Syftet med föreliggande studie är att undersöka lärarens uppfattningar om och användningen av konkreta material och läroböcker i matematikundervisningen i årskurs tre, samt lärarens uppfattningar om för- och nackdelarna med användningen av konkreta material och läroböcker. Studien utgörs av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra lågstadielärare. För att tolka och analysera materialet har en tematisk analys använts. Utifrån resultatet kunde jag konstatera att alla fyra respondenterna ser positivt på användningen av konkreta material. Tre av respondenterna anser att alla elever får bättre förståelse för de matematiska områdena som kunskapskraven har framställt. Den fjärde respondenten framställer att de elever som har svårigheter i matematik är de elever som får nytta av konkreta materialen för att uppnå målen. Dessutom visar resultatet att läroböckerna är viktiga i matematikundervisningen. Alla respondenter använder minst en lärobok i undervisningen, fast i varierande grad. Nackdelen med användningen av konkreta material enligt alla fyra respondenter är att det tar tid att planera in det i undervisningen, samt att eleverna kan bli bekväma med användningen av materialet och inte kan utföra matematiska beräkningar utan att använda konkreta material. Nackdelen med att enbart använda läroböcker i matematikundervisningen kan vara enligt respondenterna att vissa moment kan bli svårtolkade om man inte arbetar med de praktiskt. Slutsatsen blir att konkreta material och läroböcker kompletterar varandra och att båda behövs för att eleverna ska kunna uppnå målen.

Syftet med den här studien, som har genomförts i en årskurs tre, är att undersöka och ta reda på vilka könsmönster som kan tänkas finnas i ett urval av skönlitteratur. Enligt Kåreland (2007) möter eleverna tidigt tydliga könsmönster inom skönlitteraturen vilket innebär att de får en bild av vad som anses vara kvinnligt respektive manligt. Vi vill därför ta reda på hur dessa könsmönster påverkar elevernas syn och uppfattning om kvinnliga och manliga karaktärer i skönlitteratur. Det empiriska materialet har utgjorts av en pedagogs boklista. Med detta menas att hen har skrivit ned de skönlitterära böcker som hen har läst högt för eleverna under höstterminen 2015. Denna litteratur har vi tolkat genom textanalys och användandet av narratologiska begrepp. Materialet har också utgjorts av en semistrukturerad intervju med en grupp elever. För att fördjupa oss i genustänkande har vi utgått från Yvonne Hirdmans (1998) genussystem. Genussystemet innebär en särskiljning mellan kvinnligt och manligt samt ett normtänkande i samhället där mannen utgör normen. Arbetets resultat visar att majoriteten av den lästa skönlitteraturen har ett stereotypt könsmönster där flertalet av karaktärerna är män. Vi anser att det blir tydligt vad eleverna anser är manligt respektive kvinnligt. Om man däremot diskuterar kön utifrån elevernas egna tankar och erfarenheter, är vår slutsats att de frångår ett stereotypt tankesätt kring kön och könsroller.

SammanfattningVårt syfte med arbetet är att titta närmre på elevers förhållningssätt till arbetet med matematikläxor och deras motivation till att vilja lära sig matematik. Vi anser att elever bör ha en positiv attityd till matematik för att gynna lärandet. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv sker lärandet i samband med interaktion och kommunikation. Läraren har en viktig roll i skolan och har stor betydelse för eleverna. Alla elever har inte samma förutsättningar utanför skolan. Vi har intervjuat elever i årskurs 3 och 4 för att få inblick i hur de tänker kring matematikläxor. Vid intervjuer med elever och lärare har semistrukturerade intervjuer använts. Resultatet av vår undersökning visar att eleverna är positiva till matematiken i skolan. Vidare kan vi även se att eleverna har skiftande uppfattningar om matematikläxor men att de tycker att de tar upp för mycket av deras tid när de hellre vill göra annat. Elevernas miljö ser olika ut när de arbetar med matematikläxan och de har därför olika förutsättningar att göra den. I vårt resultat av undersökningen kan vi inte se någon tydlig koppling mellan elevers förhållningssätt till arbetet med matematikläxor och deras motivation till matematikarbete.

