Denna uppsats syftar till att förklara hur nyhetsmediers rapporteringar kan påverka brottsligheten i ett område. Detta görs med utgångspunkt i att rädsla för brott kan påverka människors rutinaktiviteter, vilket i sin tur har en effekt på brottsligheten i området. Om och hur nyhetsmedier har en inverkan på människors rädsla råder det inom forskningen delade meningar om. Därför genomfördes en systematisk litteraturöversikt för att tydliggöra vad den aktuella forskningen inom området säger. Resultaten från litteraturöversikten visar att framför allt lokala TV- nyheter har ett samband med rädsla för brott, och att detta samband är starkast för invånare i områden med högre brottsnivåer. En redogörelse för tänkbara reaktioner på rädsla för brott gjordes, där undvikandebeteende tycks vara den vanligaste reaktionen, speciellt i områden med sämre sociala och ekonomiska resurser. / This thesis aims to explain how news media reports can affect neighborhood crime. This is done with the premise that fear of crime affects routine activities, which in turn has an effect on neighborhood crime. There has been some disagreement whether news media affects fear of crime or not. Because of that a systematic review was done to clarify what the current research in field says. The results from this review shows that above all local there is a relationship between TV-news and fear of crime. This relationship was strongest for people living in communities with higher crime rates. An account for possible reactions to fear of crime was done, where avoidance behavior seems to be the most common reaction, especially in neighborhoods with lower social and economic resources.

Sjuksköterskors möte med patienter är en del av arbetet och kontakt med blodsmittade patienter är oundviklig. Antalet blodsmittade patienter i samhället tycks öka därför har vi valt att genomföra denna studie, (Smittskyddsinstitutet, 2009a) Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med blodsmittade patienter. Datamaterialet består av tre intervjuer med sjuksköterskor som har minst ett års erfarenhet av yrket och i sin yrkesutövning kommit i kontakt med blodsmittade patienter. Data har analyserats med den deskriptiva fenomenologiska metod som presenterats av Amedeo Giorgi. Resultaten visar att följande meningsstrukturer av levda erfarenheter har identifierats i analysen: (1) Fördomar (2) Att bemöta alla patienter lika (3) Rädslor (4) Vikten av kunskap och rutiner (5) Många möten leder till erfarenhet (6) Undvikande / To nurses, the meeting with patients is a natural part of the profession this also means that the possibility to get indirect contact with infectious blood in patients is unavoidable. Infectious blood diseases seem to be on the increase in the society, and hence is why we, as authors, have chosen to investigate this area within the medical field. The aim of the study is to describe nurses’ experiences in the meetings with blood infected patients.We have, in this study, chosen to apply the descriptive phenomenological method presented by Amedeo Giorgi. Furthermore, we have chosen to interview three nurses having at least one year of clinical experience and during this time have cared for infected patients. The result reveal the following categories identified in the analysis: (1) Prejudice, (2) To meet/treat all patients equally, (3) Fear factors, (4) The importance of knowledge and routines, (5) More meetings lead to experience (6) avoidance.

