Syftet med uppsatsen har varit att beskriva hur specialpedagogiskt stöd är organiserat i förskolan för barn med språkstörning och att samla yrkeserfarenheter om hur man skapar en kommunikativ miljö i förskolan. Vi har valt en kvalitativ metod för att få reda på hur förskolor organiserar stödet till barn med språkstörning. Vi har intervjuat förskollärare, specialpedagoger, chefer och en logoped och frågat dem dels hur stödet är organiserat och dels vilka förväntningar de har på specialpedagogiska insatser. Vi har funnit att organisatoriskt så är stödet till barn med språkstörning ofta knutet till logopedkontakt, men också specialpedagog. Barnen remitteras till språkförskola via logoped eller specialpedagog. Förväntningar på specialpedagogisk hjälp handlar främst om handledning, konsultation och hjälp med TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. Barn med språkstörning behöver tid att utveckla TAKK, bildstöd och socialt samspel.Våra slutsatser är att en viktig del i specialpedagogens uppdrag är att utveckla pedagogiska lärmiljöer i förskolans kontext. Pedagogers förhållningssätt, bemötande och positionering i förhållande till barn som subjekt är viktiga förebyggande insatser för utvecklingen av en kommunikativ miljö. För att få en hållbar pedagogik, måste vi utmana och demaskera rådande diskurser och normer i förskolan.

Fonologisk språkstörning är den vanligaste typen av språkstörningsdiagnos och innefattar uttalssvårigheter och/eller bristande fonologisk medvetenhet.  Syftet med studien var att undersöka om barn med fonologisk språkstörning riskerar att få läs- och skrivsvårigheter. 14 barn i årskurs 3 som i förskoleåldern diagnostiserats med fonologisk språkstörning testades i fonologisk medvetenhet, avkodning av ord och nonord samt stavning. Resultaten visade att åtta av barnen har läs- och skrivsvårigheter och fem av dessa uppvisade svårigheter av dyslektisk karaktär. I ett försök att hitta samband mellan komponenter i den fonologiska förmågan i förskoleåldern och eventuella läs- och skrivsvårigheter analyserades barnens journaler från tiden för logopedisk behandling. Författarna fann att den fonologiska medvetenheten, som i litteraturen har angetts vara det mest säkra prediktorn för senare läs- och skrivförmåga, endast testats formellt på ett av de 14 barnen. Något mönster i uttalssvårigheter hos de barn som i studien uppvisade svårigheter eller något som skiljer dem från de som inte uppvisade svårigheter kunde inte utläsas. Av litteratursökning i ämnet framgår att barn i riskzonen för att få läs- och skrivsvårigheter bör gå att upptäcka redan innan läs- och skrivinlärningen börjat. Resultaten av den föreliggande studien indikerar att barn med fonologisk språkstörning löper stor risk att utveckla läs- och skrivsvårigheter, om deras fonologiska medvetenhet är påverkad, och att den fonologiska medvetenheten därför bör testas hos samtliga barn med fonologisk språkstörning. Detta för att kunna sätta in tidigare insatser. / Phonological language impairment is the most common type of specific language impairment (SLI). The diagnosis includes difficulties with pronunciation and/or poor phonological awareness. The purpose of this study was to investigate whether children with the diagnosis are at risk for developing reading and writing disabilities. 14 children in third grade, who were diagnosed with phonological language impairment in kindergarten, were tested in phonological awareness, decoding of words and nonwords and spelling. The results showed that eight of the children have difficulties with reading- and writing and five of these showed signs of dyslexia. In an attempt to find correlations between components of the phonological ability in kindergarten and poor reading- and writing abilities , the children's medical records regarding speech-language treatment were analyzed. The authors found that the phonological awareness, which has been identified as the most reliable predictor of reading achievement, only had been tested in one out of 14 children. Any pattern of pronunciation difficulties in the children who showed signs of reading- and writing disabilities could not be found. The literature suggests that it should be possible to identify children at risk of developing reading and writing disabilities very early; perhaps even before they begin to learn how to read and write. The results of the present study indicate that children with phonological language impairment are at high risk of developing reading and writing disabilities, if their phonological awareness is poor, and that the phonological awareness therefore should be tested in all children with the diagnosis.

