Dagens förskola är under förändring. Allt fler familjer har anlänt till Sverige som flyktingar och barnen börjar i förskolor runtom i landet. Förskolans läroplan, Lpfö 98 (rev. 2016) beskriver att förskolans pedagoger ska arbeta med att synliggöra kulturella skillnader och värderingar i barngrupperna för att gynna barnens förutsättningar för att leva i ett internationaliserat samhälle. Studiens syfte är att bidra med ytterligare kunskap om hur förskolepedagoger ser på arbetet med att möjliggöra förståelse och öppenhet hos barn om kulturell mångfald. Frågeställningar som använts är: Vad är pedagogernas uppfattning om sitt uppdrag att bidra till att främja barnens möjligheter till att förstå och möta olika kulturer? Hur beskriver pedagogerna arbetet med kulturell mångfald? Metoden som använts för att genomföra studien är kvalitativ intervju och fyra stycken pedagoger intervjuades. Slutsatser av resultatet visade att pedagogerna är genuint intresserade av de nya kulturerna kommit till deras avdelningar men problem fanns med språklig kommunikation. Kulturellt arbete ansåg pedagogerna var beroende av föräldrar från andra kulturer men problematiserades utifrån att pedagogerna inte visste om föräldrarna hade negativa upplevelser från deras hemländer.Barn från andra kulturer och länders lärande lyftes inte fram av pedagogerna. Arbetet med kulturer skulle gynna svenska barns lärande vilket gör att slutsatsen kan dras att förskolans monokulturella traditioner tas för givet i verksamheten. Pedagogerna sammanförde icke önskvärda beteenden med kulturell tillhörighet vilket kan skapa uppdelningar och negativa konsekvenser för barnen. Mer kunskaper behövs hos förskolans pedagoger samt gemensamma diskussioner i arbetslagen där begreppet kultur definieras.

In this thesis, I aim to make visible and discuss the norms that can be found in some of the Sweden Democrats’ central documents pertaining to a definition of their nation-building. I have used critical discourse analysis to discuss these documents, that is Sweden Democrats’ party program, and a speech held by the leader of the party, Jimmie Åkesson. In this material, I identified three themes: essential differences; family, equality and gender; and the People’s home. The People’s home is a subcategory to essential differences and family, equality and gender. I analysed these themes by using a norm critical perspective. The results of my study are, among others, that the norms in the central documents create a normative Swedish “we” that excludes the “other”. The “other” is sometimes the “cultural other” and sometimes the “sexual other”. The Sweden democrats paints a picture of the “cultural other” as unable to adapt in to the Swedish normative “we”.

I denna undersökning har framställningen av ”vi” och ”de andra” i två utvalda läroböcker i samhällskunskap undersökts genom kvalitativ innehållsanalys. En jämförelse mellan två läroböcker har gjorts. Läroboken Se samhället har anpassat språk och är riktad mot introduktionsprogrammet och läroboken Reflex 123 är inte språkligt anpassad och riktad mot övriga gymnasieprogram. I resultatet framkommer det att ”vi” och ”de andra” framställs i likhet med den tidigare forskning som tas upp i undersökningen. ”Vi:et” i båda läroböckerna framställs som bland annat demokratiskt med god moral, svenskt och bidragande. ”De andra” framställs i båda läroböckerna som odemokratiska, stereotypa och omoraliska. De främsta skillnaderna som denna undersökning har identifierat är hur framställningen är påverkad av hur läroböckerna är skrivna. Den språkligt anpassade boken tenderar att ha en mer tillrättavisande ton och den icke språkligt anpassade boken tenderar att ha en mer diskuterande ton. Resultatet har analyserats med hjälp av den postkolonial teorin och läromedelsteorin. Med hänvisning till dessa teorier är undersökningens slutsats att framställningen av ”vi” och ”de andra” reproduceras i utvalda läroböcker vilket i sin tur skulle kunna bidra till att läsaren påverkas av denna framställning.

