Introduktion: Spelberoende är idag ett folkhälsoproblem som både drabbar den spelberoende själv och dennes anhöriga. Riskfaktorer kopplade till spelberoende är många, men det saknas samstämmighet. Dessutom är skyddsfaktorerna få. Trots att det finns en åldersgräns för pengaspel är många unga drabbade där samsjuklighet är vanligt. Kostnaden för att behandla spelberoende beräknas vara låg även om det idag finns liten evidens kring effektiva behandlingsmetoden. Få personer söker dessutom vård för spelberoende. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka riskfaktorer och hälsokonsekvenser som är kopplade till spelberoende, samt att beskriva utsatta grupper i befolkningen. Metod: En strukturerad litteraturstudie utfördes med 13 inkluderade artiklar. Analysen genomfördes med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultaten visar att genetiska, biologiska, sociala, kognitiva, geografiska faktorer tillsammans personliga beteenden samt livsstils- och miljöfaktorer är avgörande för risken att utveckla spelberoende, vilket också kan leda till samsjuklighet och hälsokonsekvenser. Främsta samsjukligheten är substansberoende tillsammans med psykisk ohälsa och ökad risk för självmord. Utsatta grupper i befolkningen är unga män med familjeproblematik och migrationsbakgrund. Slutsats: Spelberoende är ett komplex beroende med många negativa hälsokonsekvenser. Ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigt att förstå hur faktorer samverkar för att tidigt kunna förebygga spelproblem. / Introduction: Gambling is a growing public health issue that affects both the person with gambling disorder and relatives. There are many risk factors associated with gambling disorder, but there is a lack of agreement. In addition, there are few protective factors. Although there is an age limit for gambling, many adolescents are affected where comorbidity is common. The cost of treating gambling disorder is estimated to be low, although today there is little evidence of effective methods. Few people also seek care for gambling disorder. Aim: The aim of this literature study was to describe the risk factors and the health consequences that are linked to gambling disorder, and to describe vulnerable groups in the population. Method: A structured literature study was conducted with 13 included articles. The analysis was implemented using thematic analysis. Results: The results show that genetic, biological, social, cognitive, geographical factors together personal behaviors as well as lifestyle and environmental factors are crucial for the risk of developing gambling disorder, which can also lead to comorbidity and health consequences. The main comorbidity is substance addiction together with poor mental health and increased risk of suicide. Vulnerable groups in the population are young men with family issues and migration backgrounds. Conclusion: Gambling disorder is a complex addiction with many negative health consequences. In a public health perspective, it is important to understand how factors interact in order to prevent gambling problems at an early stage.

Syfte: Syftet med studien har vart att granska litteratur om samverkan kring personer med samsjuklighet samt beskriva vilka hinder och framgångsfaktorer som presenteras. Metod: Föreliggande studie har genomförts med hjälp av en scopingmetodik som resulterade i 15 studier som har granskats. Resultat: I de analyserade studierna framkom flera hinder som försvårade samverkan, dessa var organisatoriska aspekter, ekonomiska aspekter och skillnader i kunskaper mellan huvudmännen. Analysen visar att genom en mer integrerad vård och behandling möjliggörs flera vägar för kommunikation, förståelse och för att dela information som alla är faktorer som underlättar för samverkan. Slutsats: Artiklarna har visat sig vara enhetliga i frågan kring samverkan mellan de berörda professionerna och dess hinder samt framgångsfaktorer för samverkan. Uppsatsförfattarna har identifierat en kunskapslucka där ytterligare forskning kring det berörda ämnet behövs samt där fokus på framtida forskning rekommenderas syfta till hur implementeringen av en god samverkan kan ske. / Aim: The aim of the study was to review literature on collaboration around people with comorbidity and to describe the obstacles and success factors that are presented.Method: The study was conducted with a scoping methodology where 15 studies were reviewed.Results: In the analysed studies, several obstacles emerged that complicate collaboration, these were organisational, financial and differences in knowledge between the professionals. The analysis shows that through more integrated care and treatment, several ways are made possible for communication, understanding and for sharing information that facilitates collaboration.Conclusion: The articles have proven to be uniform in the issue of collaboration between the professions concerned, its obstacles as well as success factors for collaboration. The essay authors have identified a knowledge gap where further research on the relevant subject is needed and where a focus on future research is recommended for the implementation of good collaboration to take place.

