Syftet med denna studie var att undersöka hur barns samspel kommer till uttryck på en förskoleavdelning för barn mellan ett och tre år för att få ökad förståelse för hur pedagoger kan skapa goda förutsättningar för barns sociala gemenskap. I studien användes en kvalitativ metod i form av två olika observationsmetoder, som är fältanteckningar och videoobservation. Observationerna genomfördes på en förskola, där jag deltog som en känd icke deltagande observatör. För att kunna analysera materialet och diskutera resultatet användes Daniel Sterns teori om känsla av självets utveckling. Stern förklarar att känsla av själv utvecklas i samspel och kommunikation med andra. Det subjektiva självet och det verbala självet var de relaterande domänerna som var huvudfokus i studien, eftersom dessa känslor av själv berör barn i åldrarna ett till tre år.Resultaten visar att i ett bekräftat samspel utbyter barnen sina tidigare erfarenheter med varandra och de får en känsla av samhörighet. Barnet får förståelse för att andra barn också har ett inre liv med vilja, känslor och avsikter. Denna förståelse gör att barnet delar sina upplevelser med andra genom leken och får förståelsen för sig själv och omgivningen.Resultatet i undersökningen visar ytterligare att barnens nyfikenhet och intresse för varandra samt den gemensamma aktiviteten lockar dem till samspel i de olika samspelssekvenserna. Barnen använde både verbal och icke-verbal kommunikation för att uttrycka sig på såsom blickar, ansiktsuttryck och kroppsspråk i form av miner, ljud, skratt och gester.Det förekom olika känslor i samspelssekvenserna såsom glädje, missnöje och ilska. Barnen uttryckte glädje med hjälp av kroppen, framförallt när de imiterade varandra. Glädjen syntes tydligt i deras ansikten. När det uppstod konflikter mellan barnen kring leksaker eller när de inte kom överens med varandra i leken och inte fick sin vilja i genom uttryckte de ilska och irritation. Barnen blev arga och ledsna och uttryckte sina känslor med ord och med hjälp av kroppsspråket.

Examensarbetet grundar sig i perspektiv hämtade från både idrottsvetenskapen och forskningsområdet socialt arbete. Utgångspunkt för undersökningen är en utvald parasportförening i Malmö. Centrala frågeställningar i studien är kopplade till föreningens påverkan på medlemmarna och sociala aspekter som gemenskap och integration. Frågeställningar har även riktats mot föreningens organiseringsform. För att svara på syfte och frågeställningar har semistrukturerade intervjuer med både personal och aktiva medlemmar genomförts. Undersökningens resultat visar tydligt att socialt umgänge och gemenskap är centralt för föreningsmedlemmarna. Utbildad och kompetent personal och idrottsledare ses som en förutsättning för medlemmarnas personliga utveckling. Åsikter om parasportens organisering skiljer sig åt och det framgår tydligt att elitidrottare har en positivare inställning till idrottslig integrering jämfört med motionsidrottare. Avslutningsvis framkommer det klart att tillgängligheten i samhället bör öka för att målgruppen på ett bättre sätt ska kunna nyttja de positiva effekter idrott kan medföra. / The thesis is based on perspectives from both sport science and the research field social work. The starting point for the survey is a chosen parasport club in Malmö. The questions at issue in the study is related to the club ́s impact on the members, social aspects, and the club ́s organizational form. In order to respond to the purpose of the thesis and the questions at issue, semi structured interviews with both staff and active members, have been conducted. The results of the study clearly show that social relations and fellowship are central to the members of the club. Educated and competent staff and sport leaders are seen as a prerequisite for members ́ personal development. Opinions about the organization of parasport differs and it is clear that athletes, compared to exercisers, have a more positive attitude towards sporting integration. In conclusion, accessibility in society should increase in order for the target group to better utilize the positive effects sport can induce.

Vi har studerat samspelet i gruppbostaden för att se hur samspelet gestaltar sig. I huvudsak har vi studerat samspelet i gemensamhetsutrymmet mellan de boende och personal. Gemensamhetsutrymmet är en mötesplats för gemenskap men mötet kan också uppfattas som påtvingat. De personer som bor tillsammans i gruppbostaden har inte valt att bo gemensamt utan de bor i en gruppbostad på grund av att de har en lindrig utvecklingstörning och är i behov av stöd av perso-nal. Vi har funnit att samspelet styrs på makronivå utifrån den rådande handikapp-politiken och organisationens tankar. I det enskilda mötet på mikronivå styrs sam-spelet av personalen och till en del av de boende. Gemensamhetsutrymmet har en stor betydelse för de flesta av de boende där de kan skapa gemenskap med var-andra och med personalen. Men samspelet i gemensamhetsutrymmet styrs av reg-ler, strukturering av t.ex. måltidssituationen och aktiviteter. Valfriheten att använ-da gemensamhetsutrymmet för de boende begränsas av regler och strukturer. Därmed begränsas de boende i gemenskapen med varandra. / A common room - Encounter for good or bad