Studiens syfte ligger på medverkande arbetslags arbetssätt med interkulturalitet samt hur de planerar och arbetar utifrån ett interkulturellt perspektiv. Studien genomsyras av ett tänk kring vi och de andra. Det svenska samhället präglas av många olika hemkulturer och med detta i åtanke anser vi att människor behöver få en förståelse och visa solidaritet för varandra, detta för att kunna skapa ett hållbart samhälle. Tidigare forskning beskriver även att ett tänk kring vi och de andra måste försvinna för att alla människor i samhället ska kunna se varandra som likvärdiga. Pedagoger i förskolan har som uppdrag att bland annat föra det svenska kulturarvet såsom traditioner och högtider vidare till barnen i verksamheten. I studien samlades data in genom ett kvalitativt frågeformulär där sex arbetslag från två olika förskolor deltog. Resultatet visar att arbetslagen arbetar interkulturellt genom att intressera sig för barnens olika hemkulturer och hemspråk. Studien visar även hur jul, påsk, midsommar och barnens födelsedagar är de högtider och traditioner som är centrala i de förskolor som studien utgår från. I arbetslagen utgår pedagogerna från svenska normer och deras egen hemkultur när de väljer vilka högtider och traditioner de ska uppmärksamma tillsammans med barnen. Analysen av resultatet fokuserar på hur pedagogerna i studien anser att ett tänk kring vi och de andra inte får förekomma men trots detta är ändå en teori kring vi och de andra det som genomsyrar hela resultatet.

I studien undersöks och analyseras hur lärare hanterar Sveriges kulturella mångfald i sin undervisning. Studiens empiriska material har samlats in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomförda med fem respondenter, samtliga praktiserande lärare i skolor med ett mångkulturellt elevunderlag. Studien tar teoretiskt sett avstamp i ett postkolonialt och poststrukturalistiskt forskningsfält där språket anses betydande för människans sätt att skapa och reproducera kulturella identiteter och hierarkier. Bärande är det sätt som språket struktureras kring binära oppositioner, exempelvis man/kvinna, sant/falskt eller som i studiens fall, ett ”vi” och ”de Andra” (Eriksson, Baaz & Thörn 1999, s. 17-18; Von Brömssen 2003, s. 29). Huvudsakliga teorier som använts för att analysera det sätt som lärare hanterar Sveriges kulturella mångfald i sin undervisning är Halls representationsteori, vilken kortfattat går ut på att människan konstruerar och förmedlar mening genom sitt språk (Hall 2013, s. 11), samt Kumashiros modell för analys av antiförtryckande undervisningspraktiker, vilken består av fyra undervisningsmodeller. I resultatdelen presenteras respondenternas uppfattningar av begreppen ”kultur” och ”kulturell mångfald”, och lärarnas erfarenheter av en kulturell mångfald i skolan. Lärarna ser både fördelar och utmaningar med kulturell mångfald i skolan, nämnda utmaningar är framförallt kommunikationsrelaterade. Lärarna problematiserar hur det som representant för en svensk kulturellt homogen lärarkår är utmanande att undervisa om och för en kulturell mångfald. Slutligen presenteras de undervisningsstrategier som lärarna givit uttryck för att använda för att ge elever en ökad förståelse för den kulturella mångfalden. Slutsatser: En avsaknad av ett gemensamt språk kan inte som ensam variabel tillåtas sammanfatta skolans mångkulturella utmaningar. En eventuellt kulturellt homogen lärarkår och en vad det verkar rådande diskursiv åtskillnad i samhället mellan ett kulturellt ”vi och de Andra” bör även problematiseras. Lärare bör i relation till resultaten förhålla sig kritisk mot stereotypa föreställningar om den egna och ”de Andras” kulturella bakgrund (Coelho 1998, s, 198). Jag konstaterar vikten av att lärarutbildningar och obligatorisk fortbildning säkerställer att hela den svenska lärarkåren ska besitta erfarenhet av ett normkritiskt didaktiskt förhållningsätt.

Studiens syfte är att beskriva och kritiskt analysera historielärares tal om sin undervisning i relation till läroplanens mål om historiemedvetenhet, kulturmöten och mångfald för historia i årkurs 6. Genom att fördjupa oss i lärarnas utsagor har det varit möjligt att definiera ett antal diskurser i historielärares tal om sin undervisning i årskurs 4–6. Studien baseras på intervjuer med fem lärare som arbetar i tre olika kommuner och deras berättelser är fundamentet för analysen. För att genomföra analysen har kritisk diskursanalys använts som verktyg.  Studiens centrala resultat är att lärarnas tal utgår från att det vill elevernas bästa, samtidigt som det blir uppenbart att den interkulturella pedagogiken inte sätter sin prägel på undervisningen. Utöver detta framträder postkoloniala föreställningar genom uttryck som ”vi” och ”de andra” i lärarnas tal. Därav går det att identifiera två diskurser gällande interkulturell pedagogik, diskursen om ”vi” och ”de andra” samt den homogena kontra heterogena diskursen och dess påverkan för praktiken. Detta kan potentiellt leda till en historieundervisning som reproducerar etnocentriska normer och andrafierar icke-svenska elever.  Studiens kunskapsbidrag är därmed för det första av betydelse för att medvetandegöra lärare om olika förgivettagande och normer som artikuleras och vilka konsekvenser detta kan få för eleverna. För det andra bidrar studien till att belysa komplexiteten i historielärarnas uppdrag och hur politiska beslut så som läroplanens utformning utgör betydande utmaningar för den yrkesaktiva läraren, vilket igen innebär implikationer för möjligheten för interkulturell historieundervisning.

