Denna studie har som avsikt att ur ett historiesociologiskt perspektiv försöka förstå den kvinnliga romantiska vänskapen, vad den bestod av, hur den kunde överleva över tid och om den också innehöll maktaspekter. Fenomenet med romantisk vänskap uppstod under romantiken, under 1700- och 1800-talet, och praktiserades av både män och kvinnor. Den romantiska vänskapen var en intim homosocial vänskap som var tämligen accepterad i samhället. Under andra hälften av 1800-talet, när medelklasskvinnorna i Sverige så smått började få medborgerliga rättigheter, var det flera kvinnor som började utbilda sig och yrkesarbeta. Om de gifte sig stod de under förmyndarskap av sin make och fick sluta arbeta, för att istället ägna sig åt hem och familj. Det var under denna tid som ett frirum uppstod, ett frirum för medelklasskvinnor som ville vara självständiga och leva i tvåsamhet med andra kvinnor. Där var de fredade från andras tyckanden, eftersom man inte trodde att kvinnan besvärades av erotiska begär, på samma sätt mannen gjorde. Studiens empiriska material består av två brevsamlingar, skrivna från 1894 till 1939, det vill säga under den tidsepok då den kvinnliga tvåsamhetens frirum existerade. Breven är författade av den svenska författaren och nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Brevens mottagare var Lagerlöfs väninnor Sophie Elkan och Valborg Olander. Studien tar också hänsyn till kvinnorörelsen som bland annat tog avstamp i liberalfeminismens tankar och studier avseende social växelverkan mellan människor, vad avser en-, två- och tresamhet. Resultatet av studien visar att den kvinnliga romantiska vänskapen, studerad i mikrosociologiskt perspektiv utifrån Lagerlöfs brevkorrespondens med sina väninnor, bygger på tre viktiga beståndsdelar: förälskelse, kärlek och vänskap.

Uppsatsen belyser, utifrån en definition av dekadens som litteratur som står i förbindelse till den litterära sekelslutsströmningen och tematiserar förfall och mörker, det dekadenta i Gösta Berlings saga. De tydligaste dragen av dekadens som romanen uppvisar är den estetiska synen på döden, livsledan och den grumlade lyckan. Analysen visar att dekadenta motiv och stildrag uttrycks i och genom berättarens person och att berättaren innehar mycket av det som en dekadenspoet tillskrevs, samt att Selma Lagerlöf medvetet använder sig av det dekadenta för att framhäva och förena motsägelser. De dekadenta dragen som analyseras, är utöver döden och livsledan det gränsöverskridande, såsom berättarens könstillhörighet, hennes ålder och hennes relation till fiktionen och verkligheten. Berättarens dödslängtan, hennes beskrivning av döden som en vän och dödens estetik har lyfts fram. Hur berättaren medvetet väljer bort den rena lyckan och nöjer sig med en grumlad lycka blir tydligt. Även idén om det samhälleliga, mänskliga och kulturella förfallet är närvarande verket igenom. Dessutom hittas likheter med de franska dekadenterna i synen på poesin och konsten. Estetiseringen av döden, samt betoningen av att njuta av det hemska och fasansfulla går också väl i linje med dekadenspoesins teman. Alla dessa dekadenta drag finns närvarande i skådeplatsen, handlingen, i karaktärerna och framförallt hos berättaren. Samtidigt antyds en inspirationens himmel som pekar på ljus. Berättarrösten kan definieras som en dekadensens röst som framhäver livsledan, varur en livslängtan föds, och den grumlade lyckan, som innebär ett omfamnande av livet som det är.

