<p>The purpose of this study is to gain understanding of how self employed entrepreneurs (hereafter referred to as “entrepreneurs”) develop their competence based on their perceived learning space. The main question is: How do these entrepreneurs develop their competence based on their perceived learning space? Other questions relevant for the study are: How important is the social environment for these entrepreneurs and how do they interact with their social environment in order to develop their competence. The study has a qualitative approach. Semi-structured interviews with six entrepreneurs were conducted, during March and April 2008. The main finding of this study is the process by which the entrepreneurs develop their competence based on their perceived learning space. This is done through interaction with the entrepreneurs’ social environment. With a specific work task in mind, the entrepreneur evaluates his/her own competence in order to solve the task at hand, and in parallell search for the needed competence in his/her social environment. The social environment is therefore found to be very important to the entrepreneurs in the study. The active and conscious interactions lead to learning and in turn to development of the individual competence. This approach is essential for the entrepreneur to keep up-to-date and to stay attractive on the work market. Another finding in the study is how the entrepreneurs are forced to be more selective in the development of their competence, compared to a traditional employee, i.e. the entrepreneur needs to be more aware of whether he or she will gain anything from engaging in the specific activity. The responsibility for development of the individual competence lies solely on the entrepreneur. The development of the competence is however not separated from the overall responsibility of the business, but can be seen as part of the daily work.</p>

The purpose of this study is to gain understanding of how self employed entrepreneurs (hereafter referred to as “entrepreneurs”) develop their competence based on their perceived learning space. The main question is: How do these entrepreneurs develop their competence based on their perceived learning space? Other questions relevant for the study are: How important is the social environment for these entrepreneurs and how do they interact with their social environment in order to develop their competence. The study has a qualitative approach. Semi-structured interviews with six entrepreneurs were conducted, during March and April 2008. The main finding of this study is the process by which the entrepreneurs develop their competence based on their perceived learning space. This is done through interaction with the entrepreneurs’ social environment. With a specific work task in mind, the entrepreneur evaluates his/her own competence in order to solve the task at hand, and in parallell search for the needed competence in his/her social environment. The social environment is therefore found to be very important to the entrepreneurs in the study. The active and conscious interactions lead to learning and in turn to development of the individual competence. This approach is essential for the entrepreneur to keep up-to-date and to stay attractive on the work market. Another finding in the study is how the entrepreneurs are forced to be more selective in the development of their competence, compared to a traditional employee, i.e. the entrepreneur needs to be more aware of whether he or she will gain anything from engaging in the specific activity. The responsibility for development of the individual competence lies solely on the entrepreneur. The development of the competence is however not separated from the overall responsibility of the business, but can be seen as part of the daily work.

Denna avhandling handlar om en förberedelseklass med elever (7-10 år) som har ett annat hemspråk än svenska (arabiska, kurdiska, thailändska). Utifrån empiri som samlats in genom videoinspelningar och observationer under ett års tid i en förberedelseklass studeras elevernas deltagande och språkinlärning i det dagliga klassrumsarbetet. I studien kombineras språksocialisationsteorier med en konversationsanalytisk ansats som bygger på detaljerade transkriptioner och analyser av interaktionen. Mer specifikt studeras elevernas kommunikativa praktiker såsom de utvecklas i klassrummets interaktionella ekologi och på ett sätt som situerar elevernas svenska språkutveckling inom ramen för deras konkreta klassrumserfarenheter. Tre återkommande kommunikativa praktiker identifieras och analyseras ingående: (1) påkallande av uppmärksamhet; (2) självselektioner till talturer i flerpartsamtal; (3) språklek och metapragmatisk lek. Resultaten presenteras i fyra studier. Den första artikeln fokuserar på hur eleverna påkallar lärarens uppmärksamhet under individuellt arbete. Studien visar hur de uppgraderar sina försök att försäkra sig om lärarens uppmärksamhet genom att använda både verbala och icke-verbala resurser, inklusive affektiva markeringar och klassrumsartefakter. I den andra studien analyseras elevernas självselektioner i lärarledda samtal ur ett longitudinellt perspektiv. I artikeln framkommer hur deltagandet i dessa aktiviteter är intimt relaterat till språkliga och interaktionella kompetenser med konsekvenser för elevens ’identitet’ i klassrumsgemenskapen. I den