Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur socialsekreterare arbetar och upplever utredningsarbetet av barn som har varit utsatta för våld och om de anser att de kan leva upp till målet att skydda barnen. För att uppnå syftet svarar vi på de här frågeställningarna: Hur beskriver socialsekreterarna utredningsprocessen? Vilka utmaningar beskriver socialsekreterarna? Hur hanteras utmaningarna? En kvalitativ metod har tillämpats och sju socialsekreterare har intervjuats. Empiriskt material består av transkriberade intervjuer, analyserade utifrån en fenomenologisk metodansats för att fånga intervjupersonernas beskrivningar av det studerade. Resultatet visar att socialsekreterarna upplever hög arbetsbelastning, stress, svåra möten med föräldrar, osäkerhet i bedömningar, att hantera sina känslor och att samverkan med polisen är utmanande. Resultatet har analyserats med hjälp av teorier om coping och gräsrotsbyråkrater. Socialsekreterarna beskriver att utmaningarna kan hanteras genom bland annat kollegialt stöd och att lära känna sina triggers. Analysen visar att erfarenhet och personlighet påverkar de utmaningar som socialsekreterarna upplever och deras strategier för att hantera dessa. En slutsats vi drar är att det finns utmaningar som begränsar socialsekreterares handlingsutrymme, försvårar utredningsarbetet och möjligheten att skydda barn. För att hantera utmaningarna utvecklar och tillämpar socialsekreterare olika strategier.

This paper’s written by Fatih Kulbay and Robin Sütcü, which aim has been to explore how living in a territorially stigmatized place affects one's identity and self-image, but also of the impact that civil society have on the individuals sense of belonging. The aim has also been to exteriorize coping-strategies from the stigmatization. This field study is comprised of semi- structured interviews which have taken place in Fryshuset Husby and Reactor in Husby. Our theoretical framework has been Erving Goffman's concept of stigma which have made operationalized by Bruce G. Link and Jo C. Phelan. The thesis regarding grouping in Norbert Elias and John L. Scotsons The Established and the Outsiders have also been utilized in our analysis as well as previous research. The result has been varying overall on the individuals’ identity and self-image, which have in some cases been strengthened, in other cases lead to further insecurities or frustration, which in turn gave rise to different strategies. Furthermore, a correlation between one’s identity and sense of belonging to Husby and society at large respectively exists, which relates to Goffman's final phase of maturity where these organizations have had a positive impact on the individuals’ identity, self- image and belonging. / Denna uppsats har gjorts av Fatih Kulbay och Robin Sütcü och syftat till att undersöka hur ens identitet och självbild påverkas av att bo på en territoriellt stigmatiserad plats men också av den inverkan civilsamhället har på individens känsla av tillhörighet. Uppsatsen blottlägger även strategier för att hantera stigmat. Vår fältstudie har omfattats av semistrukturerade intervjuer, vilka tagit plats i Fryshuset Husby och Reactor i Husby. Primära teorin har varit Erving Goffmans begrepp stigma som gjorts empiriskt mätbar av Bruce G. Link och Jo C. Phelan. Dessutom har Norbert Elias och John L. Scotsons tes ur Etablerade och Outsiders om grupperingar använts i analysen samt tidigare forskning. Undersökningen har gett varierande resultat kring individernas identitet och självbild, som i vissa fall stärkts, i andra fall lett till osäkerhet och frustration vilka i sin tur givit upphov till olika strategier. Dessutom korreleras deras identitet och känsla av tillhörighet till Husby respektive övriga samhället, som relateras till Goffmans slutgiltiga mognadsfas där organisationer inom den stigmatiserade platsen haft en positiv påverkan på individens identitet, självbild och känsla av tillhörighet.

Detta är en kvalitativ intervjustudie där syftet är att undersöka lärares i särskolans uppfattning om arbetsminnesproblem hos elever. Vidare syftar studien till att undersöka hur lärare upplever att arbetsminnesproblematik påverkar elevernas lärande och hur eleverna kan få stöd i att hantera detta. Efter att varje intervju hade genomförts transkriberades den och när textinnehållet sedan sammanställdes och analyserades framträdde ett antal teman. Kännedomen om begreppet arbetsminne var inte så stor, men det stöd som ges är positivt för elever med ett svagt arbetsminne. När resultatet ställdes mot teori och tidigare forskning framträdde till största delen likheter, men även olikheter. T.ex framkom i resultatet att eleverna kanske får för mycket stöd och använder hjälpmedel av slentrian. Forskningen däremot framhåller vikten av att eleverna har tillgång till hjälpmedel och vet hur och när de ska använda dem. En likhet som framkom var tankar om arbetsminnesträning. Några tog upp det och var intresserade av att använda det, medan en annan tänkte att det inte fungerar i särskolan. Här är även forskningen kluven. Både i fråga om träning hjälper och hur den i så fall bör organiseras.

