Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra olika lärare resonerar kring begreppet dyskalkyli. Samt hur lärarna kännetecknar dyskalkyli, anpassar undervisningen samt bemöter elever på bästa sätt. Två olika metoder används för insamling av data: intervju samt observation. Kvalitativa intervjuer genomfördes med fyra verksamma lärare: 2 klasslärare och 2 speciallärare. Lärarintervjuer kompletterades med observationer. Kvalitativ observationsmetod i form av löpande observationer valdes för denna undersökning.      Resultatet visar att begreppet dyskalkyli inte används i verksamheten däremot begreppet specifika matematiska svårigheter som definierar elevernas specifika problem i ämnet matematik. Oavsett diagnos individanpassas undervisningen för varje elev: svårigheter upptäcks, passande undervisning hittas. Det är svårigheter som uppmärksammas, inte diagnoser. Resultatet visar även att rätt bemötande av elever med specifika matematiska svårigheter är avgörande för inlärning.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka tio pedagogiska matematikaplikationer, utifrån frågeställningen: Vilka matematiska förmågor tränas i ett urval av pedagogiska matematikaplikationer? För att undersöka syftet används en deduktiv-metod. Resultatet redovisas genom en tabell och ett diagram som sammanfattar vilka förmågor applikationerna innehåller. Det visade sig att applikationerna tränar en eller flera matematiska förmågor. Slutsatsen är att applikationer är användbara i undervisningen men inte självständigt utan lärarens stöd och kompetens är essentiellt. Dessutom ger applikationer elever möjligheten att utveckla matematiska förmågor på ett lekfullt och motiverande sätt.

Problemlösningsförmågan är en viktig matematisk förmåga. Den har en särställning i styrdokumenten då den både är en förmåga och samtidigt ett medel för undervisningen då problemlösning oftast testar flera andra förmågor samtidigt. Målet med att undervisa genom problemlösning är att eleven ska få djupare förståelse för matematiken. För att kunna ha en framgångsrik undervisning och få eleverna att ta en mer aktiv roll i lärandet anses formativ bedömning vara nyckeln till det. Formativ bedömning är ett koncept med en rad processer och beprövade tekniker som främst utvecklar elevernas problemlösningsförmåga. Tidigare forskning har visat att formativ bedömning är nytt och långt ifrån ett bearbetat koncept i skolorna. Forskning har också visat att digital teknik ökar effektiviteten och göra lärandet synligt för eleverna i samband med formativ bedömning. Genom intervjuer med sex lärare i två olika skolor i nordöstra Skåne visar denna studie att konceptet formativ bedömning fortfarande inte är bearbetat. Trots att lärarna har en del kunskaper om det, finns det inget som tyder på att de ser konceptets helhet och vilka effekter den ger för elevernas lärande och klassrumsdynamiken. Lärarna är inte heller alltid medvetna om att digital teknik, om den används rätt, ökar effektiviteten och gör lärandet synligt för eleverna.

Denna uppsats syftar till att belysa lågstadielärares (årkurs 1 till 3) tolkningar av skrivelsernagällande programmering i kursplanen för matematik, med fokus på lärares definition av programmering samt dess funktion i matematikundervisningen. Studien är kvalitativ och utgår från den fenomenografiska forskningsansatsen. Därav skedde datainsamlingen via semistrukturerade intervjuer, vilka sedan transkriberades för att avslutningsvis tolkas och analyseras utifrån en fenomenografisk analysmodell. Studien baserades på tidigare forskning samt fem lärarintervjuer och utgick därav från ett lärarperspektiv. Resultaten påvisade följande slutsatser gällande fem lågstadielärares uppfattningar och erfarenheter av programmering i förhållande till matematikundervisningen. Först och främst beskrevs matematikens karaktär utifrån ett brett och mångsidigt synsätt. För det andra hade respondenterna erfarenhet av att använda visuella programmeringsspråk så som Scratch, samt fysiska robotar som till exempel Blue-Bots och Dash och Dot. Programmering definierades som ett processarbete utifrån ett problemlösnings, kommunikativt- eller analytiskt perspektiv. Vidare ansåg respondenterna att följande matematiska förmågor stöds: problemlösnings-, kommunikations-, resonemangs- och räkneförmågan, vilka relaterades till begrepp och tillvägagångssätt inom datalogiskt tänkande.Införandet av programmering i läroplanen motiverades utifrån rådande och kommande samhällsutveckling. Det digitaliserade samhället kräver att skolan utvecklar elevernas digitalakompetens vilken de behöver för att leva och verka i samhället. Fortsättningsvis saknades en väletablerad diskurs gällande införandet av programmering i läroplanen inom såväl arbetslaget och skolenheten. Avslutningsvis betonades vikten av att våga pröva införa programmering i matematikundervisningen och att se misslyckanden som ett lärandetillfälle.

