Uppsatsens syfte är att analysera hur nedskalning av en global vision till en lokal kontext tar sig uttryck i Oslo kommuns klimatstrategi. Valet av Oslo kommuns klimatstrategi som studieobjekt baserades på Oslos samarbete med UN-Habitat samt utnämnandet av Oslo till Europas miljöhuvudstad 2019 och Norges petroleumverksamhet. Dokumentet Klimastrategi mot Oslo 2030 (2020) har analyserats utifrån begreppen Urbanitet och Hållbar övergång samt innebörden med nedskalning av klimatpolitiken och tre förmedlingsmetoder. Uppsatsen förankras i den tidigare forskningen som behandlar Köpenhamn och Stockholm. För att besvara frågeställningarna; vilka åtgärder presenteras som viktigast för att bli en nollutsläppsstad 2030? Hur beskrivs kopplingarna mellan den lokala klimatstrategin och den globala måluppfyllelsen? Vad finns det för kritiska punkter med strategins åtgärder och lösningar? används en kvalitativ analysmetod där empirin och den vetenskapliga förankringen får lika mycket utrymme. Utifrån den avslutande diskussionen framkommer det i slutsatserna att den största åtgärden i klimatstrategin är CCS-anläggningen på Klemetsrud. Även en fossilfri omställning av transportsektorn samt en minskad energianvändning är av vikt för att Oslo ska lyckas bli en nollutsläppsstad till 2030. Det belyses att den lokala utsläppsredovisningen påverkar den globala måluppfyllelsen. De kritiska punkterna i klimatstrategin som identifierats är; oklarhet gällande biobränslets framtida roll, den diffusa målformuleringen i Indirekta utsläpp samt problematiken med att ta efter åtgärder och lösningar från strategin för andra internationella städer. / The purpose of the thesis is to analyze how downscaling of a global climate vision to a local context is expressed in Oslo Muncipality’s climate strategy. The choice of Oslo municipality's climate strategy as a study object was based on Oslo's collaboration with UN-Habitat, the nomination of Oslo as Europe's environmental capital in 2019 and Norway's petroleum operations. The document Klimastrategi mot Oslo 2030 (2020) has been analyzed on the basis of the concepts of Urbanity and Sustainable Transition, as well as the meaning of downsizing climate policy and three communication methods. The thesis is anchored in the previous research that treats Copenhagen and Stockholm. To answer the questions; which measures are presented as most important to become a zero-emission city in 2030? How are the links between the local climate strategy and global goal fulfillment described? What are the critical points of the strategy's measures and solutions? a qualitative analysis method is used where the empirical data and the scientific foundation are given equal space. Based on the concluding discussion, it appears from the conclusions that the largest measure in the climate strategy is the CCS facility at Klemetsrud. A fossil-free restructuring of the transport sector and a reduction in energy use are also important for Oslo to succeed in becoming a zero-emission city by 2030. It is highlighted that local emission accounting affects global target fulfillment. The critical points in the climate strategy that have been identified are; uncertainty regarding the future role of biofuels, the diffuse goal formulation in Indirect Emissions and the problem of following measures and solutions from the strategy for other international cities.