tredje studien utforskas barnens metapragmatiska lekar. Studien visar hur de skapar skämtsamma episoder i vilka de överträder lokala normer för språkbruk. I den fjärde studien analyseras slutligen barnens spontana språklekar, vilka kan ta formen av egeninitierade ’språklektioner’, ett gemensamt utforskande av språklig form och mening, som även innefattar något av ett offentligt framträdande för kamratgruppen. Sammantaget, visar studierna olika aspekter av informellt lärande i ett klassrum och lyfter fram praktiker som hitintills ofta förbigåtts i forskning om andraspråkslärande. / The present thesis investigates L2 learners’ participation and language learning in a Swedish immersion classroom (ages 7-10). The data consist of video recordings and observations of classroom (and recess) activities, during one school year. Methodologically, the present thesis combines insights from language socialization with detailed transcriptions and analysis, inspired by conversation analytic approaches. More specifically, the learners’ communicative practices are studied as they emerge in the interactional ecology of a specific classroom, situating Swedish language (L2) development within the concrete classroom experiences of the learner. Three communicative practices were recurrently identified in the children’s classroom repertoires: (i) summonses; (ii) self-selections; (iii) language play, including metapragmatic play. The findings are documented in four studies. The first article focuses on how L2 novices solicit the teacher’s attention during individual seatwork. It illustrates how the novices upgraded their attempts to secure the teacher’s attention by employing multimodally structured summons turns, involving affective stances and displays of classroom artefacts. In the second study, an L2 novice’s self-selections in teacher-fronted (conversational) activities are analysed in a longitudinal perspective, showing how participation in such activities was related to language, and interactional skills, that were consequential for ‘learner’ identity in the classroom community. The third study explores the children’s metapragmatic play and demonstrates how they created joking episodes, involving transgressions from local classroom norms. Finally, the fourth study analyses children’s spontaneous form-focused language play. It demonstrates that such playful episodes and transgressions from ‘correct’ language form recurrently evolved into spontaneous peer-run ‘language lessons’; a form of aesthetic explorations of language form and meaning, involving multiparty public performances. As a whole, the present studies illuminate different aspects of informal learning in language classrooms, highlighting practices that have largely escaped systematic attention in much prior work on second language acquisition.

Syftet med denna studie är att försöka utreda vilken roll arkitektoniska icke-människor spelar för skapandet av socialt samspel i en ekoby. För att utreda detta utgår studien från ett antal posthumanistiska teoribildningar, främst actor-network theory och begreppet materielldiskursiv. Dessa teoribildningar anser att även icke-människor, så som hus och brevlådor, ska ses som medskapare till världen men att deras agens bestäms av vilka andra aktörer de kopplar ihop sig med i nätverk. Genom observationer och intervjuer med sju boende i en ekoby har material insamlats om det sociala samspelet i ekobyn. Empirin vittnar om att många olika icke-människor spelar en roll för skapandet av det sociala samspelet som uppstår där. Det handlar bland annat om att gemensamhetshus ger plats för gemensamma aktiviteter, att öppna gräsytor möjliggör lek och att brevlådor uppmanar till rörelse. I sig själv skapar dock inte de arkitektoniska icke-människorna socialt samspel. För att de ska få den betydelsen behöver de användas och tolkas av andra aktörer. Svaret på frågeställningen blir följaktligen att de arkitektoniska icke-människorna spelar en roll för att socialt samspel uppstår i ekobyn men vilken roll de spelar är beroende av vilka andra aktörer som de kopplar ihop sig med. / The purpose of this study is to try to investigate the role that architectural non-humans play for the creation of social interaction in an eco-village. In doing this, the study uses a number of post-humanist theories. Mainly actor-network theory and the material-discursive concept. These state that even non-humans, like houses or mailboxes, are to be seen as co-creators of actions, but that their possible roles are decided by which other actors they attach to in a network. Through observations and interviews with seven residents of an eco-village, the information was gathered. The empirical data shows that many different non-humans are taking an active role in the creating of the social interactions that goes on in the eco-village. To mention a few, the community hall gives room for group activities, open lawns create a possibility for child’s play and mailboxes call for physical movement. In themselves, however, the nonhuman actors do not create social interaction. It is only when used by and interpreted by other actors that they gain their active role. The answer to the question would consequently be that the architectural non-humans in the eco-village do play an active role in the creation of social interaction but that the role is dependent on the other actors that they connect to.