Den här studien handlar om hur lärare arbetar med andraspråkselever i svensk matematikundervisning. Syftet med studien är att undersöka hur väl lärarna har blivit förberedda på att ta emot andraspråkselever, hur de arbetar tillsammans med studiehandledare, samt inom arbetslaget, för att underlätta undervisningen för andraspråkseleverna. Metoden i studien är intervjuer. Intervjuerna genomfördes på två olika skolor i samma kommun, en där en var en fokusgruppsintervju med fyra lärare från samma skola och en intervju med en lärare från en annan skola.  De olika metoderna visade sig ge skillnad i information jag fick. De resultat som framkom i studien var hur viktigt det är för eleverna att läraren förklarar de matematiska begreppenatt lärarna inte har fått någon förberedelse i utbildningen. Lärarna samarbetar inte inom arbetslaget med undervisning för andraspråkselever. , att de förstår det område man arbetar med. Det framkom även hur stor vikt som ligger hos studiehandledaren för att andraspråkselever ska kunna fortsätta sin kunskapsutveckling. För att underlätta matematikundervisningen för andraspråkselever arbetar lärarna med förståelsen av matematiska begrepp och översättningstjänster.

Syftet med studien är att identifiera huruvida det i tre utvalda läromedel, Prima Matematik 1B, Favoritmatematik 1B samt Mera Favoritmatematik 1B, kan identifieras rika matematiska uppgifter utifrån Sheffields tio kriterier. Studien ämnar även undersöka hur uppgifterna i urvalet eventuellt kan bidra till att utveckla alla elevers kunskapsutveckling inom ämnet.   För att nå ett resultat gällande hur dessa rika uppgifter skulle kunna bidra till alla elevers kunskapsutveckling har Sheffields (2003) heuristiska metod samt valda begrepp ur Vygotskij (1978) sociokulturella perspektiv använts som ramverk. Resultatet från läromedelsanalyserna visar att det finns rika matematiska uppgifter i alla läromedel men att dessa skiljer sig i antal och karaktär. Resultatet visar även att alla elever kan utveckla sina matematikkunskaper med uppgifterna i urvalet som utgångspunkt. Detta då uppgifterna fokuserar på nyskapande matematik med fokus på möjlighet till olika tillvägagångssätt för att lösa uppgiften. Studiens slutsats visar att de rika matematiska uppgifterna i läromedlen låter eleverna ta utgångspunkt i sitt eget kunnande samt att de får skriva fram uppgifterna från början till slut utifrån sin egen kunskapsnivå. I analysen framgår det även att kommunikation är en bidragande orsak till elevernas kunskapsutveckling. Kommunikation är ett bärande begrepp inom det sociokulturella perspektivet vilket även skolans styrdokument belyser gällande den undervisning som bedrivs i skolan.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur förskollärare undervisar i matematik för yngsta barnen, 1–3 år, i förskolan. Följande två frågeställningar undersöks i studien; Hur beskriver förskollärarna sin matematikundervisning med de yngre barnen för att främja barns lärande i matematik? Hur utformar förskolläraren planerad matematikundervisning för de yngre barnen i förskolan? Metoden i studien är semistrukturerande intervjuer, som utförts med elva förskollärare på sju olika förskolor. Det insamlade materialet har analyserats utifrån Lev Vygotskijs sociokulturella teori, där utveckling och lärande i socialt samspel är centralt, samt Bishops (1988) grundläggande sex matematiska aktiviteter som analysverktyg vid analysen av det insamlade materialet. Dessa aktiviteter kan hjälpa till att få syn på hur förskollärarna uppmärksammar matematik i undervisningen på förskolan. Resultatet visar att förskollärare undervisar de yngsta barnen främst i vardagsmatematik och genom att kommunicera matematiska begrepp, vidare visar resultatet att förskollärare behöver ha en medvetenhet om matematiken i förskolans verksamhet för att kunna undervisa. Även matematikundervisning som fokuserar på sensoriskt och kroppsligt lärande ansågs av förskollärarna vara viktigt för de yngre barnen, att de får lära och utvecklas i matematik med alla sinnen och med hjälp av material. I resultatet gällande den planerade matematikundervisningen framträder skillnader i förskollärarnas utsagor och resultatet visar två kategorier. I den första planeras och utförs matematikundervisning i exempelvis samling. I den andra kategorin fanns ingen direkt planerad undervisning utan endast den spontana. Den här studiens slutsats är att förskollärare undervisar toddlare mer i spontana situationer i vardagen på förskolan, än i planerad undervisning.

