This paper aims at analyzing and understanding the political conflict between the EU and member states Hungary and Poland that has increased in recent years. Though this paper's focus will be on the different understanding and application of democracy, its meaning and values. By understanding the different approach to democracy, through liberal democracy and illiberal democracy, one may understand the conflict better and its implication for European integration. This paper analyses the democratic development in Hungary and Poland, the theories behind their development and its response from the EU. The importance of understanding the core values of democracy and understanding of it, be it liberal democracy or illiberal democracy, is not to be underestimated. Only by understanding these differences in core values can we understand the conflict of Rule of Law between the EU and its illiberal member states. This paper concludes that the negative democratic development in these states and their governments' public philosophical and political narratives for their reforms are not in coordination with neither reality nor public opinion. It also finds that the development of illiberal democracies within the EU is a threat to future European integration and the normative legitimacy of the EU in internal and foreign matters.

In 2020, the corona virus was officially classified as a pandemic. Most countries’ economywas badly affected, and many companies were in need of state aid to survive. However, due to the European single market and its competition policy, the European commission has strict state aid rules. Hence, because of the circumstances, the commission implemented a temporary framework for state aid, which enabled for economic assistance that would normally not be in accordance with the competition policy. Because some countries had expressed concern for more generous state aid rules to threaten the single market, the commission needed to be strategic with their communication, in order for the member states to see it as necessary and legitimate. The aim of this study is to illustrate and analyze how the commission framed the temporary state aid rules to legitimize it. The method of use isframing analysis. The main results are that the two frames the commission used to legitimize the temporary state aid rules were that the crisis needed to be solved mutually, and the fact that it was an economic crisis. In conclusion, the commission framed the temporary state aidrules by alluding to common interests among the member states, such as the importance of European cooperation and the single market. They did this to legitimize the temporary state aid rules.

During its years, the European Union (EU) has experienced several different crises that have challenged its association and put democracy at risk. The financial crisis in 2009 and the migration crisis in 2015 are two difficult periods that caused a split between the member states. In 2020, the Union faced another crisis when the world witnessed the birth of the COVID-19 pandemic. To protect public health, states have introduced state of emergency (SoE) that gives the political government more power to make quick decisions and restrict residents' democratic freedoms. Discussions about how the pandemic affects democracy in the EU have been raised. This study aims to examine different views on how EU democracy is affected by the pandemic. The purpose is to identify how five different representatives of non-governmental organizations (NGOs) and intuitions reason about the pandemic's effect on EU democracy. In addition, the purpose is to compare differences and similarities between their different points of view. To generate a result, the interviews were analyzed through previous research and a theoretical framework of Utilitarianism and Consequentialism. The theories analyze through a normative ethics perspective that determines what action is morally right based on the consequences of it. The results show that the pandemic has caused an acceleration of anti-democratic development and a higher concentration of power within the governments. The respondents in the study believe that the pandemic has acted as an accelerator of anti-democratic development in countries where this was already going on before the pandemic struck. Moreover, SoE has caused practical changes in democratic processes, such as restricting participation and democratic freedoms, increasing disinformation, and limiting trust-building between countries. The difference identified was that respondents from institutions did not consider that SoE harms EU’s democracy, but instead is morally right to implement. However, respondents from NGOs defined the implementation of SoE as detrimental to democracy in the EU and questioned whether it is morally right in terms of its consequences for democracy. / Den Europeiska unionen (EU) har under sina år genomgått flera olika kriser som utmanat dess association och satt demokratin på spel. Finanskrisen 2009 och Migrationskrisen 2015 är två svåra perioder som orsakade ett splittrat EU. År 2020 ställdes unionen inför ännu en kris när världen bevittnade födelsen av COVID-19 pandemin. För att skydda folkhälsan har stater infört undantagstillstånd som ger det politiska styret mer makt för att ta snabba beslut och begränsar invånares demokratiska friheter. Diskussioner kring hur pandemin påverkar demokratin i EU har lyfts. Denna studie ämnar till att granska olika synvinklar på hur EU:s demokrati påverkas av pandemin. Syftet är att identifiera hur fem olika företrädare för icke-statliga organisationer och institutioner resonerar kring pandemins effekt på EU:s demokrati. Dessutom är syftet att jämföra skillnader och likheter mellan deras olika synvinklar. För att generera ett resultat analyserades intervjuerna genom tidigare forskning och ett teoretiskt ramverk av Utilitarism och Konsekventialism. Teorierna analyserar utifrån normativ etik som bestämmer vad som är moraliskt rätt genom konsekvenser av handlingar. Resultatet visar att pandemin har orsakat en accelerering av antidemokratisk utveckling och en högre koncentration av makt. Respondenterna i studien anser att pandemin har fungerat som en accelerator av antidemokratisk utveckling i länder där detta redan pågick innan pandemin. Sedermera har undantagstillstånd orsakat praktiska förändringar i demokratiska processer så som begränsning av deltagande och demokratiska friheter, ökning av desinformation och begräsning av förtroendeskapande mellan länder. Skillnaden som identifierades var att företrädare från institutioner inte ansåg att undantagstillstånd skadar EU:s demokrati utan i stället är moraliskt rätt. Företrädare för icke-statliga organisationer definierade däremot implementeringen som skadlig för demokratin i EU och ifrågasatte om det är moraliskt rätt utifrån dess konsekvenser som skapas för demokratin.

