I den nuvarande samhällskontexten är det av intresse att analysera förtroendet för polisen, motiverat av den ökade rapporteringen av skjutningar och den höga exponeringen av kriminalitet i medierna. Dessa faktorer förväntas ha en inverkan på det förtroende som den svenska befolkningen känner inför polisen. Denna studie har för avsikt att utreda hur allmänhetens relation till polisen har påverkats och även analysera huruvida klasstillhörigheter har en inverkan på förtroendet. Effekten av klass kompletteras även av att analysera effekten av rädsla för brott. Studiens utgångspunkt bygger på en konfliktteoretisk ram där klass konceptualiseras genom Bourdieus kapitalbegrepp. För att komplettera klassperspektivets förklaringsförmåga integreras även teorin om rädsla för brott som inkluderar mer individuella aspekter där klass inte nödvändigtvis behöver vara av betydelse. Studiens datamaterial består av den tionde omgången av European Social Survey (ESS) som påbörjades år 2020. Endast data från Sverige har använts för undersökningen, vilket resulterade i 2287 respondenter. Resultaten av multivariata regressionsanalyser visar att högre klasstillhörighet genom socialt och ekonomiskt kapital ökar förtroendet för polisen, samt att rädsla för brott har en minskande effekt på förtroendet för polisen. Sammanfattningsvis bidrar denna studie med sociologisk forskning om konsekvenser av ojämlikheter i det svenska samhället, där insikter om hur de olika samhällsklyftorna har en inverkan på svenska individers förtroende för polisen framhävs.

Ett svenskt skolbarn får under sina första 16 levnadsår tolv vaccinationer om vaccinationsprogrammet följs. Många barn, framför allt yngre, är rädda för nålar och den smärta de kan orsaka. Forskning visar att det finns ett samband mellan grad av rädsla och smärtupplevelse. En konsekvens kan bli att barnen undviker medicinska procedurer i framtiden. Därmed är det viktigt att förebygga rädslan i samband med vaccinationer. Distriktssköterskan har en avgörande roll i att hjälpa barnet. Syftet med den här studien är att beskriva förebyggande stödjande åtgärder för barn i skolåldern (7–16 år) i samband med vaccinationer. För att besvara frågeställningen gjordes en integrativ litteraturöversikt. Studiedesignen valdes för att kunna ge en holistisk förståelse av ämnet utifrån såväl kvantitativ som kvalitativ forskning. Analysen resulterade i tre teman, som alla gick in under huvudtemat barnets delaktighet. De viktigaste var att barnet behöver stöd att hitta och använda sina egna copingstrategier för att hantera rädsla, oro och smärta inför och i samband med vaccination. Barnet behöver också erbjudas smärtlindring. Metoderna termomekanisk stimulering, distraktion med musik, fysisk aktivitet och kombinerade metoder påvisar alla olika grader av effekt som stödjande åtgärder vid vaccination. För att barnen ska kunna använda sina copingstrategier behöver de en trygg skolmiljö där vaccinationen ska ske. Distriktsköterskan har ett ansvar att anta ett barncentrerat perspektiv och hjälpa barnet att göra sin röst hörd. Detta arbete skulle kunna ligga till grund för utformandet av riktlinjer för skolsköterskan att använda vid vaccinering. Hela skolans organisation behöver vara delaktig för en bra vaccinationsupplevelse.

I uppsatsen undersöks skildringen av vissa inre tillstånd i Eyvind Johnsons Nu var det 1914: olika typer av ensamhet (i förhållande till andra människor, existentiell och platsrelaterad), rörelse i tanken och rörelse mellan sinnesstämningar. Vidare analyseras kopplingar mellan tillstånden och moderniteten, liksom vilka attityder till den senare som kommer till uttryck i romanen. Undersökningen sker genom en tematisk metod och närläsning med verket i förgrunden, men med modernitetens framträdande konturer som fond. De olika varianterna av ensamhet och rörelse är framträdande teman och skildras i någon mån genom dialog, men främst genom huvudpersonens medvetandeström. Tillstånden står nästan undantagslöst i samband med moderniteten i form av dess gryende samhällsansvar för individens materiella behov, ökad rörlighet till följd av industrialisering och utbyggnad av moderna kommunikationer, effektivisering av arbetsprocesser, större fokus på den enskilde individen och vetenskapens och rationalitetens växande inflytande. Endast i fråga om ett fall av platsrelaterad ensamhet saknas kausal förbindelse – då finns i stället en tydlig koppling till det förmoderna[1]. Uttrycken av ensamhet och inre rörelse, liksom deras förhållande till det moderna, förstärks genom strukturer i texten och symbolik. Den hållning till moderniteten som uttrycks är komplex och nyanserad.