Syftet med studien är att bidra med kunskap om faktorer som bidrar till att personer som tidigare har mött hinder inom det reguljära skolsystemet lyckas bättre med studierna på folkhögskolans allmänna kurs. Studien har en kvalitativ ansats med deltagare på allmän kurs på folkhögskola som informanter. Studien omfattar totalt 10 stycken respondenter. Som insamlingsinstrument användes semi­strukturerade intervjuer och skriftligt frågeformulär. Resultatet gick att dela upp i fem olika faktorer som främjar studierna, inom två övergripande teman: ”Främjande faktorer i folkhögskolans miljö”, och ”Främjande faktorer i folkhögskolans undervisning”. Ett tredje tema innefattande ”Faktorer med negativ inverkan på studier” omfattar såväl tidigare studier som studier på folkhögskola. Det framkom av studien att folkhögskolans sociala sammanhang samt förekomsten av pedagogiska strategier med erkännande mekanismer i bemötandet av deltagarna har en avgörande betydelse för deltagarnas framgång i studierna på folkhögskolan.

Bakgrund:Pedagogers ledarskap är viktigt i arbetet med att barn ska känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen och i barns identitetsskapande. Barnen ska under sin förskolevistelse ges möjlighet till att känna trygghet, utvecklas och samspela tillsammans med andra vilket är något som både Läroplan för förskolan (Lpfö18, 2018) och Skollagen (SFS 2010:800) lyfter. Styrdokumenten tar tydligt upp vad och varför men har en otydlighet i hur, vilket gör att pedagogerna får ett stort ansvar i denna process. Barnens perspektiv är en central del i förskolans verksamhet och ska också tas i beaktning i denna process. Arbetet med barns inkludering blir på så sätt viktigt och behöver göras i samråd med både vuxna och barn.  Syfte:Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare talar om sina strategier för att få alla barn att känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen på förskolan. Syftet är också att undersöka hur barns perspektiv tas i beaktning i arbetet för att främja den sociala gemenskapen. Metod:I denna studie har kvalitativa intervjuer tillämpats. Då studien undersöker förskollärares enskilda åsikter och tankar har semistrukturerade intervjuer använts som metod. Det möjliggör att ställa följdfrågor som kan bidra till mer utförliga svar från informanterna. Sju förskollärare på sju olika förskolor har intervjuats i studien. En tematisk analys har använts vid analyserandet av de insamlade intervjumaterialet.  Resultat:Resultatet visar att förskollärarna anser att olika arbetssätt och metoder samt förhållningssätt är gynnande för barns inkludering i den sociala gemenskapen. De arbetssätt och metoder som blivit synliga i resultatet är att arbeta med mindre barngrupper, språk, gruppstärkande aktiviteter och material samt samlingar. Det har också visat sig att miljön på förskolan och ett väl fungerade arbetslag kan ses som betydelsefullt i arbetet för att främja sociala relationer. Det har framkommit att förskollärarna framhåller sitt förhållningssätt som bidragande till inkludering i barngruppen genom att de är passivt och aktivt närvarande, uppmärksamma och agerar som förebilder. Av resultatet framgår det att det inte är helt självklart att ha ett metodiskt arbete för att undersöka barns perspektiv kring sin inkludering i den sociala gemenskapen. Däremot har barnperspektivet en central roll genom hela resultatet.

Studien bidrar med kunskap om hur svåra kriser som krig kan aktivera och göra bruk av det förflutna. Undersökningen fokuseras på en pågående produktion av en utställning Korsvägar, som görs på Armémuseum och baseras på ett samarbete mellan statliga museer i Sverige och Ukraina. De teman som utställningen ska beröra har en stor relevans för Sveriges, Ukrainas, men även Rysslands nationella identitet. Därför undersöks i studien varför och på vilket sätt den gemensamma svensk-ukrainska historien görs påmind under det pågående Ukrainakriget och vilken roll det svenska museet får i den nya verkligheten. Studiens hypotes är att denna utställning aktiverar det förflutna i en kulturarvsform som ger en relevant samtidsprodukt präglad av det pågående kriget. Resultatet som kommer att visas i utställningen är en officiell bild av en djupgående svensk-ukrainsk gemenskap förankrad i en gemensam historia. Statliga kulturhistoriska institutioner från båda länder försöker att genom urval i det förflutna och sina samlingar skapa och representera gemensamma minnen för att kunna bruka detta ”arv” som en politisk resurs. Studiens resultat visar därför att utställningen Korsvägar spelar en mycket bredare roll än bara som en gemensam mellaninstitutionell skapelse. Studiens resultat diskuteras i relation till fältet kritiska kulturarvsstudier.