Bakgrund: Under våren 2020 förklarade World Health Organization att världen befann sig i en pandemi. Stort inflöde av patienter och nya hygienrutiner så som skyddsutrustning inom hälso- och sjukvården förändrade allmänsjuksköterskors arbetsförhållande. Allmänsjuksköterskor var tvungna att anpassa sitt arbete under Covid-19, Roys anpassningsmodellen (2009) kan bidra till att förklara denna process.  Syfte: Syftet var att beskriva allmänsjuksköterskors upplevelser av att utföra omvårdnad i rådande covid-19 pandemi inom slutenvård. Metod: Litteraturöversikt genomfördes med kvalitativ metod och induktiv ansats. För artikelsökningen användes databaserna CINAHL och PsycInfo och en innehållsanalys genomfördes. Resultatet bestod av 12 kvalitativa artiklar som analyserades enligt Friberg (2017). Resultat: Resultatet tar upp de faktorer som påverkat sjuksköterskors upplevelse i samband med Covid-19. Resultatet bestod av två huvudkategorier och åtta underkategorier som sammanställdes. Huvudkategorierna är ogynnsamma upplevelser (psykisk påverkan, smittorisk, kunskapsbrist, arbetsbelastning) som sjuksköterskor upplevde negativt under pandemin och förändrad arbetssyn (kollegor, sjuksköterskans profession, förbättrad kunskap, samhällets stöd) som sjuksköterskor upplevde positivt relaterat till anpassning av Covid-19.  Slutsatser: Initialt beskrevs arbetsförhållanden under Coronapandemin som negativa relaterat till bland annat kunskapsbrist och arbetsbelastning samt skyddsutrustning. Med tiden framkom positiva upplevelser relaterat till ökad kunskap och utveckling av professionen. / Background: The World Health Organization declared a worldwide pandemic in spring of 2020. High patient flow and new hygiene procedures such as protective equipment at the hospitals changed the general nurses' working conditions.   General nurses had to adjust their work during Covid-10, the Roy adaption model (2009) can help to explain this process. Aim: The aim was to describe general nurses' experiences of performing nursing in the current Covid-19 pandemic in inpatient care. Method:  Literature review with a qualitative method and inductive approach. CINAHL and PsycInfo were used for the article search and contents analysis were used in the process. The result consists of 12 qualitative articles that were analyzed according to Friberg (2017). Result: The result consists of two head categories and eight subcategories. The head categories are unfavorable experiences (psychological impact, risk of contamination, lack of knowledge, workload) which nurses experienced during the beginning of the pandemic and changed view of work (colleagues, the nurse profession, improved knowledge, support from the community) that nurses experienced related to adjustment of Covid-19. The results address the factors that have influenced nurses 'experiences in connection with Covid-19. Conclusion: Initially the working conditions during the pandemic were described as negative inter alia due to lack of knowledge, workload and protective equipment. In time, positive experiences emerged related to increased knowledge and development of the profession.

Bakgrund: Inom den psykiatriska vården kan tvångsåtgärder behöva utföras på patienter som vårdas under tvångsvård. Detta kan innebära att patienternas delaktighet i vårdandet försvinner. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor har svårt att vidta tvångsåtgärder då åtgärderna går emot flera av de principer som sjuksköterskor arbetar efter. Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelse av tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt utförd med en systematisk sökning av vetenskapliga artiklar och analyserad med hjälp av femstegs analys.  Resultat: Sjuksköterskors upplevelse av tvångsåtgärder är mycket negativ. De upplever det som den svåraste delen av arbetet. Relationen mellan sjuksköterskan och patienten påverkas även negativt. Det upplevdes däremot som något nödvändigt för att skydda personal och patienter. Inget annat alternativ kunde inte heller identifieras och tvångsåtgärder sågs därför som nödvändigt för att situationen inte skulle bli ohållbar. Konklusion: Sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vård har en svår arbetsuppgift att utföra tvångsåtgärder när tvångsvård behövs. Det skapar ett etiskt dilemma som medför att respektera patientens autonomi/integritet och behovet att utföra åtgärder som resulterar i en kränkning av patienten. När en patient blir för aggressiv är situationen ohållbar. Tvångsåtgärder ses som nödvändigt för att bedriva en trygg och säker psykiatrisk vård. / Background: Restrictive measures can sometimes be necessary in psychiatric care as patients are treated with compulsory care. This can result in the disappearance of patient´s participation in the care. Previous research shows that nurses have difficulty using these measures as it goes against several of the nursing principles. Aim: Examine nurses experience of restrictive measures in psychiatric care. Method: A qualitative literature review was made using a systematic search for scientific articles. The data was analyzed using a five-step analysis. Findings: Nurses' experience of restrictive measures was very negative. They perceived it as the most difficult part of the job. The relationships between nurses and patients were also affected negatively. However, they perceived restrictive measures as necessary to protect patients and staff. No other alternative could be identified and it was perceived necessary to have the alternative of using it, to not make the situation unsustainable. Conclusion: Nurses in psychiatric care have a difficult task to perform with restrictive measures when compulsory care is needed. It creates an ethical dilemma, the patient’sautonomy/integrity needs to be respected but restrictive measures that violate patients are also needed. When patients become too aggressive the situation is unsustainable. To perform safe psychiatric care, restrictive measures are necessary.

