Sammanfattning Att planera för mer trygga och jämställda miljöer där både män och kvinnor, barn och gamla känner en större känsla av trygghet är väldigt aktuellt inom den fysiska planeringen. Uppsatsen tar avstamp i problematiken om att det finns en vilja att planera för trygghet men att det saknas riktlinjer i hur trygghet och jämställdhet kan uppnås. Uppsatsen syftar till att bidra med en ökad kunskap och förståelse kring möjligheten och förmågan att planera för trygghet genom att se till olika gömda narrativ om trygghet. Problemformuleringen har operationaliserats i tre frågor som senare ska diskuteras. —   Hur genereras kunskap om trygghet inom planeringen?                —   Vilka antaganden om trygghet finns inom planeringen? —   Vilka åtgärder föreslås för att åstadkomma tryggare miljöer?  Uppsatsen teoretiska perspektiv bygger på postrukturalism och intersektionalitet som både är två teoretiska ansatser som ämnar att se bortom det hegemoniska narrativet för att hitta de historier och berättelser som gömmer sig bakom den. Intersektionella perspektivet hävdar att det finns maktstrukturer i samhället baserade på genus, klass och etnicitet som hindrar vissa berättelser från att berättas. Den tidigare forskningen fokuserar på maktrelationer och speciellt den mellan män och kvinnor och den otrygghet kvinnor känner för vissa offentliga platser. Undersökningen av trygghetsvandringarna visar på att det är snarare ålder än genus som påverkar en aktörs upplevda känsla av otrygghet. Vidare ses ungdomar som de aktörer som orsakar otrygghet medan barn och äldre ses som de aktörer som upplever otrygghet. Resultatet visar också på att narrativen är väldigt skilda och att det finns många scener som uppfattas otrygga. Diskussion lyfter problematiken med tanken om kunskap som något objektivt, något som kan legitimera en viss typ av fysisk åtgärd i planeringen. Den kunskap som trygghetsvandringar genererar argumenteras för att vara en reproducering av en redan berättade historia om trygghet. En berättelse baserad på en hegemonisk föreställning om vad trygghet innebär. Vidare diskuteras att de antaganden som finns om trygghet i planeringen inte nödvändigtvis behöver vara sanna. Idén om att genus är en de viktig faktor om man ser till maktrelationer och vilka berättelser om trygghet som har möjlighet att berättas kan ifrågasättas då enligt undersökningen är snarare ålder som avgör aktörers möjlighet att berätta sina historier. Vidare diskuteras hur fysiska åtgärder för att skapa en tryggare miljö kan verkligen leda till tryggare miljöer, huruvida detta är en placeboeffekt kan diskuteras. Utifrån undersökningen samt diskussion har följande slutsatser dragits. Kunskap är en viktig faktor inom planeringen för att legitimera vissa typer av åtgärder. De narrativ som har identifierats visar på att den kunskap som generas är en reproducering av en redan etablerad berättelse över vad trygghet är och vad det innebär att vara otrygg. Vidare visar undersökningen att de antaganden som finns över trygghet inte nödvändigtvis behöver vara sanna. De identifierade narrativen visar att det är snarare ålder som maktfaktor än genus som förklarar vilka berättelser som blir hörda. Vidare visar undersökningen att otrygghet kan planeras bort med hjälp av fysiska åtgärder men då skapandet av en placeboeffekt. För att skapa riktig trygghet behöver det sociala och maktrelationerna mellan olika aktörer tas med in i ekvationen. Mångfalden av personer och berättelser visar på en svårighet att planera för en trygg miljö där alla känner sig inkluderade. Till sist dras slutsatsen att trygghetsvandringarna som medel sätter själva ramarna för vilka berättelser som blir berättade.

Uppsatsen är en litteraturstudie som problematiserar begreppet invandrarförfattare/invandrarlitteratur med utgångspunkten att denna typ av kategorisering är diskriminerande. Litteraturstudien är kompletterad med två analyser av romanerna Utlänningar (Kallifatides, 1970) och Kan du säga Schibbolet? (Bakhtiari, 2008). Resultatet av litteraturstudien visar att det finns många problem med denna kategorisering och att den ger en mycket enkel bild av en författares verk. Denna förenkling förstärker bilden av vi och dem. Resultatet av analyserna ger de som har försökt definiera begreppet invandrarförfattare/invandrarlitteratur rätt till viss del men de olika författarnas olika definitioner belyser även hur komplicerat det är, att sätta en stämpel på hur invandrade författare skriver. Det finns inte heller något som säger att dessa teman inte är typiska även för svenskfödda författare inom samma genrer.

