Detta kandidatarbete handlar om det spatiala ljudets vikt i en digital värld där det visuella alltsom oftast hamnar i framkant. För att utföra detta går denna text in på vad ett ljudligt narrativ är, människans lyssnade och interaktivt ljudberättande. Förståelse för alternativa koncept såsom ljud i olika kontexter, till exempel soundscapes och sound mapping presenteras med studier från R. Murray. Schafer (1994), Mark Nazemi och Diane Gromala(2012).Tillsammans med ny och gammal teknik kommer denna undersökning att försöka arbeta gentemot människans naturliga respons till ljud utan visuella referenspunkter. Detta undersöks med hjälp av spatialt ljud , ny lokaliseringsteknik; även känt som Pozyx som integrerats tillsammans med en virtuell miljö, skapat i spelmotorn Unity där användandet av ljudmotorn renderar spatialt ljud i realtid. Resultatet blev att deltagarna i denna undersökning skapade sitt egna personliga narrativ, där vi som designers skapade förutsättningarna till detta genom interaktiv teknik och selektivt lyssnande. / This bachelor thesis is about the importance of spatial sounds in a digital world where the visual most often comes to the forefront. To do this, this text goes on what a sound narrative is, the human listening and interactive sound narrative. Understanding of alternative concepts like sounds in different contexts, such as soundscapes and sound mapping, is presented withstudies by R. Murray. Schafer (1994), Mark Nazemi and Diane Gromala (2012). Along with new and old technology, this study will try to explain the human natural response to sound without visual reference points. This is investigated using spatial sound, new localization technology; also known as Pozyx, integrated with a virtual environment created in the Unity’s game engine, where the use of the audio engine delivers spatial sound in real time. As a result, the participants in this survey created their own personal narrative, where we as designers created the conditions for this, through interactive technology and selective listening.

<p>Partitur av alla delar av LYSSNA och arrangemang av mässans psalmer finns bifogade som bilagorna A1-12.</p><p>Ljudinspelningarna från uruppförandet utgör bilagorna B1-10.</p><p>Se bilaga C för länkar till videorna och vidare information om uruppförandet och samarbetsprojektet som initierades av ESAIM projektet på KMH.</p>

The purpose of the present study is to, based on preschool teachers' talk about listening to children with functional variations, contribute knowledge about what conditions preschool teachers feel they have in relation to working with children with functional variations and how preschool teachers feel that they create adequate conditions for children with functional variations.  Listening means being sensitive to the children's own initiatives and their way of understanding the world (Åberg &amp; Lenz Taguchi, 2018). The analysis focused on how preschool teachers talked about listening in relation to children with functional variations and conditions linked with that, both the conditions that they felt they received from the principal, but also the conditions they felt that themselves gave to children with functional variations.  The data was collected both via an individual interview and a group-interview, where the participants both discussed three different cases (see appendix 1) and a variety of interview questions (see appendix 2). The interview was carried out in the participant’s home setting, whereas the group interview was conducted via the digital service Zoom Meetings. The result of the study shows how preschool teachers do have an understanding of the importance of an adapted approach toward children with functional-variations. However, that’s not always how it works in practice. Insecurity within one’s special needs education competence can come to affect to what extent it’s implemented in preschool settings. / Syftet med studien är att utifrån förskollärares tal om lyssnande till barn med funktionsvariationer öka kunskapen om vilka förutsättningar förskollärare upplever att de har i förhållande till arbetet tillsammans med barn med funktionsvariationer, samt hur förskollärare upplever att de skapar förutsättningar för barn med funktionsvariationer. Lyssnande innebär att vara lyhörd inför barnens egna initiativ och deras sätt att förstå världen (Åberg &amp; Lenz Taguchi, 2018). Vid analysen fokuserades hur förskollärare talade om lyssnande av barn med funktionsvariationer och vilka förutsättningar som kopplades till detta, både de förutsättningar som de upplevde att de fick från rektor, men även de förutsättningar som de upplevde att de själva gav till barn med funktionsvariationer.  I en ambition att få svar på studiens frågeställningar skedde datainsamlingen med hjälp av både en individuell intervju samt en gruppintervju, där de totalt tre informanterna fick diskutera tre olika case (se bilaga 1) samt ett antal intervjufrågor (se bilaga 2). Den individuella intervjun ägde rum i informantens hem medan gruppintervjun genomfördes via den digitala tjänsten Zoom Meetings. Studiens resultat visar hur informanterna har förståelse för att det krävs ett annat förhållningssätt gentemot barn med funktonsvariationer. Samtidigt som det i diskussionerna framkommer att det i praktiken inte alltid ter sig så. Osäkerhet för kompetenserna kring specialpedagogik kan komma att påverka i vilken utsträckning arbetslag implementerar specialpedagogiska insatser i förskolans utbildning.

