Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2005.

The European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction reports that drug-related deaths have almost tripled in Sweden between year 2006 and 2015. The aim of this study is to elucidate in which ways drug-related mortality is produced and conceptualized as a problem within policy discourse by critically analyzing The National Board of Health and Welfare’s policy proposal “Nationellt utvecklingsarbete för att motverka narkotikarelaterad dödlighet” (2017). Using Bacchi’s poststructural approach to policy analysis “What’s the problem represented to be?”, two problem representations are identified, namely that drug-related mortality is conceptualized as a problem with drugs and drug use in general as well as a problem due to lack of knowledge and information. This is based on underlying assumptions that all illegal drug use is hazardous and that the solution to the drug problem can be obtained by objective knowledge production thus leaving both the practice of gaining knowledge as well as current Swedish drug laws unproblematized. The effects are, to name a few, that proposed policies mainly targets “all people who use drugs” with a focus on providing “more of the same” which in extension overrides the group of high-risk drug users along with a structural understanding of drug-related mortality.

This thesis focuses on politically active women within The Swedish Social Democratic Women’s Association, also known as S-women. By applying discourse analysis to interviews with active s-women and to meeting conversations between the association’s members, the study approaches ideas of feminism, feminist politics and political commitment. “Solidarity” – the central concept of the labour movement – serves as the point of departure for a feminist discussion about class, gender, ethnicity and age/generation. Political inclusion and exclusion are other keywords when the power relations within feminism in general and this women’s association in particular are examined. The theoretical framework of the thesis covers post-structuralist feminism, intersectionality and discourse psychology.

Given the possibility that the world, as we know it, is a consequence of human interaction and verbal communication our understanding of the world can be seen as contingent rather than essentially given. Conceptions such as "entrepreneur", "woman" and "man" can then be understood as socially constructed subjects. Departing from poststructural and social constructionist perspectives I will examine medial representation of women and men as entrepreneurs. My main purpose is to examine how the entrepreneur is constructed as a discursive subject in the journal Eget Företag. Drawing upon Ernesto Laclau´s and Chantal Mouffe´s Discourse Theory and the poststructuralist feminist theoretical perspective of Judith Butler I will discuss both the construction of the entrepreneur as well as the more explicit question; is gender significant for the construction of the entrepreneur and entrepreneurship in Eget Företag? In this study I come to the conclusion that the discourse of entrepreneurship, as well as the journalistic discourse, draws upon discourses of femininity and masculinity but also upon discourses of ethnicity. Therefore gender and ethnicity is significant for the understanding of the entrepreneur. I also find that the discourse of entrepreneurship construct both women and individuals with different ethnical backgrounds as "the Others". / Genom möjligheten att världen, sådan vi känner den, är en konsekvens av mänsklig interaktion och språklig kommunikation, kan vår förståelse av världen ses som kontingent snarare än essentiellt given. Koncept så som "entreprenör", "kvinna" och "man" kan då förstås som socialt konstruerade subjekt. Med avstamp i poststrukturella och socialkonstruktivistiska perspektiv kommer jag att undersöka medial representation av kvinnor och män som företagare. Mitt huvudsakliga syfte är att undersöka hur företagaren konstrueras som ett diskursivt subjekt i tidningen Eget Företag. Genom Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes Diskursteori och Judith Butlers poststrukturalistiska och feministiska perspektiv kommer jag att diskutera både konstruktionen av företagare och mer explicita frågor så som; är kön signifikant för konstruktionen av företagaren och företagande i Eget Företag? Jag kommer till slutsatsen att företagardiskursen, och den journalistiska diskursen, bygger på diskurser om kvinnlighet och manlighet men också på diskurser om etnicitet. Därför kan genus och etnicitet ses som signifikanta för förståelsen av företagaren. Jag finner även att företagardiskursen konstruerar både kvinnor och individer med skild etnisk bakgrund som "De andra".