I många kommuner finns språkklasser. För att bli mottagen till språkklass krävs någon diagnos inom språkstörning. Aktuell forskning gör gällande att språkstörning sällan är en isolerad funktionsnedsättning. Barnets svårigheter kan förklaras utifrån att språkstörning är den mest framträdande funktionsnedsättningen vid en given tidpunkt eller att språkstörningen är en markör på andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar främst i skolålder. Syftet med studien är att få kännedom om beslutsfattares och pedagogers erfarenheter och uppfattningar om begreppet språkstörning och överlappande utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar samt hur detta påverkar kriterier och beslut som ligger till grund för mottagande till språkklass. Konkreta frågeställningar är: Hur definierar förvaltningschefer, rektorer och pedagoger begreppet språkstörning? Vilka kriterier finns för språkklass och hur avgränsas och definieras de? Vilka erfarenheter och kunskap finns om språkstörning och överlappande utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar? Undersökningen genomfördes som kvalitativ forskningsintervju med nio intervjudeltagare på organisations-, grupp- och individnivå i tre kommuner. Utgångspunkten är en fenomenologisk ansats som ger möjlighet att undersöka och beskriva intervjudeltagarnas erfarenheter och uppfattningar inom ämnet. Resultatet visar att språkstörning uppfattas som ett komplext begrepp och att det finns stora skillnader i hur intervjudeltagarna definierar begreppet språkstörning och vilka termer som används. Det framkommer att språkstörning kan förändras över tid och att andra symptom kan framträda tydligare. I beskrivningarna antas språkstörning ha en särställning till andra diagnoser för att den är kombinerad på så många olika sätt och att den har så många olika grader. Detta medför svårighet att avgränsa och gradera språkstörning i kriterier till språkklasser. Kriterier för mottagande till språkklass ser olika ut i kommunerna. Det framkommer vidare att logopeder har ett stort ansvar vid organisation av språkklasserna till exempel när det gäller att upprätta kriterier och vara med vid beslut om mottagande. Diagnos språkstörning, utrett av logoped, ska enligt intervjudeltagarna alltid ligga som grund inför ett beslut om mottagande. Det visar sig också att föräldrar har en viktig roll men har olika förutsättningar att driva sitt barns sak vid ansökan till språkklass. I resultatet framgår att majoriteten  av barn med språkstörning i skolålder har andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och att det är svårt att förstå vad som är beroende av vad. Många barn med språkstörning har en långsam inlärningstakt och den kommunikativa förmågan är nedsatt. Ofta har eleverna pragmatiska svårigheter som sannolikt kan relateras till såväl språkliga problem som till andra kognitiva problem, exempelvis brister i uppmärksamhet och arbetsminne. Intervjudeltagarna poängterar att språkstörning är en funktionsnedsättning som ofta får sociala och emotionella konsekvenser. De flesta intervjudeltagarna är överens om att ett barn med språkstörning och andra överlappande funktionsnedsättningar skulle kunna tillhöra en språkklass. Samtidigt finns en vilja att kunna avgränsa och vara tydlig med att det ska vara barn med primär språkstörning som går i språkklass. Resultatet visar en saknad av ett gemensamt synsätt i kommunerna kring organisation, rutiner, underlag vid beslut, upprättande av kriterier och arbetssätt i språkklasser. Med detta visar resultatet vikten av att ha ett tvärvetenskapligt synsätt på barn med språkstörning. Olika professioner behöver "bygga broar" och uppföljningar i utredningsteam bör ske under tidig skiolålder.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolor i en medelstor kommun arbetar för att stödja barn med språkstörning och vilka stöd som finns att tillgå för att utveckla språket hos barn med språkstörning.  Studien  har  utgått  från  frågeställningarna;  Vilka  specialpedagogiska  insatser finns det  i förskolan  för barn med språkstörning? och  Hur arbetar förskolan för att utveckla språket  hos  barn  med  språkstörning?  Studien  är  kvalitativ,  vilket  innebär  att  kvalitativa intervjuer har genomförts. Två förskollärare och fem specialpedagoger i en medelstor kommun har deltagit i studien. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv enligt vilket lärandet sker i samspel med andra människor. Resultatet visar på att förskolorna i kommunen arbetar på likartat  sätt  och  att  det  finns  små  skillnader  i  arbetssätten  kring  barn  med  språkstörning. Förskolorna  arbetar  språkmedvetet  för  att  främja  språket  hos  alla  barn  men  det  görs  också specifika insatser för barn med språkstörning.  Verktyg och stöd som förskolorna  har tillgång till  för  att  främja  språkutvecklingen  är  till  exempel  teckenkommunikation,  bildstöd,  FöreBornholms- modellen och digitala verktyg.