Forskning om trygghet, otrygghet och säkerhet lägger ofta tyngden på hur begreppen konstrueras av media, politiker, statliga och privata säkerhetsaktörer som polis och säkerhetsföretag. Mindre fokus har tillägnats individens egna upplevelser, konstruktion och beskrivningar av begreppen. Det har genom detta funnits ett övervägande intresse av att studera hur begreppen konstrueras uppifrån och ned i tidigare forskning. Föreliggande studie syftar därför att täcka denna forskningslucka genom att undersöka individens konstruktion av begreppen och vad de gör rent praktiskt för att känna sig trygga och säkra. Detta utifrån aspekter som erfarenhet, känslor och påverkan av den informationsförmedling som sker från olika parter i samhället. I detta ingår intervjupersonernas egen roll som säkerhetsaktörer både för sig själva, familjen och gentemot samhället. Studien tillämpar kvalitativa metoder och bygger på en konstruktionistisk ansats. Det empiriska materialet grundar sig på intervjuer från sju deltagare vilka delats in i en grupp av studenter och en grupp av föräldrar. Genom detta gavs möjlighet att studera konstruktionen av begreppen utifrån olika rutinaktiviteter och livsfaser. Materialet har kodats och legat till grund för den analys som skett utifrån två teman som även är frågeställningarna för studien. Resultaten visar till viss del på överensstämmelse med tidigare forskning genom att trygghet för individen omfattar mycket mer än endast ett fokus på brottslighet och rädsla för att utsättas för brott. Nya intressanta aspekter som framkommer är specifika gemensamma nämnare i konstruktionen av trygghet och otrygghet. Studien pekar också på att trygghet och dess negation otrygghet är flytande begrepp som är öppna för subjektiv tolkning. Genom att vara paraplybegrepp rymmer de det som individen väljer att lägga in i begreppen. Konstruktionen av trygghet kan därför rymma det mesta som påminner om välmående och otryggheten kan genom att vara motsatsen ses som en oändlig källa av faktorer som kan bidra till oro. Det framkommer därav att en individ aldrig kan känna sig helt trygg eller säker. Begreppen definieras också utifrån vilken livsfas individen befinner sig i.

Bakgrund: För barn är vård- och sjukhusmiljö ofta en okänd miljö där okunskap tillsammans med sociala och fysiska förväntningar kan orsaka osäkerhet samt rädsla. Barn kan reagera olika vid medicinska procedurer men nästan alla upplever oro och rädsla vid venpunktion. Syfte: Att beskriva effekten av interventioner som används vid venpunktion på barn. Metod: Beskrivande litteraturstudie med kvantitativ design baserad på tolv artiklar framsökta i databasen PubMed. Undersökningsgruppen var barn mellan fyra och tolv år. Temaanalys användes för att analysera data. Huvudresultat: Aktiva distraktionsmetoder såsom ballongblåsning, hostmetoder och bollklämning minskade signifikant smärta och rädsla. TICK-B minskade signifikant smärta och ångest. Flippits minskade signifikant smärta. Bubbelblåsning hade ingen signifikant effekt på smärta men minskade signifikant rädsla. VR minskade signifikant smärta, rädsla och ångest. Gällande passiva distraktionsmetoder minskade Buzzy signifikant smärta och rädsla. Aromaterapi hade ingen signifikant effekt på smärta eller rädsla. Kalejdoskop och serietittande via VR minskade signifikant smärta och ångest medan serietittande via surfplatta hade ingen signifikant effekt. Akupressur minskade signifikant smärta men påverkade inte ångest. Läkemedlet Jet Lidokain hade ingen signifikant effekt på smärta eller rädsla. Slutsats: Det finns flera olika interventioner, både passiva och aktiva distraktionsmetoder, som minskar smärta, rädsla och ångest hos barn vid venpunktion. Utifrån resultatet kan sjuksköterskor, oavsett arbetsplats, få en bättre förståelse för hur barns vårdupplevelser kan förbättras vid venpunktion. Interventionerna var enkla att använda, kostnadseffektiva samt gav inga bieffekter och borde därför användas av sjuksköterskor för att skapa en bättre vårdupplevelse för barn. / Background: Care- and hospital environment are often an unknown environment for children where lack of knowledge together with social and physical expectations can cause uncertainty and fear. Children can react differently to medical procedures but almost everyone experience worry and fear in connection with phlebotomy. Aim: To describe the effects of interventions used on children undergoing phlebotomy. Method: A descriptive literature review with a quantitative design based on twelve articles searched through the database PubMed. Study group were children between four and twelve years old. Thematic analysis was used to analyze data. Main result: Active distraction methods such as balloon blowing, cough methods and ball squeezing significantly reduced pain and fear. TICK-B significantly reduced pain and anxiety. Flippits significantly reduced pain. Bubble blowing showed no significant effect on pain but significantly reduced fear. VR reduced pain, fear and anxiety significantly. When it comes to passive distraction methods Buzzy significantly reduced pain and fear. Aromatherapy did not have a significant effect on pain and fear. Kaleidoscope and watching cartoons through VR significantly reduced pain and anxiety while watching cartoons on a tablet did not have a significant effect. Acupressure reduced pain significantly but didn’t have an effect on anxiety. The pharmacological Jet Lidocaine did not have a significant effect on pain or fear. Conclusion: There are several different interventions, both passive and active distraction methods, that reduce pain, fear and anxiety in children undergoing venipuncture. Based on the result nurses can, no matter their workplace, get a better understanding on how the children’s phlebotomy experience can improve. The interventions were easy to use, cost effective and didn’t give any side effects and should therefore be used by nurses to create a better care experience for children.