The aim of this study is to gain insight into Swedish hiphop culture and some important values connected to the culture. This essay will strictly focus on the kind of values Swedish rappers describe in their lyrics regarding the streets, the suburbans and their neighborhood. My analysis is built upon eight rap albums by different rappers originating from a few of the bigger cities of Sweden. I use Laclau & Mouffe’s discourse theory to analyse the material which exposed a hiphop ideal regarding a tough background, a factor that seems to be highly valued and put above the basic four elements of the culture. I also found that Swedish rappers romanticize the former Swedish prime minister Olof Palme and his era, which is a unique spin in comparison with a lot of different countries’ national hiphop discourses, which often lack a particular time to idolize. The aim of this study is to gain insight into Swedish hiphop culture and some important values connected to the culture. This essay will strictly focus on the kind of values Swedish rappers describe in their lyrics regarding the streets, the suburbans and their neighborhood. My analysis is built upon eight rap albums by different rappers originating from a few of the bigger cities of Sweden. I use Laclau & Mouffe’s discourse theory to analyse the material which exposed a hiphop ideal regarding a tough background, a factor that seems to be highly valued and put above the basic four elements of the culture. I also found that Swedish rappers romanticize the former Swedish prime minister Olof Palme and his era, which is a unique spin in comparison with a lot of different countries’ national hiphop discourses, which often lack a particular time to idolize.

In September 2015, Argentinean artist Adrían Villar Rojas opened the exhibition Two suns at the Marian Goodman Gallery in New York. Featuring in the exhibition was a clay statue which resembled Michelangelo’s David albeit lying down and with some slight modifications to its pose and facial features for example. This paper aims to explore the possible link between the clay statue featured in Two suns and the David in relation to the term simulacra through a poststructuralist reading of Plato, Gilles Deleuze and Jean Baudrillard. By deconstructing the work of art and the theoretical material together both the effects and inner workings of the simulacra in Two suns as well as the constant changing meaning of symbols become mapped out.

How can you as a planner tackle messy realities without losing sight of possible problematic outcomes of what you put in practice? This study explores the value of everyday frictions as a resource for phronetic planning, i.e. the ability to make situated ethical judements of what is ’better’ or ’worse’ in a particular setting. The intent is to offer a situated gaze of frictions from the perspective of a civil servant of the well organised and innovative municipality of Botkyrka in the metropolitan area of Stockholm, Sweden. From this outset, an autoethnographical methodology from a poststructural approach, is used to explore the frictions that the author has experienced as a practicing planner. The study shows that frictions can be used as 'weak signals' to identify possible tricky consequences of the creation and the staging of planning 'simplifications'. Based on this insight a 'seismological' approach to planning is proposed. The argument is that planning practice should on the one hand utilize frictions when they arise and, on the other hand, actively challenge existing 'simplifications'. To achieve this, practical tools are offered to 'evoke', 'narrate' and 'diffract' on frictions and 'trickster-objects' within the constraints of the planner’s role as a municipal civil servant. / Denna avhandlings syfte är att utforska skavningars möjliga värde som resurs för praktisk klokhet inom svensk kommunal planeringspraktik. Med praktisk klokhet avses förmågan att göra situerade etiska bedömningar om 'bättre' och 'sämre' på ett reflexivt sätt i ett visst sammanhang. Studiens teoretiska ram utgörs av poststrukturell subjektteori och arbetet bygger på en metodologisk ansats grundad i autoetnografi. Avsikten är att erbjuda en situerad ’inifrån blick’ om vardagliga skavningar i planering i en svensk kommunal förvaltningskontext baserat på författarens egen yrkespraktik från en kommun. I analysen framkommer att skavningar ofta kan uppstå när planeraren ikläder sig i grunden motsatta sätt att uppträda som planerare; i studien identifierat som en central, entreprenöriell och kommunikativ persona. Det som då sker är att olika idéer om ‘hur saker funkar’, olika typer av praktiska tekniker för att uppnå uppsatta mål och olika etiska ramverk om vad som är 'rätt' införlivas och 'krockar' inom planeraren. En slutsats är att skavningar kan ses som ’svaga signaler’ för att förnimma eventuella problematiska konsekvenser av de 'förenklingar’ som av nödvändighet görs inom planeringspraktik. En medvetenhet om sådana signaler kan bidra till en beredskap om existerande konfliktytor som den kommunala organisationen kan adressera i sin planering och verksamhetsutveckling. Den typ av planerarroll som har bäst förutsättningar att inrymma skavningar är en central persona, men för att den möjligheten ska realiseras krävs att skavningar uppvärderas som en av flera komponenter för att stärka planerarens bedömningsförmåga. I ljuset av studiens lärdomar tecknas ett utkast till vad som benämns en ’seismologisk’ ansats till planering. Argumentet som förs fram är att planeringspraktik å ena sidan bör tillvarata skavningar när de väl uppstår, och å andra sidan aktivt utmana existerande 'förenklingar’. För att uppnå detta föreslås exempel på praktiska verktyg som planeraren och organisationen kan använda för att 'framkalla', '(åter)berätta' och 'diffraktera' kring skavningar inom gränserna för planerarens ansvar. / <p>QC 20171017</p>

