Elever med svag teoretisk begåvning beskrivs ha svårt att nå kunskapsmålen i grundskolan. I föreliggande studie är syftet att beskriva och analysera specialpedagogers upplevelser av elevhälsans arbete med samverkan och lärares undervisning för elever med svag teoretisk begåvning i grundskolan. Studiens frågeställningar handlar om hur specialpedagoger beskriver kännetecken på svag teoretisk begåvning samt om hur de beskriver sina upplevelser av samverkan och lärares undervisning för dessa elever. Studiens teoretiska utgångspunkt är det salutogena perspektivet på hälsa och lärande och har genomförts utifrån en kvalitativ ansats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I resultatet framgår att det är viktigt att uppmärksamma elever med svag teoretisk begåvning och deras svårigheter samt att öka kunskapen om undervisning för dem. Det framkommer även att interprofessionell samverkan i elevhälsan är en framgångsfaktor som leder till utveckling och lärande för eleverna när samtliga kompetenser tas tillvara. Dessutom framkommer det att tillgängliga lärmiljöer och tydliggörande pedagogik är gynnsamt för elever i allmänhet och för den här elevgruppen i synnerhet samt att elever med svag teoretisk begåvning har svårt att nå kunskapsmålen i grundskolan. Det leder till frågan om huruvida undervisningen i grundskolan lever upp till att ge alla eleverförutsättningar att nå kunskapsmålen.

Abstrakt Handledning är ett viktigt verktyg för specialpedagoger i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet, vilket kan bidra till en mer inkluderande skola. Det finns stöd för visionen om en inkluderande skola i såväl lagstiftning som forskning. För att möta upp elevers olika behov och förutsättningar för lärande inom den ordinarie undervisningen behövs ett välfungerande tvärprofessionellt samarbete mellan lärare och specialpedagoger. Syftet med studien är att undersöka hur lärare använder sig av specialpedagogisk handledning för att möjliggöra att alla elever inkluderas inom den ordinarie undervisningen. Forskningsfrågan var således inriktad på hur lärare tillämpar specialpedagogisk handledning i undervisningen. Det teoretiska ramverk som användes i studien var Sundqvists tre specialpedagogiska handledningstyper: det konsultativa, det reflekterande och det samarbetande samtalet samt de tre specialpedagogiska perspektiven; det kategoriska, det relationella och dilemmaperspektivet. Dessa perspektiv genomsyrar studien utifrån antagandet om att elevers skolsvårigheter kan ses på olika sätt beroende på var fokus läggs och hur dessa svårigheter hanteras. Studien har en kvalitativ forskningsansats och forskningsdesignen är en fallstudie som är vanligt förekommande vid samhällsvetenskapliga undersökningar. Vid datainsamlingen användes semistrukturerade intervjuer med ett målstyrt urval, sex legitimerade lärare inom grundskolan. En pilotstudie genomfördes för att få respons på att frågeställningarna i intervjuguiden var relevanta för studien. Tidigare forskning har visat på hur tre specialpedagogiska handledningsformer: det konsultativa, det reflekterande och det samarbetande samtalet kan bidra till att skapa mer inkluderande lärmiljöer för alla elever. Studiens resultat stämmer överens med tidigare forskning. Under resultatanalysen framkom även en fjärde kategori, organisation, som handlar om vikten av en tydlig struktur och tydligt ledarskap på alla nivåer i organisationen. Studiens resultat tänker vi kan bidra i det specialpedagogiska arbetet på alla nivåer, det vill säga på individ-, grupp- och organisationsnivå. Det tvärprofessionella samarbetet och specialpedagogisk handledning är ett verktyg för att skapa mer inkluderande lärmiljöer för alla elever. Nyckelord: handledning, inkludering, lärmiljöer, specialpedagogisk handledning / Abstract Consultation is an important tool for special educators in preventive and health promoting work, which can contribute to a more inclusive school. There is support for the vision of an inclusive school in both legislation and research. To meet students' different needs and conditions for learning within regular education, effective interprofessional collaboration between teachers and special educators is needed. The aim of this study is to examine how teachers use special educational consultation to enable the inclusion of all students within regular education. Thus, the research question was focused on how teachers apply special educational consultation in teaching. The theoretical framework used in this study was Sundqvist's three types of special educational consultation: the counseling, the reflective and the co-operative consultation, as well as the three special educational perspectives; categorical, relational and dilemma perspective. These perspectives permeate the study based on the assumption that students' school difficulties can be seen in different ways depending on where the focus is placed and how these difficulties are dealt with. The study has a qualitative research approach, and the research design is a case study commonly used in social science research. Semi-structured interviews with a targeted selection of six