Abstract.Rosengren, Sandra och Wiveus, Åsa (2013). ”Kommer du att gråta när jag dör? En studie om hur personer som varit allvarligt sjuka som barn förhåller sig till utbildning i relation till döden och framtiden. Malmö: Malmö högskola.När ett barn drabbas av en allvarlig sjukdom kan det innebära att det under en längre tid inte kan deltaga i undervisningen på sin hemskola. I Skollagen (2010) finns det förklarat att barn som vårdas på sjukhus ska erbjudas undervisning på sjukhuset. Skollagens formulering tillsammans med ett historiskt perspektiv på utbildningens funktion påvisar bilden av att utbildning syftar till att säkra framtiden för samhället och för individen. Utbildningens möte med det sjuka barnets tankar kring sin sjukdom, sina rädslor och sin framtid formulerade vårt syfte. Således är syftet med studien att undersöka hur personer som varit allvarligt sjuka som barn resonerar kring att utbilda sig under sjukdomstiden, i relation till personens tankar om döden och framtiden. Materialet till studiens analys samlades in genom kvalitativa intervjuer med tre personer som tidigare varit allvarligt sjuka, samt med en förälder och en sjukhuslärare. Analysen visar att sjukhusskolan representerade något som intervjupersonerna ansåg var normalt, vilket visade sig vara det som inte förknippades med deras sjukdom. Intervjupersonerna upplever att de under sjukdomstiden inte ingått i skolans stora sammanhang och därför inte kunnat ta del av skolans normer och de jämnåriga kulturerna. Två perspektiv på utbildning lyftes. Ett där utbildning inte är nödvändig för att individens framtid ska säkras och ett annat som förmedlar en föreställning där utbildning sätts i samband med att som vuxen få, vad de anser är, ett bra arbete. I förhållande till intervjupersonernas osäkra framtid skapades deras rädslor. Intervjupersonernas egen vilja tillsammans med familjens sätt att förhålla sig till döden har avgjort vilka strategier som intagits för att mildra deras rädsla. Strategierna visade sig vara att fokusera på behandlingen och på att bli frisk. Denna strategi grundade sig i hur familjen förhöll sig till hoppet om en sjukdomsfri framtid.Nyckelord: Sjukhusskola, sjukdomstid, allvarligt sjuk, barn, cancer, utbildning, hopp, rädsla, framtid, döden. / English. When a child is suffering from a serious illness it may mean that they cannot participate in the education at their home school for a long period of time. The Swedish Education Act (Skollagen, 2010) explains that children in hospital care will be offered education in the hospital. The Education Act’s formulation along with a historical perspective on education indicates that the main purpose of education is to ensure the future of society and for the individual. The purpose of this study focuses on the sick child’s thoughts about their illness, their fears and their thoughts about the future discussed in relation to this image of education as future oriented. Thus, this study aims to examine how people who have been seriously ill as children conceive of the notion of educating themselves during their illness, in relation to the person’s thoughts about death and the future. The material for the analysis was gathered through interviews with three people who have been seriously ill, one parent and one hospital teacher. The analysis shows that the hospital school represented something that the respondents experienced as normal, which turned out to be something that is not associated with their disease. The respondents’ experience that they, because of the illness, were not included in the larger context of school and therefore could not take part in the school's norms and the peer cultures. Two perspectives were highlighted regarding education. One concerns the fact that education is not necessary to ensure the individual's future and another that conveys a notion that education is associated with getting (what the respondents considered) a good job as an adult. The respondents’ fears arose in relation to their uncertain future. Their own wills along with the family's way of relating to death decided the strategies taken to alleviate their fears. These strategies proved to be to focus on the treatment and becoming healthy. This strategy was based on how the family reacted to the hope of a disease-free future.Key words: Hospital school, time of disease, seriously ill, child, cancer, education, hope, fear, future, death.