Bakgrunden till studien bygger på önskan om att barn och unga ska få en tobaksfri uppväxt. Tobak orsakar mycket ohälsa i världen och för att minimera den tobaksrelaterade ohälsan är det i ett folkhälsovetenskapligt intresse att arbeta med förebyggande insatser på flera plan. Då barnen är vår framtid så är det extra angeläget att ge dem verktyg för att göra hälsoval som bidrar till en hälsosam livsstil. Att välja bort tobak och att få växa upp i en tobaksfri miljö ger goda förutsättningar för att barn och unga får en ökad hälsa. Syftet med studien var att undersöka gymnasieelevers tobaksvanor samt inställning till policyn Tobaksfri skoltid och tobaksanvändning. Metod som användes för att samla in material var en enkätundersökning som innehöll både öppna och slutna frågor. I enkätundersökningen deltog 216 elever från en gymnasieskola i Skåne som tillhandahåller yrkesprogram. Resultaten gav en indikation på att elevernas tobaksvanor inte skiljer sig nämnvärt från andra studiers resultat. Resultaten visade även att eleverna var medvetna om att det fanns skilda regler för elever och skolpersonal vad gäller tobaksanvändning i relation till skolan. Eleverna efterfrågade tydlighet och regler från de vuxna och resultatet visade att eleverna påverkas av de vuxnas inställning, norm och agerande kring tobaksfrågor men även av hur regler implementeras och efterföljs. Slutsatsen vi kan dra av studien är att eleverna på gymnasiet vill att de vuxna sätter gränser och regler till förmån för deras hälsa. En ökad kunskap om elevernas tobaksvanor och inställning till tobaksfrågorna kan vara till hjälp i det tobakspreventiva arbetet på skolan. / The background to the study is based on the wish that children and adolescents get a tobacco-free growth. Tobacco causes a great deal of illness in the world, and to minimize tobacco-related illness, it is in the public interest to work on preventive action at several levels. As the children are our future, it is important to provide them with tools that contributes to a healthy lifestyle. To not choosing tobacco and growing up in a tobacco-free environment provides good conditions for our children and adolescents to get an increased health. The purpose of the study was to investigate high school student’s tobacco habits and the attitude to the Tobacco-free schoolday policy and the use of tobacco. Method used to collect material was a survey that contained both open and closed questions. In the survey attended 216 students from a senior high school in Skane who provided vocational programs. The results indicated that the students' tobacco habits do not differs from the results of other studies. They also showed that the students were aware of the separate rules for students and school staff. As well as the students, not only being influenced by the adults' attitude, norm and action on tobacco issues, but also how rules are implemented and followed. The conclusion we can draw from the study is that students in senior high school want the adults to set limits and rules in favor of their health. Increased knowledge about students' tobacco habits and attitude to tobacco issues can be helpful in tobacco-preventive work at school.

Enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, (Skolverket, 2016) ska estetiska uttrycksformer vara en del av den dagliga verksamheten i förskolan. Denna studie grundar sig i mitt eget intresse för arbetet med estetiska uttrycksformer. Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger i förskolan resonerar om de estetiska uttrycksformerna i relation till barns sociala samspel. Jag valde att undersöka hur sex stycken verksamma pedagoger med olika lång erfarenhet inom förskolan resonerar om estetiska uttrycksformer, hur dessa används i verksamheten och hur de påverkar barns sociala samspel. Studien utfördes med kvalitativaintervjuer som metod och har analyserats utifrån Lev S Vygotskij’s sociokulturella perspektivmed fokus på att lärandet sker i sociala sammanhang. Studiens resultat visar att pedagogernas uppfattningar om användandet av estetik i den dagliga verksamheten både anses vara roligt och utvecklande för såväl barn som pedagoger. Resultatet visar även att estetiken och dess olika former och uttryckssätt bör användas dagligen för att barn skall få möjlighet att utveckla sitt sociala samspel. / According to the Curriculum for Preschool, Lpfö 98, (Swedish National Agency for Education, 2016), aesthetic forms of expression should be part of the daily activities of the preschool. This study is based in my own interest in the work of aesthetic forms of expression. The purpose of the study was to investigate how educators in preschool discuss about the aesthetic forms of expression in relation to children's social interaction. I chose to examine how six active educators with different long experience in preschool discuss about aesthetic forms of expression, how these are used in the daily activities and how they affect children's social interaction. The study was conducted with qualitative interviews as a method and has been analyzed from the perspective of Lev S Vygotskij's socio-cultural perspective focusing on learning in social contexts. The study's results show that educators' perceptions of the use of aesthetics in daily activities are both considered fun and developing for both children and educators. The result also shows that aesthetics and its various forms and modes of expression should be used daily to give children the opportunity to develop their social interaction.

This study has focused on the schoolyard and how the social interaction between children plays out in the schoolyard-play from a socio-economic perspective. The reason for this is to highlight some major differences in children's social skills depending on where they go to school. We have reported on relevant previous research that shows that play that takes place in the schoolyard are an incredibly important part of children's lives but also in their development of social skills. Our analysis has been linked to key concepts in sociological and sociocultural theory. For the purpose of the study, it has utilized qualitative method in the form of observation at two different schools in southern Stockholm but at two different municipalities. The result shows that there is quite a difference in the social interaction between children in the schoolyard, depending on how the schoolyard looks and what kind of plays it offers. Based on the socio-economic status of the schools, we were able to conclude that an attractive schoolyard offers more opportunities for children to develop their social skills. The overall conclusion from the study is that children who attend school where the socioeconomic status is high have an easier time for the social interaction between the children. While in a school where the status is lower, it appears that the conditions for social interaction do not develop in the same way. The conclusion we have reached is that students' social skills do not develop in the same way because of the socio-economic background. / Denna studie fokuserar på skolgården och hur det sociala samspelet mellan barn utspelar sig i leken utifrån ett socioekonomiskt perspektiv, för att kunna undersöka hur barns sociala kompetenser villkoras det av var de går i skola. Vi har redogjort för relevant tidigare forskning som visar att lekar som utspelar sig på skolgården är en otroligt viktig del i barnens liv men också i deras utveckling av sociala kompetenser. Vår analys har kopplats till centrala begrepp inom sociologisk och sociokulturell teori. Studien utgår från en kvalitativ metod i form av observation på två olika skolor i två av Stockholms södra kommuner. Resultatet visar att det skiljer sig ganska mycket i det sociala samspelet mellan barn på skolgården beroende på hur skolgården ser ut samt vad den erbjuder för lekar. Utifrån skolornas socioekonomiska status kunde vi dra en slutsats om att en attraktiv skolgård erbjuder fler möjligheter för barn att utveckla sina sociala kompetenser. Den övergripande slutsatsen från studien är att det sociala samspelet mellan eleverna är lättare att åstadkomma i en skola där den socioekonomiska statusen är hög. På en skola där statusen är lägre visar det sig att förutsättningarna för det sociala samspelet inte utvecklas på samma sätt. Den slutsats vi kommit fram till är att elevers sociala kompetens inte utvecklas på samma sätt just på grund av den socioekonomiska bakgrunden.

