Bakgrund: Psykisk ohälsa hos befolkningen har ökat och personer med psykisk och fysisk samsjuklighet har en ökad risk att dö upp till 20 år tidigare på grund av fysiska sjukdomar. Det förekommer stigmatiserande attityder mot dessa patienter inom vården och på grund av sin psykiska ohälsa blir de bemötta annorlunda och riskerar att bli utan god somatisk vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En allmän litteraturstudie med beskrivande syntes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: 3 teman och 7 subteman framkom. Första temat beskriver känslor som uppstod i mötet med patienter, andra temat lyfter kompetens av att vårda patienter med psykisk ohälsa och tredje temat hur vårdmiljön påverkade möjligheten till god vård för dessa patienter. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde svårigheter att utföra god vård till patienter med psykisk ohälsa under samtliga teman. Sjuksköterskor hade en önskan att utveckla sin kompetens för att kunna hjälpa dessa patienter. Trots orsaker på arbetsplatsen som sjuksköterskor själva har svårt att ändra på, försökte sjuksköterskor anpassa sig och tillgodose de behov som patienter med psykisk ohälsa hade. / Background: Population with mental illness has increased and people with mental and physical comorbidity have an increased risk of dying up to 20 years earlier due to physical diseases. There are stigmatizing attitudes towards these patients in health care and because of their mental illness they are treated differently and risk being without good somatic care. Aim: To describe nurses' experiences of caring for patients with mental illness in somatic care. Method: General literature review with descriptive synthesis of 12 qualitative articles. Results: 3 themes and 7 subthemes emerged. First theme describes feelings that arose in the meeting with patients, second theme highlights the competence of caring for patients with mental illness and the third theme how care environment affected the possibility of good care for these patients. Conclusion: Nurses experienced difficulties in providing good care to patients with mental illness under all themes. Nurses had a desire to develop their skills to be able to help these patients. Despite causes in the workplace that nurses themselves found difficult to change, nurses tried to adapt and meet the needs of patients with mental illness.

Bristande samverkan avseende det dubbla huvudmannaskapet mellan kommun och region medför att individer med substansberoende riskerar att falla mellan stolarna och de löper därmed en högre risk att hamna utanför samhället. Vidare är samsjuklighet mellan substansberoende och ADHD vanligt. Självmedicinering kan ses som en förklaring till detta samband och som en alternativ handlingsstrategi bortom insatser från olika samhällsaktörer. Det är därför intressant att undersöka hur vuxna personer som upplever ADHD-symptom diskuterar självmedicinering på ett diskussionsforum. Självmedicineringshypotesen, teorin om medieanvändning och tillfredsställelse samt social identitetsmodell för avindividualiseringseffekter bidrar med en tolknings- och förståelseram för analysen av empirin. Netnografi och tematisk analys används för att strukturera och bearbeta materialet. Studien synliggör hur en eftersträvan att fungera normalt och drogliberala attityder beskrivs som vanliga motiv bakom valet att självmedicinera. Bland de fördelar som nämns gällande självmedicinering är ett exempel lindring av ADHD symptom, medan en av de nackdelar som diskuteras är att stämplas som missbrukare av familj samt av hälso- och sjukvården. Användningen av ett diskussionsforum är av betydelse för forumanvändarna då de vänder sig dit både för bland annat informationssökande och för en känsla av gruppsamhörighet - något som har betydelse för beslutet att självmedicinera.

