Den här uppsatsen har för avsikt att undersöka om de informanter som deltagit anser att Afghanistan är jämställt. Uppsatsen har också som syfte att se hur informanternas individuella trosuppfattning påverkar synen på jämställdhet och deras följande av pashtunwali. Samt om informanterna anser att islam eller pashtunwali förespråkar eller förhindrar jämställdhet. Informanterna befinner sig alla i Afghanistan och har svarat på frågor via Google forms i form av postala intervjuer. Metoden som använts i denna uppsats är kvalitativa analyser. För att analysera svaren har jag använt mig av Hirdmans genussystem och Connells teori om maskulinitet.   Resultaten visar tydliga svar på att informanterna inte betraktar Afghanistan som jämställt. Detta visar sig bland annat i att män värderas högre och män erhåller många fler valmöjligheter än kvinnor. Kvinnor begränsas ständigt av regler uppsatta av män. Informanterna anser att islam förespråkar jämställdhet men pashtunwali är ett starkt hinder på vägen mot ett jämställt samhälle. / This paper aims to investigate whether the informants who participated believe that Afghanistan is equal. This paper also intends to see how the informants' individual beliefs affect the view of gender equality and their following of pashtunwali. And if they believe that Islam or Pashtunwali promotes or is an obstacle against equality. The informants are all located in Afghanistan and have answered questions via Google forms in the form of postal interviews. The method used for this paper is qualitative analyzes. To analyze the answers, I have used Hirdman's gender system and Connell's theory of masculinity.       The results show clear reactions that the informants do not consider Afghanistan to be equal. This is shown for instance by the fact that men are valued higher and men are given many more choices than women. Women are constantly limited by rules set by men. The informants believe that Islam advocates for equality, but pashtunwali is a strong obstacle on the road to an equal society.

De svenska fritidsgårdarna fyller en viktig funktion för många ungdomar. De möjliggör en social och aktiv fritid där ungdomarna under kontrollerade former själva får planera sin egen tid utan krav på vare sig prestation eller aktivt deltagande. Fritidsgården utgör en miljö med mycket goda pedagogiska och personlighetsutvecklande förutsättningar, men dess frivilliga utformning riskerar även att förstärka normbrytande beteenden hos ungdomarna. Detta ställer höga krav på fritidsledarna, och deras bemötande och relationsbyggande färdigheter kan vara avgörande för ungdomarnas utveckling. Fritidsgårdarna har historiskt sett främst besökts av killar vilket har format hur verksamheten är uppbyggd. Stora ansträngningar har under lång tid gjorts för att locka fler tjejer, men det är först på senare tid som killarnas egna agerande har börjat belysas. Hur maskulinitetsnormer och -uttryck yttrar sig i verksamheten och vilken påverkan det har på både fritidsgårdsmiljön och ungdomarna är än idag relativt outforskat. Studien använder sig av en kvalitativ metod och är baserad på semistrukturerade intervjuer med sju fritidsledare på kommunala fritidsgårdar i Stockholms stad. Syftet är att undersöka hur ledarna uppfattar könsnormer och maskulinitetsuttryck hos killarna, och på vilket sätt de bemöter dessa. Författarna har utgått från Raewyn Connells teorier om maskuliniteter, Mats Trondman begrepp relationskapital samt begreppet homosocialitet. Resultatet visar på ett stort engagemang hos fritidsledarna kring det pedagogiska genusarbetet, men även stora utmaningar i de starkt befästa maskulinitetsnormer som existerar hos killarna och tenderar ha en hämmande eller negativ inverkan på verksamheten och ungdomarna. Hierarkiska och exkluderande tendenser upplevs vara utbrett bland killarna, och föreställningar om könsskillnader verkar vara djupt rotade både hos ungdomar och personal. Fritidsledarnas aktiva och långsiktiga relationsbyggande lyfts även fram som en förutsättning för att skapa en trygg och utvecklande miljö med potential för en framgångsrik genuspedagogik.

No description available.

AbstractStudiens syfte är att undersöka spänningsfältet mellan begreppen undervisning och omsorg, beträffande hur uppdragen tolkas av förskollärare samt huruvida utrymme för närvarande mellanmänskliga möten finns, utifrån våra respondenters upplevda erfarenheter och tankar.Den nya reviderade läroplanen trädde i kraft 2019 och med den en förskola som är mer och mer undervisningscentrerad. Utifrån detta har vi genomfört en studie som riktar sig mot att urskilja spänningsfältet mellan undervisning och omsorg. Vi ifrågasätter om begreppen får ta lika stor plats, diskuteras och synas. Arbetets teoretiska referensram belyser begreppen omsorg, undervisning och förhållningssätt, där vi utgått från ett relationellt perspektiv kopplat till Aspelin samt omsorgsetik utifrån Noddings. Kapitlet kring tidigare forskning belyser dikotomin mellan undervisning och omsorg, transformering av begreppen, tvetydighet av begreppen samt undervisning i relation till omsorg och lärande. Studien är genomförd ur en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Empirin grundar sig på semistrukturerade djupintervjuer med sju förskollärare. Resultatet av studien visar att det finns en verbal dikotomi mellan begreppen omsorg och undervisning. Vi ser att omsorg blivit en tyst kunskap medan begreppet undervisning diskuterats aktivt och på olika sätt på arbetsplatserna. Dock ser vi att förskollärarna bedriver omsorg, men utan att sätta ord på den. Begreppen transformeras där undervisning blir allt. Vårt resultat visar att vidare diskussioner kring begreppen omsorg och undervisning är nödvändigt.