As a result of the war in Ukraine, millions of Ukrainians are in a position as refugees. Sweden has for decadesbeen an immigrant country and received refugees from many different war-torn countries. Previous researchshows that the media influence public opinion towards ethnic minorities. The purpose of the essay is to findout how in the Swedish context in discourse a distinction is made between refugees depending on wherethey are from. The focus is on what representations refugees are attributed to and how refugees are portrayedin the mass media in the Swedish context. This is done with the theory and method of critical discourseanalysis as well as postcolonial theory. From postcolonial theory, racialization processes are used as toolsof analysis and "us and them" as a discursive tool. The analysis indicates that there is a difference in thediscourse on refugee immigration. Refugees are divided into European and non-European refugees. Refugeegroups are attributed to various representations that can be based on the essentialist view of humanity. Arefugee group is attributed to representations such as criminality, honor oppression and considered to be inessence different. At the same time, the other refugee group is attributed to portrayals as culturally equal andessentialistically good. This, in turn, creates different discourses about different refugee groups. One that iswelcome and one that is rejected. The results are important because discourse in say is constituted by thesocial practice.

The purpose of the essay is to see if the pupils of Ross Tensta Gymnasium feel it is necessary to have an existing cooperation between the police and Ross Tensta Gymnasium. I would like to know how the cooperation works between Ross Tensta Gymnasium and the police and also if the cooperation is visible for the pupils. Furthermore I would like to know if it is necessary to have cooperation between schools and the police even though there are not any obligations to have any. The methodology I have been using is a qualitative analysis. The entire essay is based on interviews which I have recorded and later transcript it into writing. The theories which I have been using are Wacquant’s use of territorial stigma and also the concept of us and the others in which Stuart Hall explains. The questions I have to help me find the answers to my purpose of investigation are: In which way is the cooperation visible for the pupils of Ross Tensta Gymnasium? How does the relationship work between the pupils of Ross Tensta Gymnasium and the police? What part has the school in the relationship between the police and the pupils?