Bakgrunden till denna studie är att undersöka och kritiskt granska synen på lek och vilket handlande det kan generera. Särskilt avser studien undersöka hur förskollärare, specialpedagoger och rektorer ser på förskollärares handlande samt hur den specialpedagogiska rollen beskrivs i relation till förskollärares handlande och barns lek. Tidigare forskning hänvisar till att förskollärare har behov av kunskap för att agera stödjande i förhållande till barns lek. Studier pekar på att omkringliggande samverkansfaktorer är avgörande för förskollärares möjligheter, där betydelsen av ett systematiskt tänk i organisationer visar på positiva effekter i ett långsiktigt perspektiv. Studien utgår från systemteoretiska synsätt samt från kommunikationsteoretiska, sociologiska och kulturella synsätt på lek. Både kvalitativ metod i form av fokusgruppintervjuer och kvantitativ metod i form av enkät har använts. Fokusgruppintervjuer har genomförts med förskollärare och specialpedagoger och digital enkät med öppna frågeställningar till rektorer. Resultaten från intervjuer och enkät visar att lekens betydelse behöver lyftas för att möjliggöra förskollärares handlade i samverkan med specialpedagog och rektor. Resultatet visar också att förskollärare handlande styrs av andra delar i organisationen som ses som viktigare. Andra delar som framkommer är behov av kunskap av betydelsen av vuxnas agerande i förhållande till lek som innefattar teorier kring lek samt att lyfta leken i de lokala styrdokument och uppföljningsverktyg som används. Sammantaget kan resultatet relateras till ett helhetstänk som kan bidra till ett systematiskt arbete runt lek i en organisation. Genom fokus på professioners handlande gällande barns lek och ett proaktivt arbetssätt kan barn stödjas i socialt samspel som ett sätt för att minimera risken för utanförskap. / The basis of this study is to investigate and critically examine the view on play and what action it can generate. In particular, the study aims to investigate how preschool teachers, special educators, and principals view preschool teachers' behavior, as well as how the role of the special education teacher is described in relation to preschool teachers behavior and childrens play. Previous research refers to preschool teachers having a need for knowledge in order to act in a supportive way in relation to children's play. Studies indicate that surrounding collaboration factors are crucial for preschool teachers' opportunities, where the importance of systematic thinking in organizations shows positive effects in a long-term perspective. The study assumes the systems theory perspective as well as the communication theoretical, sociological, and cultural approaches to play. Both a qualitative method in the shape of focus group interviews as well as a quantitative method by way of questionnaires have been used. Focus group interviews have been carried out with preschool teachers and special educators, and digital questionnaires with open questions for the principals. The results from interviews and questionnaires illustrates that the importance of play needs to be emphasized to enable preschool teachers to act in collaboration with special educator and principal. The results show that the preschool teacher's actions are guided by other parts of the organization that are seen as more important. Other parts that appear in the results are the need for knowledge of the meaning of adult's actions in relation to play that involves theories around play, and to lift play in the local control documents and follow-up tools that are being used.   Overall the result can be seen related to holistic thinking that can contribute to a systematic work around play in an organization. Through focus on professionals' actions regarding children's play and a proactive way of working, children can be supported in social interaction as a way to minimize the risk of exclusion.

