Utvecklingen av sociala och digitala medier har möjliggjort en förenklad kommunikation konsumenter emellan. Detta har kommit att ha en betydande roll för organisationers överlevnad. Med utgångspunkt i The Conference, en icke vinstdrivande organisation belägen i Malmö, syftar denna studie till att ur en organisatorisk synvinkel undersöka vad som motiverar och engagerar individer att vara delaktiga inom sociala och digitala medier. Målet är vidare att omvandla detta till riktlinjer som kan överföras till andra liknande organisationer. The Conference arbete med sociala och digitala medier studeras genom innehållsanalyser, observationer inom organisationen och kvalitativa intervjuer med Vd:n samt kommunikatören för The Conference. Studien redogör för exempel samt strategier och attityder som präglar organisationens arbete med sociala och digitala medier. Den tydliggör exempelvis att The Conference följer de rekommenderade tillvägagångsätt som presenteras i teorin, för uppmuntrandet av delaktighet på sociala och digitala medier. Utöver detta arbetar The Conference kontinuerligt med att finna nya metoder som uppmuntrar deras målgrupper att vara mer aktiva inom de olika medierna. Istället för att fokusera på hur målgrupperna uppfattar The Conference, försöker de skapa en förståelse för hur målgrupperna uppfattar sig själva i förhållande till The Conference. För att tillgodose behoven hos de olika målgrupperna och lättare kunna anpassa sina strategier, används ett flertal olika digitala och sociala kanaler. En del av dessa är mindre säljande och uppmanar istället till interaktivitet från konsumenterna själva. Detta ger The Conference en indikation på vad som uppskattas av målgrupperna. Genom att skapa en känsla av delaktighet och ägandeskap för The Conference uppnås FoMO. Vilket bland annat görs genom att låta organisationen genomsyras av transparens. The Conference hade troligtvis kunnat förbättra sitt arbete ytterligare genom att tydliggöra sina riktlinjer för hur engagemang bör mätas och värderas på de olika medierna. / The development of social and digital media has enabled and simplified the communication between consumers, and this form of communication heavily affects organizations. Therefore, this study aimed to examine what motivates and engages individuals to participate in social and digital media, by investigating The Conference, a non-profit organization located in Malmö. Furthermore, the study aimed to provide guidelines that can be applied to similar organizations. The Conference’s way of working with social and digital media is studied through a content analysis, observations within the organization, and interviews with the CEO and communication manager. The study describes examples, strategies and attitudes that characterize the organization´s work with social and digital media. The results reveal that The Conference follows the approach for the encouragement of participation in social and digital media that is recommended in the theory. The results further show that The Conference continuously tries to find new methods that engage their audiences to participate in various media. It is indicated that the organization tries to create an understanding of how the audiences perceive themselves in relation to The Conference, instead of focusing on how audiences perceive The Conference itself. Further the organization uses a variety of digital and social channels in order to satisfy the needs of different target groups. While some channels are used with the objective to sell, other is used with the objective to create interaction between consumers. By creating a sense of participation and ownership for The Conference among consumers, the phenomenon of Fear of Missing Out is achieved, facilitated by the organization’s high level of transparency. The Conference might be able to improve their work by clarifying its guidelines regarding the measurement and evaluation of the level of engagement in various media.

Digitala medier och dataspel utgör ett stort intresse bland barn och ungdomar. Studien har tagit reda på hur fritidslärare förhåller sig till användandet av digitala medier och dataspel som ett verktyg för socialt samspel och lärande i fritidsverksamheten. I studien har en kvalitativ intervjumetod använts där sju fritidslärare intervjuats och fått dela med sig av sina tankar och åsikter till användning av digitala medier och dataspel på fritidshemmet. Studiens resultat visar på att förhållningsättet till digitala medier och dataspel fortfarande är ett område värt att diskutera och utforska vidare. En upptäckt var att elevernas eget intresse och konsumtion av digitala medier och dataspel på deras egen fritid var ett argument för att användningen inte borde ske i större utsträckning på fritidshemmet. Studiens respondenter reflekterade över att det kan ske lärande i den digitala användningen. En social aspekt av användningen var något respondenterna tyckte skulle infinnas för att det skulle vara givande. Samtidigt påpekades det att fritidshemmet ska vara en verksamhet som ska kunna erbjuda eleverna andra aktiviteter än det digitala.