The motivation for this thesis has been based on the desire to conduct a contemporary study of securitization in the European Union's migration discourse. This takes into account the extraordinary circumstance of a war in the EU's close proximity and the unique approach the EU has shown towards the people fleeing the war, which seems to differ from the approach observed in research so far. The purpose of this study is to investigate whether the EU presents a securitized migration discourse by examining its discursive presentation of migration and how this presentation relates to securitization. The study is based on the migration discourse presented by the European Council, the European Parliament and the European Commission on the institutions' official websites. The study has been conducted as a qualitative discourse analysis using Carol Bacchi's WPR approach, with the Copenhagen School's securitization theory as the study's theoretical framework. By critically examining the problem definitions, premises and silences in the discourse, the result has shown that the EU mainly presents a securitized migration discourse, which, however, shifts in relation to the referent object of the discourse, i.e. whose security is in question.

År 2005 inleddes förhandlingar med Turkiet gällande medlemskap i Europeiska Unionen, detta efter en synnerligen lång process av anpassningar från den turkiska sidan. I den svenska riksdagen jublades det från höger till vänster då man enligt egen utsago länge varit en förkämpe för Turkiets inkorporering i den europeiska gemenskapen. Slutligen skulle Turkiet, detta stora muslimska land i öst en gång ansett som ett av de största hoten mot Västerlandet bli en del av detsamma; men kan man i realiteten bli det? Ser Västerlandet i allmänhet och Sverige i synnerhet verkligen på Turkiet som på vilket annat land som helst, eller bär orden inom diskursen på djupt rotade föreställningar om landet? Det är detta som studien utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av Edward Saids Orientalism och den postkoloniala teoribildningen ämnar behandla; kan man i den svenska politiska diskursen kring Turkiet finna spår av föreställningar hemmahörande i kolonialismen och orientalismen? Turkiet har inte ett lika tydligt kolonialt förflutet som många andra länder; inte heller har Sverige någon djupt gående historia av kolonialism på det direkta viset. Att då applicera teorier tydligt förknippade med och sprungna ur kolonialismen som maktfenomen på dessa länder kan te sig något avigt; denna uppsats menar motsatsen. Det viktiga här är att se bortom kolonialismen som explicit politisk maktutövning och istället inrikta sig på den koloniala maktstrukturen och imperialismen denna medförde; som vi kommer att se påverkas långt fler av efterdyningarna av kolonialismen än bara de direkt berörda parterna. Det är de föreställningar som en global imperialistisk makstruktur skapar som är det centrala i denna studie, och det faktum att dessa tränger igenom politiska, sociala och kulturella gränser, och på så sätt skapar en distinkt diskurs av vilken allt som sägs och produceras i ämnet är en del. Edward Said kallar dylika tankesystem för bojor smidda av tanken; smids dessa bojor även här i Sverige, i själva symbolen för den svenska folkviljan, riksdagen, och är det vi själva som smider dem, omedvetet fångade i en diskursiv ordning? Syftet med studien är att undersöka den svenska politiken förd i riksdagen gentemot Turkiet under den valda tidsperioden utifrån de teoretiska perspektiven postkolonialism och orientalism, det senare definierat av Edward W. Said i dennes magnum opus betitlat Orientalism.Konkret ger detta vid handen att ambitionen med studien är tudelad; det finns dels en strävan av deskriptiv karaktär, och dels en av mer analytisk art. Den deskriptiva delen av studien ämnar redogöra för och beskriva riksdagsdebatten gällande Turkiet, utifrån de nedslag som har valts för studien, med fokus på Turkiet i den europeiska kontexten och frågan kring Turkiets eventuella medlemskap i Europeiska Unionen. Vidare ämnar den analytiska, eller teoriapplicerande, delen av studien undersöka om det finns fog för tanken, vilken även utgör studiens grundhypotes, att den svenska politiska diskursen kring, med fokus på framställningen och bilden av, Turkiet, bär spår av en orientalistisk, postkolonialistisk och imperialistisk tankestruktur. Liksom syftet kan studiens frågeställningar delas upp i mer deskriptiva och mer analytiska, eller teoriapplicerande, frågeställningar. Hur har den svenska riksdagsdebatten gällande Turkiet i den europeiska kontexten sett ut från början av 1980-talet fram till idag? Kan man i denna debatt finna spår av en orientalistisk, postkolonial och imperialistisk tankestruktur, och i så fall på vilka sätt?