Att det i lagstiftningen inte finns en tydlig definition av vad skälig levnadsnivå är, medför bland annat en risk att behov av stöd för äldre bedöms på olika grunder. Syftet med studien är att undersöka biståndsbedömningar kring äldre i olika kommuner i Mellansverige för att se om det finns likheter och skillnader. Studien synliggör vilka bedömningsgrunder biståndshandläggare har samt fångar eventuella samband mellan biståndsbedömning och olika faktorer, till exempel arbetslivserfarenhet och kommun. Detta undersöktes genom en enkätstudie och analyser gjordes sedan i dataprogrammet IBM SPSS Statistics. De teoretiska utgångspunkterna för studien var handlingsutrymme, organisatorisk struktur, behovstolkning och åldrande. En av studiens slutsatser är att arbetslivserfarenheten är en individuell faktor som kan tänkas påverka tolkningen av vad skälig levnadsnivå faktiskt innebär, och att handlingsutrymmet hos dem med längre arbetslivserfarenhet och mer professionell kompetens upplevs begränsat då de upplever sig styrda av kommunala riktlinjer. Vidare är en slutsats att det finns skillnader i hur ofta biståndshandläggare beviljade insatsen städ och att detta grundar sig i den rådande politiska diskursen inom kommunen kring äldres behov samt vilket arbetssätt som råder. Studien kan bidra med att utveckla det sociala arbetets praktik till en mer likvärdig biståndsbedömning för de äldre / The fact that there is no clear definition of what a reasonable standard of living is in the legislation entails, among other things, implicates a risk that the need for support for the elderly is assessed on different grounds. The purpose of the study is to examine aid assessments for the elderly in different municipalities in the middle part of Sweden to see if there are similarities and differences. The study presents the basis for assessment aid administrators have and captures possible connections between aid assessment and various factors, for example work experience and municipality. This was investigated by a survey study and analyzes were then made in the computer program IBM SPSS Statistics. The theoretical starting points for the study were room for action, organizational structure, interpretation of needs and aging. One of the study's conclusions is that work experience is an individual factor that can conceivably influence the interpretation of what a reasonable standard of living actually means, and that the room for action of those with longer work experience and more professional competence is felt to be limited when they feel governed by municipal guidelines. Furthermore, a conclusion is that there are differences in how often aid administrators grant the cleaning contribution and that this is based on the prevailing political discourse around the needs of the elderly within the municipality and the working method that prevails. The study can contribute to developing the practice of social work towards a more equal assistance assessment for the elderly

Information hanteras, lagras och används av alla typer av verksamheter i sambandmed digitaliseringens framfart. Information är en drivande resurs för verksamhetersom en viktig biståndsdel i affärsprocesser och därför finns ett behov att skydda den.Informationssäkerhet är inte bara en teknisk fråga utan påverkas av organisationskultur,anställdas säkerhetsmedvetenhet samt ledning och individ. Studien användersig av en abduktiv forskningsansats med en kvalitativ datainsamling. I studien intervjuadesnio anställda från olika kommunala förvaltningar för att undersöka hurarbetet med informationssäkerhet bedrivs. I analysen undersöker vi hur den nuvarandesituationen ställer sig mot teorier om hur ett effektivt säkerhetsarbete skabedrivas. I diskussionen belyser vi vikten av ledningens delaktighet i verksamhetensinformationssäkerhet och hur det påverkar det systematiska säkerhetsarbetet.Vi diskuterar även hur individens roll påverkar säkerhetsarbetets effektivitet. Studienvisar hur informationssäkerheten i kommunala förvaltningar inte ligger i fas medbehovet och pekar på vikten av individen samt ledningens ansvar i säkerhetsarbetet. / Information is handled, stored and used by all types of organisations in conjunctionwith the digitization. Information is an important business driver in the businessprocesses of most organisations therefore the protection of the information is crucial.Information security is not solely a technical question and therfore is affectedby the organisational culture, employees security awareness and the role of managementand individuals. The study uses a qualitative method for data collectionwith an abductive approach. In the study, we perform interviews with 9 differentemployees within different municipal administrations to examine how they workwith information security. In the analysis we investigate the correlation betweentheory and the existing situation. In the discussion we highlight the importance ofmanagement participation and the effects they have on information security, securityawareness and organisational culture. We also discuss the importance of theinvolvement of individuals in information security and how it affects its effectivness.The study shows the municiapals shortcomings within information security and theimportance of individuals and managements responsibility for an effective and secureorganisation.