Reggio Emilia-pedagogiken har fått stor spridning i Sverige och med det även dess arbetsmetoder såsom pedagogisk dokumentation. Med Reggio Emilia-pedagogiken har det kompetenta barnet tagit plats i verksamheterna och blivit en norm för barnen att förhålla sig till. Vårt syfte med studien är därför att undersöka vilka diskurser och föreställningar som finns i förskollärares berättelser kring det kompetenta barnet inom pedagogisk dokumentation. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, där vi har genomfört sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare i Stockholmsområdet. Med hjälp av feministisk poststrukturalism och diskursanalys har vi fått fram ett resultat som visar att pedagogisk dokumentation kan verka som en maktproducent i form av vilka diskurseroch normer den synliggör och därmed upprätthåller. Vidare visar resultatet att verktyget pedagogisk dokumentation ger förskolläraren makt i form av vad som väljs ut att dokumenteras, och därför hävdar vi att ett etiskt förhållningssätt behöver problematiseras i relation till barns perspektiv.

I denna studie har vi studerat om och hur mångfald är inkluderat i TV-program som används i förskolan med hjälp av det poststrukturalistiska perspektivet. Med en normkritisk blick på samhälleliga normer om kön, könsuttryck, sexualitet, etnicitet, ålder och funktionalitet har vi studerat vilka individer som blir representerade genom gestaltade karaktärer samt hur dessa individer representeras. De TV-program som studeras är fem olika avsnitt av fem olika program från Utbildningsradions (UR) hemsida. Vi har använt den multimodala diskursanalysen som metod för att analysera dessa avsnitt. Resultatet visar att avsnitten genom gestaltade karaktärer både kan förstås som att det inkluderar och inte inkluderar en representation av mångfald. Detta eftersom avsnitten till viss del innehåller representation av de kategorier som individer tillskrivs men inte alla. Resultatet visar även att gestaltningen av karaktärerna både reproducerar och utmanar normativa diskurser.

The aim of this master’s thesis in archival science is to understand how four individuals’ use or creation of archival records affects the experience of social, cultural, and ethnic belongingness in time and space. The questions investigated are: 1) How do the individuals conceptualize the records' origin and how do this affect their interpretations of past and present time? 2) Which stories about belongingness appear when the individuals tell about the records and how do these relate to themselves and their surrounding world? 3) How can activation of the records related to places, persons, and relationships become meaningful?  The study is a part of a poststructuralist tradition that focuses on microhistories, versatility, and changes. The data is collected through four in-depth interviews and the material is theorized and analyzed through a phenomenological perspective, postmodern archival theory, narrative analysis, deconstruction, and the archive’s semantic genealogy. This makes it possible to get an insight in the individuals' experiences, thoughts, feelings, actions, memories, and how they orientate themselves in the world and relate to other people, records, places, and stories. Stories have the ability to create structure and meaning. Here it is being actualized in the stories of the records, but also in the stories the individuals tell about them and how they become a part of their own life histories. The analysis also makes it possible to understand the overall contexts, how they have affected the content in the records, and how the individuals do to look beyond the records. The results show how the individuals’ lives are integrated in a historical, spatial, cultural, relational, and existential context. Through the stories they have been told, the interpersonal relationships throughout their lives, the places they feel belongingness to, and the records they use, they create links through time and space. The stories of records contain tracks of the past that can be deconstructed in the sense of perspectives, power, and substance. All these parts have the ability to add new details and understandings of their life histories, their related ones, the personal and collective narratives, specific places, the world that has been, and the world that is now. By combining several sources, materials, records, and stories, it is possible to get a more profound and clearer understanding of where the individuals come from, where they are now, and what they extend into the future. This gives insights into how using archives can be understood as significant on different levels, and how the activity can become meaningful by adding new stories, relationships, and knowledge to individuals’ lives.  This is a two years master's thesis in Archival science.

