Organisationsförändringar är vanliga fenomen inom dagens organisationer och förändringarna skapar ofta stort engagemang hos medarbetare, inte sällan leder organisationsförändringar till motstånd. Forskningen som finns idag domineras av synen på individen samt chefernas roll och möjlighet till att påverka motståndet och behandlar således inte de anställdas motstånd som ett relationellt fenomen. Det som i mindre utsträckning når ut är motstånd ur ett medarbetarperspektiv, hur motstånd manifesteras under en omorganisering. Syftet med denna studie är således att undersöka hur motstånd manifesteras vid en organisationsförändring. Vi har valt att studera medarbetarnas motstånd vid en organisationsförändring som genomdrevs vid ett svenskt lärosäte med start 2012. Organisationen genomgick en förändring där medarbetarna gick från att övervägande ha enskilda cellkontor till en öppen aktivitetsbaserad arbetsplatslösning. Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med 13 medarbetare anställda vid tiden för omorganiseringen. Därefter har empirin analyserats utifrån två teoretiska ramverk, Organisationsbeteende- och Arbetssociologiskt perspektiv. Resultatet av analysen visar att båda perspektiven är nödvändiga för att förstå hur motstånd manifesteras. Således är ett resultat av denna studie att det behövs ytterligare forskning för att fylla luckan inom den existerande motståndsforskningen. Slutligen kan studien tillsammans med annan motstånds- och ledarskapsforskning bidra till ökad kunskap om hur medarbetares engagemang kan nyttiggöras vid förändringsarbete.

The aim of this thesis is to study how librarians at Bibliotek Uppsala perceive the reorganization that was implemented in 2015. The reorganization involved both a change in the organizational structure and a centralized media acquisition. The aim is also to see whether this reorganization changed the wellbeing in the work place, if the goals with the reorganization have been fulfilled and whether there was a resistance to the change that was implemented, and if so, how that resistance took shape. The main method for this study has been qualitative interviews with librarians at Bibliotek Uppsala. The findings show different views on the reorganization. Positive voices were raised concerning a closer and more direct contact with employees within the same unit. Negative voices on the other hand concern the lack of contact with employees outside the unit. A centralized media acquisition has made the process more efficient, both economically and through time saving. Librarians at Bibliotek Uppsala who no longer work with acquisition however experience a stress connected with the loss of contact with the media, connected to a reduction in literature knowledge. Another effect of the reorganization has been a more unified organization which is perceived as both something positive and something negative. It is a positive outcome for the organization as a whole but librarians working at the smaller libraries experience a loss in uniqueness of the libraries. The findings concerning wellbeing in the workplace are varied. Some librarians experience more stress while others see a clearer structure in the workplace. A stress in relation to different leadership roles is however pervading, caused by lack of communication. The goals of the reorganization have been partly met but lacking in some respects like developed cross-groups, more contact between co-workers and between managers and co-workers. There was a resistance to the change that was implemented in 2015. The resistance was cause by previous experiences, fear and how the change was being implemented. The greatest source of the resistance was connected with a lack of dialogue concerning the changes being implemented.