Syftet med denna studie var att undersöka hur man inom socialtjänst och psykiatri i en kommun i mellansverige arbetar med samsjuklighet avseende missbruk och psykisk ohälsa, samt vilka utmaningar de yrkesverksamma möter i arbetet. För att uppnå syftet har en kvalitativ metod använts där datainsamling utgjorts av semistrukturerade intervjuer med tre yrkesverksamma personer från respektive verksamhet. Kvalitativ innehållsanalys har därefter använts för att kunna strukturera och tolka det insamlade materialet. Resultatet visade att det finns en tydlig uppdelning mellan de båda verksamheterna avseende arbetsuppgifter och ansvar. Psykiatrin arbetar med psykologisk behandling medan socialtjänstens arbete är inriktad på missbruksproblematik. Således kräver arbetet med samsjuklighet att de båda verksamheterna samverkar med varandra. Resultatet visade också att samverkan inte fungerar bra. Den största utmaningen är, enligt intervjupersonerna, att socialtjänsten får bära det största ansvaret för att kunna skapa en välfungerande samverkan. För att ytterligare förstå resultatet har systemteori tillämpats i analysavsnittet. Det systemteoretiska greppet om studien visar att socialtjänsten och psykiatrin kan förstås som delsystem av det mer övergripande välfärdssystemet. Den icke-fungerande samverkan gör att syftet med välfärdssystemet inte uppnås, eftersom de hjälpsökande människorna inte får tillgång till relevanta insatser. / The aim of this study was to survey the work with comorbidity (mental illness and drug addiction), and to reach the purpose of this study a qualitative method was used. Semi-structured interviews were conducted with professionals from the social service and the psychiatric care, six in total, three from each organization. These interviews formed the basis of this study. A content analysis was applied to analyse the gathered empirical data. The result showed that there is a distinct division between the two organizations regarding duties and responsibility concerning people with comorbidity. The psychiatric care works with psychological treatment for their patients while the social service’s mission is to treat their clients’ drug addiction. According to these facts the result indicated that these two parties have to collaborate to be able to work with comorbidity. It also showed that collaboration between these two is not well-functioning. According to the study’s informants, the largest responsibility in order to accomplish a well-functioning collaboration concerning people with comorbidity lies with the social service. The result has been analysed with systems theory in order to obtain a more profound understanding. This analysis implied that the social service and the psychiatric care are two subsystems in a lager context, the welfare system. When the collaboration is not well-functioning the mission of the welfare system does not get fulfilled, because the people with comorbidity do not receive appropriate interventions.

Uppsatsens övergripande syfte var att undersöka profiler av samsjuklighet mellan depressiva symtom och olika undergrupper av social ångest hos unga vuxna (20-24 år) samt dess samband med livstillfredsställelse och upplevd social funktionsnedsättning inom yrkesliv/studier respektive sociala aktiviteter. Data har inhämtats via självskattningsformulär. Resultaten analyserades genom en klusteranalys. Två profiler med samsjuklighet mellan undergrupper av social ångest och depressiva symtom framkom. Denna samsjuklighet verkar vara relaterad till både en lägre grad av upplevd livstillfredsställelse samt till funktionsnedsättning inom två domäner, yrkesliv/studier och sociala aktiviteter. / The main purpose of this thesis was to investigate profiles of comorbidity between depressive symptoms and different subgroups of social anxiety in young adults (20-24 years) and its relationship to life satisfaction and social dysfunction within the domains occupation/education and social activities. The data used was gathered through questionnaires. The results were analyzed with cluster analysis.  Two profiles with comorbidity between subgroups of social anxiety and depressive symptoms were found. This comorbidity seems to be related to a lower level of experienced life satisfaction and to dysfunction within two domains, occupation/education and social activities.

The purpose of this paper was to examine how clients on the unit for adults at Södemalms district administration (Stockholm, Sweden) with severe mental illness and substance abuse differs from other clients with substance abuse at the baseline and at follow-up one year later. We have used a quantitative method and analyzed material from ASI-interviews performed at the adult drug abuse unit at Södermalm during the time period 2002-2010. At the baseline the clients with substance abuse and co-occurring severe mental illness have more problems than other clients, primarily in the area of mental health. They spend more time alone and are more likely to engage in illegal activities. Interviewers assess their situation as more serious and that they need more help in all of ASI's areas of life than other clients. Persons with severe mental illness have improved during the follow-up. However, the numbers of homeless people have increased and fewer have jobs. Meanwhile, more people have a regular income from the social security, their somatic status has improved, fewer hang out with people who have an active addiction, they engaged not so much in crime. Furthermore, the proportion of heavy use alcohol and narcotics has declined. Mental health improved significantly. The proportion meeting the threshold of severe mental disorder is reduced from 47% to 29%. The risk of suicide attempts in the last month reduced from 5% to 1%.