certified teachers in compulsory school were used for data collection. A pilot study was conducted to receive feedback on whether the questions in the interview guide were relevant to the study. Previous research has shown how three forms of special educational consultation: the counseling, the reflective and the co-operative consultation can contribute to creating more inclusive learning environments for all students. The study's results are consistent with previous research. During the analysis of the results, a fourth category emerged, organization, which concerns the importance of clear structure and leadership at all levels in the organization. We believe that the results of the study can contribute to special educational work at all levels including the individual-, group- and organizational levels. Interprofessional collaboration and special educational consultation are tools for creating more inclusive learning environments for all students. Keywords: consultation, inclusion, learning environments, special education consultation

Denna studie har sin grund i ett uppdrag från Trafikverket med avsikt att förbättra kompetensutvecklingen inom organisationen. Idag bygger grundutbildningen för operativa tjänster på traditionella teorier kring lärande. Utgångspunkten för vår studie är att det krävs mer forskning kring hur organisationer kan arbeta med att integrera ett flexibelt lärande vid kompetensutveckling. Syftet med denna studie är således att beskriva hur en statlig myndighet kan arbeta för att integrera ett flexibelt lärande i grundutbildningen för operativ tjänst. I studiens teoridel presenteras teorier kring flexibelt lärande, lärmiljöer, kompetensutveckling, olika utbildningsmetoder som exempelvis e-learning och flipped classroom, effekter av utbildning, hur vuxna lär samt teorier kring lärstilar. Metoden utgår från kvalitativ metod i form av en fallstudie. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex respondenter från Trafikledningscentralen i Gävle, varav fyra tågklarerare och två instruktörer. Resultatet tyder på att respondenterna generellt sett är nöjda med dagens grundutbildning för operativ tjänst men att dagens utformning saknar utrymme för flexibelt lärande. Det har även framkommit faktorer som ansågs främja lärandet, exempelvis gruppens betydelse för lärandet samt vikten av praktik. Slutsatser som tagits baserat på resultatanalysen är att Trafikverket bör se över vissa områden vid utvecklingen av grundutbildningen för operativ tjänst samt vid implementerandet av ett flexibelt lärande. Trafikverket bör skapa förutsättningar för den tysta kunskapen att förmedlas i virtuella lärmiljöer, de bör identifiera styrkor och svagheter med dagens IT-baserade utbildningsformer och ta hänsyn till resultatet vid en vidareutveckling av grundutbildningen. Vidare bör Trafikverket öka användandet av simulatorer som en del i att uppnå ett flexibelt lärande och slutligen bör de ta tillvara på de faktorer som medarbetarna uppskattar med utbildning och implementera dessa i IT-baserade utbildningar för att uppnå effektiv e-learning. / This study is based on an assignment from Trafikverket with the intention of improving the competence development within the organization. Basic education for operational services builds currently based on traditional theories of learning. The starting point for our study is that more research is required on how organizations can work to integrate flexible learning in skills development. The aim of this study is to describe how a government agency can work to integrate flexible learning in basic education for operational service. The theoretical part presents theories about flexible learning, learning environments, skills development, various education methods such as e-learning and flipped classroom, effects of education, how adults learn and theories about learning styles. The method is based on a qualitative method in the form of a case study. Semi-structured interviews have been conducted with six respondents from the Traffic Management Center in Gävle, including four trainers and two instructors. The result indicates that respondents generally are satisfied with the basic education for operational service, but the design lacks scope for flexible learning. We have identified factors that were considered to promote learning, such as the importance of the group and the internship. The conclusions taken based on analysis of the result are that Trafikverket should review some areas in the development of basic education for operational service and in the implementation of flexible learning. Trafikverket should create conditions for the tacit knowledge to be communicated in virtual learning environments, they should identify strengths and weaknesses with today's IT-based forms of education and consider the results of further development of basic education. Furthermore, Trafikverket should increase the use of simulators as part of achieving flexible learning and finally they should take advantage of the factors that employees appreciate in the education and implement them in IT-based education to achieve effective e-learning.