I den palliativa vården är kommunikation ett centralt begrepp. Kommunikationen kan ha flera syften varav ett är att skapa relation. Det övergripande målet med personcentrerad kommunikation är att aktivt lyssna in patientens berättelse och identifiera personen med hens livskraft och egna resurser. Att lyssna är inte en passiv process utan innebär att lyssna in både upplevelser och känslor i situationen. Att höra vad som sägs och hur det sägs. Med olika sätt att aktivt lyssna skapas en viktig terapeutisk intervention då kommunikation kan lindra symtom, skapa förståelse av information samt förutsättningar för delaktighet och medbestämmande. En god kommunikation inger hopp, leder till trygghet och hjälper patienten att känna sig förstådd och respekterad. Syftet med studien var att beskriva betydelsen av personcentrerad kommunikation i palliativ vård ur patientens och sjuksköterskans perspektiv. En litteraturöversikt valdes som metod för att undersöka kunskapsläget inom området. Kvalitativa artiklar valdes då studien ville beskriva en fördjupad kunskap om patientens och sjuksköterskans perspektiv. Resultatet visade att personcentrerad kommunikation gav en känsla av trygghet, respekt, delaktighet och symtomlindring för patienten. När patienterna inte blev lyssnade till eller möttes av ointresse kände de sig osynliga och mindre värda vilket orsakade ett lidande. För sjuksköterskan innebar personcentrerad kommunikation en ökad förståelse för patienten som person och en helhetsbild av patientens situation. Personcentrerad kommunikation gav sjuksköterskorna en ökad kunskap, arbetstillfredsställelse och yrkesstolthet men kunde också innebära att de kände sig osäkra i sin yrkesroll och upplevde brister i kompetens. Både erfarna och oerfarna sjuksköterskor framförde i studierna att de hade behov av kompetenshöjning och utbildning. Det framkom även i studierna att kulturen hade betydelse för möjligheten att föra personcentrerade samtal. Inom slutenvården beskrevs begränsade utrymmen och tid som hinder för personcentrerade samtal. Sjuksköterskor inom hospice och palliativa enheter beskrev istället både en tillåtande kultur och en miljö som underlättade dessa samtal. Patient och sjuksköterska möts som människor, men i olika roller och under olika villkor. Genom att vara aktivt närvarande i mötet och lyssna till patientens berättelse bekräftas patienten som person och värdigheten bibehålls. I mötet skapas en ömsesidig förståelse för varandras kunskaper, förväntningar och förutsättningar. Patienten görs delaktig och får ett större ansvar och inflytande över sin egen vård. Slutsatsen är att personcentrerad kommunikation i den palliativa vården är en viktig grund för upplevelse av värdighet, trygghet, meningsfullhet och personlig utveckling för såväl patienten som sjuksköterskan och en förutsättning för att vården ska bli personcentrerad. / In palliative care, communication is a central concept. Communication can have several purposes, one of which is to create relationship. The overall goal of person-centered communication is to actively listen to the patient's story and identify the person with their viability and own resources. Listening is not a passive process but involves listening to both experiences and feelings in the situation. To hear what is said and how it is said. With various ways of actively listening, an important therapeutic intervention is created, as communication can alleviate symptoms, create understanding of information and the conditions for participation and co-determination. A good communication creates hope, leads to security and helps the patient to feel understood and respected. The purpose of the study was to describe the meaning of person-centered communication in palliative care from the perspective of the patient and the nurse. A literature review was chosen as a method for investigating the state of knowledge in the area. Qualitative articles were chosen when the study wanted to describe in-depth knowledge from the patient's and the nurse's perspective. The result showed that person-centered communication gave a feeling of security, respect, participation and symptom relief to the patient. When patients were not listened to or met with disinterest, they felt invisible and less worthy, which caused a suffering. For the nurse, person-centered communication meant an increased understanding of the patient as a person and an overall picture of the patient's situation. Person-centered communication gave the nurse increased knowledge, job satisfaction and professional pride, but could also mean that they felt insecure in their professional role and experienced shortcomings in competence. Both experienced and inexperienced nurses stated in the studies that they needed skills enhancement and education. It also emerged in the studies that culture had significance for the possibility of conducting person-centered conversations. Within inpatient care, limited spaces and time were described as obstacles to person-centered conversations. Nurses in hospice and palliative units instead described both a permissive culture and an environment that facilitated this calls. Patient and nurse meet as human beings, but in different roles and under different conditions. By being actively present in the meeting and listening to the patient's story, the patient is confirmed as a person and the dignity is maintained. The meeting creates a mutual understanding of each other's knowledge, expectations and conditions. The patient is involved and receives a greater responsibility and influence over their own care. The conclusion is that person-centered communication in palliative care is an important basis for experiencing dignity, security, meaningfulness and personal development for both the patient and the nurse and a prerequisite for the care being person-centered.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares erfarenheter av att arbeta med läsning av tryckta texter och text på skärm. Vårt teoretiska ramverk utgår från vad läsning är samt hur olika medier påverkar läsning. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra lärare som undervisar i svenska för årskurs 7-9. Empirin analyseras enligt Braun och Clarkes (2006) tematiska analys där olika koder tillsammans bildar ett tema. Resultatet visar att en majoritet av de lärare som deltar i studien har en större vilja att använda tryckta medier än skärmar i sin undervisning då skärmar kan distrahera eleverna så att det påverkar deras läsning och läsförståelse. Resultatet visar även att bokens fysikalitet kan ha en inverkan på elevernas fokus då bokens ändamål är just läsning, medan skärmar ofta har många ändamål.