Frihandelsavtalet Nafta (North American Free Trade Agreement) slöts den 1:a januari 1994 mellan USA, Kanada och Mexiko.Synen på fri handel har alltid varit en laddad ideologisk fråga och det var främst fackföreningsrörelsen och miljörörelsen som kom att rikta den skarpaste kritiken mot Nafta. Den handlade bland annat om den höga mexikanska immigrationsnivån till USA, ökad arbetslöshet, att miljöfrågorna inte prioriterades och att avtalet skulle leda fram till större ekonomiska klyftor. Syftet med uppsatsen är att med enkomparativ ansats undersöka hur det mediala språkbruket i New York Times konstruerar och ramar in bilden av Nafta under åren 1993 och 2009/2010 och vilken ideologisk konsensus som dras.Genom att använda Entmans inramningsanalys (framing), van Dijks kritiska diskursanalys och Fowlers konsensusideologi, kunde bakomliggande ideologier och diskurser komma upp till ytan och intressanta iakttagelser av Nafta göras. Problemdefinitionen 1993 speglade ett Mexiko i djup ekonomisk- och social kris och USA:s ekonomiska problem med bland annat hög arbetslöshet och stora mexikanska immigrationsvågor. Problemet låg främst i den okunnighet och rädsla som genomsyrade den amerikanska befolkningens inställning till Nafta. I 1993 års artiklar fanns en genomgående repetition av den dominerande och homogena inramningen som bestod av en liberal marknadssyn där frihandel lyftes fram som det främsta framgångsreceptet och därmed blev Nafta den enda utvägen ur krisen. Genom ”salience” repeterades detta budskap genom nyhetsdiskursen, till exempel genom referenser till elitpersoner och USA som elitnation. Problemdefinitionen 2009/2010 fokuserade på president Obama och den ekonomiska krisen som hade drabbat USA mycket hårt. Problemet låg i Obamas osäkerhet och ambivalens inför att genomföra viktiga och nödvändiga reformer inom Nafta. Den moraliska utvärderingen var delvis homogen, där samtliga artiklar var överens om att Nafta var i behov av nya reformer. Men synen på Obamas ledarskap skiljde sig åt. Den dominerande inramningen bestod fortfarande av en liberal marknadssyn, men som ställde sig mycket kritisk till frihandelns utformning. Vad som skedde i källanvändningen 1993 var att en gränsdragning gjordes mellan anhängare och motståndare till Nafta, som i högsta grad exkluderades på grund av att de ifrågasatte den rådande politiska konsensus. Främst skedde en gränsdragning till de aktörer som ställde sig mycket kritiska till Nafta och såg avtalet som ett hot, här ingick arbetare och fackföreningsrörelsen. Konsensusideologin var inte lika självklar i artiklarna från 2009/2010. Den segmenterade politisk elit som tillhörde förespråkarna av Nafta som tidigare hade uteslutande majoritet i källanvändningen hade nu fått kliva åt sidan. Artiklarna skiljde sig åt och gränsdragningarna mellan ”Vi” och ”de andra” var inte lika tydlig. Här fick de kritiska Nafta-rösterna ett bredare respekterat utrymme, men det skulle inte gälla för alla, samma aktörer som var uteslutna i periferin 1993 var också utelämnade från källanvändningen under 2009/2010, nämligen arbetare och fackföreningsrörelsen. Trots detta är förhoppningen att 2009/2010 års artiklar ändå är ett tecken på att den nya tiden har lett fram till en ödmjukare, mindre cynisk och kapitalistiskt styrd amerikansk journalistik, som låter de stigmatiserade grupperna ta ett större medialt utrymme.

The thesis subject is based on a report published by Amnesty International with the title ”Dangerously Disproportionate: The ever expanding security state in Europe”. The report accuses EU states of an ongoing securitization due to terrorism and the migration crises that has led to the discrimination of especially Muslims and foreign nationals. With the report as starting point this paper aims to investigate how inclusion and exclusion is made in the security discourse of the Swedish government and parliament between 2015 and 2017. The time frame is chosen based on Amnesty’s assessment of a shift in paradigm with starting point after the terror attacks in Paris 2015. As theory and method this paper makes use of Laclau & Mouffe´s discourse theory to perform a discourse analyses. Previous research of scientists and theorists is used to operationalize both inclusion and exclusion. The results of the study show that inclusion and exclusion in the discourse is made by talking about the migration crises, unaccompanied refugee children, antisemitism, terrorists, and those who need protection; us. One of the most prominent conclusions related to the analysis is that the figure of the migrant is excluded by means of framing it as a security problem leading to the possible system collapse of prominent welfare and social functions in society. / Uppsatsens ämnesval bygger på Amnesty Internationals rapport med titeln ” Dangerously Disproportionate: The ever expanding security state in Europe” som anklagar de europeiska länderna för en säkerhetiseringsprocess på grund av terrorism och migrationskrisen, vilket huvudsakligen drabbar migranter och människor av muslimsk tro. Med rapporten som utgångspunkt valdes en undersökning av inkludering och exkludering i den svenska regeringens och riksdagens säkerhetsdiskurs med målet att söka efter hur inkludering och exkludering ”görs” i relation till migrations- och terrorkrisen mellan åren 2015 och 2017. Tidsramen valdes på grund av att Amnesty Internationals rapport pekade ut ett paradigmskifte efter terrordådet i Paris 2015. Som teori och analysmetod används Laclau & Mouffes diskursteori som bygger på premissen att verkligheten är socialt konstruerad. Som operationaliseringar av begreppen inkludering och exkludering användes tidigare forskning. Resultatet av undersökningen visade att inkludering och exkludering görs i diskursen när det talas om migrationskrisen, ensamkommande, antisemitism, terrorister och den gruppen som ska skyddas. En av de mest tydliga slutsatser som dras från analysen är att migranten framställs som ett säkerhetsproblem som är ansvarigt för den hotande systemkollapsen av välfärden och viktiga samhällsfunktioner i Sverige, samt att det är en tydlig förändring i förhållande till en tidigare mer generös och inkluderande hållning mot migranten.