Döva personer i Sverige och världen lever nästan uteslutande i ett hörande majoritetssamhälle och har således på ett eller annat sätt en fortlöpande kontakt med hörande människor i såväl privat- som arbetsliv. De flesta döva i arbetslivet arbetar som enda eller som en av få döva på en hörande arbetsplats och ofta anlitas tolk för möten mellan hörande och döva kollegor. Föreliggande uppsats är en etnografisk studie av tolksituationen på en arbetsplats där en döv samt ett tjugotal hörande kollegor arbetar tillsammans. Med hjälp av fältanteckningar, intervjuer och videofilmning har en bild av tolksituationen genererats. I resultaten visas tecken på att den döva deltagaren till stor del lider av informationsbrist på olika plan. Därtill verkar det finnas en stor kunskapslucka hos de hörande kollegorna gällande teckenspråk och dövas villkor i ett hörande samhälle. Resultatet visar även tendenser till att den döva deltagaren genom det omgivande majoritetsspråkssamhället själv medverkar till sin egen underordning. I den komplexa tolksituationen verkar tolken fungera som en grindvakt. Tolken kan ha en svår och inte alltid definierad roll att översätta och samordna turer mellan hörande och döva och föra samtalet framåt i en gemensam riktning. Det verkar även som att den döva deltagaren och hennes hörande kollegor har olika uppfattning om tolkens roll. Tolkens arbete verkar härigenom kunna försvåras, något som i sin tur skulle kunna påverka relationen mellan den döva deltagaren och hennes hörande kollegor. Resultaten har diskuterats utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv för att visa på samband mellan mikro- och makronivå med kopplingar till språkideologi, språkpolitik, maktrelationer samt teorin om Deafhood. / Deaf people in Sweden and worldwide live with few exceptions in a hearing society, and thereby in one way or another they have connections with hearing people in their private and professional lives. Most Deaf people in working life have no or few Deaf co-workers at hearing workplaces and hence a Sign Language interpreter is often hired to facilitate the communication between deaf and hearing co-workers. This thesis is an ethnographic study of the interpreting situation at a workplace where one Deaf and about 20 hearing co-workers work together. With field notes, interviews and video recording an illustration of the situation has been generated. The results show a tendency that the Deaf participant to a great extent suffers from information loss in several areas. In addition, the hearing co-workers seem to have a gap in knowledge about Sign Language and the conditions of Deaf people. Also, the Deaf participant seems to participate in her own subordination through the surrounding majority society. In the complexity of the interpreting situation, the interpreter seems to serve as a gatekeeper. She also has a challenging and not always easily definable role in translating and coordinating turns between Deaf and hearing participants, thus moving the conversation forwards in a mutual direction. Nevertheless, the Deaf participant and her hearing co-workers often seem to have different views of the responsibilities of the interpreter, something that might make the interpreter’s job even more challenging. This, in turn, can influence the relationship between hearing and Deaf co-workers. The results of the thesis have been discussed from a poststructural perspective to show a connection between the intimate workplace situation and language ideology, language policy, power relations and the theory of Deafhood.

Tidigare har kärnkraftspolitiken i Sverige legitimerats genom att kärnkraften framställts som det enda energislaget som både är koldioxidneutralt och effektivt nog att förse den svenska industrin med el till konkurrenskraftiga priser. Eftersom kärnkraften under de senaste åren utsatts för allt hårdare konkurrens från effektiv och koldioxidsnål förnybar energi finns det goda skäl att förvänta sig att den senaste förändringen av svensk kärnkraftspolitik - beslutet att avskaffa effektskatten - legitimerats genom nya sätt att skapa mening kring kärnkraften och kärnkraftspolitiken. I den här studien undersöks därför hur beslutet att avskaffa effektskatten legitimerades inom den energipolitiska policyeliten och hur det skiljer sig från tidigare sätt att legitimera kärnkraftspolitiska beslut. 12 semi-strukturerade intervjuer och ett textmaterial bestående av 13 remissvar, en statlig utredning och en politisk överenskommelse har analyserats med hjälp av Carol Bacchis ”Whats the problem represented to be?”-metod samt ett poststrukturalistiskt metodologiskt och teoretiskt ramverk. Studien visar i likhet med forskning från andra länder där kärnkraft utsatts för hård konkurrens från förnybar energi att ett nytt sätt att framställa kärnkraften, där den framställs som nödvändig för elsystemets tekniska funktionssätt på grund av dess förmåga att leverera effekt, blivit det mest centrala sättet att legitimera kärnkraftspolitiken inom policyeliten i anslutning till avskaffandet av effektskatten. Studien visar även att ett nytt sätt att legitimera kärnkraftspolitik med hänvisning till att undvika snedvridande ingrepp i elmarknaden återkommer inom policyeliten, men att det finns olika bilder av vad som utgör ett snedvridande ingrepp. Framställningen av kärnkraften som koldioxidneutral framstår som mindre central än tidigare.

Despite the fact that the introduction of reserved parental leave has resulted in a success for gender equality in general, there are parties in the Swedish Parliament that oppose this reform, the Christian Democrats being one of them. The purpose of the study was therefore to study the effects of the Christian Democrats' problem presentation regarding reserved parental leave. The essay's three research questions came from Carol Bacchi's WPR-approach, which aimed to find the party's problem presentation regarding reserved parental leave, what presuppositions these where based on, and what discursive and subjectification effects this gives. The study shows that the problem where parents' freedom of choice and high sickness rates. Based on feminist poststructuralism, we could see that the presuppositions turned out to be about a constructed categorization where sexual characteristics are set against each other. Finally, the study shows that this had several discursive- and subjectification effects where alternative problem presentations were excluded, and that individuals are limited based on the framework that the discourse sets up, which subjectifies people based on gender.