Denna studie är ämnad att undersöka hur framställningen av VR-teknologi påverkar lärande och leder till nya möjligheter för att motivera lärande genom frågeställningen: Vilka karaktärsdrag i virtuella lärmiljöer kan stödja individer att uppnå ett tillstånd av flow? Tidigare forskning har undersökt hur ett tillstånd av flow kan stödja individers lärande och hur utformningen av virtuella miljöer kan stödja lärande. I studien användes en kvalitativ forskningsansats med hjälp av observationer och semistrukturerade intervjuer. Studiens deltagare fick uppgifter att genomföra i VR-spelet Blocks by Google. Studien resulterade i tretton identifierade aspekter kopplade till karaktärsdrag i virtuella lärmiljöer, vilka kan stödja ett tillstånd av flow. / This study aims to explore how the making of VR technology affects learning and leads to new opportunities to motivate learning through the question: What characteristics in virtual learning environments can support individuals to achieve a state of flow? Previous research has investigated how a state of flow can support individuals' learning and how the design of virtual environments can support learning. The study used a qualitative research approach with the help of observations and semi-structured interviews. The study participants were given tasks to complete in the VR game Blocks by Google. The study resulted in thirteen identified aspects linked to characteristics in virtual learning environments, which can support a state of flow.

Åhpadibmien ulmmie leä máhttuob akttasadtjen jah meälggadeåhpadibmien bijrra váddiet ubmejensámien unnibelåhkkuongiällije nïnnuodit. Vuaduo jah uhttsalibmie uvddale sjiehties máhttuo vuösiete jah ájáj mah leäh guaruos guh dannie åhpadibmie urra diediedibmien bijrra váddiet. Almmas åhpadibmien vuöhkien tjarra leä máhttielis åhpadibmien ulmieb ráriestit jah uhttsalimmij gehtjelvassijde vásstieduvvh. Diedietimmijde leä tjåggáme ubmejesámien liärruobåddijde geähttadit jah ubmejesámien liärratïjjijde siärra vuöhkkiene gehttjadit. Teorïjjan vuaduo sociokultuvran teorïjjub ävkkije guh máhttielisvuahtta giälliije buerest ussjadallat guh ájnas veähkkie liärruomen meht. Buhtasijde vuösiete meälggadeåhpadibmie vuöhkkiene leä dárbies nåváj dåjbmá. Meälggadeåhpadibmien hástalassh bühth jiänamus liärruomen byjrramiste, ïllak vánnie ubmejesámien bïjkuos liärruogirjieh jah liärruobåddah gåvnnijeäh, plänemij tjualbmah jah vánies lágiediebmie jïjtja skuvlaste. Hållijeäh áj sávvatassub subsasth dáruon ábnasijne skuvlane ekttijne barggat. Sïjjan bargguo die álggiebe sjaddá jah liäruokij giällaidentiteta nïnnuotuvvá. Skuvlla jah unniebelåhkkuogiälij åhppatimmie leäh ájnnash eäljjuodibmien giälij uvdste. Åhppatibmie vuösiete leä eŋŋe jiäna bargguo dáruon vuaduoskuvlane jüs galggá ubmejesámiengiälub nïnnuodit. Åhppatibmie vuösiete leä eŋŋe jiäna bargguo dáruon vuaduoskuvlane jüs galggá ubmejesámiengiälub nïnnuodit. / Denna studie har som syfte att bidra med