Studien syftar till att bidra med kunskap om vilka specialpedagogiska strategier som förskollärarna använder i sitt vardagliga arbete för att bemöta alla barns olikheter. Utifrån syftet har två frågeställningar konkretiserats, vilka strategier använder sig förskollärarna av i sitt arbete med att bemöta alla barns olikheter? Hur arbetar förskollärarna med strategierna till det enskilda barnet samt för hela barngruppen på ett inkluderande sätt? Studien bygger på en kvalitativ metod, där fyra förskollärare har intervjuats för att besvara frågeställningarna. Ämnet är tidsaktuellt då den kommande läroplanen 2019 har ett avsnitt som heter “En likvärdig utbildning” som innebär att alla barn ska ha rätt till en utbildning som är utformad efter alla barns olikheter. Resultatet har analyserats med hjälp av Nilholms perspektiv på specialpedagogik för att få syn på förskollärarnas förhållningssätt. I resultatet framkommer det att förskollärarna arbetar med olika strategier för att bemöta alla barns olikheter. Resultatet visar även att förskollärarna arbetar övergripande med strategierna inkluderande i hela barngruppen. Barnens olikheter ansågs inte som hinder i verksamheten, trots att det framkom en del strategier för det enskilda barnet.

Studien ämnar undersöka mellanchefers förväntningar, rollkonflikter och handlingsstrategier i balansen mellan arbetsliv och privatliv. För att undersöka detta utgår vi från frågeställningarna: Vilka förväntningar upplever mellanchefer på sig själva? Vilka rollkonflikter kan uppstå genom förväntningarna? Hur hanterar mellancheferna rollkonflikterna? Studiens vetenskapliga utgångspunkter grundar sig i konstruktionistisk ontologi och hermeneutisk epistemologi. Studien är av kvalitativ karaktär och studiens tillvägagångssätt har en induktiv ansats med inslag av deduktion. Den teoretiska referensramen etableras på teoretiska begrepp som förväntningar, rollkonflikter, rolldistans, segmentering och integrering. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att intervjupersonerna har olika strategier för att hantera rollkonflikterna som uppstår genom förväntningar. I analysen framkom det tre typer av handlingsstrategier, reflektion, prioritering och kommunikation.

Syftet med den här studien var att öka kunskaperna kring vilka kollegiala uppfattningar pedagogerhar gällande konflikter och konflikthantering i förskolan i förhållande till strukturella diskurser.Särskilt intressant har det varit att studera detta utifrån ett genusperspektiv för att ta reda på ompedagogerna uppfattar några skillnader mellan pojkar och flickors konflikter, samt i sitt egetagerande. Vi har genomfört en kvalitativ studie med tre arbetslag i samma län, där totalt åttapedagoger har deltagit i gruppintervjuer. Studiens resultat har analyserats med inspiration avpoststrukturalistisk teori. Detta för att vi ville undersöka vilka faktorer barn kan påverkas av i sinakonflikter samt med vilka strategier barn och pedagoger väljer att hantera dessa utifrån strukturelladiskurser. Resultatet visade dels att pedagogerna inte kan se några generella skillnader i pojkar ochflickors konflikter men att det, trots detta, kan finnas vissa stereotypa förväntningar på hur barnen böragera vid konflikterna. Pedagogerna använder olika strategier för att förebygga och underlättabarnens konflikter, som de menar är lika för både flickor och pojkar. Strategierna som nämns är blandannat att växeldra i arbetslaget, samtala med barn och kollegor men även rollspel och att målasituationer som kan uppstå. Det framkom att flertalet av pedagogerna arbetar kompensatoriskt, detvill säga att de blandar ”flickigt” och ”pojkigt” material och utformar miljöer som lockar alla barn.Dock har några pedagoger inslag av ett könsneutralt arbetssätt som innebär att de använder ofärdigtmaterial och könsneutrala leksaker. Det visade sig, utifrån de kollegiala uppfattningarna, finnas trevanligt förekommande strategier för barnen att använda sig av i deras konflikter, vilka är;utåtagerande, svälja gråt samt lösa konflikter direkt. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

Denna uppsats undersöker föreställningar kring skicklighet hos en grupp bildlärarstudentersom har deltagit i teckningsövningar. Det empiriska materialet består av mitt utformande avteckningsövningar utifrån olika teorier, och hur deltagarnas arbeten utfaller samt deras tankarom desamma. Workshoparna följdes upp av inspelade gruppsamtal om hur den specifikakonstnärliga praktik som utövades kan kopplas till föreställningar om skicklighet i allmänhet,men även i relation till ett eventuellt genomförande i en skolkontext. Syftet medundersökningen är att få en djupare insikt i de föreställningar som ligger bakom teckning sompraktik och närmare förstå vad som hämmar respektive verkar lustfyllt i den skapandeprocessen. Intervjumaterialet analyseras med hjälp av retorik som teori, för att synliggörastrategierna för kommunikation bakom föreställningarna om skicklighet. Tidigare forskningvisar att skolungdomar upplever att deras ansats att avbilda verkligheten sällan uppnår ettönskat resultat och skapar känslor av uppgivenhet. Det eftersträvansvärda är avbildning medhög grad av likhet gentemot verkligheten.Föreställningarna hos bildlärarstudenterna behandlar snarare skicklighet som kännedom omgrundläggande principer inom teckning som senare bör brytas emot för att uppnå ett merexpressivt uttryck. Ledorden för undersökningen har således varit att bryta konventioner, medmålet att hitta nya och berikande ingångar som främjar skaparlust inom området teckning.Uppsatsens gestaltande del återger deltagarnas teckningar i formen av screentryck placeradepå tyg som är anordnat på en ställning i trä. Genom att betrakta teckningar förställda avveckbildningen och den oregelbundna ytmässigheten hos tyg bryts åter igen en konventionoch annorlunda sätt att uppleva tvådimensionella bilder. Verket ställs ut på Konstfacksvårutställning i maj 2019.