This study analyzes how preschool teachers describes gender and equality in a preschool setting, how they describe their equality work in preschool activities and how this has changed over time. With a discourse analysis and a feminist poststructualist perspective, interviews with preschool teachers were held. The results show that there are several dominant discourses about gender and equality active in preschool at the same time. In addition, these can clash with each other. The result also highlights preschool teachers’ stories where children are seen as individuals, regardless of their gender and how the view of children and their childhood has changed over time. The preschool has a complex practice where many subjects are included due to the Swedish curriculum, LPFÖ 18. This study focuses on this dilemma and how it can affect children’s opportunity for learning and development on equal terms.

Abstrakt  I Läroplan för förskolan: Lpfö18 (2018) beskrivs det att barn ska få möjlighet att utveckla adekvat digital kompetens vilket likaså skildras i andra policydokument som berör förskolan. Genom texten och dess innebörd påverkas dock människor på skilda vis och är därför relevanta att utsättas för ifrågasättande för att möjliggöra perspektiv och kunskap kring området (Bergström & Borèus, 2018). Därför syftar denna studie till att undersöka vad adekvat digital kompetens i förskolans policydokument genererar för problemrepresentationer. Studien utgår ifrån ett poststrukturellt perspektiv där en diskursanalys gjorts med hjälp av ”What´s the Problem Represented to be?” (WPR) approach som grundats av Carol Bacchi (2012). Genom att göra en diskursanalys av dessa policydokument kan politikens makt och styrning ifrågasättas och därmed generera andra perspektiv på vad adekvat digital kompetens kan innebära. I studien undersöks tre frågeställningar vilka inriktar sig på problemrepresentation, föreställningar och antaganden samt effekter av adekvat digital kompetens i relation till förskolan. Tre olika policydokument som alla gemensamt berör adekvat digital kompetens i förskolan har analyserats vilka är Utbildningsdepartementets nationella digitaliseringsstrategi (2017), den svenska läroplanen Lpfö18 (2018) och ett stödmaterial som går under rubriken ”Digital kompetens och digitala verktyg i förskolan” vilket publicerats på Skolverket (2022a). Resultatet visar sex kategoriserade problemområden som alla gemensamt inbegriper problemrepresentationer av policydokumentens existens. Dessa är kunskap, förståelse och utveckling, subjektifiering, nutid och framtid, digitalt material, bäst i världen på ”rätt sätt” och likvärdighet och demokrati.

I denna uppsats studeras den svenska strategin för klimatanpassning, i syfte att skapa förståelse för hur risk och sårbarhet framställs inom arbetet. Den globala uppvärmningen gör att negativa effekter av klimatförändringar blir vanligare, vilket även gör att katastrofer blir mer förekommande. Det är därför avgörande att samhället anpassas efter ett förändrat klimat och de risker som följer. Inom arbetet med klimatanpassning finns olika syn på risk och sårbarhet, där vissa pekar på att eftersom alla grupper i samhället inte drabbas lika hårt av klimatrelaterade konsekvenser och katastrofer behöver social kontext tas hänsyn till. Tidigare forskning menar att arbetet med klimatanpassning riskerar att bli ineffektivt och orättvist om sociala faktorer utelämnas, därför talar flera forskare för att integrera ett intersektionellt genusperspektiv. För att skapa förståelse för det svenska arbetet med klimatanpassning ställer denna uppsats frågor om hur risk och sårbarhet framställs, förstått ur intersektionell riskteori, och vilka effekter som dessa framställningar kan tänkas få. För att besvara frågeställningarna tillämpas en poststrukturalistisk ansats med hjälp av Bacchis “What is the problem represented to be”, WPR-metoden. Denna uppsats resultat visar att det finns varierande framställningar av risk och sårbarhet inom svensk klimatanpassning, där exempelvis risker kopplas till fysisk miljö, snarare än människor, och när sårbara grupper beskrivs är det oftast utan någon hänsyn till intersektionella faktorer. Detta bekräftar till stor del vad tidigare forskare har kommit fram till. Det verkar dock finnas motstånd inom diskursen om klimatanpassning, som utmanar de dominerande framställningarna, vilket tyder på att det finns potential att skapa en strategi för klimatanpassning som är både effektiv och rättvis.