The purpose of this study has been to investigate how pedagogues talk and act with and to children and how this is related to norms and beliefs about sex and gender. As well ass to relate the pedagogues use of language and actions to the preschool´s assignment to counteract stereotypical gender norm. This study processes how pedagogues talk to children in preschool in relation to the children's biological sex, how pedagogues act towards the children from a gender perspective and in what ways pedagogues maintain, or break down heteronormative discourses and open up for gender diversities? The method used to collect empirical material for the study has been qualitative observations. This to be able to capture the pedagogues interactions whit the children in an authentic environment. The theoretical framework that has been used for the analytical work of this study is Feminist Poststructuralism. This, because that method provides good tools to investigate how language, communication and actions contribute to shaping children and their perception of male and female; and also to review the language the pedagogues used whit the children at the four different teams and preschools where I have conducted the observations. The results of the study show that pedagogues acted in a way that reinforces traditional gender patterns where the girls need to adapt to the boys. Thus, the male is positioned superior to the female.

This thesis discusses the potential consequences of applying the philosophy of Mark C. Taylor to the field of Human-Computer Interaction (HCI). The first part of the thesis comprises a study focusing on two discursive trends in contemporary HCI, materiality and the self, and how these discourses describe interaction. Through a qualitative, inductive content analysis of 171 HCI research articles, a number of themes are identified in the literature and, it is argued, construct a dominant perspective of materiality, the self, and interaction. Examples that differ from the dominant discourse are also discussed as alternative perspectives for each of the three focal areas. The second part of the thesis comprises an analysis of Mark C. Taylor’s philosophical project which enables a number of philosophical positions on materiality, the self, and interaction to be identified. These positions are suggested to be variations and rereadings of themes found in Friedrich Nietzsche’s philosophy. These variations emerge as Taylor approaches Nietzsche through poststructuralism and complexity theory, and it is argued that the apparent heterogeneity of Taylor’s project can be understood as a more coherent position when interpreted in relation to Nietzsche’s philosophy. Based on the findings of the two literature studies, the thesis then discusses the possible consequences for HCI, if Taylor’s philosophy were to be applied as a theoretical framework. The thesis argues that Taylor’s philosophy describes the interaction between humans and computers  as an existential process, which contrasts with the dominant HCI discourse; that this view can be related to and provide a theoretical foundation for the alternative discourses in HCI; and that it can contribute to developing HCI. / Denna avhandling syftar till att diskutera de möjliga konsekvenserna av att applicera Mark C. Taylors filosofi inom fältet Människa-Datorinteraktion (MDI). Den första delen av avhandlingen utgörs av en studie som fokuserar på två diskursiva trender inom MDI, materialitet och självet, och hur dessa diskurser beskriver interaktion. Genom en kvalitativ, induktiv innehållsanalys av 171 forskningsartiklar inom MDI-fältet identifieras ett antal teman som kan sägas utgöra dominerande perspektiv i framställningen av de tre fokusområdena. Studien identifierar också exempel på alternativa perspektiv som kontrasterar mot den vedertagna bilden av materialitet, självet samt interaktion inom MDI. Den andra delen av avhandlingen utgörs av en analys där Mark C. Taylors filosofiska projekt utforskas med syfte att identifiera filosofiska positioner som kan fungera som teoretiska resurser för en fördjupad förståelse av de tre fokusområdena. Genom en jämförelse mellan dessa positioner och filosofiska teman hos Friedrich Nietzsche framträder en bild där Taylors positioner kan sägas utgöra variationer och omläsningar av Nietzsches texter i relation till mer sentida teoretiska ansatser. Analysen syftar till att påvisa att Taylors projekt, som vid första anblicken kan tyckas utgöras av en rad skiftande och ibland motsägelsefulla filosofiska framställningar utan inre sammanhang, i själva verket kan förstås som en mer sammanhängande teoretisk position om den läses i relation till Nietzsches filosofi. Med utgångspunkt i de två litteraturstudierna diskuteras slutligen möjliga konsekvenser av att använda Taylors filosofi som teoretiskt ramverk inom MDI och följande slutsatser presenteras: att Taylors filosofi erbjuder ett perspektiv på interaktionen mellan människor och datorer som betonar interaktion som en identitetsskapande, existentiell process vilket skiljer sig från det dominerande perspektivet inom MDI; att Taylors filosofi kan relateras till och utgöra ett teoretiskt fundament för de alternativa MDI-diskurser som tidigare identifierats, samt att en sådan process kan bidra till en vidareutveckling av teoribildningen inom MDI. / <p>QC 20160831</p>