Syftet med examensarbetet var att ge inblick i några förskollärares upplevelser och erfarenheter av att bemöta barn med utagerande beteende, detta genom följande frågeställningar: Hur kan utagerande barn i förskolan bemötas på ett framgångsrikt sätt enligt några förskollärare? Hur uppfattar studiens förskollärare sina kompetenser att bemöta barn med utagerande beteende? Studien bestod av åtta kvalitativa intervjuer utifrån ett kriteriebaserat urvalsförfarande. I resultatet framkom strategier som kan liknas vid metoden lågaffektivt bemötande, och även att förskollärarna gör medvetna val av olika strategier för att bemöta utagerande barn. Framstående strategier som nämndes var att skapa goda relationer till barnen, ett lugnt förhållningssätt samt olika förebyggande åtgärder såsom bildstöd och ritstöd. En annan förekommande strategi var att separera det utagerande barnet ur barngruppen för att hjälpa barnet att lugna sig. Stress framkom som en faktor som gav sämre förutsättningar för förskollärarna att bemöta utagerande barn. En slutsats är att ett lugnt förhållningssätt upplevs som grundläggande i skapandet av relationer, till skillnad från stress som påverkar förskollärarnas bemötande negativt. En annan slutsats är att separering av ett utagerande barn från barngruppen, som tycks förekomma, är en framgångsrik strategi som är osynlig i den tidigare forskning som redovisas. En övergripande slutsats är att studiens förskollärare anser att beprövade och framgångsrika strategier huvudsakligen grundlagts i den professionella yrkespraktiken.

Den empiriska studien handlar om hur alla elever kan gynnas av samma problemlösningsuppgifter och hur detta visar sig. Vilka strategier väljer elever när de arbetar med valda uppgifter och hur uppmärksammas dessa genom observation och intervju. Tre matematiska förmågor kommer att synliggöras i denna empiriska studie och hur dessa förmågor kan komma att visa sig hos elever som arbetar med problemlösning. En skola för alla är något som kan tolkas olika, i denna studie kommer främst tidigare forskning att förklara begreppet och vad det kan innebära för elever. Fokuset i studien är problemlösning och hur elever arbetar med detta i skolan, utifrån olika faser att ta sig an ett problem.

Syftet med denna studie är att undersöka variationer kring hur elever förstår vissa matematiska begrepp och vilka strategier de använder för att lösa matematiska uppgifter samt hur de utvecklat denna praktik. Denna kunskap kan vara ett stöd för speciallärare/specialpedagoger i arbetet med att stötta både elever och lärare i den kunskapande processen, både i verksamheten samt vid kartläggning på individ- och gruppnivå. Inledningsvis beskrivs författarnas ingång i ämnet och hur forskning visat att matematiska samtal och ökad kunskap om elevers förståelse av matematik kan leda till bättre anpassad undervisning. I bakgrunden presenteras vidare forskning med relevans för området där två centrala områden är olika sätt att lära och matematikundervisningens utformning och kritiska moment. Metoden i studien är en kvalitativ forskningsmetod, en kombination av semistrukturerad intervju och observation av hur elever i åk 6 beskriver sina strategier när de löser uppgifter inom områdena taluppfattning och aritmetiska operationer samt problemlösning. Resultatet visar på att de intervjuade eleverna använder sig av olika strategier, en del av dem multimodala och att de i olika grad är medvetna om dessa val av strategier. Resultaten analyseras även i relation till en tolkning av Bronfenbrenners ekologiska systemteorin och KASAM. Fokus ligger på hur lärandet påverkas av individ-, micro- och chronoszonen. Subtraktions- och divisionsuppgifter är begripliga, hanterbara och meningsfulla för de flesta. Däremot så sjunker KASAM-värdet för uppgifter med bråk- och decimaltal samt vid problemuppgifter. Detta diskuteras vidare i diskussionen och relateras till viktiga personer och sammanhang som påverkar elevens lärande. Sist presenteras förslag på implikationer av resultatet på hur speciallärare och specialpedagoger kan använda sig av resultatet på individ-, grupp- och organisationsnivå genom en presentation av en utvidgad modell av den didaktiska triangeln och ett förslag på kartläggningsanalys på individ- och gruppnivå. Avslutningsvis föreslås vidare forskningsuppslag om vilken roll specialpedagogen/specialläraren ska spela för att så många som möjligt ska kunna följa den ordinarie undervisningen, då den behöver vara differentierad för att stimulera så många som möjligt.