On January 1, 2020, the Convention on the Rights of the Child became law in Sweden. Through both document analysis and interviews, this paper examines how the central principles of the Convention regarding the best interests of the child and the child's right to participation are reflected in the assessment process off LSS (the Act Concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments) services in several municipalities in Sweden. Guidelines from six municipalities and interviews with nine support administrators have been analyzed using thematic analysis. The results indicate that the guidelines contain references to the Convention, but they are too broadly written to offer support to administrators in their work. The guidelines more often urge compliance with the Convention rather than providing information on how to achieve it. Instead, colleagues are seen as the primary support for administrators. Additionally, administrators rely heavily on the parents of the children, who play a significant role in the investigative work. Administrators perceive that they have been working in line with the principles of the Convention for a long time and that its incorporation did not bring about changes in their work, as the best interests of the child and the child's participation were already inherent in LSS. However, there are still significant difficulties in assessing the best interests of the child, using the best interests as an approach, and involving children. Communication difficulties among children are the major limitation, along with the fact that the most common interventions for children also aim to meet the needs of the child's parents and siblings. / Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Genom både en dokumentstudie och en intervjustudie har denna uppsats undersökt hur barnkonventionens centrala principer om barnets bästa och barnets rätt till delaktighet framträder i några kommuners handläggning av LSS-insatser. Riktlinjer från sex kommuner och intervjuer med nio LSS-handläggare har analyseras med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar på att riktlinjerna innehåller skrivningar om barnkonventionen, men är för generellt skrivna för att erbjuda handläggarna stöd i deras arbete. Riktlinjerna framför i större utsträckning uppmaningar till att följa barnkonventionen än information om hur detta ska göras. Istället är det kollegor som är det största stödet för handläggarna. Därtill tar de mycket stöd av föräldrarna till barnen som spelar en stor roll för utredningsarbetet. Handläggarna upplever sig ha arbetat utifrån barnkonventionens principer en längre tid och att inkorporeringen inte medförde betydande förändringar i deras arbete. Detta utifrån att barnets bästa och barns delaktighet redan fanns inskrivet i LSS. Samtidigt finns det fortsatt stora svårigheter i att bedöma barnets bästa, använda barnets bästa som ett tillvägagångsätt samt att få barnen delaktiga. Här är kommunikationssvårigheter hos barnen den största begräsningen, tillsammans med det faktum att de vanligaste insatserna till barn även syftar till att tillgodose behov hos föräldrar och syskon till barnet.

Under flera decennier har barn fått stå tillbaka när städer har utvecklats utefter andra intressen. Barnkonventionen blev lag i Sverige år 2020 och efterföljdes av allmänna val år 2022. Därmed har det funnits anledning för många kommuner att revidera sina översiktsplaner och vid den revideringen arbeta med barns perspektiv och delaktighet. Frågan om barns perspektiv kan däremot urskiljas vara en utmaning för planerare på kommunerna. Denna studie har därför haft som syfte att undersöka hur kommuner kan arbeta med barns perspektiv i översiktlig planering för att skapa legitimitet för processen. Detta har gjorts genom att undersöka hur tre olika stora kommuner har gått till väga efter sina förutsättningar.  I studien har kommunernas dialograpporter och översiktsplaner studerats samt kompletteras med intervjuer av tjänstepersoner med inblick i processerna. Kommunernas arbete har därefter analyserats utifrån delaktighetsmodeller, olika synsätt på barn, planeringsteorier och en legitimitetsmodell.  