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har ofta flera sjukdomstillstånd samtidigt och har en ökad risk att drabbas av somatisk samsjuklighet. All hälso- och sjukvård avser att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar. Sjuksköterskor bör därför arbeta för god omvårdnad och ha ett helhetsperspektiv. Den somatiska vården för patienter med psykisk ohälsa och samtidig somatisk samsjuklighet är bristfällig och kan leda till att patienterna får en sämre vård och hälsa. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap när det gäller att vårda dessa patienter och det saknas ofta etablerade arbetsprocesser inom den psykiatriska heldygnsvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med somatisk samsjuklighet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tretton sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå.  Resultat: Det framkom fyra teman; Ett åtagande i en miljö som inte är rustad, En avancerad men utmanande uppgift, Ett ansvarsfullt men utsatt uppdrag, Ett pålitligt och fullständigt vårdande genom erfarenhet och samarbete. Till dessa anknöts det vidare åtta sub-teman. Slutsats: Vårdandet av patienter med somatisk samsjuklighet inom den psykiatriska heldygnsvården är komplext. Resurser och en tydlig ansvarsfördelning för patientens samlade vårdbehov saknas, vilket påverkar patientens möjlighet till adekvat vård. Sjuksköterskan bär ett tungt professionellt och etiskt ansvar för såväl den somatiska som den psykiatriska vården och känner sig utsatt och ensam. Införande av reflektion på arbetsplatsen ses som en möjlighet i att förebygga sjuksköterskors ohälsa. Ledningen anses även behöva utveckla tydliga strukturer kring ansvarsfördelning för vårdpersonalens arbete, för att göra sjuksköterskans roll i den psykiatriska heldygnsvården mer synlig och på så sätt förhindra utsatthet. Den psykiatriska slutenvården anses vara i behov av att rustas upp resursmässigt, dels med kunskap, material och logistiska resurser för att ha förutsättningar att kunna bedriva en god vård för patienter med somatisk samsjuklighet. / Background: Patients with mental illness often have several medical conditions at the same time and have an increased risk of developing somatic comorbidity. All health care intends to medically prevent, investigate and treat diseases, and nurses should therefore thrive towards good nursing and have a holistic perspective. The somatic care for patients with mental illness with comorbid somatic diseases is deficient and can lead to patients not receiving adequate care and in the long run, poorer health. Nurses often lack the knowledge to care for these patients and work processes regarding this issue needs to be established.  Aim: The aim was to describe nurses experience of caring for patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care.  Method: The study was an interview study with a qualitative approach. Thirteen nurses were interviewed using semi-structured interviews. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis at a latent level. Results: Four themes emerged; A commitment in an environment that is not equipped, An advanced but challenging task, A responsible but exposed assignment, A reliable and complete care through experience and cooperation. To these, eight sub- themes were attached. Conclusion: The care of patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care is complex. Both resources and a clear distribution of responsibilities for the patients overall care needs are lacking, which affects the patients’ possibility for adequate care. The nurse has a substantial professional and ethical responsibility for both somatic and psychiatric care and feels vulnerable and alone. The introduction of reflection in the workplace is seen as an opportunity in preventing nurses’ illness. The management is in need to develop clear structures regarding the distribution of responsibilities for the care staffs work, in order to make the nurses role in psychiatric inpatient care more visible and thus prevent vulnerability. Inpatient psychiatric care is considered to be in need of increased resources, consisting of knowledge, materials, and logistical resources in order to be able to provide good care for patients with somatic comorbidity.

