This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

This essay is about the lyric authorship of the Swedish poet Hjalmar Gullberg (1898-1961), who was nicknamed “The Lyric Hegelian” due to his love of paradox. It focuses on certain traits in his authorship in its entirety, with a specific focus on a select number of poems. The primary concerns of this essay are questions of an existential nature raised by Gullberg’s poetry, as well as his poetry’s relation to his time and age. As a member of the Swedish Academy Gullberg was an important literary presence in his day, most likely influencing the outcome of several Nobel Prizes. Gullberg’s poetry is part classicist and part modernist, combining traditional forms with newer ones, and in doing so it bears witness to contemporary society entering a state of modernity. Gullberg held feelings of both appreciation and aversion towards his time and age. His poetry touches upon a multitude of topics and includes motifs that are both ancient and contemporary, and these are combined as the poet searches for meaning in ephemeral existence. The present essay traces the development of an existential worldview and a type of philosophy in the authorship, which are characterised by complexity and uncertainty; these change with time, and this development can be seen in the different collections of poems. A shift can be observed from a spirit of optimism and religiosity towards a contrary mindset of pessimism and disbelief. This essay argues that Gullberg’s authorship is representative of its time and age in the sense that the views expressed in the poetry seem to correlate to the development of society and the general mentality in Sweden and much of Europe during the twentieth century, with regard to the process of secularisation that took place. The poetry of Gullberg leaves us with many questions and few definite answers. However, its value lies in the eloquent treatment that it gives to the subject-matter which is presented, and in that it encourages reflection. Gullberg was a late representative of an older literary tradition and an early representative of a new one; accordingly he embodied an important change in Swedish literary history.

This is a qualitative interview study that looks into teacher’s conceptualization of existential questions and their experiences with working with such questions in religious studies at upper secondary school. Previous research indicates that existential questions are often left behind in religious studies and that teachers feel unsecure when working with such questions in the classroom. Also, the term “existential questions” is not easily defined regarding meaning and scope and can therefore be understood in a variety of different ways. The purpose of this study has therefore been to investigate upper-secondary school teachers’ conception of what an existential question could be, what their experiences are with working with them in their teaching, and what they consider to be ideal when teaching about existential questions. Seven upper-secondary school teachers, currently teaching religious studies in the regions of Jönköping and Västra Götaland, have been interviewed from an inductive and explorative approach. The results of the study indicate that teacher’s conceptualization of existential questions differ significantly, and that teachers also have vastly different experiences regarding their student’s desire and capacity for conducting conversations about existential questions. The result also indicates that there exists a number of explanations as to why upper-secondary school teachers find it problematic to work with existential questions in their teaching. These include, among others, a lack of time, a polarized conversational climate in society, where questions without simple answers are avoided, ideological oppositions in the classroom and a lacking amount of background knowledge among students. What teachers seem to long for the most in their teaching of existential questions is a greater amount of time, cross-disciplinary cooperation and authentical encounters that could make even the big questions in life feel more relatable and less estranged by students. / Detta arbete grundar sig i en kvalitativ intervjustudie som genomförts för att undersöka lärares förståelse och erfarenheter av existentiella frågor inom religionskunskapsundervisningen. Tidigare forskning indikerar att existentiella frågor ofta bortprioriteras i undervisningen och att lärare känner sig osäkra inför att arbeta med sådana frågor i klassrummet. Begreppet ”existentiella frågor” är inte heller helt enkelt att definiera, varken gällande mening eller omfattning och kan därför förstås på olika sätt. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka gymnasielärares förståelse av vad existentiella frågor kan vara, vad de har för erfarenheter av att arbeta med dem i sin undervisning, samt hur deras idealbild för undervisningen kring existentiella frågor ser ut. Sju gymnasielärare som idag undervisar i religionskunskap i Jönköpings- och Västra Götalandsregionen har intervjuats utifrån en induktiv, utforskande och explorativ ansats. Studiens resultat indikerar att lärares förståelse av vad existentiella frågor är, skiljer sig markant åt och att lärare även har vitt skilda upplevelser av sina elevers vilja och kapacitet för att föra samtal kring existentiella frågor. Resultatet indikerar även att förekommer ett flertal förklaringar till varför gymnasielärare finner det problematiskt att arbeta med existentiella frågor i undervisningen. Dessa inkluderar bland andra tidsbrist, ett alltmer polariserat samtalsklimat där frågor utan givna svar inte ryms, ideologiska motsättningar i klassrummet och en bristande förkunskapsnivå hos elever. Det lärarna främst tycks önska i undervisningen kring existentiella frågor är mer tid, ämnesöverskridande samarbeten och autentiska möten som kan göra även de stora frågorna mer relaterbara och mindre främmande för eleverna.