Syftet med studien är att genom att granska tre av de ”mest utlånade barnböckerna” år 2017, som unga barn i 6-9 års ålder läser, genomföra en kritisk ideologianalys samt bildanalys om hur genusordningen och relationer ser ut mellan manliga och kvinnliga karaktärer i böcker samt om hur karaktärernas genus framställs i dem och hur läsaren teoretiskt kan påverkas av det. Böckerna som text- och bildanalysen baseras på är "LasseMajas detektivbyrå” som är skriven av Martin Widmark och illustrerad av Helena Willis. Studiens teoretiska utgångspunkter är Hirdmans (2001) grundprinciper om hierarki och dikotomi, Hardings (1986) genusordning samt queerteorin om performativt genus. Resultatet visar att i böckerna skildras en del karaktärer med performativt genus och att en del bryter mot den stereotypiska mallen. Det skildras även traditionella framställningar av genus samt visar karaktärer kunna ha maskulina och feminina genusdrag som anses tillskrivas det motsatta könet. Kvinnliga karaktärer beskrivs oftare med maskulint genus än manliga karaktärer med ett kvinnligt genus. Det råder dikotomier mellan könen, där karaktärer kan skildras som varandras motpoler samt hierarkier där kvinnliga karaktärer går mot manliga yrken medan manliga karaktärer däremot inte går mot kvinnliga yrkesområden. I alla böcker kan läsaren i mötet med texten få ta del av ett par högt uppsatta yrkespositioner med makt, där könsfördelningen inte är jämlik.

Denna studie undersöker fenomenet livsstilsmigration från stad till landsbygd i Sverige. Studien knyter samman tidigare forskning inom området kontraurbanisering och livsstilsmigration med särskilt fokus på Sverige. Vidare dras nytta av sociologiska teorier kring senmodernitet, livsstil, kapitalformer, stress och stresshantering samt teori kring rummet. Studien utnyttjar den hermeneutiska ansatsen för att svara på frågeställningen vilka motiv leder till att individer flyttar från stora städer till landsbygd. Studiens empiriska material består av fem djupintervjuer med individer som under senaste decenniet har flyttat från en storstad till en landsbygd. Avsikten med djupintervjuer var att förstå varför och hur individer fattar ett beslut om att flytta från en storstad till landsbygd, det vill säga vilka individuella och omgivande faktorer som hade betydelse för deras beslut. Studien syftar även på att få en detaljerad förklaring kring hur dessa individer upplever den moderna staden samt hur de upplever dagens landsbygd. Klyftan i individernas upplevelse av stadslivet som konnoteras med bl.a. överdriven konsumtion, högt tempo, ensamhet och otrygghet och upplevelse av lantlivet som kopplas ihop med bl.a. natur, frihet, äkthet och lugnet, beskriver anledningar till besluten av att välja landsbygd som en plats där man kan leva ett bättre, fylligare liv.

Studiens syfte har varit att öka kunskapen om förskollärares olika synsätt på genus, i relation till barns estetiska uttrycksformer i dans och musik. Detta är en kvalitativ studie som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare. Datainsamlingen skedde i flera kommuner i Sverige och därefter transkriberades och analyserades materialen gemensamt. Resultaten som framkom ur förskollärarintervjuerna tematiserades i fem teman/kategorier som är (1) Genus reproduceras i musik och dans, (2) Genusmedvetenheten kopplas till ålder, (3) Motsägelsefulla genusperspektiv förekommer- undermedvetna handlingar, (4) Förskollärarnas förhållningssätt har betydelse för genusarbetet -genusmedveten förskollärare deltar, bemöter och utmanar och (5) Hinder i genusarbetet inom musik och dans. Utifrån genussystemteorin har vi fokuserat på dikotomi och analyserat resultaten utifrån dikotomins synsätt om isärhållanden mellan kön.  Studien visar att förskollärare ser skillnader i hur pojkar och flickor deltar i musik och dans samt vilken musik och dans de dras till. Förskolläraren har en viktig roll i genusarbetet för att kunna motarbeta könsnormer. Resultatet visar även att förskollärare och tidigare forskning ser ett samband mellan barns dikotoma val och barnens ålder och att detta kan bero på att barns genusmedvetenhet ökar med åldern. Detta leder till slutsatsen att det råder medvetenhet kring uppdraget om en jämställd utbildning hos förskollärarna men att det fortfarande råder dikotomi mellan könen i dagens förskolor.