Studien har visat att det råder stor skillnad i förutsättningarna för att hantera frågan i de tre undersökta kommunerna. Möjligheterna har varit störst i Göteborg, som märkbart också har haft en längre erfarenhet av att arbeta med frågan. I Lund har förutsättningarna varit något sämre och i Lysekil, som är den minsta av de tre kommunerna, har det funnits andra utmaningar som inte återfunnits i Göteborg och Lund. I Lysekil genomfördes ett arbete med barnkartor i GIS medan i Lund och Göteborg arbetades det främst med workshopar och dialoger för att få tillgång till barnens synpunkter. Slutsatser som kan dras från studien är att de planerande förvaltningarna på de studerade kommunerna har saknat rätt kompetenser för att arbeta med barn vilket har gjort stöttning utifrån vital. Rätt kompetens har antingen kunnat hittas inom andra förvaltningar eller inom andra pedagogiska institutioner inom kommunen. Samtidigt har det visat sig att det varit av stor vikt för att barns synpunkter skulle få genomslag i översiktsplanen, att personer på planavdelningarna varit direkt delaktiga i dialogerna med barn. När arbetet varit transparent, effektivt med återkoppling och översiktsplanen färgats av barns synpunkter har det inneburit en ökad nivå av delaktighet och legitimitet för de delaktiga barnen. Studien visar även att det finns ett syfte att åtminstone försöka driva processer med barns perspektiv då det kan bidra till högre ambitioner och mer kunskap oavsett utfall. / For several decades, children have had to stand back when cities have developed according to the interests of other stakeholders. The Convention on the Rights of the Child became law in Sweden in 2020 and was followed by a general election in 2022, which means that municipalities have had reason to revise their comprehensive plans and include children's perspectives when doing so. Children's participation has however been shown to be something that urban planners find challenging. The objective of this study is to examine the manner in which municipalities can engage with children's perspectives in the context of comprehensive planning and create a legitimate process. To this end, the study will analyse how three municipalities of varying sizes have worked with children's perspectives within their comprehensive plan according to their different conditions. In the study a series of documents, concerning the work of municipalities with children’s perspectives within their comprehensive plan were examined and interviews with officials having insight into the processes were conducted. The work of municipalities has then been analysed based on models of participation, different approaches to children, planning theories and a model of legitimacy. The study indicates a discrepancy in the conditions and knowledge of working with children's perspectives within the comprehensive plan across the three municipalities. The opportunities have been greatest in Gothenburg, which has notably had more experience of working with the issue. In Lund, the conditions have been somewhat poorer. In Lysekil, which is the smallest of the three municipalities, there have been other challenges that were not found in Gothenburg and Lund. Lund and Gothenburg worked with children's perspective through dialogues and workshops, while Lysekil carried out the work by utilising the method children´s maps in GIS.  The findings of the study indicate that municipal planning departments often lack the requisite competence to work with children's perspectives. It can therefore be beneficial to seek support from other municipal departments with the necessary competence to pursue the work. However, the study also demonstrates involving planners in work with children's perspective, as essential to ensure that the children's opinions are taken into account in the plan. It is also shown to be of significance to reconnect with the participating children at a later stage, to elucidate which of their opinions were incorporated and which were not, as well as to provide an explanation for the rationale behind the decision-making process. The study also reveals that children's comprehension of the process and the rationale behind their inclusion is crucial. Furthermore, the study highlights the significance of establishing appropriate boundaries while maintaining a flexible approach. All these aspects are shown to be of utter importance in the work with children’s perspectives, in order to ensure legitimacy in the process and enhance the level of participation. The study also shows that there is a purpose to at least try to run processes with a children's perspective as it can contribute to higher ambitions and more knowledge regardless of the outcome.