Via fyra fokusgruppsdiskussioner bestående av individer i varierande åldrar syftar den här kvalitativt präglade studien att nå ökad förståelse kring vad en digital distribution och konsumtion av musik har för inverkan på upplevelsen av musik, samt vilka betydelser och funktioner som musikkonsumtion fyller i vardagen. Studiens teoretiska ramar utgår från kulturstudietraditionen och politiskt-ekonomiskt teori, för att på så vis ta avstamp i individernas upplevelser och erfarenheter och se hur det står i relation till hur musiken distribueras på digitala plattformar samt teknologin som används för konsumtionen. Mer specifikt uppnås detta genom att applicera identitet och konnektivitet som teoretiska begrepp. Studien visar på att 1) konsumtionen av musik är mer en konsekvens av kontexten som individen befinner sig i för stunden, snarare än attributen för kanalen som konsumtionen sker via, 2) som en konsekvens av hur musiken distribueras på digitala plattformar ses musikkonsumtion övervägande som en individuell handling, vilket förändrar musikens relation till sociala aktiviteter och identitet, och 3) digitala plattformars multifunktionalitet och tillgången till ett brett utbud resulterar i att den vardagliga situationen och sinnesstämning har erövrat genrens syfte att kategorisera och söka sig till musik. / By conducting a total of four focus group discussions, consisting of individuals of mixed age, this qualitative study aims to understand how a digital distribution and consumption of music has influenced how music is experienced, and furthermore if the purposes and functions that it fulfills in everyday life have been altered. In order to establish a connection between the participants’ experience and how it relates to the ways in which content are being distributed by digital services and technological means, the study is located within a theoretical framework of cultural studies and political economy. The theoretical concepts of connectivity and identity are being applied in the analysis of our material to achieve the above. The study shows that 1) the incitements for the consumption of music is more a result of the context than the attributes of the medium or service of choice, 2) as a consequence of how the music is being distributed on digital platforms, music is predominantly seen as an individualistic action, which alters the music’s place in social relations and construction of identity, and 3) the multifunctional character of digital platforms with the possibility to access an unprecedented amount of content has resulted in that state of mind and context has replaced the function of genres in the categorization and search for music.

Syftet med studien är att undersöka hur bildlärare ser på digitala medier i bildämnet på gymnasiet, under tiden då coronapandemin 2020 bröt ut. När detta skedde förändrade det skolundervisningen då man var tvungen att lägga om till distansundervisning. För att undersöka bildlärares syn på digitala medier på gymnasiet, valdes en kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer av fyra bildlärare på gymnasiet. Materialet analyserades med hjälp av temaanalys och tolkades i ljuset av sociokulturell teori. I resultat och analysdelen framkom det att digitala medier som artefakt är ett hjälpmedel till det kommunikativa samspelet mellan lärare och elev vid distansundervisning. Genom elevernas kunskap om digitala medier, att kunna använda och kommunicera med hjälp av datorer, blev det en räddning för att kunna fortsätta bedriva undervisning i bildämnet. Det framkom även att bildlärare ser digitala medier som en grundkompetens för även framtida yrken för elever och variation till bildämnet.

Syftet med studien är att undersöka hur en elev på estetiska programmet bild och formgivningser på sitt eget lärande inom bild och bildframställning, hur eleven uppfattar och ser på syfte och innehåll i bildämnet på estetiska programmet relevans för dagens samhälle och deras framtid samt hur elever använder digitala resurser på sin fritid. Detta undersöktes genom en intervju med en elev som läste sitt tredje år på gymnasiets estetiska program. Resultaten tolkades sedan utifrån utbildningsvetenskapliga teorier. Elevens informella lärande kan tolkas som att främst bestå av informellt självstyrt lärande och tillfälligt lärande. Man kan också tolka resultatet som att eleven känner ett behov av att använda digitala lärresurser och informellt lärande för att komplettera sin formella utbildning. Man kan tolka svaren som att eleven främst såg ämnet ur ett hantverksbaserat perspektiv och att detta till viss del skilde sig från läraren.

Idag är föräldrars reglering av små barns medieanvändning ett ämne som omdebatteras mellan forskare, politiker och lekmän och meningarna skiljer sig åt. Denna studie är baserad på empiri ifrån semistrukturerade kvalitativa intervjuer och syftar till att bidra med ökad förståelse för hur och varför småbarnsföräldrar reglerar sina barns (1–5 åringar) användning av mobila digitala medier. Studiens resultat identifierades med hjälp av ett teoretiskt ramverk bestående av medieekologi, praktikteori och föräldramedlingsteori. Resultatet visar att varje familjs medieekologi är unik och komplex men att det även finns vissa likheter mellan dem gällande tillgång till och användning av mobila digitala medier. Föräldrarna använder sig av flera olika praktiker och medlingsstrategier på ett dynamisktsätt där flera medlingsstrategier ibland kan kopplas till samma praktiker. Med dessa praktiker och medlingsstrategier vill föräldrarna åstadkomma avlastning, beskyddande, inlärning och hjälp i barnens vardagliga praktiker. Få av föräldrarna upplever att deras egen användning av mobila digitala medier påverkar deras reglering men är samtidigt oroligaför att det ska hända. Därför använder föräldrarna olika praktiker för att undvika att deras egna mediepraktiker ska påverka hur de reglerar barnens.