Nilsson, Inger & Olsson, Jessica (2009 - 2010). Fri lek i årskurs tre, lek på rasterna. (Free play in grade three, play during breaks). Barndoms- och ungdomsvetenskap, Barn Unga Samhälle, Lärarutbildningen, Malmö högskola. I vår studie har vi besökt en skola som är placerad i en mindre stad i Skåne. Där observerade vi barn i årskurs tre när de hade rast. Klassen bestod först av 22 barn, 8 pojkar och 14 flickor och utökades med en pojke under perioden studien gjordes. Vårt syfte är att analysera om barn leker i årskurs tre och hur ser leken i så fall ut? Om skapande arbete och lek ska vara väsentliga delar i det aktiva lärandet (Lpo 94), kan det vara en fördel om man är medveten om hur leken ser ut. Vi har även undersökt om barnen har haft inflytande på de lösa lekredskap som finns att tillgå. Våra frågeställningar var följande: Hur ser leken ut på rasterna när leken är på barnens egna initiativ och leken inte är påverkad av vuxna? Vilka lösa lekredskap finns tillgängliga för barnen att tillgå på rasterna? Vem har bestämt att just dessa lösa lekredskap finns att tillgå? Den forskning och litteratur anknuten till fri lek vi funnit är främst inriktad mot förskolan. En orsak till detta kan vara att lek ses som ett naturligt inslag i förskolan, för att senare ses som mindre viktigt i skolan. Anders Nelson och Krister Svensson (2005) skriver att yngre barn i förskolan och de tidigare åren i grundskolan ser leken som en aktivitet om de själva tagit initiativ till den. Däremot om en vuxen startat leken ser barnen det som ett arbete (2005, s.84). Det vi har sett är att det finns mycket fri lek bland barn som går i årskurs tre. Leken var inte styrd av någon vuxen utan var helt på barnens egna villkor. Vi har sett barnen leka parvis, i större grupper men även barn som gick ensamma eller var tillsammans med någon vuxen. Vi fick också se hur barnen satte upp regler för leken och hur de reglerna förändrades under lekens gång.

Syftet med föreliggande studie är att få fördjupad kunskap om svenska lågstadielärares språkanvändning i engelskundervisningen. Detta gjordes genom att observera och intervjua tre verksamma lärare i grundskolans årskurs tre. Resultatet visar att lärarna har som mål att tala engelska till övervägande del, men att valet av språk styrs av elevernas förståelse. Observationerna visade att det finns mönster i vilka situationer och sammanhang som lärarna talar engelska respektive svenska, men också olikheter. Det insamlade materialet diskuteras utifrån tidigare forskning om lärares språkanvändning i språkundervisning. En slutsats är att lärarnas språkval görs för att gynna elevernas språkutveckling och det finns en variation i vilka sammanhang som det talas engelska respektive svenska i engelskundervisningen.

Mathematical equivalence is crucial throughout the entire course of education. Understanding the concept is a prerequisite for comprehending mathematics, especially in algebra. Despite this, research indicates that many students lack a relational understanding of the concept, both early in their educational journey and as they progress through the grades. However, certain studies suggest that students can demonstrate relational understanding, even at younger ages, as long as you don’t use linguistic assessment methods. This study focuses on primary school students and their understanding of mathematical equivalence. The aim of the study is to investigate whether third-grade students possess a relational understanding of equivalence and, if so, to explore its characteristics. To examine this, a survey was used with math tasks to assess students at a school in southern Sweden’s understanding of equivalence. The surveys have been analyzed through radical constructivism and the Mathematical Equivalence Assesment model. The results indicate that a significant portion of students exhibit partial or complete relational understanding of equality. Furthermore, the findings reveal that students lacking an understanding of the definition of mathematical equivalence attain considerably lower results compared to those with such an understanding. An overarching conclusion that can be drawn in relation to the study's results is that a relational understanding of mathematical equivalence is crucial for long-term learning in mathematics.