Bilen har en etablerad roll i vårt samhälle och är ständigt central i samhällsplaneringsdebatten. Förutom biltrafikens koppling till ökade koldioxidutsläpp har bilens utbredning skapat utmaningar för att planera yteffektivt i städerna där allt fler bostäder byggs och i samband med detta även fler parkeringar. Det är kommunen som ansvarar för att det ska finnas skäligt med parkering i samband med bostadsbyggande och de skapar parkeringsnormer/policys för att reglera detta. Över tid har många kommuner gått från att ställa krav på ett minimum av parkeringsplatser till att istället arbeta med flexibla parkeringstal, vilka tillåter byggaktören att bygga färre parkeringar än vad normen säger om andra åtgärder för mobilitet implementeras. I denna process har bilpoolen kommit att bli en växande mobilitetsåtgärd som många kommuner erbjuder byggaktörerna att arbeta med för att sänka parkeringstalet. Det har däremot visat sig vara utmanande för kommunerna att få detta att fungera över tid. Det är kommunens uppdrag att ställa krav på parkeringstal och att godkänna eventuella minskningar av dessa om byggaktören väljer att arbeta med mobilitetsåtgärder - men kommunen ansvarar inte för förvaltningen av de tjänster som utlovas som mobilitetsåtgärd vid en avtalad parkeringstalsminskning. Det finns således inga garantier för att åtgärden över tid motsvarar förväntningarna och risken finns att bilpoolen läggs ned samtidigt som ett fåtal parkeringar har byggts. Detta arbete tar avstamp i frågan om vilka hinder och utmaningar kommuner som arbetar med bilpool som mobilitetsåtgärd vid nybyggnation av bostäder står inför i samarbetet med andra aktörer. Undersökningen tar hjälp av Actor-Network Theory för att kartlägga vilka aktörer och samarbeten som är centrala och vilka typer av interaktioner som skapar störst utmaningar i arbetet. Empirin är insamlad både kvantitativt genom enkätundersökningar där kommunerna fått redogöra för sina strategier, och kvalitativt genom djupintervjuer med utvalda kommuner där de har berättat om hur de upplever arbetsprocessen i sin helhet. Många kommuner befinner sig i en utforskande fas när det gäller att implementera och fastställa strategier i arbetet med bilpool som mobilitetsåtgärd, vilket leder till en variation av tillvägagångssätt och beräkningsmetoder. Implementeringen av bilpooler stöter på flera praktiska hinder, såsom otydligheter i regelverk och bristande samarbete mellan aktörer. Men det framgår i arbetet att det främst är de strukturella utmaningarna som måste adresseras för att underlätta implementeringen av bilpooler som en del av arbetet med flexibla parkeringstal. / The car holds an established role in our society and remains central in urban planning discussions. Besides the correlation between car traffic and escalating carbon dioxide emissions, the expansion of car use has presented challenges in efficiently planning urban spaces, particularly as more residences are constructed, resulting in an increase in parking facilities. It falls upon municipalities to ensure adequate parking provisions in conjunction with residential development, and they establish parking norms/policies to govern this. Over time, many municipalities have shifted from imposing minimum parking requirements to instead adopting flexible parking standards, enabling developers to construct fewer parking spaces than the norm dictates if alternative mobility measures are implemented. In this process, carpooling has emerged as a growing mobility solution that many municipalities offer developers as a means to reduce parking requirements. However, sustaining this approach over time poses a challenge. It is the municipality's responsibility to stipulate parking requirements and sanction any reductions if developers opt to integrate mobility measures. However, the municipality is not accountable for administering the services promised as mobility measures in a negotiated parking reduction. Consequently, there are no guarantees that the measure will meet expectations over time, and there exists a risk of discontinuing the carpool while only a few parking spaces have been developed. This study is rooted in the inquiry into the obstacles and challenges municipalities encounter when incorporating carpooling as a mobility measure in new housing construction in collaboration with other stakeholders. Employing Actor-Network Theory, the study maps out central actors and collaborations, as well as the types of interactions posing the greatest challenges in this endeavor. Empirical data is collected both quantitatively through surveys, wherein municipalities outline their strategies, and qualitatively through in-depth interviews with select municipalities, elucidating their experiences throughout the process. Many municipalities are in an exploratory phase concerning the implementation and establishment of strategies in integrating carpooling as a mobility measure, resulting in a divergence of approaches and calculation methods. The implementation of carpooling encounters several practical barriers, such as regulatory ambiguities and a lack of collaboration among stakeholders. However, it is apparent from the study that primarily addressing structural challenges is necessary to facilitate the integration of carpooling as part of the framework for flexible parking standards.