Substance use disorder (SUD) is a serious disorder with severe consequences for the individual, the family and for society. Comorbidity is common in the SUD population and the diversity of the disorder calls for a multiplicity of treatment options. The overall aim of this thesis was to explore the role of affects in psychotherapy for SUD. Further aims were to investigate affect-focused therapeutic orientations, demonstrate the importance of common factors and evaluate a measure of affect phobia. In Study I a naturalistic design was employed to examine how the discrepancy between patients' expectations and experience of psychotherapy related to alliance in 41 patients: 24 in individual therapy and 17 in group. An additional analysis concerned whether different dimensions of role expectations predicted retention in psychotherapy. Study II was the first psychometric evaluation of the Affect phobia test – a test developed to screen the ability to experience, express and regulate emotions. Data were collected from two samples: A clinical sample of 82 patients with depression and/or anxiety participating in a randomized controlled trial of Internet-based affect-focused treatment, and a university student sample of 197 students. Data analysed included internal consistency, test-retest reliability, factor analysis and calculation of an empirical cut-off. Study III focused on the feasibility of individual 10 week Affect Phobia Therapy (APT) for patients diagnosed with mild to moderate alcohol use disorder (AUD) and problematic affective avoidance in a nonconcurrent multiple baseline design. Study IV comprised an evaluation of the feasibility and preliminary effectiveness of APT adapted to a structured group format for patients (n=22) with comorbid substance use disorder and ADHD with core features of affective avoidance/emotion dysregulation in an open design. In Study I an overall discrepancy between role expectations and experiences was significantly related to a lower level of therapeutic alliance in group therapy. This relationship was not found in individual therapy. Expectations prior to psychotherapy characterized by defensiveness correlated negatively with therapy retention, even when controlling for waiting time for therapy. In Study II the internal consistency for the total score on the Affect phobia test was satisfactory but it was not for the affective domains, Anger/Assertion, Sadness/Grief, and Attachment/Closeness. Test retest reliability was satisfactory. The exploratory factor analysis resulted in a six-factor solution and only moderately matched the test´s original affective domains. An empirical cut-off between the clinical and the university student sample were calculated and yielded a cut-off of 72 points. In Study III patients reported no adverse events due to the treatment and finished the whole study period. The patients had different trajectories of alcohol consumption and craving and the hypothesis that heavy episodic drinking would subside during the time in therapy did not hold true. In Study IV patients reported significant pre-to post changes in increased self-compassion and decreased affect phobia but no change in psychological distress or emotion dysregulation. Craving fluctuated throughout the study period and patients’ drinking pattern changed in the direction of more social drinking. Main conclusions are the following: The Affect Phobia Test is a useful screening instrument for detecting emotional difficulties related to psychological malfunction. APT in both group and individual format are feasible treatments for the SUD population and has the potential to broaden the treatment options for some patients with SUD. Investigating expectations and fears prior to therapy may be means to prevent attrition. / Substansberoende är en allvarlig störning och samsjuklighet ofta förekommande Den stora variationen av svårigheter kräver olika behandlingsalternativ. Syftet med avhandlingen var att undersöka affekters roll i psykoterapi för populationen. Ytterligare syften var att undersöka betydelsen av gemensamma faktorer i psykoterapi samt normera ett självskattningsformulär för affektfobi. I studie I undersöktes skillnaden mellan patienters förväntningar, erfarenheter av terapi och allians. I studie II utvärderades de psykometriska egenskaperna hos affektfobitestet. I studie III och IV undersöktes genomförbarheten av affektfobiterapi individuellt och i grupp. Resultaten av studierna visade att större skillnad mellan rollförväntningar inför- och erfarenheter av terapi var signifikant korrelerade med lägre allians i gruppterapi. Affektfobitestets psykometriska egenskaper var tillfredsställande avseende skalan som helhet. Affektfobiterapi visade sig öka adaptiv affektiv förmåga och självmedkänsla, men behandlingen gav inget säkert stöd för påverkan på substansbruket. Slutsatserna är att fokus på affekter i terapi för substansberoende har betydelse och att affektfobiterapi är en genomförbar behandling för populationen. Genom att undersöka förväntningar och rädslor inför terapi kan avhopp förhindras. / <p>Information om opponent saknas Information about opponent is missing</p>