The aim of this bachelor thesis is to examine how children's librarians work with younger children with language disorders. We want to explore how children's librarians can support and stimulate the language of the children's development and what difficulties they might find. Children with different types of disabilities is a prioritized group according to the Swedish library law but previous studies have shown that children's librarians express an uncertainty in the interactions with children with disabilities. We used qualitative interviews as a data collection method. Five children's librarians who participates in a project called Språklust have been interviewed. In that project the children's librarians work together with speech therapists. Säljö’s sociocultural theory has been used as a theoretical framework. According to Säljö’s concepts, this study shows that cooperation between the children's librarians and other professions helps the children's librarians to reach and work with the children. The children's librarians have an important role when it comes to inspire caregivers to read with their children and to encourage them to talk about the books. One of the difficulties is that the children's librarians are dependent on the speech therapists and it is of importance that the cooperation functions or else there is a risk the children with language disorders will not come to the libraries.

Syftet med denna studie var att undersöka mellanstadielärares erfarenheter av att arbeta med och stödja elever som har eller uppfattas ha språkstörning för att de ska nå skolans kunskapskrav. Studiens metodansats var kvalitativ. Studien utgick ifrån halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med tolv mellanstadielärare och det empiriska materialet analyserades med tematisk analys. Mellanstadielärarna arbetade i olika skolor i förorter eller kranskommuner till en stor stad. De hade alla erfarenhet av att ha, eller ha haft, elever som har eller uppfattas ha språkstörning i sin klass. I tidigare forskning och litteratur lyfts bland annat att kunskapen om språkstörning i skolan är relativt knapphändig och att många lärare upplever en osäkerhet i hur de ska bemöta och undervisa de elever som har språkstörning trots att det är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna i skolan. Av resultatet i studien framgick att lärare gör ett flertal anpassningar för elever som har språkstörning i sin undervisning för att eleverna ska nå skolans kunskapskrav. Anpassningar som de gjorde var exempelvis attanvändabildstöd, att ge extra tid,att skapa förförståelse samt att använda digitala hjälpmedel. Ytterligare ett resultat var att lärarna la mycket tid på att skapa en kommunikativt tillgänglig lärmiljö. De ansåg också att förtroendefulla relationer mellan lärare och elev gav goda förutsättningar för lärande. Lärarna i studien kände en osäkerhet kring språkstörning och önskade därför lära sig mer. Slutsatsen i vår studie varatt oavsett lärares erfarenhet verkar de målmedvetet arbeta med att stödja de elever som har språkstörning, men att eleverna trots detta kan hasvårt att nå skolans kunskapskrav.

Syftet med denna studie är att undersöka sju speciallärares och specialpedagogers erfarenheter av arbete med elever som har språkstörning på högstadiet och gymnasiet. Forskningen gällande både äldre elever som har språkstörning samt speciallärares och specialpedagogers kunskap kring språkstörning är begränsad varför det är viktigt att utforska området. Studien baseras på halvstrukturerade kvalitativa intervjuer. Datamaterialet har tolkats och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Utgångspunkten i arbetet har varit ett relationellt perspektiv och en induktiv ansats har använts. Resultaten visar att det råder en osäkerhet kring identifiering av elever som har språkstörning. Resultaten visar dessutom att det finns ett kunskapsbehov hos speciallärarna och specialpedagogerna. Vidare framgår att tid har stor betydelse för akademisk framgång och i skapandet av kamratrelationer. Resultaten visar också på ökade krav och förväntningar på högstadiet och gymnasiet. Trygghet och relation mellan lärare och elev visar sig vara en viktig faktor för skolframgång. Slutsatser som kan dras i från resultaten är att speciallärarna och specialpedagogerna har erfarenhet av att tidig identifiering av elever som har språkstörning är avgörande för att eleverna ska få rätt stöd och kunna delta på lika villkor i skolan. Dessutom visar speciallärarnas och specialpedagogernas erfarenheter att tid har en stor betydelse för de elever de mött när det gäller både skolprestationer och olika sociala relationer. Speciallärarna och specialpedagogerna upplever att det i arbetet kring inkludering är att det är svårt att ge eleverna individuella anpassningar i klassrummet samt att det finns ett kunskapsbehov hos speciallärarna och specialpedagogerna när det gäller språkstörning.