Skräckfilmer förlitar sig mer än andra genrer på plötsliga ljud och framförallt stämningsfylld musik när det kommer till att skapa spänning och rädsla. Går det att återskapa samma känslor endast genom ljud? Syftet med denna studie är att undersöka hur man med hjälp av ljud kan gestalta tystnad inom skräckfilmer samtidigt som man fyller publiken med en känsla av spänning och rädsla. I undersökningen har två filmer med liknande handling valts ut och från respektive film har tre nyckelscener valts ut där en känsla av tystnad upplevs. Studien har använt sig av en tematisk kvalitativ komparativ analys där nyckelscenerna noggrant har gåtts igenom och spectogram använts för att visualisera ljudets styrka och dess frekvens, för att sedan kunna analysera ljudläggning och hur de uppnår målet med gestaltning av tystnad. Utifrån studiens resultat kan man se att det finns olika metoder inom ljudläggning där man med hjälp av ljud ändå kan uppnå en känsla av tystnad, samt hur man med denna ljudläggning inom skräckgenren kan skapa spänning och rädsla hos åskådaren.

Bakgrund Rädsla för hypoglykemi hos föräldrar med barn som har diabetes mellitus typ 1 är ett folkhälsoproblem. Hypoglykemi är en vanlig komplikation vid insulinbehandling och kan leda till allvarliga konsekvenser om det inte behandlas. Detta kan skapa en stor rädsla hos föräldrarna som gör allt för att förhindra att det inträffar. Det finns därför ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för föräldrars rädsla för hypoglykemi hos barn med diabetes mellitus typ 1. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur föräldrar upplevde att leva med rädsla för hypoglykemi när barnet hade diabetes mellitus typ 1. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 14 vetenskapliga originalartiklar med både en kvantitativ och kvalitativ ansats har skrivits. De vetenskapliga artiklarna inhämtades från PubMed och CINAHL med hjälp av olika sökordskombinationer, samt att en artikel hittades via manuell sökning. De vetenskapliga artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades utifrån integrerad dataanalys. Resultat I sammanställningen av resultatet identifierades två huvudteman: “Rädslans påverkan på föräldrars livskvalitet” samt “Rädslans påverkan på föräldrars sjukdomshantering”. Resultatet visade att föräldrars rädsla var ett omfattande problem som baserades på en bristande kunskap från vården vid diagnostiseringen. Det resulterade i att föräldrarna själva skapade hanteringsstrategier för att undvika att barnet skulle få hypoglykemi. Slutsats Litteraturöversikten belyste hur föräldrar upplevde att leva med rädsla för hypoglykemi när barnet hade diabetes mellitus typ 1. Rädslan hade en stor påverkan på föräldrarnas liv och rädslan berodde på flera faktorer. Föräldrarna lindrade sin rädsla genom att utveckla egna hanteringsstrategier. Sjuksköterskor med rätt kunskap kan minska föräldrarnas rädsla och förbättra deras hantering av barnets sjukdom, vilket minskar långsiktiga komplikationer. / Background Fear of hypoglycemia among parents of children with diabetes mellitus type 1 is a public health concern. Hypoglycemia is a common complication of insulin therapy and could lead to serious consequences if left untreated. This creates a great fear in parents who do everything to prevent it from happening. Therefore, there is a need to gather and compile current research to increase healthcare professionals’ knowledge and understanding of parents’ fear of hypoglycemia when the child diabetes mellitus type 1. Aim The aim of this literature review was to elucidate how parents experienced living with fear of hypoglycemia when their child had diabetes mellitus type 1. Method A non-systematic literature review based on 14 scientific original articles with quantitative and qualitative approaches has been written. The scientific articles were collected from PubMed and CINAHL using combinations of search terms. One article was found through manual search. The scientific articles underwent quality assessment based on Sophiahemmet University’s criteria for scientific classification and quality. The results were gathered and analyzed using integrated data analysis. Results In aggregating the results, two main themes were identified: “The impact of fear on parents’ quality of life”, and “The impact of fear on parents’ disease management”. The results showed that parental fear was a significant issue, based on a lack of knowledge from healthcare professionals at the time of diagnosis. This resulted in parents creating their own management strategies to avoid their child experiencing hypoglycemia. Conclusions The literature review highlighted how parents experienced living with fear of hypoglycemia when the child had diabetes mellitus type 1. The fear had a substantial impact on the parents’ lives and the fear was due to various factors. The parents alleviated their fear by developing their own coping strategies. Nurses with appropriate knowledge can reduce parents’ fear and enhance the management of children’s illness, thereby reducing long term complications.