Syftet med denna uppsats är att undersöka den relation som finns mellan företagsmässiga faktorer, som enligt teori och tidigare litteratur kan påverka företags hållbarhetsredovisning, och deras ESG-betyg. Följaktligen är syftet även att undersöka om det finns skillnader i hållbarhetsredovisningen för medlemsländer i EU och övriga länder i regionen Europa, för att utröna om den Europeiska unionens lagar och regler har spridits över gränser och på så sätt institutionaliserats. Metod: Studien använder sig av en deduktiv ansats med en kvantitativ metod, för att undersöka data insamlad från årsredovisningar via databasen Refinitiv för perioden 2020–2023. ESG-betyg generareas av databasen och är inhämtat i samband med övriga data. Urvalet består av cirka 2 500 publika företag inom regionen Europa. De hypoteser som studien leder fram till testas stegvis genom multipel regressionsanalys. Den beroende variabeln är ESG-betyg och de oberoende är finansiell styrka, FoU, EU samt miljökänslig bransch. Studien använder sig även av två kontrollvariabler; företagsstorlek samt skuldsättningsgrad. Slutsats: Undersökningen kunde lokalisera ett negativt signifikant samband mellan ESG och finansiell styrka. Det styrker viss tidigare forskning som påvisat ett negativt samband mellan dessa variabler. Resultatet går i linje med intressentteorin, de företag som tar sitt sociala ansvar kan välja att avstå från lukrativa affärsmöjligheter och kan där med inneha en lägre finansiell styrka. Studien kunde även se signifikanta positiva samband mellan ESG och FoU samt EU tillhörighet. En slutsats som dras från detta resultat är att de företag som investerar i FoU även tenderar att ha en starkare hållbarhetsredovisning och tar sitt sociala ansvar. Studien styrker uppfattningen om att innovation är nyckeln till hållbarhet. Originalitet/värde: Tidigare studier som har undersökt sambandet mellan hållbarhetsredovisning och företagsmässiga faktorer har kontradiktoriska resultat. Därmed finns det utrymme för att vidare undersöka dessa samband och bekräfta eller dementera tidigare forskning. Denna studie bidrar till ökad kunskap för relationen mellan ESG och företagsmässiga faktorer för publika företag inom Europa. Studien belyser även skillnader som finns på detta område mellan företag med huvudkontor inom EU och de företag som är belägna i övriga Europa. / The purpose of this study is to examine the relationship between corporate factors, which according to theory and previous literature can influence their sustainability reporting, and their ESG score. Consequently, the aim is also to investigate if there are differences in sustainability reporting among EU member countries and other countries in the European region, in order to determine if the laws and regulations of EU have spread across borders and thereby institutionalized. Method: The study employs a deductive approach with a quantitative method to examine data collected from annual reports through the Refinitiv database for the period 2020-2023. ESG scores are generated by the database and are obtained alongside other data. The sample consists of approximately 2,500 public companies within the European region. The hypotheses generated by the study are assessed incrementally through multiple regression analysis. The dependent variable is the ESG score, and the independent variables are financial strength, R&D, EU membership, and environmentally sensitive industry. The study also includes two control variables: company size and leverage ratio. Conclusion: The study was able to identify a significant negative relationship between ESG and financial strength. This supports previous research that has demonstrated a negative association between these variables. The result aligns with stakeholder theory, as companies that prioritize social responsibility may choose to forgo lucrative business opportunities, potentially leading to lower financial strength. The study also found significant positive relationships between ESG and R&D as well as EU membership. A conclusion drawn from these findings is that companies investing in R&D also tend to have stronger sustainability reporting and demonstrate social responsibility. The study reinforces the belief that innovation is the key to sustainability. Originality/Value: Previous studies examining the relationship between sustainability reporting and corporate factors have yielded contradictory results. Therefore, there is room for further investigation to confirm or refute prior research. This study contributes to increased knowledge regarding the relationship between ESG and corporate factors for public companies within Europe. The study also highlights differences in this area between companies headquartered in the EU and tho