Abstract This thesis discusses and analyses a 19th century female author's vanishing from history. The study investigates social relationships as figured and described in the epistolary form, based on letters between the author herself and different members of her family. It also tries to identify the author's position and situation in her time and society according to important themes and motifs in her novels. The main purpose is not to reconstruct history, but rather to show the many complex histories that can also be described, apart from the simplified and generalized one. The aim of this study is to, from a post-structuralist perspective, analyze the position of author Marianne Lundegård-Hagberg, and her role as a performative, discursive person that history forgot.

Uppsatsen Den performativa uppväxten syftar till att studera den heterosexuella matrisens verkan i tre svenska skolskildringar. Som teoretisk grund för undersökningen används såväl Yvonne Hirdmans teori om hur genussystemet bärs upp av de logiska fundamenten isärhållning och könshierarki, som Judith Butlers queerfeministiskt filosofiska dekonstruktion av kön som kategori. De skönlitterära verk som analyseras är Agnes von Krusenstjernas Tony växer upp och Tonys läroår, Jan Guillous Ondskan och Jonas Gardells trilogi En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny. Genom ett textanalytiskt tillvägagångssätt med komparativa inslag undersöks hur genusstereotyper reproduceras och stabiliserar heterosexualiteten som obligatorisk norm, vidare hur dessa processer gestaltar ungdomars identitetstillblivelse i den skönlitterära skolmiljön. De tre skolskildringarna statuerar exempel som belyser hur grupptryck och okritisk medvetenhet resulterar i kollektiv könsseparerad performativitet. Den komparativa analysen av de olika skönlitterära verken framhäver genussystemets samtidigt stabila och föränderliga karaktär. De olikartade verken stärker tesen om könsnormer som kulturella, samhälleliga och tidsanpassade konstruktioner, där dock samtida manliga och kvinnliga ideal definieras utifrån varandra likt binära motsatser. Dessa, utifrån varandra definierade genus, stabiliserar en biologistisk heteronormativ beroendeställning mellan en dominant manlighet och en underordnad kvinnlighet. Genom applicerandet av Butlers teori om genussymmetri som en naturaliserad diskurs snarare än en biologisk sanning analyseras hur de olika utanförskap som gestaltas i skolskildringarna samtidigt avslöjar och stärker genussystemet.

Previous research studies have shown that in their address and behaviour towards girls and boys, pre-school staff apply stereotyped gender concepts, thus reinforcing rather than challenging stereotypes. The present thesis therefore focuses on which of children’s positions that are accepted or that face resistance from the staff. In this way, children’s gender-based "identity-formation" can be critically analyzed based on different possible descriptions of how it is to be a girl or a boy, and what unaware assumptions about gender representations that in this way may be made in different ways by both children and adults. The theoretical point of departure is feminist poststructuralism; and the analysis focuses on variations found between the groups of girls and boys, as well as within these groups, and within individuals. The empirical data consists of video-taped sessions from two teams working with children aged 3-5, and focus groups interviews with the adult. Then different "readings" of the empirical material have been conducted based on different assumptions (discourses); i.e. assuming that girls and boys "really" are different or equal, different behaviours will appear as more or less obvious and natural. By showing that several different discourses are present at the same time, gender-based "identity-formation" is described as a very complex process. The analyzed situations show that girls and boys in pre-school are defined and treated in stereotyped ways, however, there is a large hidden variation of how different girls and different boys positions themselves in different contexts. Pre-school teachers thus work actively to distinguish between girls and boys based on how they are being perceived as either girls or boys. Teachers’ expectations then become decisive of how different children are addressed and treated in different situations. To conclude, the pedagogical consequences of this are discussed with regard to gender equality work in which also alternative discourses are formulated. / Studier har visat att förskolans personal bemöter flickor och pojkar utifrån stereotypa föreställningar om kön och snarare förstärker än utmanar dessa. Därför är fokus i denna avhandling att se vilka positioner hos flickor och pojkar som accepteras och vilka som möter motstånd i förskolan. På så sätt analyseras barns könsmässiga "identitetsskapande" kritiskt utifrån på vilka olika sätt det är möjligt att vara flicka och pojke och vilka omedvetna antaganden om kön och genus som görs av barn och vuxna. Den teoretiska utgångspunkten är feministisk poststrukturalism och i analysen är variationen mellan grupperna flickor och pojkar, variationen inom grupperna samt variationen inom individer i fokus. Utifrån empirin, som består av videoinspelade sekvenser från två arbetslag med barn i åldrarna 3-5 år och fokusgruppssamtal med de vuxna, görs olika "läsningar" utifrån olika antaganden (diskurser): Beroende på om antagandet är att flickor och pojkar "egentligen" är olika eller lika, kommer olika bemötanden att framstå som mer eller mindre självklara. Genom att visa att flera olika diskurser är verksamma samtidigt beskrivs det könsmässiga "identitetsskapandet" som mycket komplext. De analyserade situationerna visar att flickor och pojkar i förskolan definieras och bemöts stereotypt men att detta döljer en stor variation av hur olika flickor och olika pojkar positionerar sig i olika sammanhang. Förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar. Förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer. En diskussion förs avslutningsvis kring vad detta kan ge för pedagogiska konsekvenser för ett jämställdhetsarbete, där även alternativa diskurser och handlingsmönster skrivs fram.