Studiens övergripande syfte är att fördjupa kunskaper om och söka nya perspektiv på estetiska lärprocesser i relation till demokrati- och värdegrundsfrågor. Den teoretiska ansatsen hämtas från poststrukturalistisk teoribildning med förgreningar inom genusteori. Studien är strukturerad i tre delar inom vilken den första utgörs av en samläsning mellan kunskapsområdet scenkonstnärlig teori/praktik och pedagogisk teori/praktik. Dessa diskurser karaktäriseras av ifrågasättanden av konsten som ”god” respektive antaganden om värdeneutrala pedagogiska modeller och det ”goda” samhället som automatisk följd av bildning och fostran. Utifrån samläsningen analyseras inom studiens andra del dokumenterade utsnitt hämtade från ett projektarbete på en skola. Detta empiriska material fyller funktionen att både exemplifiera och problematisera samläsningens utfall. Den tredje delen av studien grundar sig på de tidigare delarna och avser överskrida uppdelningen mellan scenkonstnärlig respektive pedagogisk teori/praktik genom ett framskrivande av vad som inom studien benämns som diffrakterade praktiker med implosiva konsekvenser.Genom studien analyseras det risktagande som det alltid innebär att öppna upp för liksom ingå i processer av förhandling där det inte finns några givna svar samt hur dessa processer också kräver ständiga ställningstaganden utifrån den specifika kontexten. Vidare synliggörs hur processer som ifrågasätter det förgivettagna också förutsätter vissa strukturer. Studien lyfter också fram betydelsen av andra förhållningssätt till den osäkerhet, ambivalens och det motstånd som estetiska lärprocesser exempelvis genom olika positionsförflyttningar kan resultera i. På detta sätt är avsikten att värdera dessa konsekvenser som syften i sig. I en avslutande diskussion belyses studiens resultat i perspektiv av ett samhälle präglat av förändring och mångfald och därmed också relevansen av estetiska lärprocesser i en utbildningspolitisk kontext.

Syftet med studien är att synliggöra hur normer om kön och genus gestaltas i aktuell barnlitteratur. Metoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys av tio barnböcker. Barnböckerna som analyserades var de mest lånade barnböckerna bland förskolorna i ett och samma landskap. Analysen av barnlitteraturen bestod av att undersöka hur huvudkaraktärer, bikaraktärer och handling skildras utifrån studiens teoretiska ramverk feministisk poststrukturalism och Nikolajevas schema som användes som verktyg i analysen. Resultatet visade på exempel på performativt genus, normbrytande, könsneutralt och könspermutation. Slutsatsen var att både normbrytande och icke normbrytande gestaltningar av kön och genus syntes i barnböckerna. Barnböckerna visade på en variation där män framställdes med stereotypiska egenskaper men även i mer normbrytande roller. Kvinnor skildrades även med mer maskulina egenskaper och med feminina egenskaper. Det framkom dessutom att kvinnor var underrepresenterade i barnböckerna och hade färre huvudroller än männen. / The purpose of the study is to make visible how norms about sex and genderare portrayed in current children's literature. The method used was a qualitativecontent analysis of ten children's books. The children's books that wereanalyzed was the most borrowed children's books among preschools in thesame region. The analysis of children's literature consisted of looking at howmain characters, supporting characters and plot are portrayed based on thetheoretical framework of the study, feminist poststructuralism and Nikolajevasscheme, which was used as tools in the analysis. The results showed examplesof performative gender, norm-breaking, sex-neutral and sex permutation. Theconclusion was that both norm-breaking and non-norm-breaking depictions ofsex and gender appeared in the children's books. The children's books showeda variation where men were portrayed with stereotypical characteristics butalso in more norm-breaking roles. Women were also portrayed with moremasculine characteristics and with feminine characteristics. It also emergedthat women were underrepresented in children's books and had fewer leadingroles than men