This study investigates the similarities and differences that exist between different types of teaching material for spelling in grades 1–3, in book form and digital form. The study focuses on how the teaching material designs tasks and how it corresponds to theories of spelling. The method is comparative analysis of the four analysed teaching aids. In performing this comparison the study proceeds from a theory of the mental lexicon and theories of writing development. The result shows that when the pupils work in both forms of teaching material they get practice in their phonological, semantic, syntactic and orthographical awareness. The analysis reveals a difference between the design of tasks in the book Stava 3 and the digital application Qnoddarnas värld. Through the app and the book the pupils can practise their phonological awareness in different ways. The app speaks the sounds and the words, whereas in the book the pupils themselves make the sounds. The book contains text and pictures, while the app has voices that speak and things that move. In the book there are more difficult tasks in the chapter, in Qnoddarnas värld one is automatically taken to the next level, and in the Stavningslek app the pupil can practise at the same level without being taken further. The study can make teachers aware of what the teaching materials offer, what the pupil is able to practise, and teachers can thus choose the right material for each pupil.

Varje år tar cirka 85 000 elever studenten från svenska gymnasieskolor. Elever som behöver ta ett beslut gällande sin framtid. Många alternativ presenteras för eleverna men mycket av informationen handlar om studier och arbete i Sverige. En möjlighet har därför setts kring att skapa ett material som presenterar andra möjligheter utöver de traditionella och inspirerar eleverna till att resa och välja själva istället för att påverkas av andra. Arbetet har resulterat i en möjlig gestaltning och har gått ut på att svara på frågor kring hur informationen skapas för att inspirera och hur arbetet kan anpassas till målgruppen. Huvudfrågan har varit hur de retoriska greppen ethos, pathos och logos kan användas för att skapa ett inspirerande informativt material. Med underfrågor om hur stil och språkbruk behöver anpassas för målgruppen gymnasieelever och hur text och bild kan kombineras i digitala medier. Teoristudier kombinerades med informantintervjuer samt analyser av retorik och stil. Gestaltningen har sedan baserats på dessa resultat. / Every year, about 85,000 students graduate from Swedish high schools. Students that need to make a decision for their future. Plenty of alternatives are presented to the students but a lot of the existing information is about further studies and employment in Sweden. A possibility has therefore been seen to create an information material that presents other opportunities rather than the traditional routes and to inspire the students to travel and choose their own path.  The process has resulted in a possible design and has endeavored to answer questions about how the work can be created in order to inspire and be adapted to the target audience. The main question is how the rhetorical devices ethos, pathos and logos can be used to create an effective, inspiring and informative material. This is combined with a few other areas, about how style and language needs to be adapted to the target audience of high school students and how text and pictures can be combined in digital media. Theoretical studies were combined with interviews and rhetorical and style analysis. The design was later based upon these results.

The purpose of this thesis is to investigate how children's librarians at public librarieswork to promote reading towards children between the ages of 8-12 and to see if theirreading promotion only consists of printed fiction. The research questions for the thesisare the following: • How do the children's librarian conduct their reading promotion work? • How do children's librarians use different kinds of media in the readingpromotion work? • Which methods do children's librarians use in the reading promotion work? The purpose has been achieved and the research questions has been answered throughresearch interviews with children's librarians who work at public libraries. To analyzethe responses from the interviews, we have used a theory about different approachestowards reading and Jofrid Karner Smidt's theory of the librarian as a mediator ofliterature. The conclusions of the thesis are that there are great similarities in how thechildren’s librarians we have interviewed work with reading promotion and what kindof reading-promoting methods they use.

This dissertation is a comparative study of the concept of the figural in relation to moving images with three case studies on filmmaker and writer Jean Epstein (1897-1953), video artist Bill Viola (1951-) and the cd-rom art magazine Artintact 1-5 (1994-1999). The conceptually focused case studies also enable a comparison between the different media technologies of film, video and new digital media. The figural is a concept originally used by Jean-François Lyotard and has resurfaced in the works of Jacques Aumont, Philippe Dubois, Nicole Brenez and D. N. Rodowick. Building on ideas expressed by these writers I show how the figural is a concept describing a border zone between abstraction and representation, where focus is on the image as event and process, and various effects due to image manipulation. I argue that a figural approach enables a more nuanced understanding of visual materiality as well as of new relationships between image and text. I also show how the figural can be understood as part of a ”new aestheticism”, where the relationship between viewer and image is emphasised. On a conceptual level the figural is put in relation to the concept of a ”haptic visuality” and the so-called ”post-medium condition”. In the reading of Jean Epstein the figural is used to foreground aspects of ”thinking with images”, and of a ”temporal perspective” as a new visual matter. In the case of Bill Viola the figural is to be found for example in his frequent use of slow motion as an embodied visuality. In the case of Artintact the figural is used to show how digital media is not as immaterial as often claimed, on the contrary the digital brings a new importance for visual materiality. Taken together these aspects introduce the figural as an important element for our understanding of visual culture.