När den svenska klimatdebatten intensifierades under 2000-talets första decennium tilldelades allmänheten en särskild roll. I den mediala och politiska debatten verkade lösningen på miljöproblemen intimt förknippad med individers livsstilar. I den här avhandlingen betraktas det synsättet som del av en pågående individualisering av miljöansvar. Med en poststrukturalistisk feministisk utgångspunkt hanteras det individualiserade miljöansvaret som en specifik diskurs. Diskursen beskriver individer som de centrala aktörerna som ska motverka miljöproblemen. Hur individer förhåller sig till rimligheten i en sådan ansvarsfördelning eller förstår innebörden av ett sådant ansvar är emellertid oklart. Syftet med avhandlingen är att utforska hur individer begripliggör och förhandlar diskursen om individuellt miljöansvar i gruppsamtal. För att förstå hur individer kan positionera sig i relation till diskursen analyseras tolv fokusgruppsamtal med personer som befinner sig i olika livssituationer och har olika erfarenheter av miljöfrågor och resande. Samtalsdeltagarnas förhandlingar av diskursens innebörd och relevans analyseras. Avhandlingen undersöker vilka andra diskurser som stödjer, konkurrerar med eller utgör motdiskurser till den individualiserade miljödiskursen. Därmed framgår hur individer kan införliva eller göra motstånd mot miljödiskursens verklighetsbeskrivning. I avhandlingen undersöks även vilka subjektspositioner som görs problematiska respektive oproblematiska i relation till ett individualiserat miljöansvar. Det bidrar med insikt om hur diskurser knutna till genus och klass kan positionera individer som i olika grad eller på olika sätt ansvariga för sin miljöpåverkan. Analysen visar hur individuellt miljöansvar förknippas med resursstarka och oberoende individer, individer som kan tänka sig att agera utan stöd från vare sig omgivningen eller stödjande samhällsstrukturer. Samtalsdeltagare i studien beskriver det individualiserade miljöansvaret som alltifrån moraliskt viktigt och positivt till orimligt och orealistiskt. Konkurrens mellan individer följer i diskursens spår. Både personer som tar på sig stort ansvar och de som inte förmår eller vill leva upp till idealet om att förändra sin livsstil pekas ut som problematiska. Samtidigt hamnar andra potentiella ansvarstagare och politiska arenor ofta i skymundan. Därtill riktar vissa samtalsdeltagare misstro mot samhällets förmåga att överhuvudtaget hantera miljöproblem, vilket tolkas som en aspekt av det individualiserade miljöansvarets dominans. / Over the last decade, the behaviors and lifestyles of the Swedish public have been depicted as having important environmental effects by both politicians and the media in Sweden. In this thesis, this is regarded as part of an ongoing tendency to individualize environmental responsibilities. Using a feminist poststructuralist point of departure, this individualized environmental responsibility is understood as a particular discourse that frames individuals as essential actors in handling environmental problems. How individuals position themselves in relation to the reasonableness and meaning of these responsibilities, however, is still an open question. The aim is to explore how individuals make scnse of and negotiate the discourse of individual environmental responsibility in group discussions. Twelve focus group conversations involving people in various life situations and with various expericnces of environmental issues and travelling are analyzed. The analysis investigates how the focus group participants position themselves in relation to the discoursc and, thus, negotiate its meaning and relevance. The analysis seeks to understand what other discourses support, compete with, or challenge the discourse of individual environmental responsibility in order to illuminate how individuals can incorporate or resist this particular discursive description of the world. The thesis also investigates what subject positions are made troubled or untroubled by the focus group participants, which reveals how gender and dass discourses position individuals as in various ways or to various degrees responsible for their individual impact on the environment. The analysis suggests that the discourse of individual environmental responsibility privileges independent, self-governing individuals, that is, people who assume responsibility without demanding either societal or social support. Some focus group participants depict individual environmental responsibility as morally significant and beneficial, while others depict it as unrealistic and unacceptable. The discourse seems to engender competition between individuals. Both people acting as highly environmentally responsible and people acting as unable or unwilling to take environmental responsibility are framed as troubled individuals in the conversations. Concurrently, other potential environmentally responsible actors and political scenes are often neglected. The discourse of individual environmental responsibility dominates; for some focus group participants, this discourse leads toa lack of faith in societal ability to handle environmental problems.