Bakgrund: Prioriteringar inom primärvård och psykiatrisk vård skiljer sig åt och skapar problem i integreringen när patienter remitteras mellan vårdinrättningarna. Människor som lever med somatisk och psykisk samsjuklighet upplever ofta vården som otillräcklig. Patienter känner sig mer tillfreds med vården när det finns en samverkan mellan de involverade vårdenheterna. Syfte: Syftet var att beskriva hur vuxna patienter med samsjuklighet uppfattar samverkan mellan somatisk och psykiatrisk vård. Metod: Studien är en strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Analysen frambringade tre kategorier; negativa aspekter av vårdens samverkan, positiva aspekter av vårdens samverkan och samverkan ur ett helhetsperspektiv. Att inblandade parter tog ansvar för omvårdnaden och en icke- fragmenterad vårdorganisation, som hade tät samverkan mellan vårdenheter, upplevdes som positivt. Brist på kontinuitet i patientens omvårdnad skapade frustration. För patienter med psykisk ohälsa kan fragmenterade vårdinsatser vara ett hinder. Om psykiatrisk- och somatisk vård samverkar så att båda instanserna är tillgängliga inom samma enhet gynnar det patienterna. Slutsats: Det finns både organisatoriska och personalrelaterade faktorer som behöver förbättras. God samverkan, tydligt ansvar och en holistisk omvårdnad var de viktigaste fynden i denna litteraturstudie. / Background: Priorities in primary- and psychiatric care differs, generating problems with integration, when patients are referred between care facilities. People with somatic and mental illness often experience care as inadequate. Patients feel more satisfied with the care when there is a cooperation between the care units. Aim: The aim was to describe how adult patients with comorbidity perceive the cooperation between somatic and psychiatric care. Method: The study is a structured literature study with an inductive approach. Result: Three main themes emerged; negative aspects of care cooperation, positive aspects of care cooperation and cooperation from a holistic perspective. It was perceived as positive if parties involved took responsibility for nursing and a non-fragmented care organization that had close cooperation between care units was perceived as positive. Lack of continuity in patient care created frustration and for patients with mental illness fragmented care interventions were an obstacle. If psychiatric-and somatic care cooperate so that access to both instances within the same unit is possible, it is beneficial to the patients. Conclusion: There are both organizational and personnel-related factors in need of improvement. Good cooperation, clear guidelines and a holistic care perspective were the most important findings of this literature study.

Samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproblematik är idag ett vanligt fenomen som socialarbetare kan ställas inför i mötet med klienter, vilket kan medföra en hel del utmaningar. Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur professionella socialarbetare upplever arbetet med klienter som har en samsjuklighet. Studien grundade sig i kvalitativa semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet diskuterades utifrån tidigare forskning och teorierna stigma och återhämtning. Studiens resultat visade att arbetet med samsjuklighet är komplext, att det krävs en nära samverkan för att klienterna ska få rätt hjälp och att målgruppen många gånger riskerar att bli diskriminerade på grund av stigma. Slutsatserna var således att svårigheterna kring målgruppen påverkar varandra. Målgruppens stigmatiserade ställning i samhället kan exempelvis försvåra samverkan och göra det svårare att få en helhetssyn, vilket i sin tur kan påverka klientens återhämtning. / Comorbidity in the form of mental illness and addiction problems is today a common phenomenon that social workers can face in meeting clients, which can entail a lot of challenges. The purpose of the study was to gain a deeper understanding of how professional social workers experience working with clients who have a comorbidity. The study was based on qualitative semi-structured interviews which were then analyzed using thematic analysis. The results were discussed based on previous research and the theories of stigma and recovery. The results of the study showed that the work with comorbidity is complex, that close collaboration is required for the clients to receive the right help and that the target group often risks being discriminated against due to stigma. The conclusions were thus that the difficulties around the target group affect each other. The target group's stigmatized position in society can, for example, complicate collaboration and make it more difficult to gain a holistic view, which in turn can affect the client's recovery.