This thesis addresses the local reception and use in Sweden of the major international large scale assessments (ILSAs) of student performance: Programme for International Student Assessment (PISA), Trends in International Mathematics and Science Study (TIMSS), Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) and International Civic and Citizenship Education Study (ICCS). The aim is to describe and analyze how Swedish teachers, principals and school directors interpret and possibly use ILSAs in their professional practice. ILSA is treated here as a new idea or a new social technology defining what constitutes good (or bad) education. The theoretical framework combines a top-down perspective provided by Rogers’ (2003) Diffusion of Innovation theory, and a complementary, more critical Policy Enactment approach (Ball et al. 2012), stressing the import-ance of context and local actors’ perspectives. Empirically, the thesis is based on 40 semi-structured interviews carried out in the 2011-2012 school year with teachers, principals and municipal school directors in five municipalities and 12 compulsory schools, selected to cover diverse municipalities, schools, and respondents. The respondents perceive ILSAs as valid evaluations of the Swedish school system. Most think it is important to compare results of different nations, although ILSA is not expected to cover the whole curriculum. Most interviewees are aware that Swedish ILSA results have been declining for years and perceive an urgent need to reverse this trend. However, few of the directors, principals or teachers believe that Swedish schools are in a deep crisis, as described in Swedish media. The participants frequently regard schools as primary determinants of ILSA results, and few blame family, socio-economic, cultural and contextual factors for the Swedish decline in ILSA rankings. There are significant differences between the three occupational groups in their reception and use of ILSA. Municipal school directors who are very well-informed emphasize the influence of ILSA on their local development efforts. Principals and teachers say that ILSAs have had modest direct effects on their work, but they argue that poor Swedish results in international assessments have had indirect effects, for instance by prompting the introduction of a new national curriculum. / <p>Contains an English summary.</p>

Swedish local governments participate in different forms of intermunicipal cooperation in particular policy fields to achieve benefits of scale. This is often thought to improve efficiency and/or facilitate recruitment of experts and other competent personnel, aspects which are considered deficient in many municipalities as a consequence of demographical changes. Intermunicipal cooperation has become a widely used measure to face these challenges.However, there is little empirical evidence supporting that benefits of scale are realized – and the many forms of cooperation municipalities participate in is considered to affect local governments’ democratic anchorage negatively due to the principal-agent problem that arises. In this essay the effects of intermunicipal cooperation have been studied in an explorative way, with both quantitative and qualitative methods. Firstly, the effects on efficiency and need of additional personnel are examined with descriptive statistics from local government environmental inspection (food safety). Secondly, interviews have been conducted with local politicians and local government head officials exploring how the democratic deficit arising from intermunicipal cooperation is perceived from a transaction cost perspective. The interviewees represent a total of four municipalities (medium or small sized), two of which engage in a joint committee in local government environmental authority (which includes food control), the other two engage in a joint administration in the same policy field.The findings from the descriptive statistical analysis does not give solid evidence of improved efficiency or improved organizational competencies. However, the interviewees percieve these aspects as improved by intermunicipal cooperation. The findings from the qualitative approach is that the democratic deficit is perceived as problematic by the local politicians, but that several circumstances influence how problematic it really is. If the municipality needs cooperation to function, and the cooperation delivers satisfactory service, the principal-agent problem is more likely to be tolerated by the principal i.e. the citizens. Other factors seem to matter as well, factors such as: which policy field the cooperation is conducted, if the service is kept in the municipality’s vicinity, and if there is trust between the cooperating municipalities.