Sexuell hälsa är ett område som inte har en given plats i socionomutbildningen och i många fall inte heller i det praktiska sociala arbetet, trots att det är en stor del av att vara människa. När den sexuella hälsan inkluderas i det sociala arbetets fält handlar det vanligen om värden såsom genus och intersektionalitet. Syftet med studien var att undersöka socialarbetares uppfattningar om det sociala arbetet med sexuell hälsa i Sverige, med fokus på existentiella frågor, samt vilka kunskaper och färdigheter socialarbetare anser är nödvändiga för att möta området. Studien genomfördes med en kvalitativ metod och data har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer med åtta socialarbetare. Datan analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys och resultatet analyserades utifrån teori om institutionalisering och handlingsutrymme. Resultatet visade att det finns uppfattningar om att det råder en polarisering inom den sexuella hälsan i samhället och det framkom att sexuell hälsa och existentiella frågor är tätt sammankopplade. Det framgick även att det behövs en större integrering av sexuell hälsa och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) samt att frågor om sexuell hälsa bör vara en rutin i socialt arbete.Slutligen visade resultatet att en majoritet av socialarbetarna inte fått tillräcklig kunskap om ämnet under sin grundutbildning och att det inte finns någon specifik manual gällande det sociala arbetet med sexuell hälsa. Studiens slutsats är att det råder bristfälliga kunskaper om sexuell hälsa och existentiella frågor i utbildningar inom socialt arbete och till viss del inom det sociala arbetets fält. / Even though sexuality is an important part of being human, sexual health takes none or very little place in social work education and in practical social work. When sexual health is incorporated into the field of social work, it predominantly revolves around values such as gender and intersectionality. This study aimed to investigate social workers’ perceptions of social work with sexual health in Sweden with an emphasize on existential issues. Additionally, the study aimed to identify which knowledge social workers consider necessary to engage within the domain. The study was made with a qualitative method and data has been collected through semi-structured interviews with eight social workers. The collected data was analyzed using a qualitative content analysis, and the results were analyzed through the theoretical concept of institutionalization and the concept of room for action. The results showed a strong connection between sexual health and existential issues and unveiling a picture of polarity regarding sexual health within our society. Additionally, this study showed that issues within sexual health should be a routine in social work and that a greater integration of sexual and reproductive health and rights (SRHR) is needed. Finally, the results demonstrated that themajority of social workers have not received adequate knowledge about the topic during their education, and that there is no specific manual regarding social work with sexual health. This study concluded that both education within social work as well as the field of social work lacks knowledge about sexual health and existential issues.

This report aimed to create a guiding document for teachers and schools regarding existential health and existential questions. The purpose was to research the need of existential health and existential questions in secondary school students and how it can effect the mental health, what the curriculum says about existential questions, how teachers can include existential health and existential questions in their education and finally, to see if existential health and questions are dealt with as much as it should in relation to need and positive effects. The results showed that existential health and dealing with existential questions could improve health, mental health and prevent mental health issues, which is an ever-increasing problem in Sweden. Existential health is included in the united nations convention for children’s rights and in the world health organization’s convention for supporting arenas, in which schools are included. Existential health is not mandatory in the subject of religion in secondary school, and research shows that it is not dealt with as much as it should be in this subject. Existential health should be included in the student health programs in Swedish schools, because of the positive effects that it can have on student’s mental health but also because Sweden is lawfully bound by U. N’s convention to include this. Teachers in religion could be an important asset in including existential health in student health programs in schools.