Undersökningen går ut på att ta reda på hur Selma Lagerlöf har använt dialekt som stildrag i boken Kejsarn av Portugallien. Kvalitativ och kvantitativ textanalys används som metod för att besvara undersökningens forskningsfrågor. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur dialekten används som stildrag, vem som framställs som dialekttalare samt vilken dialekt som förekommer i boken. Resultatet visar att Lagerlöf har använt dialekt för att placera in boken i en viss geografisk miljö samt att dialekten visar vilken samhällsklass karaktärerna hör till. Resultatet visar också att det är fattiga och enkla människor utan högre utbildning som framställs som dialekttalare samt så rör det sig om en variant av värmländskan som återfinns i landskapets södra delar som har starka drag från götamålsområdet.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur huvudkaraktären i Selma Lagerlöfs debutverk Gösta Berlings saga gestaltas. Fem olika kapitel har valts ut på grund av att de är mest utmärkande för Gösta Berlings karaktärsgestaltning och utveckling. Som teoretiskt underlag använder jag mig av Shlomith Rimmon-Kenans karaktärsindikatorer som appliceras på varje utvalt kapitel och diskuteras i fem olika textanalyser. Ambitionen är att få en tydligare bild av en fascinerande, motsägelsefull och abstrakt karaktär. Resultatet tyder på en rik karaktärsgestaltning med karaktärsdrag som följer en utveckling från svag till stark där etiskt ansvar ställs mot estetiskt leverne. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-05-30</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att studera vad som har hänt med diktverket Frithiofs Saga av Esaias Tegnérs, när det har omarbetats till fullängdsoperan Fritiofs Saga av Elfrida Andrée och Selma Lagerlöf, vilken i sin tur komprimerats till ett konsertframträdande på en timme, som gavs i Karlstad av Wermland Opera 2013. Här har det undersökts vilka olika narrativ som har skapats i dessa två bearbetningar, där en huvudfråga har varit att undersöka om representationen av kvinnligt och manligt har förändrats längs med vägen. Undersökningen har skett genom närläsning av Tegnérs diktverk, vilka sedan jämförts med notmaterialet till Fritiofs Saga, samt den direktupptagning som Sveriges radio gjorde av Wermland Operas framförande. Materialet har därefter sammanställts i tabellformat och analyserats enligt Vladimir Propps systematisering för sagor, samt genom Ingrid Åkessons teori om återskapande, omskapande och nyskapande. Undersökningen visar att bearbetningar av ett litterärt material, skapar om inte nya så åtminstone andra typer av berättelser, än den litterära förlagan, samt att representationen av kvinnligt och manligt skiljer sig åt i de tre undersökta materialen.

Selma Lagerlöf (1858-1940) is one of Sweden’s most well-known and prominent authors. The field of research connected to both her personal life and her body of work is certainly immense. However there are still gaps in the research concerning Lagerlöf’s social critique through her literature. Alongside her authorship she was active in the peace- and women’s movement, and particularly so in women’s suffrage. Simultaneously, as the women’s movement gained momentum at the turn of the 20th century, there was a domestic armament in Sweden. It was at this point when Lagerlöf wrote Herr Arne’s Hoard/The Treasure (1903). The purpose of this study is to examine the connections between manliness and violence in Selma Lagerlöf’s Herr Arne’s Hoard/The Treasure. This is achieved by means of reparative reading using gender theory from the Nordic historic masculinity studies. The reparative reading is based on a model of interpretation, first promoted by Eve Kosofsky Sedgwick, and is not about hidden meanings but rather what the text explicitly represents. The analysis shows that the text criticizes a certain fit for military service type of manliness. This particular manliness is characterized by self-interest and vindictiveness, which is tied to an archaic barbarity and social stagnation. At the same time it is connected to positions of power. The analysis also shows, through the critic, a feminine desire for justice, a movement towards change and the subversive potential of sympathy. / Selma Lagerlöf (1858-1940) är en av Sveriges namnkunnigaste och mest prominenta författare. Forskningsfältet kring hennes person och produktion är närmast oöverskådligt. Det finns emellertid fortfarande luckor i forskningen gällande hur samhällskritisk Lagerlöf egentligen var i sitt författarskap. Vid sidan av sitt författarskap var hon också aktiv inom freds- och kvinnorörelsen, i synnerhet i kampen för kvinnlig rösträtt. Samtidigt som kvinnorörelsen tog fart kring sekelskiftet 1900, genomfördes en inhemsk militär upprustning i Sverige. Under denna tidsperiod skriver Lagerlöf berättelsen Herr Arnes penningar (1903). Den här studien undersöker kopplingen mellan manlighet och våld i Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar. Studien genomför en reparativ läsning utifrån ett genusvetenskapligt perspektiv med teorier hämtade från den nordiska historiska manlighetsforskningen. Den reparativa läsningen är baserad på en tolkningsmodell som först lanserades av Eve Kosofsky Sedgwick och som handlar om att inte se till vad en text döljer utan till vad den vill. Analysen påvisar att texten kritiserar en särskild vapenför manlighet. Denna manlighet karakteriseras av egennytta och hämndbegär, som förbinds med ett arkaiskt barbari och samhällelig stagnation. Samtidigt förbinds det med maktpositioner. Analysen synliggör utifrån kritiken också ett kvinnligt begär efter rättvisa, en rörelse mot förändring och sympatins subversiva potential.