I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten som innehåller evighetskemikalien PFAS. Tidigare har försök att begränsa enskilda PFAS-ämnen endast resulterat i att det förbjudna ämnet i fråga har bytts ut till ett annat PFAS-ämne. Den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har utfärdat rapporten Annex XV Restriction Report, Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) där två förslag om hur begränsningen av PFAS-ämnena kan utformas har introducerats. Rapporten presenterar möjligheten att utfärda ett generellt förbud av alla PFAS-ämnen. Om beslutet om en generell begränsning fattas i den Europeiska unionen (EU) kan det bli ett av de största förbuden någonsin mot kemiska ämnen i Europa. Arbetets syfte är att utreda huruvida de presenterade förslagen för hur PFAS ska begränsas i begränsningsrapporten är ändamålsenligt utformade utifrån konceptet av effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen analyseras med hjälp av miljörättsvetenskaplig metod och ställs i relation till begreppet hållbar utveckling. Att undersöka om begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade är särskilt intressant, eftersom ett beslut som begränsar PFAS-användningen enligt de presenterade förslagen skulle påverka såväl EU:s ekonomi som ekologi. Om ett juridiskt beslut fattas, måste det vara väl avvägt och nå önskad effekt, särskilt när det påverkar hela EU. I uppsatsen utreds vidare vilket begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av god dricksvattenkvalitet och människors hälsa, samt hurbegränsningsförslagen förhåller sig till en hållbar utveckling. Efter en analys av begränsningsrapporten dras slutsatsen att båda begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade utifrån effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen är utformade så att de riktar begränsningar mot aktörer (människor) för att motverka att deras agerande har negativ inverkan på reaktörer (naturen och miljön). Begränsningsförslagen är dock olika orienterade. Begränsningsförslag två är mer aktörsorienterat än begränsningsförslag ett, eftersom begränsningsförslag två tar en större hänsyn till industrisektorns intressen. Båda begränsningsförslagen har ändå en starkt reaktörsfokuserad karaktär, eftersom de hindrar PFAS-användning från att förorena miljön. Ohållbar miljöpåverkan till följd av användning av PFAS kan motiveras i vissa fall, om det tillgodoser allmänna intressen eller är nödvändigt av lagtekniska skäl. Vidare dras slutsatsen att det begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av goddricksvattenkvalitet är begränsningsförslag ett. Behovet av god hälsa bör kunna tillgodoses bäst genom begränsningsförslag ett för den största gruppen människor, eftersom detbegränsningsförslaget inte tillåter några undantag från PFAS-förbudet. Ett begränsningsförslagsom inte tillåter undantag möjliggör för en mindre mängd PFAS-exponering. Den gruppmänniskor i EU som är i behov av PFAS i medicinskt syfte kan dock dra nytta av att begränsningsförslag två tillåter användningsspecifika undantag. Avslutningsvis dras slutsatsen att båda begränsnignsförslagen leder till en reduktion av PFAS-utsläpp samt PFAS-exponering och är således hållbara utifrån ekologisk hållbarhet. Utifrån ekonomisk hållbarhet bör begränsningsförslag två vara mest gynnsamt, eftersom det är mest troligt att tillåta en hanterbar omställning för de olika industrisektorerna. Utifrån sociala aspekter av hållbarhet såsom hälsa, välbefinnande och privatekonomi, bör begränsningsförslagett vara det mest gynnsamma begränsningsalternativet. Detta trots att begränsningsförslag två tillåter medicinsk användning av PFAS samt tar en större hänsyn till industrisektorns ekonomi,vilket påverkar enskildas privatekonomi.