Rädsla för brott är ett samhällsproblem som påverkar stora delar av befolkningen och ärdärför ett centralt ämne i den kriminalpolitiska sfären. Därför är det av intresse att studerafaktorer som är associerade med rädslan där en tolkning av Sampson, Raudenbush och Earls(1997) teori om kollektiv förmåga kan tänkas vara relevant. Den här kvantitativa studien baseras på data från Stockholms stads Trygghetsmätning somgenomfördes åren 2020 och 2023 i syfte att undersöka om det finns ett negativt sambandmellan kollektiv förmåga och självrapporterad rädsla för brott samt om det sambandetkvarstår med kontroll för demografiska och socioekonomiska faktorer. Resultatet analyserasutifrån teorin om kollektiv förmåga som rör hur social sammanhållning mellan invånare ochinformell social kontroll i ett bostadsområde kan påverka förekomsten av brottslighet. I denhär studien appliceras teorin utifrån tolkningen om att samma sociala mekanismer även har endämpande verkan på invånares rädsla för brott som begås i deras bostadsområde. Dataanalyseras i Statistical Product and Service Solutions (SPSS) med multipel regressionsanalys(eng. Ordinary Least Squares, förk. OLS). Resultatet visar att det finns ett statistiskt signifikant negativt icke-linjärt samband mellankollektiv förmåga och rädsla för brott som kvarstår med kontroll för demografiska ochsocioekonomiska bakgrundsfaktorer. Graden av rädsla för brott planas ut vid en medelnivå avkollektiv förmåga, vilket innebär att skillnaderna i rädsla för brott blev färre. Det innebär attden här studien påvisar ett empiriskt stöd för att en högre grad av kollektiv förmågasamvarierar med en lägre nivå av rädsla för brott. Sambandet är dock något svagt, vilket tyderpå att det finns andra mekanismer utöver kollektiv förmåga som också har betydelse för rädslaför brott. Slutligen diskuteras studiens implikationer, idéer kring potentiella åtgärder för attöka kollektiv förmåga i bostadsområden, studiens styrkor och svagheter samt förslag påframtida forskning.