Sammanfattning Syftet med denna litteraturöversikt av forskningsbaserade texter om den neuropsykiatriska diagnosen språkstörning utifrån ett genusperspektiv har varit att synliggöra skillnader men också gemensamma mönster hos pojkar och flickor. Då andra diagnoser är mer beforskade kring genus har jag använt dessa som utgångspunkt. Jag har utgått från en humanistisk människosyn, vilken förespråkar alla människors lika värde och rätt till likvärdigt bemötande och deltagande. I denna forskningsöversikt omfattas skolans praktik. Jag utgår från ett tvärvetenskapligt samt specialpedagogiskt perspektiv. Genus och kön utgör en sorteringsgrund inom exempelvis biologiska, sociala, politiska och kulturella sammanhang och utifrån olika kontexter har vi olika förväntningar på dess olika roller. Att identifiera sig med ett kön eller genus innebär också förväntningar man har på sig själv och individer tenderar att anpassa sig mer eller mindre till vedertagna system och maktordningar. Utifrån mina frågeställningar har jag fått en överblick utifrån min utvalda forskningslitteratur, vilken jag har valt att sammanställa och redovisa utifrån teman. Mina utvalda teman är genus, diagnostisering, komorbiditet, pragmatik och sårbarhet. Resultat visar att språkstörning är 2-3 gånger vanligare hos pojken och den typiske pojken med språkstörning är tydligt beskriven. Den typiska flickan är dock inte med. Detta gäller generellt vad gäller hela sammanställningen; pojkar har större utrymme i skolans praktik och genom att de tar mer plats genom att synas och höras får de också flest åtgärder och utreds oftare. Det har visat sig att flickor med språkstörning kan dölja sig bakom blyghet och där ligger en del av orsaken till flickors missade diagnoser. Det visar sig också att flickor överkompenserar mer i skolans praktik och visar mer av sina svårigheter i hemmet. Sårbarheten för fickor och pojkar med språkstörning ser olika ut. Flickor riskerar sexuella övergrepp, ätstörningar och social isolering medan pojkar inte finns med som variabel vad gäller sexuella övergrepp. Olikheter kring flickor och pojkar kan bero på sociala och kulturella normer men också att man i samhället har olika förväntningar på vad det innebär att vara pojke respektive flicka. Denna litteraturstudie har gett mig fördjupade kunskaper som kommer att påverka mitt förhållningssätt till genusfrågan i skolan och vara mer observant och sträva mot att finna verktyg som kan skapa likvärdigt deltagande i skolans kontext.

Denna rapport belyser lärares kunskaper om funktionsvariationen språkstörning och hur lärare kan anpassa undervisningen för att underlätta för elever med dessa svårigheter. Fokus ligger på inkludering, integrering, segregering och exkludering i undervisningen samt olika metoder som kan användas. I diskussionen ställs skolans styrdokument i förhållande till lärarnas kunskaper och erfarenheter. Semistrukturerade intervjuer har genomförts, spelats in och transkriberats. Intervjudeltagarna var sex lärare som alla undervisade i svenska och var verksamma på mellanstadiet. Deras intervjusvar presenteras och sätts i relation till presenterad forskning. Resultatet från intervjuerna visar på att lärarna enskilt har begränsade kunskaper om funktionsvariationen språkstörning och att de känner att de behöver kunna mer för att undervisningen ska bli så bra som möjligt. Lärarnas förhållningssätt gällande inkludering av elever visar att de ser på inkludering som en känsla snarare än en fysisk placering. Slutsatsen av rapporten är att lärare behöver ha en bredare kunskap om språkstörning för att tillgodose elevernas behov i undervisningen. Dessutom visar den på att lärares tolkning av styrdokumentens innehåll om inkludering inte är strikt utan att lärarna tolkar den för att kunna skapa en fungerande undervisning i den komplexa skolvärlden.

Syftet med denna studie var att belysa pedagogers och elevers uppfattningar om språkstörning och inkludering. Metoden vi använde oss av var en multipel fallstudie där vi observerat klassrum på två olika skolor i en mellanstor stad, samt intervjuat fem pedagoger och sex elever. Resultatet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet där betoning ligger på att lärande sker i kommunikation och samspel tillsammans med andra. Analysen skedde även utifrån de specialpedagogiska perspektiven: det relationella perspektivet som lyfter fram att elevers svårigheter alltid behöver ses i mötet mellan skolan och individen samt det kommunikativa perspektivet där läraren genom sitt förhållningssätt söker förståelse för elevens perspektiv och uppfattning. Lärmiljöerna präglades av tydlighet och struktur och där interaktionen mellan pedagoger och elever skapade flera typer av kommunikativa stöttor som innebar att eleverna inför sitt eget arbete kunde erhålla en större förförståelse. Eleverna trivdes men förmedlade betydelsen av den individuella stöttningen för ett framgångsrikt lärande, något som även pedagogerna förmedlade. Även vikten av kunskap om språkstörning lyftes fram i både elev- och pedagogintervjuer.