Kort beskrivelse av prosjektet: Oppgaven har vært å tegne et samlingshus for et antall omgivende videregående skoler. Ved å sentralisere ulike funksjoner som bibliotek, sosiale arealer og matsal fungerer huset som et felles læresenter for elevene.  I en tidlig fase fant jeg ut at jeg ville fokusere på å gjøre huset tilgjengelig for offentligheten slik at det ikke blir stående tomt utenom skoletidene. Dette ville jeg uttrykke både i form og i tolking av programmet. Så hvordan viser man at en bygning er åpen for alle i form? Jeg valgte å ta inspirasjon fra det mest offentlige jeg kjenner til, nemlig det offentlige rommet. Det jeg anser som spesielt med dette er at rommet bare fortsetter og fortsetter og består ikke av stengte vegger som man ofte finner i konvensjonelle bygninger. Ved å la gulvet være sammenhengende gjennom hele huset oppnås et interiør som jeg tror kan oppfattes som et offentlig rom. Jeg forsterket denne opplevelsen ved å koble gulvet til fjellet som grenser til tomten og huset ble dermed en offentlig vei per definisjon.  Hvordan fungerer interiøret? En utfordring har vært å definere rom når konseptet er at det skal være helt åpent. Derfor har jeg valgt ut fire parametere for å definere funksjonene: Møbler, et flatt gulv, dobbel takhøyde og til slutt det stengte rommet (se diagram, romdefineringer, s. 5). Hvilken rolle spiller programmet i konseptet? Flere av funksjonene i programmet var hva man ofte tenker på som soner kun for ansatte, som for eksempel administrasjon, rengjøring og kjøkken Jeg valgte å utfordre denne ideen og gjøre det slik at disse funksjonene ble tilgjengelige for folk flest. Gjennom et internt bookingsystem kan selv de som ikke er elever anvende huset og dets muligheter. For eksempel kan man booke, utenom skoletider, kjøkkenet for å lage mat i større volumer, black boxen for å holde en forestilling, et singelrom som kontor, et konferanserom for lesesirkelen på søndager, det multifunksjonelle torget for en bryllupsfest, osv. Hva oppnår man ved å koble huset med Enskede Gård? I planprogrammet står det: ”Stockholms ytterstad har till stor del vuxit fram etappvis och resulterat i stadsdelar som sinsemellan skiljer sig åt, men som i sig själva har ett homogent bostadsbestånd med likartade typologier och prisnivåer. (...) Slakthusområdet, som är tänkt att omvandlas under drygt ett decennium, är en del av denna utveckling. (...) En mer differentierad prisbild och lägre hyresnivåer finns att hitta i det befintliga beståndet, vilket gäller både bostäder och lokaler. Därför spelar programmets ambition att koppla samman Slakthusområdet med omkringliggande stadsdelar en viktig roll i att minska den geografiska segregationen mellan de olika områdena och skapa en funktionell helhet av dagens separata delar”. Utover dette ligger Lindeparken gymnasiesärskola i området og kan med grepet ta del av læresenterets tilbud.  Materialer? Ved å bruke materialer som ofte forekommer i et byrom kan følelsen av et offentlig og åpent rom forsterkes. I huset forekommer derfor stein, asfalt, betong, glass og stål. I tillegg har jeg fokusert på å la grensen mellom ute og inne defineres kun med glass samtidig som den dras inn ved den offentlige veien. Utover dette har jeg latt de rommene som er stengte få en varmere karakter, slik at de blir som små hus man går inn i, fra gaten. / Project description: Three planned high schools in the area were to have a common building with different social functions, such as a library, social areas and a dining room.  Early on in the process, I figured that the program had many functions that potensially could be interesting for the general public, such as a library, social areas and an exhibition. This led to the concept of opening up the building and making it accessible to everyone, creating potensial for an active building, even after school hours.  So how can openness be communicated in form? My concept was to extend the public space and let it continue uninterrupted through the whole interior., in short: a ramp. By connecting the ramp to Enskede, lying ten metres above the plot, the building became a public street. Stockholm municipality had an ambition for opening up Slakthusomradet, and the building became a part of this project. The program in the assignment excisted of many zones, usually associated with staff areas. I wanted to change that conception and make these rooms open to the public. These rooms included for example administration, cleaning and kitchen.  The materials used were all taken from typical public spaces, such as concrete, stone, asphalt, steel and glass. Furthermore, the character of the materials were to change when you moved from “the street” and into the closed spaces. Here you would find wooden walls and furniture, as well as curtains of cotton.