The following study aims to investigate how pupils benefit from the work with problem solving in cooperative learning and what mathematical abilities the pupils develop in this type of work. The target of this study is elementary school. The result of this study is based on a selection of scientific articles. The problem statement has been a decisive factor in the choice of articles. The conclusion of this study is that the pupils benefit from problem solving within cooperative learning because it supports pupils' ability to solve mathematical problems. Also the students benefit from discussions with their peers when they are reasoning together and use mathematical terms. The abilities that develop using problem solving in mathematics education are abilities that are stated in Lgr11 (Skolverket, 2019) and creative abilities. Other abilities that develop using problemsolving within cooperative learning are logical thinking and reasonableness assessment.

Problemlösning i matematikundervisningen innebär att eleverna utvecklar matematiska kunskaper genom att lösa matematiska problem. Således är syftet med denna studie att belysa problemlösnings centrala och betydelsefulla roll i matematik. Problemlösning utmanar elever att använda tidigare kunskaper och begreppsuppfattningar och gynnar lärandet i matematik. Studien behandlar således vad problemlösning innebär och vilken roll den har i undervisningen samt hur lärarna bör bedriva en sådan undervisning. Vidare redogörs det för lärares uppfattningar om problemlösning eftersom syftet till studien är att undersöka hur lärare uppfattar och arbetar med problemlösning i sin matematikundervisning.  Genom en kvalitativ intervjustudie med fem lärare som bedriver undervisning i matematik undersöktes deras uppfattningar om problemlösning och undervisning med problemlösning. Resultatet av detta visar att lärarna anser att problemlösning kan kopplas till andra förmågor samt att elevernas kunskapsutveckling gynnas av ett arbete med problemlösning. Lärarna förespråkar bland annat att undervisning med problemlösning bör vara en kontinuerlig komponent i matematikundervisningen och att lärandet i undervisningen gynnas om eleverna får interagera och samspela med varandra. En central slutsats som dras från resultaten i studien är att lärarnas beskrivningar av sin matematikundervisning med problemlösning inte stämmer överens med deras egna uppfattningar om vad problemlösning innebär, samt hur en sådan undervisning bör genomföras.

Studiens syfte är att undersöka de argument som utvecklas i elevers matematiska resonemang vid lösandet av en problemlösningsuppgift i årskurs 1. För att undersöka detta har en undersökning av kvalitativ ansats med observation som metod genomförts på en grundskola i Mellansverige. Enligt tidigare forskning finns fyra typer av argument i ett matematiskt resonemang som alla bygger på varandra i en viss ordning och hänger ihop som en kedja. Resultatet av denna studie visar att argumenten inte bygger på varandra i en viss ordning utan kommer utifrån vad tidigare elev har sagt. Bland annat återfinns ett identifierande argument i mitten av ett resonemang och inte i början så som tidigare forskning påstår. Resultatet visar även att eleverna är multimodala vid lösandet av problemet och använder sig av gester, kroppsspråk och symboler för att förstärka eller visa sina argument i resonemanget. Studien har även kommit fram till att valet av uppgift vid problemlösning är av stor vikt då symbolerna som är tänkta att underlätta problemet för eleverna kan göra så att eleverna tolkar uppgiften på ett annat sätt och på så sätt avviker från problemets kärna. / <p>Matematik</p>