<p>Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (<em>Vi på Saltkråkan (1964), <em>Ebba och Didrik (1990), <em>Barnens detektivbyrå (1991), <em>Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt <em>Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. </em></em></em></em></em></p><p>Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet.</p><p>I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.</p><p> </p>

<p>Att under sin uppväxt förlora en nära anhörig är en svår upplevelse. De barn som drabbas behöver ofta mycket stöd och hjälp ifrån vuxna i sin närhet för att klara av sorgen.</p><p>Det här arbetet handlar om var vi som lärare kan få stöd i hur vi kan hjälpa dessa barn. Vi tror att många vuxna kan känna sig otrygga i en sådan här situation och kan behöva hjälp och stöd från någon med mer erfarenhet och kunskap i ämnet. Syftet med arbetet var att genom intervjuer med representanter från olika instanser ta reda på var vi kan hitta denna vägledning och hur den i praktiken kan gå till.</p><p>I litteraturgenomgången tas skolans roll i barns sorg, barns förståelse av döden i olika åldrar och några av de vanligaste reaktionerna upp. Detta för att ha möjlighet att möta dem på så rätt sätt som möjligt. Kunskapen behövs också för att känna trygghet i en svår situation.</p><p>I resultatet visar intervjusvaren på vilket sätt Svenska kyrkan, den lokala krisgruppen, specialpedagogen och områdeschefen kan vägleda och stödja lärare i barns sorg.</p><p>Arbetet vänder sig främst till lärare och blivande lärare som möter barn i sorg.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 2002.

Att under sin uppväxt förlora en nära anhörig är en svår upplevelse. De barn som drabbas behöver ofta mycket stöd och hjälp ifrån vuxna i sin närhet för att klara av sorgen. Det här arbetet handlar om var vi som lärare kan få stöd i hur vi kan hjälpa dessa barn. Vi tror att många vuxna kan känna sig otrygga i en sådan här situation och kan behöva hjälp och stöd från någon med mer erfarenhet och kunskap i ämnet. Syftet med arbetet var att genom intervjuer med representanter från olika instanser ta reda på var vi kan hitta denna vägledning och hur den i praktiken kan gå till. I litteraturgenomgången tas skolans roll i barns sorg, barns förståelse av döden i olika åldrar och några av de vanligaste reaktionerna upp. Detta för att ha möjlighet att möta dem på så rätt sätt som möjligt. Kunskapen behövs också för att känna trygghet i en svår situation. I resultatet visar intervjusvaren på vilket sätt Svenska kyrkan, den lokala krisgruppen, specialpedagogen och områdeschefen kan vägleda och stödja lärare i barns sorg. Arbetet vänder sig främst till lärare och blivande lärare som möter barn i sorg. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 2002.

Mitt syfte är att undersöka TV som barnkulturellt medium; var det befinner sig på det barnkulturella fältet, vilka emotionella responser det förmår väcka hos sin publik och hur både diskurser om barn och barndom och existentiella frågor formuleras i TV-dramatik för barn. Jag har analyserat fem TV-serier (Vi på Saltkråkan (1964), Ebba och Didrik (1990), Barnens detektivbyrå (1991), Du måste förstå att jag älskar Fantomen (1981) samt Rädda Joppe – död eller levande (1985)) med fokus på just barndomsdiskurser och existentiella frågor. Mina teoretiska utgångspunkter har varit flera då jag försökt hitta en tvärvetenskaplig ingång till mitt ämne. Teorier om kultur och populärkultur, kultursociologisk teori och diskursteori är utgångspunkter, som jag kombinerat med mer specifika teorier om TV, barns TV-tittande och receptionsteori. Min forskningsöversikt presenterar forskning dels kring barns existentiella frågor, dels kring barn som TV-publik och deras emotionella responser på mediet. I mina egna analyser har jag kommit fram till att barnet i TV-dramatiken har många ansikten; flera diskurser om barn och barndom samexisterar. Existentiella frågor tas upp och problematiseras på flera sätt; döden, rädslor, kärleken, vänskap och separation är några teman som präglar TV-serierna. Barns rätt till sina känslor inför dessa frågor, och barns rätt att vara just barn och bli tagna på allvar som sådana, är budskap jag tycker mig kunna se i TV-dramatiken. Dessutom skildras barn som kompletta och komplexa människor, med samma breda psykologiska och känslomässiga spektrum som vuxna.