The purpose of my scientific essay is to examine the identity creating processes that goes on amongst pupils as well as pedagogues in leisure time centers. This seen from a gender perspective. The questions in this essay revolves around me as a role model in the leisure time center and how I use the binary gender categories in my line of work. Moreover, how can I present a safe environment for my pupils to try out their identity from a gender perspective. I analyze my questions seen through a leisure time center pedagogue ́s everyday worksituation under the influence of a workplace jargon. A jargon that seems to be enhancing the polatity between the binary gender categories. The theories I use in my essay to reflect upon my questions is Kants philosophy about freedom and the categorical imperative, Lenz Taguchis description of feministic poststructuralistic theory and Butlers theory on sex and gender as socially and cultural constructed. Through my scientific essay I have reflected upon my role as a role model in a way that takes me through an identity creating process of my own in my profession as a leisure time center pedagogue. And by takinga glance on my own actions it has created a bigger understanding of what has formed my own identity as a pedagogue from a gender perspective. This hopefully will increase my ability to present a safe environment for my future pupils in their identity creating processes in the leisure time center in a gender perspective. / Syftet med min vetenskapliga essä är att undersöka identitetsskapande processer på fritidshemmet, både hos pedagoger och elever. Frågeställningarna i essän berör min roll som förebild som blivande fritidshemslärare, hur jag förhåller mig till könskategorierna kvinna och man, flicka och pojke i mitt arbete. Och vidare hur jag skapar trygghet för att eleverna i fritidshemmet ska känna sig fria att pröva sin identitetur ett köns och genusperspektiv. Dessa frågor belyser jag ur ett gestaltat dilemma om hur en fritidshemslärares vardag kan präglas av en arbetsplatsjargong. En jargong som jag upplever förstärker polariteteten mellan könskategorierna kvinna och man. De teorier jag använder för att reflektera kring min vetenskapliga essäs frågeställningar är Kants teori om frihet och det kategoriska imperativet, Lenz Taguchis beskrivning av feministisk poststrukturalistisk teori och Butlers teori om kön och genus som socialt och kulturellt konstruerade. Genom min vetenskapliga essä har jag reflekterat kring min roll som förebild. Att skriva essän har i sig varit en identitetsskapande process för mig då jag vänt blicken mot mig själv i en situation som jag tidigare inte förstått min roll i. Vidare har jag genom essäskrivandet börjat förstå vilken komplex process identitetsskapande är och hur dessa processer är något som pågår samtidigt hos flera personer i ett socialt sammanhang. Min förhoppning är att detta kommer att öka min möjlighet och förmåga att se till att mina elevers identitetsskapande processer får fortgå i en trygg miljö på fritidshemmet.