Med detta kandidatarbete vill vi skapa en koppling mellan vårt lyssnande och de osynliga processer som omringar oss i den digitala teknik vi använder vardagligen. Med Salomé Voegelins okonventionella syn på hur vi lyssnar på vår omgivning samt teorin kring AlgoRHYTHMS som utgångspunkt har vi genomgått en djupgående utforskning av denna relation.Genom att tillämpa Critical Making i en experimentell skapandeprocess med ambitioner´ att hitta en materialitet i det subliminala hittade vi istället ett samspel mellan två osynliga medier som tillsammans bildar en digital materialitet. / With this bachelor thesis our aim to establish a connection between our listening and the invisible processes that surrounds us inside the digital technology we use on a daily basis. With the unconventional views of Salomé Voegelin on how we listen to our surroundings together with the theory of AlgoRHYTHMS as a starting point we have undergone a in-depth exploration of this relation.By applying Critical Making in an experimental creative process with the ambition to find a materiality in the subliminal we instead found an interaction between two invisible mediums which together forms a digital materiality.

Inledning: Sigmund Freud omnämner 1912 för första gången i publicerad form det psykoanalytiska lyssnandets princip med begreppet Jämnt svävande uppmärksamhet (JSU) (1912/2002). Begreppet har frekvent refererats till i publikationer om psykoanalys och psykoterapi sedan Freud myntade det.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att ge innebörd åt och förstå mer om Freuds begrepp och hur psykodynamiska psykoterapeuter med utgångspunkt i Freuds grundregel lyssnar kliniskt idag.  Metod: Genom intervjuer med fem psykoterapeuter söks begreppets kliniska relevans och tillämpbarhet. Intervjuerna analyseras enligt en kombinerad deduktiv och induktiv Tematisk analys.  Resultat: Resultatet visar att jämnt svävande uppmärksamt lyssnande utgörs av en historiserande positionering i förhållande till berättelsen. Lyssnande som läsning utgörs av uppmärksamhet efter semantiska och vokaliserande aspekter av mänskliga erfarenheter bortom språk och begrepp. Lyssnandet i samtalets form karaktäriseras av med-lyssnande.  Diskussion: Analysen visar terapeuternas uppfattning av tillämpbarheten av JSU med hänsyn till begreppets referensvärde. Terapeuternas förståelse av och syn på dess kliniska relevans diskuteras utifrån tillgängliga forskningsresultat från studier av empatisk förståelse och kliniskt lyssnande inom psykoterapi. / Introduction: In 1912, Sigmund Freud first mentions in published form the principle of psychoanalytic listening with the concept ofEvenly Hovering Attention(EHA) (1912/2002). The term has been frequently referenced in publications on psychoanalysis and psychotherapy since Freud coined it.  Research questions: The purpose of this study is to give meaning to and understand more about Freud's concepts and how psychodynamic psychotherapists, based on Freud's groundrule, listen clinically today.  Method:Through interviews with five psychotherapists the clinical relevance and applicableness of the concept is sought. The interviews are analyzed according to a combined deductive and inductive Thematic Analysis.  Results:The results show that evenly hovering attentive listening consists of a historizing positioning in relation to thestory. Listening as readingconsists of attention aftervocalizing aspects of human experiences beyond language. Listening in the form of conversationis characterized by co-listening.  Discussion:The analysis shows the therapists' perception of the applicableness of EHAtaking into account the reference value of the term. The therapists' view of its clinical relevance is discussed based on available research results from studies of empathetic understanding and clinical listening in psychotherapy.