Denna essä utgår ifrån fyra gestaltningar av mitt eget dilemma i relation till bemötande av barns existentiella frågor på förskolan. Detta följs upp med fältstudie på en förskola som undersöker andra pedagogers bemötande. Gestaltningarna och fältstudien ställs mot existensfilosofiska teorier och svensk och engelsk forskning. I reflektionen undersöks hur barns existentiella frågor kan ta sig uttryck på förskolan. Här lyfts att det kan vara svårt att få syn på barns existentiella frågor vilket dels kan bero på fördomar och okunskap om hur de kan se ut och dels en konflikt emellan ett naturvetenskapligt och ett andligt/religiöst perspektiv. Denna konflikt skulle kunna överbryggas med en utvidgad syn på hur barns existentiella frågor kan se ut. T.ex. kan barn uppfatta även naturvetenskapliga frågor på ett existentiellt sätt och det religiösa språket bör kunna uppfattas symboliskt. En annan orsak till att det kan vara svårt att få syn på existentiella frågor kopplas till att vi befinner oss i en sekulär/post-religiös tid i västerlandet där vi inte har språk eller begrepp för att uttrycka eller förstå det andliga eller existentiella. Begreppet ”signature spirituality” utforskas som ett sätt att få syn på barns olika individuella uttryck för det existentiella. Uppsatsen beskriver hur vår praxis är påverkad av en naturvetenskaplig diskurs där man söker förklaringar. Ett alternativt förhållningssätt är inspirerat av hermeneutisk /fenomenologisk teori och söker istället förståelse. När det handlar om bemötande lyfts både pedagogens fronesis/praktiska klokhet och techne/produktiva praktiska kunskap som viktiga kompetenser. Ett problem i att utveckla och arbeta med de existentiella frågorna är att det inte finns något bra forum eller någon etablerad praxis för reflektion. Även där är bristen på språkliga begrepp omkring ämnet en viktig aspekt. Att ha en yrkesetisk reflektion är särskilt viktigt i detta ämne. Här lyfts ändå att pedagogen i mötet med barnens frågor kan reflektera över sitt eget förhållningssätt och sin livssyn. Två olika sätt att förhålla sig till det existentiella på förskolan utforskas och ställs mot varandra; Det ena som ett möte med ett värde i sig och det andra som en kognitiv lärandeprocess. Filosofen Gadamer ser ett möte som en konversation eller lek omkring ett ämne där man ytterst sätt kan utveckla och förena sina perspektiv. Enligt Martin Buber är det existentiella eller andliga något man har en relation till som bör respekteras som sådan. Att inta ett kognitivt lärande perspektiv på barns existentiella frågor har dock många fördelar som kan underlätta möjligheten att arbeta med och bemöta de existentiella frågorna och upplevelserna inom förskolans ram. / This essey consists of four narratives about my own dilemma concerning responding to childrens existential questions in the pre-school context. This is followed by a field- study exploring other pedagogues responses to childrens existential questions. The experiences in the narratives and the field-study is analysed through exisntialfilosofical theories and Swedish and international reserach. The essay reflects on how childrens existential questions can be expressed in pre-school. Predjudices and lack of knowledge concerning how they can express themselves as well as a conflict between a scientific/religious perspektive can make existential questions hard to notice. This conflict could be solved by understanding how children can experience scientific issues in a existential way as well as viewing religious language as symbolic. Another reason for not noticing existential questions can be lack of language and concepts due to the west being in a secular/post religious era. The concept ”signature spirituality” is a possible way to understand childrens individual way to express the existential. The praxis/practice in pre-school is, according to the essay, influenced by a scientific discourse in which explanations is sought. An alterantive discourse is the hermeneutical/phenomenological wherein one instead seek to understand. Fronesis – practical wisdom and techne – productive practicality are important competences when responding to childrens existential questions. Lack of forum for and lack of established praxis for reflection makes working with and developing childrens existential questions a problem. Lack of concepts and language to express the existential is also a problem in this. To have an ethical reflection is especially important with this subject.  But you can still have opportunities to reflect on your own views when confronting the childrens questions. Two different approaches to existential questions in pre-school are highlighted: as a meeting which is valuable in itself and as a cognitive learning process. In Gadamers view a meeting is a conversation or a play about a topic where the persons involved can develop and unite their perspectives. Accordning to Martin Buber the existential or spiritual can be seen as a relationship that needs to respected as such. But taking a cognitve learning perspective on childrens existential questions have many advantages, such as making it easier to work with and respond to childrens existential questions and experiences, whitin the frame of pre-school discourse.