This dissertation constitutes a critical examination of Swedish spatial planning for safety. Spatial planning for safety rests on a number of assumptions about the desired order of the world. These assumptions appear as given and unproblematic, making the formulation of alternatives appear unnecessary. This dissertation provides an account of how, and on what basis a spatial planning problem such as ‘fear and insecurity’ is formulated and acted upon. It is an account of how and what conceptions of knowledge operate to legitimise ideological representations of spatial planning problems. And furthermore, what these ideological representations of spatial planning problems substantially entail, so as to allow for a political spatial planning practice that formulates and deliberates alternatives. This is carried out by analysing assumptions of public life and knowledge within Swedish spatial planning for safety.  This dissertation finds that Swedish spatial planning for safety constitutes ‘certainty’ as a hegemonic criterion for participating in public life, which operates to limit the articulation of alternative discourses in spatial planning for safety. The desired for safe public life is organised based on visual certainty, where the urban fabric should be configured in such ways as to allow for stereotypical visual identifications of one another. Such a public life reflects an individualised practice, where perceptions of fear should be governed by individuals themselves, by independently assessing situations and environments in terms of risks. This individualised conduct is coupled with the fostering of active subjects, which encompasses being engaged in the local residential areas as well as in one another. Such substantial content of ‘planning for safety’ brings about tensions in terms of its ideological legitimating basis, by moving from principles of ‘rights’, where the individual constitutes the first ethical planning subject, to unitary principles of ‘collective values’, in which the ‘community’ constitutes the first ethical planning subject. These presuppositions are further enabled through the ways in which knowledge is conceptualised in spatial planning. This dissertation argues that a hegemonic instrumental emphasis on knowledge in spatial planning prevails. Having such a hegemonic emphasis on knowledge has the implication that even though spatial planning adopts different assumptions, or moves between alternative assumptions of knowledge, the knowledge becomes meaningful only in its instrumental implementation. The instrumental emphasis on knowledge should be regarded in light of the rational and goal-oriented nature of project-based planning, which constitutes a logic that constrains the emphasis on knowledge in spatial planning. This dissertation argues further that if spatial planning should be considered a political practice that debates its goals and values, a politicisation of the emphasis on knowledge in spatial planning is imperative.

Bakgrund: Patienter som vårdas enligt Lagen om Rättspsykiatrisk vård är dömda till vård. Vårdformen och de eventuella tvångsåtgärderna kan medföra att patienterna har svårt att uppleva tillit ifrån vårdpersonalen. Det är av vikt i rättspsykiatrisk vård verka för att skapa en trygg och tillitsfull vårdrelation. Syfte: Studiens syfte är att belysa aspekter som kan påverka vårdrelationen mellan patient och vårdpersonal inom rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats söktes. Artiklar som överensstämde med studiens syfte genomgick en kvalitetsgranskning. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys för att nå ett resultat. Resultat: Vårdrelationen inom rättspsykiatrisk vård påverkas av flera aspekter som redovisas i följande kategorier; Mötets möjligheter och svårigheter definierar vårdrelationen, Att införliva en hoppfull framtid genom att ge och ta emot stöd, Att förhålla sig till gränser med måttfullhet, Den rättspsykiatriska vårdmiljön i förhållande till vårdrelationen samt Vårdrelationens betydelse för rädsla och aggression. Slutsats: Genom en god vårdrelation kan patient tillsammans med vårdpersonal finna möjliga vägar att på ett gott sätt hantera vardagssituationer och de utmaningar som kan uppkomma. Om patienten med hjälp av den goda vårdrelationen ges möjlighet att lära om sig själv och sin sjukdom kan även andra relationer gynnas. / Background: Patients who are being cared for under Forensic Psychiatric care is ruled to this. The form of care and the possible coercive measures may lead to the difficulty of experiencing trust from the healthcare staff. It is important in Forensic Psychiatric care create a safe and trustworthy care relationship. Aim: The aim of the study is to highlight aspects that can affect the care relationship between patients and health professionals within forensic psychiatric care. Method: The study is a systematic literature review of scientific articles where articles with qualitative approach was searched. Articles that were consistent with the aim of the study underwent a quality audit based on a review template. Then a qualitative content analysis was conducted to achieve a result. Result: The care relationship in the forensic psychiatric care is influenced by several aspects that are reported in following categories; The opportunities and difficulties of the meeting define the care relationship, To incorporate a hopeful future by giving and receiving support, Relating to limits with moderation, The forensic psychiatric care environment in relation to the care relationship and The importance of care relationship to fear and aggression. Conclusion: A good care relationship between the patient and health professionals may identify possible paths to handle everyday situations and the challenges that may arise. If the patient is given the opportunity to learn about himself and his illness by means of the good care relationship, other relationships can also be benefited.