This study is a hermeneutical analysis with the aim to theoretically and theologically understand what is preached about the church to youth today and how youth is motivated to join the church. The study contains three case studies from Hönökonferensen and through Taylor, Camnerin and the Theological Framework of the Uniting Church in Sweden a few understandings of the church emerge: the church is a warm, welcoming and transforming community, it can prevent individualism, heal, and make believers, but it can also be filled with demands. The study discusses authenticity as an important concept along with different understandings about community.

Rapporten omfattar en utredning av intresset för den nya boendeformen generationsboende, som är ett flerbostadshus anpassat för att alla generationer ska kunna bo och trivas. Bostadsbrist råder på många platser i Sverige. Befolkningen åldras och behöver tillgänglighetsanpassade alternativ till att bo kvar i sitt gamla boende eller flytta in på ett boende med bara andra äldre. Unga behöver hjälp ut på bostadsmarknaden och småbarnsfamiljer behöver ett boendealternativ som kan spara dem tid. Syftet är att utreda hur ett generationsboende på bästa sätt bör utformas och målet är att ta fram ett förslag baserat på den data som samlats in. Data samlades in genom informationssökning, enkäter, djupintervjuer och studiebesök. Resultatet visade att den önskade gemenskapen med grannarna låg på 5,37 på en tiogradig skala och att det var viktigt att lägenheterna var klimateffektiva och kvadratoptimerat utformade med bra ljusinsläpp. Gemensamma utrymmen väckte stort intresse hos respondenterna men vilka typer av utrymmen som föredrogs varierade beroende på ålder. Slutligen ritades ett förslag på ett generationsboende upp baserat på resultaten. Slutsatsen är att ett generationsboende är en god idé då det fick bra respons.

Sammanfattning: Samlingar har under flera decennier varit en tradition i svenska förskoleverksamheter. Föreliggande studie fokuserar på förskolepedagogers beskrivning av samlingens funktion och bidrag i förskolan. Denna studie vilar på det sociokulturella perspektivet som teoriram och semistrukturerade intervjuer som metod. Målsättningen med undersökningen är att uppnå ökad kunskap om barns lärande och utveckling, genom samlingen ur förskolepedagogernas perspektiv.Studiens resultat visar att samlingar bidrar till flertalet moment som skapar gemenskap och samhörighet i barngruppen. Genom att bygga relationer och lära känna varandra skapas en trygg, meningsfull lärandemiljö. Miljön leder i sin tur till ett lärande, vilket skapar möjligheter för barn att utforska. I resultatet beskrivs samlingar som en strategi för att bevara en god och trygg miljö i förskolan. I en god och trygg miljö sker även utbyte av kunskap och dialog.

Många seniorer i Sverige är socialt isolerade, och forskning har indikerat att de insatser som ges inte når rätt målgrupp i tillräckligt hög grad. Utifrån detta syftar denna studie till att undersöka vad som motiverar seniorer att ta del av individanpassade insatser för samvaro och aktivitet, vad som möjliggör och hindrar detta deltagande, samt vilken påverkan kontakten med insatsen har för detta. Detta för att framtida insatser inom socialt arbete med äldre ska kunna utformas utifrån kunskap och evidens.  Detta har undersökts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med seniorer som tagit del av insatser eller aktiviteter inom ramen för ett individanpassat projekt. Studien har haft en hermeneutisk utgångspunkt. Materialet har analyserats genom en tolkande innehållsanalys med hjälp av teorin om det sociala sammanbrottssyndromet, social rekonstruktion och begreppet empowerment.  De faktorer som påverkade intervjupersonernas deltagande var i första hand en personlig inbjudan och undanröjande av hinder från seniorkoordinatorn. Det i sin tur möjliggjorde för dem att göra något nytt och genomföra sina idéer. Många hade även en önskan om att bli del av en gemenskap, trots att alla inte såg sig som ensamma. Att få kunskap om aktiviteterna som erbjöds samt hjälp att ta sig dit möjliggjorde för seniorerna att delta. Dock hindrades de av projektets relativt oklara ramar, där det var svårt för seniorerna att förstå vad som fanns tillgängligt och i vilken mån de kan räkna med kontinuitet i aktiviteten och samvaron.  Som slutsats ser vi att det krävs nya metoder för att nå seniorer med insatser för samvaro och aktivitet och att det är centralt att de professionella arbetar med personlig inbjudan och individanpassning.