Detta arbete syftar till att undersöka hur inre medvetenhet samt kunskap om melodin inverkar på min upplevelse och förmåga att lära mig, samt att uppfatta, stämmor utifrån inspelade förlagor. I studien plankar jag tre stycken stämmor från inspelningar med tre olika duokonstellationer från Dalarna, där jag för varje stämma som plankas har olika grader av inre medvetenhet samt kunskap om melodin. I bakgrunden tas begrepp som gehör och plankning upp och en redogörelse görs för vad jag menar med inre medve- tenhet och kunskap om melodin. Vidare förklaras stämspel inom svensk folkmusik och forskning om människans förmåga att uppfatta tonhöjder och harmonier i arrangemang tas upp. I resultatet framkommer att min uppfattning av de valda låtarna som helhet har förändrats efter att jag plankat stämmorna. I efterhand har jag mycket enklare för att uppfatta dem och kan välja att fokusera mitt lyssnande på olika aspekter av musiken i större grad än innan. Min förmåga att lära mig stämmorna påverkades av hur mycket jag kunde melodin till en början. / This study is aiming towards investigating how inner awareness and knowledge about the melody affects my ability and experience of perceiving and learning second voices from a source of recorded sound material. In the study I learn three second voices by ear from recordings of three different duo constellations from the county of Dalarna. For every second voice different levels of inner awareness and knowledge about the melody are applied. In the background the concept of learning by ear is explained and an illus- tration about inner awareness and knowledge about the melody is made. Furthermore, harmony lines in Swedish Folk Music is explained and research about human’s ability to perceive pitch and harmonies in arrangements is described. In the result it is shown that my perception of the pieces of music studied has changed after learning the second voic- es. Afterwards I find it easier to perceive the second voices in the arrangements and show a higher grade of ability to focus my awareness to different aspects of the music. My ability to learn the second voices was affected by my knowledge of the melody from start.

Studiens syfte är att undersöka hur olika aspekter av "lyssnande" tar sig uttryck i en Reggio Emiliainspirerad pedagogik - även kallad "lyssnandets pedagogik". Genom intervjuer med nitton pedagoger och arton barn på sex förskolor undersöks lyssnandebegreppet utifrån tre huvudsakliga frågeställningar: Hur gestaltar sig själva lyssnandeakten - det vill säga vad konstituerar enligt pedagogerna ett lyssnande förhållningssätt och hur beskriver barnen sina upplevelser av att lyssna och vara lyssnad till i en förskolekontext; hur visar sig barnens röst - vilka av barnens alla olika intressen får gensvar och vilka får det inte, samt vad är det enligt pedagogerna "möjligt att tänka" i en Reggio Emiliakontext. Intervjusvaren tolkas utifrån utvecklingspsykologisk teoribildning enligt Daniel Stern och ett diskursanalytiskt perspektiv enligt bland annat Michel Foucault. Resultaten visar att "lyssnande" på de Reggio Emiliainspirerade förskolorna inordnas i specifika lyssnandetekniker som riktar pedagogernas lyssnande i vissa riktningar och strävar bort från det omedelbara och det spontana. Lyssnandeteknikerna leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar deras eget meningsskapande i riktning mot vad man som barn bör och inte bör skapa mening kring. Även förskolornas organisation och iscensättningen av den pedagogiska miljön ger budskap till barnen om vad som betraktas som önskvärt och värdefullt i den förskolepedagogiska praktiken. Resultaten tyder också på att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken på de undersökta förskolorna är bärare av en kultur där man som pedagog undviker att ifrågasätta det man tycker är problematiskt i den egna verksamheten. Istället inordnar sig pedagogerna inom Reggio Emiliaideologins ramar i vad som kan kallas "Reggiodiskursens doxa". / <p>Författarens e-postadress: sara.folkman@gmail.com</p>

Denna studie syftar till att studera barns perspektiv kring vad de har för erfarenheter av att vistas på en förskola för att bidra med kunskaper om de äldsta förskolebarnens upplevelser genom att svara på tre frågeställningar vilka är; hur beskriver barnen sina upplevelser av leken, vilka upplevelser har förskolebarnen av de vuxna samt vad upplever barnen att en förskola behöver. Studien är kvalitativ och baseras på tre genomföranden där samtalspromenader och fokusgrupper som metod använts. Daniel Sterns intersubjektivitetsbegrepp har utgåtts ifrån, vars innebörd behandlar en ömsesidighet samt hur upplevelser delas i grupp, och resultatet har bearbetats utifrån en tematisk analys. Barnens upplevelser och erfarenheter presenteras på ett heltäckande plan för att på ett övergripande vis presentera ett resultat. Resultatet belyser tre teman där leken, vuxnas roll och barns perspektiv kring vad en förskola behöver lyfts fram. Leken ställer barnen i relation till att få utöva inflytande samt skapa kamratrelationer varpå temat rörande vuxnas roll bearbetar både en delaktighetsaspekt samt en kritik mot de vuxnas regler och beslut där en maktposition träder fram. Det sistnämnda temat presenterar barnens perspektiv kring vad en förskola behöver i förhållande till omsorg och fantasi. Studiens resultat påvisar barnens värde av att bli lyssnade till och inkluderade på förskolan.