Uppsatsen undersöker hur flick- respektive pojkspelare och deras idrottsutövande inom ungdomsfotbollen konstrueras i förhållande till varandra och till den stereotypa bild av kvinnligt och manligt idrottande som media upprättar. Vidare ämnar den besvara om fotbollsklubbarnas framställning av fotbollslagen genomsyras av Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål om jämställt idrottande.   Tolv texter från sex fotbollsklubbar i Stockholms län har genomgått en textuell innehållsanalys med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Analyserna har utförts med Hirdmans genussystem, Faircloughs kritiska diskursanalys och Halls synsätt på stereotypisering som teoretisk utgångspunkt.   Resultatet visar på ett upprätthållande av det manliga könet som norm inom fotbollen och en reproduktion av de idrottsstereotypa bilder av manligt och kvinnligt idrottande som media tenderar att visa upp. Flickorna får inte bara mindre textuellt utrymme utan frånkopplas ofta en seriös fotbollssatsning i jämförelse med pojkarna. En del arbete tycks således finnas kvar innan jämställdhetsmålet är uppnått inom ungdomsfotbollens verksamheter.

Denna uppsats syftar till att undersöka Sverigedemokraternas kriskommunikativa försvar efter kritiken som uppkom mot partiet i samband med högerextremisten Anders Behring Breiviks massmord på Utöya 2011. I detta har jag ur ett narrativt perspektiv undersökt partiledaren Jimmie Åkessons förklaring till krisen och hur denna samspelar med partiets interna berättelse. Den första delen av resultaten visar att Åkesson strukturerar ett narrativ där uppkomsten av krisen för Sverigedemokraterna förklaras genom att det bedrivs en häxjakt på partiet. Den andra delen av resultaten visar att Åkesson genom dikotomisering använder den uppkomna krisen för att förstärka Sverigedemokraternas roll som antietablissemangsparti. I hans krisberättelse tillskrivs kritikerna och Breivik liknande egenskaper, vilket betyder att de står som en gemensam bov i narrativet. Detta i motsats till Sverigedemokraterna som i istället får rollen som en hjälte - demokratins beskyddare i Sverige. / This paper examines the communicative crisis defense of the Sweden democrats after the criticism that appeared after the mass murder by the right-wing extremist Anders Behring Breivik at Utöya in 2011. In this analysis a narrative examination is made of the party leader Åkessons explanation to why the crisis emerged and how his apology interacts with the party’s internal story. The first part of the results shows that Åkesson structures a narrative where the society’s witch hunt on the party stands as an explanation to why the crisis has emerged. The second part of the analysis shows that Åkesson uses the crisis to strengthen the role of the Sweden democrats as an anti-establishment party by using dichotomies. In his crisis narrative he attributes similar characteristics to his critics and Breivik. The consequence of this is that the two actors stand as a collective villain in the narrative. To the contrary, the Sweden democrats became a hero in the narrative - the protector of democracy in Sweden.

Syftet med den här uppsatsen är att identifiera vilka diskurser som är aktuella kring våldtäkt samt att undersöka om Thordis Elva genom sin biografi På andra sidan förlåtelsen En sann historia synliggör tendenser till en förändrad diskurs och vad den i så fall skulle kunna innebära. Arbetet med studien har utgått från boken som kom ut under våren 2017 och genom ett diskursanalytiskt angreppssätt har frågor ställts till materialet för att hitta lämpliga teorier och metoder för analysen. Ur ett språkvetenskapligt, performativt och genusteoretiskt tvärvetenskapligt perspektiv har en kvalitativ analys utförts i tre nivåer enligt den modell Fairclough tagit fram inom den kritiska diskursanalysen. På mellannivån har den diskursiva praktiken analyserats genom begreppssamling där flytande signifikanter identifierats med hjälp av konstruktion av möjliga och omöjliga ekvivalenskedjor. På textnivå har två systemisk-funktionella analyser utförts. I den första av dessa har processtyper och deltagare analyserats ur den del av texten där författaren talar med sin våldtäktsman om det han gjorde mot henne sexton år tidigare. Den andra textuella analysen räknar hennes respektive hans repliker och ord i direkta anföringar i samma del av texten. Den tredje nivån – sociala praktiker – har undersökts genom sammankoppling av diskursiv praktik och bakomliggande teori med tidigare forskning. Resultatet visar en svag tendens till förändring av den diskursiva praktiken kring våldtäkt. Genom biografin dekonstrueras hegemoniska begrepp som offer–förövare-dikotomin, skam och skuld samt ansvar. Här erbjuds nya sätt att tala kring våldtäkt och personer som utsatts eller som utsatt. Problematisering, dekonstruktion och adderande av perspektiv synliggör och ifrågasätter en bakomliggande social diskurs med hög interdiskursivitet till patriarkala strukturer som hegemoniskt genomsyrar juridiska diskurser, mediadiskurser och andra diskurser kring våldtäkt.