Föreliggande studie undersökte skillnader mellan män och kvinnor i rädsla att utsättas för våldsbrott utifrån nyhetsmedias rapportering om våldsbrott, samt skillnader mellan män och kvinnor gällande vilken form av nyhetsmedia som bidrog till högst rädsla att utsättas för våldsbrott. De olika formerna av nyhetsmedia som undersöktes var TV-nyheter, tidningsnyheter, radionyheter och internet-nyheter. En enkät besvarades av totalt 178 personer bestående av manliga (n=84) och kvinnliga (n=94) studenter vid Örebro universitet. Resultatet påvisade att kvinnor hade en signifikant högre rädsla än män att utsättas för våldsbrott utifrån nyhetsmedias rapportering om våldsbrott. Internet-nyheter var den form av nyhetsmedia som både män och kvinnor i störst utsträckning konsumerade samt den form som respondenterna enligt känslouttryck bidrog till högst rädsla att utsättas för våldsbrott. TV-nyheter var den form av nyhetsmedia som i störst utsträckning ledde till att respondenterna omsatte sin rädsla att utsättas för våldsbrott i praktiken genom beteendeförändring. Slutligen kunde det konstateras att kön var den starkaste prediktorn för rädsla att utsättas för våldsbrott. Studien belyste problematiken med kvinnors högre rädsla att utsättas för våldsbrott, och genom kunskap om nyhetsmedia som en bidragande orsak kan det trygghetsfrämjande arbetet utvecklas. / The present study examined gender differences in fear of violent crime based on news media reporting about violent crime, and also differences between men and women in what forms of news media that created the most fear of violent crimes. The various forms of news media that were examined included TV, newspaper, radio and internet. A questionnaire was answered by a total of 178 people, consisting of students of Örebro University which consisted men (n=84) and women (n=94). The result showed that women had a significantly higher fear than men of violent crime based on news media reporting about violent crime. Internet was the forms of news media that both men and women consumed the most, and created the most fear of crime according to the respondent’s emotional expressions. TV was the form of news media that to a large extent led to the respondents turning their fear of violent crime in practice through behavioural change. Finally, it was concluded that gender was the strongest predictor for fear of violent crime. The study highlights the problem of women’s higher fear of violent crime, and through the knowledge of news media as a contributing cause, safety-promoting work can be developed.

Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i svenskastudenters attityd till bestraffning utifrån faktorer såsomutbildningsområde, rädsla för brott, könsskillnader samt attributionsstil. Dessutom undersöktes den potentiella interaktionen mellan kön och rädsla för brott. En tvärsnittsundersökning genomfördes och besvarades av 280 deltagare, varav 79 män och 201 kvinnor. Utav dessa var 79 kriminologistudenter, 133 juridikstudenteroch 96 studenter i socialt arbete. Resultaten visade en skillnad mellan dessa tre grupper, där kriminologistudenter hade en mildare attityd till bestraffning än studenter i juridik- och socialt arbete. Vidare visade resultaten på att kvinnor och individer som hade en hög rädsla för brott även har en mer positiv attityd till bestraffning. Däremot fann studien ingen interaktion mellan kön och rädsla för brott. Vidare var endast kausalitetslokus relaterad till attityd till bestraffning. Sammanfattningsvis visar detta på att individers perception av brottoch brottslingar kan ha signifikant effekt på deras attityder till hur bestraffning ska användas i relation till brottslighet. Slutligen rekommenderas vidare forskning inom ämnet för att få mer kunskapom hur attityder till bestraffning formas. / The aim of this study was to examine difference in attitudes towards punishment among Swedish students on factors such as, field of study,fear of crime, gender and attributional style. The potential interactionbetween gender and fear of crime was also explored. A cross sectionalsurvey was answered by 280 participants, consisting of 79 men and201 women. The sample consisted of 79 criminology students, 133law students, and 96 social work students. The results showed adifference between the three groups of students, with criminologystudents being slightly less punitive compared to law- and social workstudents. Results further showed that women and individuals with ahigher degree fear of crime tend to have more positive attitudestowards punishment. However, no interaction was found betweengender and fear of crime. Lastly, only locus of causality was related tomore punitive attitudes. In conclusion, individuals’ perception ofcrime and criminals can have a significant effect on their attitudes onhow punishment should be used in response to crime. Future researchis needed to further deepen our knowledge of how punitive attitudesare formed.