Diabetes typ 2 är en folksjukdom som ungefär 300 000 svenskar är drabbade av. Sjukdomen kryper allt längre ner i åldrarna och i framtiden räknar forskarna med att betydligt fler kommer att vara drabbade, till följd av en osundare livsstil. Syftet med föreliggande studie var att undersöka och beskriva hur patienter med diabetes typ 2 upplever sin vardag samt vilka strategier de använder för att klara av denna. De frågeställningar som formulerades för att få svar på syftet var: Hur upplever patienter med diabetes typ 2 sin vardag som kroniskt sjuk? Vilka copingstrategier har patienter med diabetes typ 2 för att klara av sin sjukdom? Metoden som användes för att finna svar på dessa frågor var en litteraturstudie. Artiklarna i studien granskades med hjälp av Willman m.fl. (2006) och SBU:s (1999) kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet. Resultatet baserades på 9 kvalitativa studier och 3 kvantitativa studier. Det konstaterades att personer som drabbas av diabetes typ 2 upplever alltifrån chock till lättnad vid beskedet av sjukdomen. Det kom även fram att patienterna ofta oroar sig för att sjukdomen ska förvärras och hittar sitt huvudsakliga stöd inom familjen, men också inom vården. Även kostförändringar, sexuella problem och nedstämdhet är något som upplevs som jobbigt i vardagen. För att klara av sin sjukdom är copingstrategierna bl.a. förnekelse och humor, dock tycks finnas en viss skillnad mellan män och kvinnor. / Diabetes type 2 is a national disease that approximately 300 000 Swedes are affected by. The disease is affecting more people at younger age, and in the future researchers believe that more people will be affected due to an unhealthy lifestyle. The purpose with the existing study was to investigate and describe how patients with diabetes type 2 experience their everyday life and what kind of strategies they use to make it through the day. The issues that arose to answer the study were: How do patients with diabetes type 2 experience their everyday life with a chronic disease? What kind of coping strategies do patients with diabetes type 2 use to cope with the disease? The method used was a literature study. The articles used in the study were checked accordance to Willman m.fl. (2006) and SBU (1999) criteria for assessment of scientific quality. The result was based on nine qualitative studies and three quantitative studies. It was recognized that people with diabetes type 2 experience everything from chock to relief at the time of diagnosis. Other findings were that patients often worry about complications and find their main support within their family, but they also find support within the healthcare. Also change of diet, sexual dysfunction and depression are things that make it tough in everyday life. To get around with the disease there are coping strategies such as humour and denial. There seems to be a gender difference.