Missbruk och beroende är idag ett utbrett samhällsproblem, på alla samhällsnivåer. Samtidigt som det finns ett stigma kring missbruk har antalet offentliga personer som berättar om sina erfarenheter av missbruk ökat. Studiens syfte har varit att genom kvalitativ tematisk textanalys analysera självbiografier av sju kända svenska män som berättar om sitt missbruk. Vi har undersökt hur droganvändning och dess orsaker skildras i kändisarnas självbiografier. Resultaten har kodats och tematiserats för att kunna besvara frågeställningen. Analysen innefattar förklaringsmodeller (samsjuklighet, självmedicinering, karriärmodell, skam och vändpunkt) som socialarbetare använder när de beskriver hur det kommer sig att vissa personer använder droger. Resultaten visar att berättelser om samsjuklighet, självmedicinering och tillfrisknande från droganvändning är snarlika, om än med individuella skillnader. Slutsatsen är att de ger en inblick i missbruk som kan vara till hjälp i att förstå och hjälpa personer som använder droger. / Addiction and drug dependency have become widespread social problems in all layers of society. While there is always a stigma around drug abuse, the number of public figures willing to share their experiences on the issue has increased. The purpose of the study was to analyse the autobiographies of seven famous Swedish men, writing about their addiction, using qualitative thematic text analysis. We have explored how we can gain a greater understanding of drug use and its causes, and how it is portrayed in autobiographies. The analysis contains selected explanatory models (comorbidity, self-medication, career model, shame and turning point) that social workers use when describing how and why a person is using drugs. Results have been coded and thematized in order to answer the questions at hand. The results show that stories on recovery from drug use are often quite similar, albeit with individual differences. The results give an insight into addiction which can help understanding and helping people affected by addiction.

Bakgrund: Många patienter har samsjuklighet i psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom vilket gör den patientgruppen svårbehandlad. Interaktion i samsjuklighet försämrar oftast båda tillstånd och patienter kan få svårare förlopp av dessa. Under behandling blir det oftast mer fokus på en av diagnoser vilket gör att patienterna inte får en optimal omvårdnad och behandling. Bristfällig kunskap om samsjuklighet leder till stigmatiseringen av denna patientgrupp. Detta leder i sin tur till att patienter undviker att söka vård, blir socialt diskriminerade och isolerade. Patienter med samsjuklighet upplever dessutom mer stigma än patienter med enbart en av dessa diagnoser. Allt detta sätter press på en specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad för att tillgodose att patienter med samsjuklighet får en personcentrerad omvårdnad av god kvalitet.   Syfte: Syftet är att beskriva upplevda erfarenheter av behandling och rehabilitering av substansbrukssyndrom hos personer med psykisk ohälsa. Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Insamlade data analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Det identifierades åtta teman, två huvudteman, och sex subteman. Huvudtemat ”Behandling och rehabilitering” hade fyra subteman: “Behandlingsmetoder”, ”Faktorer till en framgångsrik behandling och rehabilitering”, ”Hinder för behandling och rehabilitering” och ”Personalens roll i behandling och rehabilitering”. Därefter följde huvudtemat ”Stigma och lidande” med två subteman: “Självmedicinering av psykisk ohälsa” och “Dubbelt lidande”. Slutsatsen: Patienterna upplevde att en personcentrerad omvårdnad och bemötande samt adekvat kunskap hos vårdpersonalen är viktiga faktorer för en lyckad behandling och rehabilitering. Dessa faktorer bidrar till minskad stigmatisering inom vården och gör att patienter vågar söka vård. Vid samsjuklighet i både psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom fördubblas lidande, därför krävs det att sjuksköterskor ökar sin kompetens genom att uppdatera sig med ny evidens inom området. / Background: Many patients have comorbidity in mental illness and substance use syndrome, which makes this patient group difficult to treat. Interaction in co-morbidity usually worsens both conditions and patients may have more severe courses of these. During treatment, there is usually more focus on one of the diagnoses, which means that patients do not receive optimal care and treatment. Insufficient knowledge about co-morbidity leads to the stigmatization of this patient group. This in turn leads to patients avoiding seeking care, becoming socially discriminated against and isolated. Patients with comorbidity also experience more stigma than patients with only one of these diagnoses. All of this puts pressure on a specialist nurse in psychiatric care to ensure that patients with co-morbidities receive good quality person-centred care. Purpose: The purpose is to describe perceived experiences of treatment and rehabilitation of substance use syndrome in people with mental illness. Method: A general literature study with a qualitative approach. Collected data were analyzed using thematic analysis. Results: Eight themes, two main themes, and six subthemes were identified. The main theme "Treatment and rehabilitation" had four sub-themes: "Treatment methods", "Factors for successful treatment and rehabilitation", "Obstacles to treatment and rehabilitation" and "The role of staff in treatment and rehabilitation". Then followed the main theme "Stigma and suffering" with two sub-themes: "Self-medication of mental illness" and "Double suffering". The conclusion: The patients felt that person-centered care and treatment as well as adequate knowledge on the part of the nursing staff are important factors for successful treatment and rehabilitation. These factors contribute to reduced stigma in healthcare and make patients dare to seek care. In the case of co-morbidity in both mental illness and substance use syndrome, suffering is doubled, therefore it is required that nurses increase their competence by updating themselves with new evidence in the field.