Bakgrund: Globalt har substansmissbruk blivit ett växande problem och oron har ökat gällande omfattningen av olagliga droger inom den psykiatriska vården. Det har blivit vanligare med substansbrukssyndrom bland personer med psykisk ohälsa jämfört med befolkningen i övrigt, vilket har lett till att fler sjuksköterskor möter dessa patienter inom den psykiatriska vården. Syfte: var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med samsjuklighet av psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom, inom psykiatrisk vård. Metod: en litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar genomfördes och analyserades med en kvalitativ design. Analysen ledde fram till två kategorier och sju underkategorier. Resultat: visade att sjuksköterskorna inom den psykiatriska vården såg flera utmaningar i vårdprocessen, såsom bristande rutiner och kunskapsbrist, men även möjligheter i sin vård av dessa patienter. Sjuksköterskorna efterlyste tydligare rutiner, bättre samverkan och mer utbildning om missbruk. Diskussion: Beskriver vikten av tydliga rutiner och samverkan i kombination med behovet av adekvat kompetens hos sjuksköterskorna. Slutsats: Tydligare rutiner, med förbättrad samverkan till omgivande instanser skulle i kombination med utbildning, förbättra omvårdnaden till patienterna. / Background: Globally, substance abuse has become a growing problem and concerns have increased regarding the extent of illicit drugs in psychiatric care. Substance use syndrome has become more common among people with mental illness compared to the general population, which has led to more nurses meeting these patients in psychiatric care. Aim: was to elucidate nurses' experiences of caring for patients with mental illness and substance use syndrome, in psychiatric care. Method: a literature study based on 13 scientific articles was conducted and analyzed with a qualitative design. The analysis led to two categories and seven subcategories. Result: showed that the nurses in psychiatric care saw several challenges in the care process, such as lack of routines and lack of knowledge, but also opportunities in their care of these patients. The nurses called for clearer routines, better collaboration and more education about abuse. Discussion: describes the importance of clear routines and collaboration in combination with the need for adequate expertise among the nurses. Conclusion: clearer routines, with improved collaboration with surrounding agencies, in combination with education, would improve the care of patients. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-15</p>

Title: “Medial presentation of comorbidity - A discourse analytical study of the depiction of psychiatric comorbidity in nationwide newspapers. Tutor: Olov Aronson Examiner: Magnus Jegermalm   Aim: The aim of the study is to investigate how psychiatric comorbidity (comorbidity of addiction and mental illness) is portrayed in the Swedish media, and what effects the medial presentation may issue in. Method: Based on a qualitative social constructionist research design, Carol Bacchi's (2009) analysis method what´s the problem represented to be has been applied to analyze 15 newspaper articles from Swedish magazines: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Svenska Dagbladet. Results: The result presents two problem representations identified in the analyzed material: too complex for healthcare and criminal but marginalized.  Discussion: In the study's discussion, emphasis is placed on the multifaceted connection that exists between the identified problem representations. The problem representations are derived from discourses about what is considered to be normal in society and what is deviant and needs to be adjusted to become normal. The effects of the problem representations are also discussed relative to earlier scientific studies. / Titel: ”Medial framställning av samsjuklighet – En diskursanalytisk studie om hur psykiatrisk samsjukighet framställs i rickstäckande tidningartiklar.  Handledare: Olov Aronson Examinator: Magnus Jegermalm   Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur psykiatrisk samsjuklighet (samsjuklighet i from av missbruk och psykisk ohälsa) porträtteras i svensk media, samt vilka effekter den mediala framställningen kan antas få.  Metod: Utifrån en kvalitativ socialkonstruktionistisk forskningsdesign har Carol Bacchis (2009) analysmetod What´s the problem represented to be använts för att analysera 15 tidningsartiklar från tidskrifterna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Resultat: I resultatet presenteras två problemrepresentationer som identifieras i det analyserade materialet: ”för komplext för vården” och ”kriminella men marginaliserade”. Diskussion: I studiens diskussion betonas det flerdelade samband som finns emellan de identifierade problemrepresentationerna. Problemrepresentationerna härleds till diskurser kring vad som anses vara det normala i samhället samt vad som är avvikande och behöver vårdas för att bli normalt. Även vilka effekter problemrepresentationerna bär med sig undersöks i förhållande till tidigare forskning.