Det pågår en diskussion i branschen om huruvida upphandlingsplikt för kommunala anläggningar som regleras i exploateringsavtal föreligger. Plan och bygglagen möjliggör för kommuner att antingen ålägga exploatören ”att vidta” eller ”finansiera” de kommunala anläggningarna, dock utan att förtydliga förenligheten med upphandlingslagstiftningen. Studien når slutsatsen att kommunala anläggningar som regleras i exploateringsavtal är upphandlingspliktiga. De fyra kriterier som konstituerar ett kontrakt i LOU:s mening: skriftlighet, ekonomiska villkor, upphandlande myndighet och utförande av byggentreprenad, är alla uppfyllda. Att tillämpa LOU kan i sig inbegripa en samling problem. Kommunen och exploatören, som avser bebygga kvartersmarken i planområdet, har ett avtalsförhållande genom exploateringsavtalet som kan reglera finansiella åtaganden för exploatören. Detta kan i sin tur ge exploatören ett teoretiskt incitament att lämna lågt anbud i upphandlingen; exploatören ska genom exploateringsavtalet ändå stå för kostnaderna. Exploatören är också verksam inom avtalsområdet av den orsaken att exploatören redan äger marken. Utredningar kan ske löpande som en förberedelse inför exploateringen av marken. I lagen om offentlig upphandling regleras om en anbudssökande deltagit i förberedelserna, så kallat konsultjäv, som möjligen kan aktualiseras. Studien visar att de kommuner som medverkar i en enkätundersökning inte har ett enhetligt arbetssätt. Minst 28 procent av de totalt 120 kommunerna som deltar i enkätundersökningen, sedan 2015-01-01 har låtit exploatören utföra kommunala anläggningar i minst ett exploateringsavtal. Det framkommer i samband med en intervjuundersökning att en av tre intervjuade kommuner använder sig av ”frivillig” tillämpning av LOU, utan hänsyn till uppfattningen att upphandlingslagstiftningen inte behöver tillämpas. Att LOU tillämpas, uppfyller istället syftet med att säkerställa bland annat vägar och gators kvalitet. De exploatörer som deltar i studien anger flera fördelar med att sköta utbyggnaden av allmän plats samordnat med utbyggnaden av kvartersmarken. Studiens enkät- och intervjuundersökning med kommuner vittnar om motsatsen, att exploatören som ålagts att finansiera kommunala anläggningar i exploateringsavtalet sällan inkommer med anbud i upphandlingen. De kommuner som deltar i studien upplever inte att konsultjäv eller regleringen av de finansiella frågorna redan i exploateringsavtalet, som föregår upphandlingen, vållar praktiska problem. De konstaterar förvisso att de fortfarande kan vara teoretiska problem. Studien visar vidare att det finns en skillnad i synsätt kring LOU beroende av yrkeskategori. Juristerna bedöms vara mer teoretiska i sitt synsätt och menar i huvudsak att LOU bör tillämpas. Exploateringsingenjörerna förefaller däremot vara mer praktiska i sitt synsätt, och vill låta exploatörerna bygga ut de kommunala anläggningarna som efter färdigställandet lämnas över till kommunen. / There is an ongoing discussion within the industry whether public procurement should be applied or not regarding municipality facilities that are regulated in development agreements. The law render for the municipality to either enjoin the developer “to institute” or “to finance”, however it is without clarification regarding the compatibility with the public procurement legislation. The study reaches the conclusion that public facilities that are regulated in the development agreements are subject to public procurement. The four criteria’s that constitutes a contract within the Swedish Act on Public Contracts (LOU) are all fulfilled. The municipals does not see consultant disqualification or regulation of the financial questions, that already is in the development agreement that proceed the procurement, causes any practical problems. It’s established that it could still be a theoretical issue. Applying the law of public procurement may come with complex problems. The municipality or the developer that has intention to build on the development area, have in an agreement through the development agreement that can regulate financial obligations for the developer. This will in theory give the developer incentive to come with an offer in the procurement that is not dependent on the actual costs; the developer should either way pay through the development agreement. The developer whom also is operative within the development agreements area who per say already is the land owner. Investigations, such as for example geotechnical investigations can continuously be done as a preparation for the development to come on the land. The law of public procurement regulates prior involvement of candidates or tenderers, so called consultant disqualification, which might be actualized. The study shows that the municipals that have partaken in the study do not have a unified way of working. Since 2015-01-01 at least 28 % of the 120 responding municipals let the developer execute the development of the municipal facilities in at least one development agreement. Another result that emerged is that in one of the three interviewed municipals there is a “voluntary” enforcement of the Swedish Act on Public Contracts (LOU), in spite of the opinion that the law of procurement should not be used. The use of LOU instead fulfills the purpose of securing the quality of roads and pavements. The developers that has partaken in the study state that there are several advantages with being the developer of the public areas coordinated with expansion of the land. The study’s survey and interviews with municipals show the opposite, that the developer whom has been enjoined to finance public facilities in the development agreement rarely participates as a tender in the procurement.The municipals does not see consultant disqualification or regulation of the financial questions, that already is in the development agreement that proceed the procurement, causes any practical problems. It’s established that it could still be a theoretical issue.It has also come to light that there is a different approach depending on work categories. Legal experts are described as the theorists and think that LOU should be used. The development engineers are on the other hand seen as the practitioners and they want the developer to have the opportunity to build the municipals facilities and then after they are finished is handed over to the municipal.