The aim of this study is to gain a deeper understanding of if and how a prevention focused work against addiction is integrated into healthcare administrations in social psychiatry’s regular work. More specifically, this study focuses on what in the professional regular work influences such an approach. Individuals who suffer from comorbidity regarding addiction and mental illness belong to one of the most vulnerable groups in society. This type of dual diagnosis increases the risk of negative consequences for the individual. Previous research has a clear focus on what should be done to achieve an integrated approach and how it should be implemented. The research mentioned presents an ideal picture, although it does not address whether the approach is used in the practice of social work or, if so, how. The discussion regarding integrated prevention work is very relevant in the presence of the two ongoing investigations into comorbidity (SOU 2021:93) and the new Social Services Act (SOU 2020:47). We find a knowledge gap in that the healthcare administrations practical work with an integrated preventions focused approach has not been sufficiently illuminated. A qualitative method in the form of six digital semi-structured interviews was conducted. The theories that have been used to analyze the empirical data are human-treated organizations, Lipsky’s theory of street-level bureaucracy, the concept of room for maneuver and the relational perspective. The results of this study show that a good relationship between the healthcare administrator and the clients is crucial to give the healthcare administrator the opportunity to identify hazardous use, abuse or addiction in clients. The respondents believe that prevention towards escalating use requires a functioning collaboration with the addiction administrators. The possibilities to collaborate are hampered by the specialization in social services and a flexible and vibrant organization is a prerequisite for integrated prevention work to function in the future.

Hemlösa personer med samsjuklighet sägs vara en av de mest utsatta målgrupperna inom socialt arbete. Då återfall är ett symtom av skadligt bruk och beroende har målgruppen haft betydande svårigheter att leva upp till nykterhetskraven som ställs inom traditionella insatser. Således har insatsen Bostad först tagits fram med en skademinskningspolicy som prioriterar minimering av de risker som är vanliga för målgruppen över nykterhetskrav. Denna uppsats syftar till att undersöka praktiska erfarenheter av det skademinimerande arbetet i bostad först Data samlades in genom en kvalitativ fokusgruppsintervju med fyra socialarbetare som är anställda som Case managers inom ett svenskt Bostad först-projekt. En tematisk dataanalys gjordes med socialkonstruktionism och nyinstitutionell teori som teoretiskt ramverk. Resultaten visade på ett holistiskt synsätt på skadereducering men också att synen på skadereducering varierar starkt beroende på sammanhanget. Det framkom också att de motstridiga principerna om nolltolerans och skademinskning påverkar det professionella samarbetet på flera sätt. / Homeless persons with comorbidity are among the most vulnerable populations within social work. The relapsing nature of substance abuse has been a significant barrier to the traditional treatment/housing programs that build upon abstinence-based policies. Therefore, there has been a shift toward Housing First, a harm reduction policy that prioritizes the minimization of harms over abstinence. This study aims to explore practical experiences with the harm reduction approach within Housing First.Data was collected through a qualitative focus group interview with four employeeswithin a Housing First project in Sweden. The data was analyzed by a thematic analysis with social constructivism and new institutionalism as theoretical frameworks.The results showed a holistic approach to harm reduction but also that the view on harm reduction varies depending on the social context. It was also revealed that the conflicting principles of zero tolerance and harm reduction have affected professionalcollaboration in various ways