Syftet med studien är att undersöka eventuella skillnader i flickors och pojkars skrivande under grundskolans tidigare år. I studien undersöks dagbokstexter skrivna av flerspråkiga flickor och pojkar i årskurs tre. Fokus ligger på att undersöka elevernas text- och meningslängd, långord samt nominalkvot. Tidigare forskning utförd på elever i årskurs nio samt på gymnasiet visar att pojkar tagit ett steg närmare flickorna i vissa aspekter i sin skriftliga komplexitet. Vår studie om elevers skrivande i årskurs tre talar till och med för att pojkarna gått förbi flickorna. Materialet består av tio dagböcker skrivna av sex flickor och fyra pojkar. I studien delar vi in eleverna som skriver texterna i flickor och pojkar, och vi förutsätter därmed att det finns vissa skillnader mellan dem som påverkar deras skriftspråksutveckling. Vi utgår från en positivistisk vetenskapsteori med en viss kvantitativ ansats och med tydligt mätbara textaspekter. De skillnader som studien visar är att pojkar skriver längre texter, har högre nominalkvot samt använder fler långord. Flickorna skriver däremot längre meningar än pojkar.

Denna studie jämförde kunskaper och uppfattningar som elever i förskoleklass och i grundskolans årskurs tre har om människoskelettet och de olika skelettdelarnas struktur och funktion. Fjorton elever tilldelade ett pappersark med en färdigskissad människokropp på och instruerades att rita hur de uppfattade att människoskelettet såg ut. Därefter intervjuades eleverna om sina skelettkunskaper utifrån deras ritningar. Studien omfattade enskilda semi-strukturerade intervjuer. Resultatet visade att det fanns en kunskapsutveckling från förskoleklass till grundskolans årskurs tre. Elevers uppfattning i båda årskurserna om skelettdelarnas funktion var att skelettdelarna behövdes för att kunna röra sig, gå, stå, plocka upp och hålla i saker. Dock visade det sig att det enbart var eleverna i grundskolans årskurs tre som hade kunskaper om skelettets funktion, att skydda kroppens inre organ. Vidare visade det sig att eleverna i båda årskurserna hade goda kunskaper om skelettdelarna i lemmarna. Den skelettdel som eleverna i båda årskurserna hade minst kunskap om var höftbenet, jämfört med de andra skelettdelarna. / This study compared pre-school and primary school year three pupils’ knowledge and perception regarding structure and function of the human skeleton and the various skeletal components. Fourteen pupils where provided with a sheet of paper consisted of an outline of the human body and were instructed to draw the human skeletal system, as they perceived it to be. Thereafter, the pupils were interviewed on their skeletal knowledge based on their drawings. The study utilized individual semi-structured interviews. The results depicted an increase in knowledge between pre-school and primary year three pupils. In both grades the pupils’ perception of the skeleton component functions were: movement, walking, standing, pick up and hold objects. Nonetheless, only the pupils in primary year three displayed knowledge of the skeleton’s capability to protect the body’s organs. Furthermore, the results showed that the pupils in both grades had adequate knowledge, regarding the skeleton components in the limbs. Pupils in both grades displayed a decreased amount of knowledge regarding the hipbone compared to the rest of the skeleton components.