Uppsatsens syfte är att förstå hur den Europeiska kommissionen och Europaparlamentet diskuterar differentierad integration. Metoden som används är en kvalitativ textanalys där teorier om europeisk integration från forskningsområdet internationella relationer används som analysverktyg. En slutsats som dras är att teorierna om neofunktionalism och liberal intergovernmentalism kan komplettera varandra för att ge en mer mångsidig förståelse av de något olika diskussionerna. Den Europeiska kommissionen och Europaparlamentet vill i de tolkade dokumenten främst bibehålla en enhetlig union, men de är villiga att ge frihet till ambitiösa medlemsstater inom särskilda policyområden genom inkluderande opt in-lösningar av differentierad integration. Den Europeiska kommissionen och Europaparlamentet är motståndare till exkluderande opt out-lösningar av differentierad integration, de menar att exkluderande former av differentiering exempelvis skulle kunna leda till polarisering, fragmentering och ett upplevt skapande av ett första- och andraklassens EU-medlemskap. Gradvist tillträde är därmed historiskt sett som en sämre lösning till problemet kring kandidatländers integration, om gradvist tillträde skulle implementeras i integrationsprocessen för framtida kandidatländer skulle det därmed innebära ett trendbrott inom utvidgningspolicyn från den Europeiska unionen. / The thesis’ purpose is to understand how the European Commission and the European Parliament discusses differentiated integration. The method applied is a qualitative text analysis in which theories of European integration from the research field of international relations is used as an analytical tool. One conclusion recognises the fact that both the theory of neofunctionalism and liberal intergovernmentalism are complementary tools in understanding the discussions from a multitude of perspectives. The European Commission and the European Parliament expressed in the analysed documents that uniform integration within the Union is preferred, but they are still open to giving freedom to Member States in specific policy areas through inclusionary opt-in measures of differentiated integration. The European Commission and European Parliament are opposed to exclusionary opt-out measures of differentiation, as they mean it could lead to polarisation, fragmentation, and the perceived notion of first- and second-class Member States. Staged accession is therefore historically seen as a poor solution to the problem of integrating the candidate countries, if staged accession would be implemented into the integration process for future candidate countries, it would therefore mark a change in trend within the enlargement policy of the European Union.

The aim of this Thesis is to analyse Türkiye’s progress and setbacks withinits association process and quest for EU membership. By examining Chapter23 in annual reports released by the European Commission for the years2013, 2018 and 2023, the role of the EU as a democracy promoter isdiscussed and questioned. In order to do this, this Thesis basis it’s theoreticalframework around Samuel Huntington’s (1991) theory of democratisation,which is applied and questioned. This Thesis uses a qualitative methoddesign to comprehensively analyse how the European Union (Commission)perceives Türkiye’s progress, and to be able to answer if over the last tenyears even any progress is made.

<p>The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the <em>Maastricht</em> <em>Treaty on the European Union</em>, which gave the right to <em>any European country</em> that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.</p><p> </p><p>As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic.</p> / <p>De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i <em>Maastricht</em> <em>Fördraget om Europeiska Unionen</em>, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.</p><p> </p><p>Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.</p>