Våren 2009 spreds en ny subtyp av influensavirus A(H1N1) mycket snabbt över världen. Media hårdbevakade pandemins framfart och förmedlade bilden av en allvarlig smitta med högre dödlighet i yngre åldrar. Hotet om påverkade samhällsfunktioner och en hårt belastad sjukvård ledde till beslutet att låta massvaccinera hela svenska folket. I frontlinjen stod primärvårdssjuksköterskorna som hade till uppgift att bemöta en orolig allmänhet. Syftet med studien var att undersöka primärvårdssjuksköterskors upplevelser av svininfluensapandemin A/H1N1. Hur upplevde de allmänhetens reaktion, sin egen arbetssituation och hur hanterade de situationen? Studien är empirisk och grundar sig på kvalitativa intervjuer med sex sjuksköterskor på tre olika vårdcentraler i Malmö. Analysmetoden var kvalitativ innehållsanalys såsom den beskrivs av Lundman och Hällgren Graneheim (2008). Resultatet redovisas i ett antal kategorier under tre teman. Temat för allmänhetens reaktioner var rädsla; människor uppgavs kontakta vårdcentralerna i långt större utsträckning än vanligt, vara vaksamma och ivriga att få vaccin samtidigt som de var misstänksamma mot vaccinets säkerhet. Det andra temat var hanterbart kaos, vilket representerar upplevelsen av arbetssituationen, som präglades av hög belastning, bristande beredskap, komplicerad rådgivning och etiska dilemman. Situationen hanterades genom målmedvetenhet som var det tredje framträdande temat, med försök att lugna, metodisk handläggning och kollegialt stöd som representativa kategorier. / In the spring of 2009 a new subtype of the influenza virus A(H1N1) spread very rapidly over the world. The media coverage of the pandemics’ rampage was intense and media conveyed the image of a severe infection with higher mortality at younger ages. The threat of interruptions to public services and a congested medical care led to the decision to undertake mass vaccination of the entire Swedish population. In the front line were the primary care nurses with the task to counter anxious citizens. The aim of this study was to investigate primary healthcare nurses’ experiences of the pandemic influenza A(H1N1). How did they experience the public’s reaction, their work situation and how did they handle the situation? This is an empirical study based on qualitative interviews with six nurses at three healthcare centers in Malmö. The method of the analysis was a content analysis, as described by Lundman and Hällgren Granheim (2008). The results are presented in a number of categories in three themes. The theme of the public reaction was fear; the informants stated that people contacted the health care centers in far greater extent than usual, they were vigilant and eager to receive the vaccine whilst they were suspicious of the vaccine’s safety. The second theme was manageable chaos, which represents the experience of the work situation, which was characterized by high stress, lack of preparedness, difficult counseling and ethical dilemmas. The situation was handled by determination, which is the third theme; attempts to calm, methodical management and collegially support are representative categories in this theme.

För att lösa brott behöver polisen en stor hjälp av omgivningen, men vad händer när ingen vågar prata med poliser, brott förblir olösta och brottsoffret inte skipas rättvisa. Följande studie har genom fem kvalitativa djupintervjuer undersökt vad som påverkar viljan att samarbeta med polisen bland boende i Seved i Malmö. Studien undersöker hur otrygghet, media och andra faktorer påverkar individernas benägenhet att samarbeta med poliser. Svaren var för det mesta samstämmiga och respondenterna upplevde att rädsla för Malmös kriminella nätverk, gärningsmannens vänner och oro för sin familj, var de primära orsakerna till varför de avstått från att samarbeta. Respondenterna belyste även vikten av en individs polisupplevelse som en direkt och indirekt effekt på deras benägenhet att samarbeta. En framträdande diskussion bland samtliga deltagare var Malmös narkotikahandeln, vilket förklarades som roten till nästan alla problem av samtliga deltagare. Slutligen diskuteras åtgärder av respondenterna. Det fanns en enighet som styrker vikten av långsiktiga lösningar före kortsiktiga. Deltagarna var eniga att polisens fokus bör vara på ungdomar och skärpningar av de svenska lagarna, synnerligt vapenlagen / To solve crimes the police needs big help from the society. But what happens when nobody dares to talk, the crimes remains unsolved and the victims doesn’t get any justice? This following paper has examined the experiences and thoughts of five individuals living in Seved, through qualitative, in-depth interviews. The study examines how insecurity, media and other factors effects the individuals willingness to cooperate with the police. The answers were mostly consistent and respondents felt that fear of the criminal networks in Malmö, the perpetrator's friends and feeling concerned for their family, were the primary reasons why they refused to cooperate. Respondents also highlighted the importance of an individual's police experience as a direct and an indirect effect on their propensity to cooperate with the police. A prominent discussion among all participants was the need to focus on drug trafficking in Malmö. Drug trafficing was explained as the root of almost all the problems in Malmö by all of the participants. At the end the respondents discussed which measurements needs to be taken in to action by the police and the Swedish government. There was an consistency among the answers that amplifies the importance of long-term solutions before short-term, with a strong focus on stopping young people early and toughening the Swedish laws, in particular the law of arms