Samsjuklighet i form utav psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom är ett nationellt omfattandefolkhälsoproblem. Personer som lever med samsjuklighet söker sig ofta till vården vilket ställerkrav på den vård som erbjuds inom psykiatrisk vård. Patienten som lever med samsjuklighetanses ofta som komplexa och vårdkrävande i kontakt med sjukvården. Vårdpersonalensbemötande i kontakt med den patientgrupp kan uppfattas på olika sätt av patienter.Vårdpersonalens bemötande kan upplevas som värdefull respektive dålig erfarenhet beroende påhur patienter upplever det och vad det tillfört i deras lidande. Syftet: var att beskriva patientensupplevelse av psykiatrisk vård vid samsjuklighet i form av psykiatrisk ohälsa ochsubstansbrukssyndrom. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med en metod förinnehållsanalys. Sexton vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Analysen resulterade ifyra kategorier: Att mötas av okunskap och brist på förståelse, Att bli bemött utifrån enhelhetssyn, Att acceptera att man behöver hjälp och ha viljan att kämpa för att ett bättre liv, Attuppleva brist i uppföljnings och behandling. Resultatet visade att patienter upplevde brist avkunskap och kompetens hos vårdpersonalen som ska bidra till att minska / hindra uppkomst avfördomar, stigma i möte med vårdpersonal. Patientgruppen upplevde att en bemötande som ettpräglas av en helhetssyn från vårdpersonal är nyckeln till god vård som främjar derasåterhämtning. Patienter upplevde att egen acceptans och insikt på att de är i behov av hjälp var ien viktig del i behandlingen och brist på kontinuerlig uppföljning och deras behandling var en avde faktorer som försämrade och försvårade återhämtningsprocessen och beslut att sluta medsubstansbruk. Diskussion: Diskussion: Bemötande som speglar av helhetssyn, kontinuerliguppföljning under behandling, kunskap samt kompetensutveckling bör prioriteras inom denpsykiatrisk vården för att förbättra patientens upplevelse av vården som erbjöds.

The aim of this qualitative study was to explore hospital-counselors view on collaboration in thedischarge-process from inpatient psychiatric care regarding individuals with comorbidity in form ofserious mental illness and substance abuse. Six hospital-counselors from different psychiatric in-patient wards in Stockholms county participated in the study. All participants had a degree in socialwork and five of them had earlier experience working in the municipality as social workers. Theresearch process was conducted using qualitative interviews, further applying a systemic view oncollaboration which consisted of three levels: structural-, organizational- and individual, which wasbased on the core concepts of integrated care and person-centered care. The results showed that thehospital-counselors acted as a “link” between the health care, municipality, and patient duringcollaboration. Collaboration itself was described as a process involving different actors andorganizations within the two main principal sectors. The complexity of the differences in economicinterests, view on support needs and responsibilities regarding treatment and further care seemed to becentral aspects influencing collaboration. Although the results largely confirm previous research, it hasbrought attention to specific claims on what facilitates collaboration and what undermines it.

