseflöde av människor, vilket kan minska brottslighet. Det framkommer även att det inte är en enkel uppgift där endast en ensam aktör bär ansvaret, utan det krävs att ett flertal aktörer samverkar för att öka tryggheten och minska brottsligheten.

Platsmarknadsföring är en strategi som fått allt större plats i kommuners arbete. Uppsatsen syftar till att undersöka platsmarknadsföring som planeringsstrategi och förstå vad platsmarknadsföring bidrar till. Det ska öka förståelsen för vilken påverkan strategin har på dagens stadsbyggnadsideal och på platser som genomgår en förändring. Ambitionen med arbetet är att belysa platsmarknadsföring och stadsbyggnadsideal, för att visa att de har en koppling som bör uppmärksammas mer i planeringen. Genom att använda fallstudie som forskningsstrategin och hermeneutik som metodologisk utgångspunkt har empirin analyserats kvalitativt. Empirin har samlats in genom dokumentinsamling, observation och intervju. Det teoretiska ramverket  bestående av platsmarknadsföring och generisk morfologisk struktur har varit vägledande under arbetets gång.  Resultaten visar att Malmö stad använder sig av platsmarknadsföring och dagens stadsbyggnadsideal, men det finns tendenser som visar att kommunen vill utforska nya stadsbyggnadsideal inom planeringen. Diskussionen visar att användandet av stadsbyggnadsideal inte är helt oproblematiskt. Stadens form och dess arkitektur påverkar vem som bor där eftersom stadsbyggnadsformer attraherar olika typer av invånare. Våra resultat visar att platsmarknadsföring och stadsbyggnadsideal är sammankopplade för att de eftersträvar det ideala samhället vilket bidragit till att frågan “Är planering marknadsföring?” uppstått. I slutsatsen frågar vi oss om svensk planering är på väg mot ett nytt stadsbyggnadsideal. Det finns tendenser på en ny fas av marknadsföring där invånarna och platsens nuvarande form får mer uppmärksamhet. Vi kan därför fastslå att planering är marknadsföring.