Syftet med denna studie är att identifiera vilka drivkrafter som motiverar till hållbarhetsredovisning för svenska kommunala bostadsbolag samt att förklara hur den allmännyttiga roll de besitter påverkar deras synsätt på hållbarhetsredovisning. Genom att identifiera motiven som påverkar hållbarhetsredovisningen hos kommunala bostadsbolag syftar studien till att skapa förståelse för vad som kan uppmuntra företag till ökad frivillig hållbarhetsredovisning. Studien utgår från ett teoretiskt ramverk grundat i intressentteorin, legitimitetsteorin och MAST (från engelskans Media Agenda Setting Theory).  För att uppfylla studiens syfte samlas data in genom enkäter till kommunala bostadsbolag. Studien kombinerar en kvantitativ och en kvalitativ metod, där enkätens slutna frågor analyseras med hjälp av en logistisk regression samt en korrelationsanalys och kompletteras med en tematisk analys av enkätens öppna frågor. Flermetodsvalet gör att studien förhåller sig mellan motpolerna för de ontologiska och epistemologiska antagandena. Studien är av en analytisk form och tillämpar en abduktiv forskningsansats.  Den kvantitativa delen av studien finner med hjälp av den logistiska regressionen inga signifikanta variabler, men finner utifrån en korrelationsanalys signifikant korrelation mellan kommunala bostadsbolags hållbarhetsredovisning och påtryckningar från olika intressentgrupper. Ur den kvalitativa delen framkom fyra teman: legitimering, interna drivkrafter, kommunalt ansvar och förbättringsmöjligheter.  Studien drar slutsatsen att det finns externa drivkrafter till svenska kommunala bostadsbolags hållbarhetsredovisning, i form av att bemöta externa påtryckningar och skapa legitimitet för bolaget gentemot omgivningen. Det framkommer även interna drivkrafter så som att individer i bolaget själva värderar hållbarhetsarbetet och redovisningen av det, samt att hållbarhetsredovisning kan förbättra styrningen i bolagen. Gällande kommunala bostadsbolags ansvar dras slutsatsen att de upplever att de har ett ansvar när det kommer till hållbarhetsredovisning, i form av ökad transparens och att leva upp till långsiktiga visioner. Samtidigt har de ett ansvar för boendeförsörjning och att inte hållbarhetsredovisningen ska medföra ökade kostnader som drabbar hyresgästerna. Slutligen konstateras att det finns ett behov av förbättringar inom hållbarhetsredovisningen, däribland mer stöd och tydligare snarare än strängare krav, eftersom redovisningen i nuläget uppfattas som för resurskrävande. / The purpose with this study is to identify what incentives motives municipal housing companies to conduct sustainability reporting and to explain how their public role affects their view on sustainability reporting. Through identifying the incentives for sustainability reporting the study aims to create an understanding of what could encourage companies to voluntarily conduct sustainability reports. The study uses a theoretical framework consisting of Stakeholder Theory, Legitimacy Theory and Media Agenda Setting Theory.  To fulfil the aim of the study data is collected through surveys to municipal housing companies. The study combines a quantitative and qualitative method, where the closed questions of the survey is analyzed through a logistic regression and a correlation analysis while it is complemented by a thematical analysis of the open survey questions. The mixed research methods lead to the study taking a middle position when it comes to ontological and epistemological assumptions. The study is conducted as an analytical study and applies an abductive research approach. The quantitative part of the study finds no significant variables in the logistic regression but finds significant correlation between sustainability reporting of municipal housing companies and pressure from different stakeholder groups when using a correlation analysis. From the qualitative part, four themes emerged: legitimation, internal incentives, municipal responsibility, and opportunities for improvement.  The study concludes that there are external incentives for the sustainability reporting of Swedish municipal housing companies, such as responding to external pressure and creating legitimacy for the company towards its surroundings. Internal incentives also emerge, such as that individuals in the company themselves value sustainability and sustainability reporting, and that sustainability reporting can improve corporate governance. Regarding municipal housing companies' responsibility, it is concluded that they feel that they have a responsibility regarding sustainability reporting, like increased transparency and living up to long-term visions. At the same time, they have a responsibility for the supply of housing, and they recognize that sustainability reporting might entail increased costs that could directly affect the tenants. Finally, it is noted that there is a need for improvements in regard to sustainability reporting, including more support and clearer rather than stricter requirements, considering that the reporting is currently perceived as too resource-intensive.