I denna uppsats studeras hus i förfall i En herrgårdssägen (1899) av Selma Lagerlöf och La casa de los espíritus (Andarnas hus) (1982) av Isabel Allende. La poétique de l’Espace (Rummets poetik) (1958) av Gaston Bachelard används för att undersöka vad det innebär för karaktärerna i dessa verk att bebo en plats i allmänhet, och ett hem i upplösning i synnerhet. Flera karaktärer från verken studeras, och ett särskilt fokus läggs vid de kvinnliga karaktärer som förknippas med övernaturliga händelser. Genom Susan Fraimans artikel “Shelter Writing” (2006) tillämpas ett feministiskt perspektiv som ifrågasätter Bachelards idé om hemmet som en moderlig omfamning och hans upptagenhet vid hushållsarbete som en nostalgisk syssla. Husen från respektive verk beskrivs både före och efter förfallet och genom Rummets poetik tillämpas ett expansivt förhållningssätt till husens lådor, koffertar och rum för att få en inblick i platsernas kopplingar till minnen, kronologi och fantasi. Fokus ligger vid hur husen uppfattas av de olika karaktärerna och att förfallets konsekvenser rentav kan vara något positivt för de drabbade. / This essay studies the motif of houses in decay in En herrgårdssägen (The Tale of a Manor) (1899) by Selma Lagerlöf and La casa de los espíritus (The House of the Spirits) (1982) by Isabel Allende. Bachelard’s La Poétique de l’Espace (The poetics of Space) (1958) is used to examine what it means for the characters in these works to inhabit a place in general, but also a place that is disintegrating. Several characters from the works are studied, and a particular focus is placed on the characters associated with supernatural events. Through Susan Fraiman's article "Shelter Writing" (2006), a feminist perspective will be used, which questions Bachelard's idea of the home as a maternal embrace and his emphasis on housework as a nostalgic chore. The essay describes the houses from both novels before and after the decay and applies an expansive approach to the houses' boxes, trunks and rooms in order to grasp the places' connections to memories, chronology and imagination. The focus lays on how the houses are perceived individually by different characters and that the consequences of the property's decay can be downright beneficial for the characters in the works.

The aim of this study is to examine the use of famous historical or fictional persons in place branding. It seeks to analyze the images of places that are produced, and the representations of persons that are used in branding practices. Largely this use is located within a tourist discourse, begging the question how tourists take part in the shaping of these cities. In sum, the study aims to examine constructions of the past and the present, as well as representations of gender. The main question is which parts of the history of a city are described and which sites are highlighted. Four cases studies are presented. First, the uses of the heritage connected with author Selma Lagerlöf in and around Sunne are examined, in particular her former residence, Mårbacka, now musealized. Second, Uppsala's and Småland's uses of the Carl Linnaeus heritage are surveyed. Third, the uses of inventor Johan Petter Johansson in Enköping are studied, and fourth the tourist and heritage practices around fictional police detective Kurt Wallander in Ystad are examined. Taken at face value, these examples differ from each other in many ways. The aim of the dissertation is to track these differences, but also the likenesses in practices, meaning production and visualizations. In sum, the aim of this dissertation is to examine how the productions of meaning are influenced through the use of these individuals. How do visitors influence the production on these heritage sites? Is there room for change in descriptions of persons and places? How are ideas of authenticity produced when places are viewed through one individual? What ideas of gender and masculinity are produced?

Syftet med den här uppsatsen är att utföra en komparativ analys av fem läromedel i svenska 2 i gymnasieskolan. Vi besvarar en frågeställning som rör hur fördelningen mellan kvinnliga och manliga författare ser ut i läromedlen. Vi besvarar även en fråga gällande hur kvinnliga och manliga författare framställs i läromedlen med avseende på allmänna beskrivningar av författarnas lynne, karaktär samt litterära produktion. För att besvara dessa frågeställningar använder vi oss av två teoretiska utgångspunkter, Yvonne Hirdmans genussystem samt Gisela Håkansson och Catrin Norrbys samtalsstilar. I den här uppsatsen kommer vi fram till att de läromedel vi har analyserat visar en klar majoritet av manliga författare sett till hur ofta de nämns och hur mycket utrymme de får i respektive läromedel.