kunskap om samarbetet med svenskämnet och fjärrundervisningens möjligheter för att stärka minoritetsspråket umesamiska. Bakgrunden och den tidigare forskningen presenterar relevant kunskap likväl som att den visar på det forskningsglapp denna studie bidrar med ny information om. Genom kvalitativ fallstudie som metod kan studiens syfte diskuteras och forskningsfrågor besvaras. Som datainsamlingsmetod har både ostrukturerade icke-deltagande observationer av umesamiskalektioner och semistrukturerade djup-intervjuer med umesamiska lärare används. Som teoretisk bas används den sociokulturella teorin som ger möjlighet att fokusera på språket som ett viktigt redskap för lärande. Resultaten visar att fjärrundervisningen som metod är såväl nödvändig som fungerande. Utmaningarna med fjärrundervisning handlar till övervägande om utifrån som lärmiljön, avsaknaden av offentliga läromedel på umesamiska, otillräcklig undervisningstid, schematiska problem och bristande engagemang från den ordinarie skolan. Informanterna uttryckte även en önskan av ett samarbete med svenskämnet både för att underlätta sitt arbetet samt för att stärka umesamiskan och stärka elevernas språkliga identitet. Skolan och undervisningen av minoritetsspråk är viktiga i revitaliseringen av hotade språk. Studien visar på att det fortsatt finns mycket att göra i den svenska grundskolan för att stärka det umesamiskaspråket. / The study aims to bring knowledge about the possibilities to strengthen the Umesámi language through collaboration and remote education. The background and the previous research show the research gap that exists and that this study will give new information about. Through a qualitative case study as a method the aim of the study can be discussed, and the research questions can be answered. Unstructured non-participating observations of Umesámi lessons and semi structured in-depth interviews with Umesámi teachers are this study’s chosen data collection methods. The study investigates the possibilities to strengthen the Umesámi language. Sociocultural theory is functioning as the theoretical base of this study, and it is making it possible to focus on the language as a valuable tool for learning. The results display that remote education is not only a necessary method but also a method that works. Most of the challenges with remote education come from the learning environment, the non-official existing teaching materials in Umesámi, the lack of teaching time, schematic problems, and lack of commitment from the ordinary school. The informants expressed a wish to collaborate with the Swedish subject, both to facilitate the work burden and strengthen the Umesámi language and the pupils’ linguistic identity. Both school and the education of minority languages play an important part in the revitalization of endangered languages. The study shows that there still is a lot to do in the Swedish elementary school to strengthen the Umesámi language.