This study aimed to examine the norms and cultures that are formed in the social interaction between students in need of special support placed in special education classes or equivalent by interviewing educators about their reflections. This study used special education theories as well as theories of language, power and culture. The method used was semi-structured interviews with six educators. The interviews were analyzed with thematic coding, which gave six themes: vocabulary, needs that could not be met, emotional states, the educators’ role and the relation between educator and student, social interactions, and the difficulty of making general statements. A conclusion that emerged was that the vocabulary that clashes with the schools’ core values was one of many factors in deciding that the student is in need of special education. Students’ norms of expressions are influenced by their environments, and at school they learn about social consequences. The educators try to give corrections when the students make a mistake, however this is not possible when the students are in a strong emotional state. To avoid strong emotional states the educators make the students feel safe in school and build relationships with them. To do their job, the educators need to build a relational capital with the students. All their labor is done to make the students become socially competent citizens. It was however difficult for the educators to make general expressions as they had a diversity of students. Some educators also expressed that there was no difference between students in special education classes and students in regular classes. This study contributes with knowledge of how the social processes such as different environments, power and educators’ guidance influence the norms of communication that are created in social interaction, which is a little studied research field. / Denna studie syftade till att undersöka de normer och kulturer som skapas i det sociala samspelet mellan elever som är placerade i resursklasser eller motsvarande genom att ta del av pedagogers reflektioner. Studien utgick från teorier grundade i specialpedagogik samt teorier om makt, språk och kultur. Den metod som användes var semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger. Intervjuerna analyserades med tematisk kodning, vilket resulterade i sex teman: språkbruket, behov som inte har gått att bemöta, affektlägen, pedagogens roll och relationen mellan pedagog och elev, det sociala samspelet och till sist svårigheten med att uttrycka sig generellt. Slutsatsen var att språkbruk som går emot skolans värdegrund är en av flera faktorer som gör att eleverna bedöms behöva särskilt stöd. Elevers normer påverkas av andra miljöer de vistas i, och på skolan får de stöd med att lära sig de sociala konsekvenserna av språkbruk. Pedagogerna beskrev att eleverna inte klarar av det sociala samspelet i de större klasserna, och att klassrummen inte är anpassade för elevernas svårigheter. Pedagogerna försöker ge tillrättavisningar när eleverna gör fel, dock går det inte när eleverna är i höga affektlägen. För att undvika affekthöjningar jobbar pedagogerna med att få eleverna att känna sig trygga i skolan och med att bygga relationer med eleven. För att kunna göra det måste pedagogerna först bygga ett relationellt kapital med eleverna. Arbetet är för elevernas vinst, då det ska leda till att eleverna kan klara sig som socialt kompetenta medborgare. Det var dock svårt för pedagogerna som deltog att uttala sig generellt om eleverna, då det var en mångfald av elever. Vissa pedagoger ansåg även att det egentligen inte är någon skillnad mellan elever i resursklasser och elever i större klasser.  Denna studie bidrar med kunskap om hur sociala processer som uppväxtmiljö, makt och pedagogers vägledning kan påverka vilket sätt att uttrycka sig och tilltala varandra som skapas i sociala samspel, vilket är ett sällan belyst forskningsområde.

Digitaliseringen i samhället har ökat markant under kort eftersom digitaliseringen har tagit en stor plats i det moderna samhället, vilket gör det relevant för oss att undersöka hur arbetet med digitala verktyg används i nuläget. I tidigare forskning betonar de att förskollärare inte har tillräckligt med kompetens av användandet av digitala verktyg. Det finns även utmaningar och möjligheter gällande användandet av digitala verktyg som vi kommer att synliggöra men även barns lärande och utveckling i relation till digitala verktyg. Syftet med vår studie är att tillföra kunskap om hur 38 förskollärare arbetar med digitala verktyg i förskolan utifrån deras egna erfarenheter samt hur de digitala verktygen kan förstås bidra till barns lärande och utveckling. I vår studie besvaras följande frågeställningar: På vilka sätt arbetar förskollärarna med digitala verktyg i verksamheten? och vilka utmaningar och möjligheter upplever förskollärarna i arbetet med digitala verktyg i förskolan? Studien utgår från det sociokulturella perspektivet där vi kommer använda oss av de centrala begreppen som är mediering, artefakter, interaktion, kommunikation, stöttning och den proximala utvecklingszonen. Metoden vi har använt oss av är enkäter som är en webbaserad enkätundersökning. Det är ett frågeformulär för att få svar på våra frågeställningar som vi har skickat ut via mejl samt att vi har lagt ut vår enkät i olika Facebook grupper. Utifrån studiens resultat har vi fått en bättre uppfattning och förståelse om hur förskollärare kan främja barns utveckling och lärande kring digitala verktyg. Förskollärarnas yrkeserfarenheter skiljer sig från varandra men har en positiv syn på arbetet med digitala verktyg.