Introduktion: ADHD är en uppmärksamhet -och hyperaktiv störning, där 90 % i Sverige behandlas med det farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH). En stor andel med ADHD utvecklar psykiatrisk komorbiditet i form av psykisk ohälsa (frånvaro av mentalt välbefinnande). Patofysiologin hur MPH påverkar hjärnan är okänd och behandlingsformen har diskuterats som bristfällig på grund av förekommande bieffekter. Fysisk aktivitet har föreslagits som ett hälsosammare behandlingsalternativ, då evidens visat att fysisk aktivitet kan förbättra ADHD-symptom och samsjuklighet av psykisk ohälsa. Det finns inga studier som undersökt hur individer med ADHD upplever nuvarande- och önskar behandling. Syftet med denna studie blev därför att undersöka upplevda erfarenheter av ADHD och hur det farmakologiska läkemedlet MPH och fysisk aktivitet upplevs ha påverkat diagnosens symptom och individernas psykiska hälsa samt att ta reda på vilken behandling individerna önskar utifrån deras livserfarenheter. Metoden utgick från ett fenomenologiskt ramverk med hjälp av en deskriptiv kvalitativ tvärsnittsstudie, där data extraherades genom en innehållsanalys med en induktiv ansats. Urvalet selekterades genom snöbollsurval, där inklusionskriteriet var att deltagarna blivit diagnostiserad med ADHD och har erfarenheter av MPH och fysisk aktivitet. Resultatet visade att symptom för ADHD var problematik med koncentration-, hyperaktivitet-, uppmärksamhet- och systematiska svårigheter, där symptom försämrat den psykiska hälsan. Det framgick att både MPH och fysisk aktivitet effektiviserade symptom mot koncentration, hyperaktivitet och uppmärksamhet, varav KBT (kognitiv beteendeterapi) förbättrade systematiska svårigheter. Vidare bidrog MPH med fysiska, mentala och beteendeföränderliga bieffekter som försämrade den psykiska hälsan. Fysisk aktivitet visade däremot förbättra den psykiska hälsan, där inaktivitet framgick som en central nackdel för förvärring av symptom och psykisk hälsa. Deltagarnas önskan var att behandling bör uppföljas och baseras på en överenskommelse som anpassas efter individuella svårigheter och hälsotillstånd. Slutsatsen med studien kom fram till att behandlas med fysisk aktivitet i kombination med KBT skulle vara hälsosammare som första behandling mot samtliga ADHD-symptom och psykisk hälsa. I andra hand var det deltagarnas önskan att applicera MPH vid akut behov, och är därav förslag att forska fram MPH som engångsbehandling som kan användas vid inaktiva tillstånd. Studien kom fram till att inkludering av fler idrottsvetenskapliga tjänster till vård och skola behövs för mer kompetens om vikten av fysisk aktivitet för individer som har ADHD. / Introduction: ADHD is an attention-deficit/hyperactivity disorder, where 90% in Sweden is treated with the pharmacological drug Methylphenidate (MPH). People diagnosed with ADHD develop often psychiatric comorbidity in form of mental illness. The pathophysiology behind how MPH influence the brain is unknown and the treatment have been discussed as deficient due to side effects. Physical activity has been suggested as a healthier treatment option, as evidence shows that physical activity can improve ADHD-symptoms and comorbidity of mental illness. There are no studies that have invastigate how individuals with ADHD experience current- and desired treatment. The aim of this study was therefore to investigate the experiences of having ADHD and how the pharmacological treatment MPH and physical activity has affected the symptoms and mental health, and also find out what treatment the individuals want based on their life experiences. The method was derived from a phenomenological framework using a descriptive qualitative cross-sectional study. Data was analyzed with an inductive approach using an interpretive analysis. Participants was recruited through a snowball selection, where the inclusion criteria stated that participants been diagnosed with ADHD and have experience of MPH and physical activity. The results showed that the frequent occurring symptoms of ADHD were difficulties with concentration-, hyperactivity-, attention- and systematic symptoms, where symptoms had shown a negative effect on the mental health. It appeared that both MPH and physical activity made symptom improvement against concentration-, hyperactivity- and attention difficulties, while CBT (Cognitive Behavioral Therapy) improved systematic difficulties. MPH contributed to side effects that affected physiological-, psychological- and behavioral aspects, which all were perceived to have a negative influence on mental health. In contrast, physical activity improved mental health and showed no evidence of side effects, except when physical activity was absent from daily life. Inactivity appeard to be a central disadvantage for worsening symptoms and mental health. The participants desired that their treatment should be tailored to individual difficulties and health condition in a collaborative way and with follow-up from the health care worker. The study concluded that physical activity in combination with CBT would be a healthier as first treatment option to reduce symptoms of ADHD and improve mental heatlh. Additionally, the participants desired treatment with MPH in form of single doses for urgent need, and it is therefore to suggest development of such treatment option. Furthermore, the study proposes more services for sport science within healthcare and schools for containing applicable knowledge in physical activity for dose with ADHD.