Studien syftar till att öka kunskapen om lärares digitala relationskompetens samt bidra till utveckling av praktik och teori inom relationell pedagogik i digitala lärmiljöer. I studien analyserades kvalitativa enkätsvar från 123 lärare och lärarstudenter i Sverige och Finland  angående hur de uppfattade att de kunde stödja relationer mellan lärare och elev i distansundervisning. Resultaten analyserades först fram induktivt i en reflexiv tematisk process. Därefter användes de som underlag i ett andra abduktivt analyssteg tillsammans med metoden perspektivskifte. Syftet var att undersöka i vilken utsträckning två relationella teorier som utgår från fysisk lärmiljö kan tillämpas för att förstå relationell lärarpraktik i digitala lärmiljöer. De teoretiska koncept som analyserades var Aspelins (2018) respektive Juul och Jensens (2003) modeller för lärares relationskompetens. Resultaten tematiserades i kategorierna kommunikation, närvaro och bemötande och visade att lärarens  kommunikativa kompetens är primär för relationsbygge i digitala lärmiljöer. Kompetensen omfattar förmågor som att lyhört hantera synlighet och bemötande, bemästra det digitala språket samt  skapa en känsla av närvaro, gemenskap och trygghet. Kommunikativ kompetens påverkar även inkludering och integritet. Mer forskning behövs för att förstå synlig och osynlig närvaro i digitala lärmiljöer ur både lärarens och elevens perspektiv.  Det framgick av resultaten att distanslärare lånar relationella bemötandehandlingar från fysiska lärmiljöer. Digital relationskompetens framträder därför inte som ett eget kompetensområde. Mer kunskap behövs om affordanser för relationsskapande i digitala lärmiljöer. Även undersökningar som visar vad som verkligen begränsar digitala lärmiljöer behövs, för att undvika att praktiken fastnar i allmänna antaganden som hindrar nyskapande och tillvaratagande av digitala lärmiljöers möjligheter. Analysen visade att de två teoretiska modellerna fungerade som övergripande, och delvis normerande stöd, för att förstå distanslärares relationella praktik. En vidareutveckling av teoretiskt stöd anpassat för relationskompetens i digitala lärmiljöer samt en kartläggning av kognitiva och emotionella behov hos olika kategorier av distanselever, kan underlätta för framtida forskning och utveckling av relationell praktik i digitala lärmiljöer.  Studiens övergripande upptäckt var att lärarna beskriver vad, snarare än hur, de gör för att stödja relationer mellan lärare och elev i distansundervisning. Slutsatsen är att det saknas en yrkesvokabulär för att uttrycka de relationella färdigheter som lärare använder i digitala lärmiljöer. Därför rekommenderas att en begreppsapparat utvecklas som sätter ord på lärares digitala relationskompetens. / The purpose of the study was to increase knowledge about teachers' digital relational competence and contribute to the development of practice and theory within relational pedagogy in digital learning environments. In the study, qualitative survey responses from 123 teachers and student teachers in Sweden and Finland were analysed regarding how they perceived that they could support teacher-student relations in distance education. The results were first analysed inductively in a reflexive thematic process. The results were then used in a second abductive analysis together with the perspective shift method. The aim was to investigate to what extent two relational theories based on physical learning environments can be applied to understand relational teacher practice in digital learning environments. The theoretical concepts used in the analysis were Aspelin's (2018) and Juul and Jensen's (2003) models for teachers' relational competence. The results were thematised into three categories: communication, presence and response, and showed that the teacher's communicative competence is primary for relationship building in digital learning environments. The competence includes abilities such as sensitively managing visibility and reception, mastering the digital language and creating a sense of presence, belonging  and security. Communicative competence also affects inclusion and integrity. More research is needed to understand visible and invisible presence in digital learning environments from both the teacher's and the student's perspective. The results showed that distance teachers borrow relational behaviour acts from physical learning environments. Digital relational competence therefore does not appear as a competence area on its own. More knowledge is needed about affordances for relationship building in digital learning environments. Research showing what really limits digital learning environments is also needed, to avoid practice being hampered by assumptions that hinder innovation and opportunities in digital learning environments. The analysis showed that the two theoretical models worked as overall, and partially normative, support for understanding distance teachers' relational practice. A further development of theoretical support adapted to relational competence in digital learning environments, as well as a mapping of cognitive and emotional needs of different categories of distance learners, can facilitate future research and development of relational practice in digital learning environments. Finally, the study's overall finding was that the teachers describe what, rather than how, they act to support teacher-student relations in distance learning. The conclusion is that a professional vocabulary to express teachers’ digital relational know-how seems to be missing. Therefore, it is recommended that such a conceptual vocabulary is developed in order to put words into teachers' digital relational competence.