Borderlands. Swedish youth care in the intersections of care and punishment This dissertation concerns staff working in special residential homes, or secure units, for boys and young men and, less specifically, the compulsory care of problematic teenagers. The study is based on interviews with staff members and participatory observations of daily practices at a compulsorycare institution. The empirical material is complemented by observations of learning situations and interviews with students and teachers in education of social pedagogy. The aim of the thesis is to map out and to analyse understandings of, and motivations for, compulsory care that is produced and sustained through articulations of residing teenagers, treatment practices and institutional staff in the daily work, and in staff narratives, at a secure unit for compulsory care. Three aspects of compulsory care are analysed: constructions of teenagers, of treatment practices and of subject positions or identity of staff. Concepts and ideas from a post-structural framework are used as theoretical tools to conduct analysis of the interviews and observations. Discourse, as well as a three-fold concept of logics, is central for the analysis. As a theoretical complement to the main analytical framework, perspectives from symbolic interactionism are used. The results of the thesis show that tensions and ambivalence characterise compulsory care for adolescents. Aspects of care as well as of punishment, for example, are both evident parts of the institutional work and narratives studied. The teenagers are alternately being constructed as children in need and as manipulative criminals: articulations that are made part of either a logic of care or a logic of punishment. Other tensions that are analysed as significant parts of institutional practices and subject positions are those of the biological and the social, theory and practice, and power and powerlessness. Age, gender and class are all significant parts in constructing subject positions for both teenagers and staff and in creating a division between the two groups. Such categorisations are articulated together in various ways in the different logics identified. These subject positions also have consequences for institutional interactions and for the institutional care provided in secure units.

For whom the educational system should be available, what it should contain and what it should lead to, are all questions but with different answers. In this dissertation, these answers are understood as products of relations including a power dimension. As these relations constantly changes, the discursive struggle of defining the educational system is constant. Said struggle also contains different constructions of the student subject; what she/he ought to be and should become. It is the struggle of defining the student subject that is the focus of this dissertation. As a starting point for the analysis, a political discourse theory is used, developed by Ernesto Laclau and Chantal Mouffe (2001). The main aims of the dissertation are to analyze 1) How the student subject is defined and positioned in the analyzed policy texts 2) What kind of relations that are constituted among student subjects and in between student subject, working life and social life 3) How does the conditions of the discursive struggle make impact of the space for political subjectivity. The empirical material is Swedish Political documents written between the time periods 1990-2009. The analysis of the discursive political struggle shows three dominant subject positions structured in partly different discourses: The successful and free student, produced in the discourse of liberation (1990-1998), the individualized and solidary student, produced within the discourse of nostalgia (1997-2005) and the dutiful and adaptable student, which dominates the political struggle in 2006-2009, produced in the discourse of harmony. Although the subject positions are constituted within three different discourses, structured by partly different logics, they share an idea; the idea of an ongoing globalization. These articulations are not questioned and cannot be ignored in the discursive struggle. They are understood as disarticulations of an English/American neo-liberal discourse. To win a hegemonic position, the discourse of liberation, nostalgia and harmony, has to adopt signs from this neo-liberal discourse. They are also forced to rearticulate the intent of specific signs so they fit into each discourse’ inner logics. The disarticulations of the neo-liberal discourse which goes across the discursive borders are in this dissertation understood as a social fantasy.

Focusing on the readmission agreement between Sweden and Afghanistan, this study aims to enhance our understanding of why and how states use readmission agreements and the discourse underpinning these practices. Based on interviews with key officials working in the Swedish deportation infrastructure, the findings show that the agreement is presented as a successful measure resulting in a more predictable process and increased forced returns. The agreement is a critical technique for minimizing disruptions in the deportation corridor to Afghanistan, however, not without interruptions due to the infrastructure’s reliance on many elements and the complexity of bilateral cooperation. The discursive practices, including “problem” representations and assumptions justifying the agreement, can be questioned considering that most Afghans abscond or travel to another Schengen country instead of returning. The absence of an agreement evaluation further necessitates calling the increased governmental focus on readmission agreements into question. The study contributes to deconstructing governmental rationalities through a novel methodology of studying deportation and readmission.