Examensarbetet syftar till att bidra med kunskap om hur flexibla lärmiljöer beskrivs och förstås i forskningspublikationer inom det internationella forskningsfältet Lärmiljöer. Med avstamp i rumslig teori undersöks vilka resultat som tidigare forskning presenterar i relation till flexibla lärmiljöer. Vidare undersöks vilka eventuella rumsliga dimensioner som tillskrivs dem samt hur begreppet flexibilitet beskrivs, förstås och appliceras på flexibla lärmiljöer.   För att söka svar på studiens frågeställningar genomfördes en kvalitativ kunskapsöversikt genom insamling av data via databassökning. Studieobjektet utgörs av tidigare genomförda forskningsstudier från åren mellan 1989-2021. Utvalda vetenskapliga artiklar granskades, kartlades, rapporterades, analyserades och syntetiserades i framträdande teman.  Huvudresultatet visar bland annat att flexibla lärmiljöer blir ett allt vanligare inslag i och med en ökad orientering mot elevcentrerad och individbaserad undervisning. En sådan undervisning kräver att lärmiljöerna baseras på individens behov och möjliggör variationsrika metoder varför många skolor genomgår en övergång från traditionella klassrum till flexibla lärmiljöer. Ytterligare resultat pekar på att en sådan övergång är förenad med många utmaningar på grund av att utformningen av den fysiska miljön med ökad flexibilitet och de öppnare ytorna inte alltid är i samspel med organisering och pedagogisk praxis. En övergripande slutsats utifrån studien är att flexibiliteten leder till ökade valmöjligheter för lärarna vad gäller ändamålsenlig utformning av lärmiljön och att kunskap om rumslig teori och begreppet flexibilitet kan öka lärares rumsliga medvetenhet och kompetens så att den ökade flexibiliteten i högre grad kan uppfattas som möjligheter snarare än hinder.

Digitala läromedel blir ett vanligare inslag i skolgången då ny teknologi erbjuder tidigare okända pedagogiska möjligheter. Denna uppsats undersöker hur elever som använder ett digitalt läromedel i form av en virtuell lärmiljö för matematiklärande upplever denna lärmiljö. Dessutom undersöks elevernas prestation i lärmiljöns matematiska uppgifter. Skillnader mellan elever i olika årskurser samt elever som är matematiskt låg- eller högpresterande studeras. Matematisk prestation beskrivs utifrån Goods (1981) passivitetsmodell som innebär att lågpresterande elever är mindre risktagande i klassrumsmiljön. Elevernas upplevelse av digitala läromedel studerades i en virtuell lärmiljö bestående av två moduler, en spelmodul och en modul för skriven dialog. Upplevelsen av lärmiljön undersöktes genom att studera hur intressant eleverna tyckte att spelet var, huruvida eleverna tyckte att agenten gjorde att de brydde sig mer när de spelade, samt om de gillade den skrivna dialogen. Tidigare insamlad data från elever i årskurs 6-8 som använt den virtuella lärmiljön undersöktes med kvasiexperimentell metod och analyserades med ANOVA. Analysen påvisade en skillnad mellan låg- och högpresterande elever i hur mycket de tycker att en pedagogisk virtuell agent engagerar dem i en virtuell lärmiljö. Matematiskt högpresterande elever anser att agenten gör dem mer engagerade än vad matematiskt lågpresterande elever anser. Detta kan tyda på att lågpresterande elevers passivitet utöver traditionell klassrumspedagogik också påverkar elevernas upplevelse av digitala läromedel. I vidareutvecklingen av den virtuella lärmiljön och skapandet av andra virtuella lärmiljöer är det viktigt att se till att elever både lär sig och engageras av lärmiljön. Utvecklare bör också ta hänsyn till de skillnader som finns mellan låg- och högpresterande elevers upplevelse av lärmiljön. Detta kan exempelvis ske genom att den virtuella lärmiljön görs anpassningsbar för att passa elever oberoende av prestationsnivå. Detta är en viktig målsättning för att se förbättra lågpresterande elevers möjligheter i skolan, något som virtuella lärmiljöer och digitala läromedel i allmänhet kan utgöra ett kraftfullt medium för.