Under de senaste tio åren har en förändringshysteri spridit sig i Sverige som en ny populär trend bland organisationer. Förändringsarbetet likställs ofta med något positivt som för organisationer framåt i modern anda. Samtidigt finns det många utmaningar och svårigheter med ett omfattande förändringsarbete. Arbetsförmedlingen är en myndighet som utför ett stort förändringsarbete i hopp om att utveckla, effektivisera och förändra till det bättre. Förändringsarbetet går under namnet "förnyelseresan" och startades av generaldirektör Mikael Sjöberg år 2016. “Förnyelseresan” planeras att slutföras år 2021. Huvudmålet med "förnyelseresan" kan kort beskrivas som att Arbetsförmedlingen ska utvecklas och bli en ledande matchningsspelare på arbetsmarknaden. Syftet med examensarbetet är att granska Arbetsförmedlingens sektionschefer och handläggares åsikter och erfarenheter av "förnyelseresans" effekter på ett lokalt kontor. Metoderna för datainsamling är av kvalitativ karaktär, i form av semistrukturerade intervjuer och en enkätundersökning. Den teoretiska utgångspunkten för arbetet är Nyinstitutionalism och Skandinavisk institutionalism. I analysen och slutsatsen visar tidigare forskning att förändringsarbeten i myndigheter ofta kopieras och influeras av andra lyckade förändringar. Examensarbetets informanter vittnar om att “förnyelseresan” skapat frihet, d.v.s frihet under ansvar. En del ser det som en positiv utveckling medan andra anser det vara en ansvarsförflyttning ner på handläggarnivå. Eftersom “förnyelseresan” är pågående och avslutas år 2021, kan inte ett slutresultat skildras. Det behövs mer tid och forskning om förändringsarbetet för att se hur det slutgiltiga resultatet kommer att bli. / Over the past ten years, a change hysteria has spread in Sweden as a new popular trend among organizations. Change work is often equated with something positive that should move the organization forward in a modern spirit. At the same time, there are many challenges and difficulties with extensive change work. Arbetsförmedlingen is an authority that carries out major change work in the hope of developing, streamlining and changing for the better. The change work is called "förnyelseresan" and was started by CEO Mikael Sjöberg in 2016 and is planned to be completed in year 2021. The main goal of  "förnyelseresan" can be briefly described as Arbetsförmedlingen being developed and becoming a leading matching player in the labor market. The purpose of the degree project is to examine Arbetsförmedlningens section managers and administrators' opinions and experiences of the effects of the "förnyelseresan" at a local office. The methods for data collection have been of a qualitative nature in the form of semi-structured interviews and a questionnaire survey. The theoretical starting point for the work is New Institutionalism and Scandinavian Institutionalism. In the analysis and conclusion, previous research shows that change work in authorities is often copied and influenced by other successful changes. The Dissertation's Informants testify that “förnyelseresan” has created freedom, i.e. freedom under responsibility. Some see it as a positive development while others consider it a shift of responsibility down to the administrator level. Since the "förnyelseresan" is ongoing and will end in year 2021, an end result cannot be described. More time and research is needed on the change work, to see how the final result will be.

Studiens syfte är att beskriva och analysera två kommuners arbete med och resultat av ett kollegialt lärande baserat på “Studiepaket NPF”, ett utbildningspaket som tillhandahålls av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Målet för studien var att undersöka och beskriva deltagarnas erfarenheter och upplevelser av arbetet med utbildningspaketet, främjande och försvårande faktorer som påverkade processen, i vilken grad deltagarna börjat implementerat förvärvade kunskaper i arbetet i klassrummet och huruvida de uppfattar att detta har börjat påverka elevernas resultat. I analysen tolkas resultaten i relation till sociokulturellt perspektiv och ramfaktorteori. Metoden som användes var digitala enkäter. För insamling av information rörande organisation och struktur av kompetensutvecklingsarbetet, studiepaket NPF samt kommunernas förutsättningar för kollegialt lärande genomfördes dokumentstudier samt informella samtal med handledare.Studiens resultat visar att en majoritet av informanterna upplevde det kollegiala lärandet som framgångsrikt, både vad gäller ökat samarbete inom och mellan arbetslag och förbättrade kunskaper om hur lärmiljön kan utvecklas för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Informanterna uttrycker också att de börjat använda förvärvade kunskaper i mötet med eleverna och att resultat blivit synliga i form av förbättrade förutsättningar för interaktion och en lugnare lärmiljö i klassrummen samt mer strukturerade och explicita undervisningsstrategier. Studien indikerar, i linje med forskning, att inkludering av tid för organiserat kollegialt lärande inom ramen för den ordinarie arbetstiden, som dessa båda kommuner har, är en god investering för skolutveckling. Det blir också synligt att medveten gruppindelning som blandar deltagare från olika stadier och arbetslag kan fördjupa och förstärka den kollegiala lärprocessen. Studien belyser även att uppföljning och utvärdering med fördel bör vara inbyggda löpande i processen för att synliggöra eventuella resultatförbättringar kopplade till genomförda förändringar samt huruvida processen behöver förändras i relation till lokala förutsättningar. Fortsatta studier skulle kunna fokusera på observationer i klassrummet parallellt med standardiserade mätningar för att tydligare synliggöra och säkerställa förbättringar av elevers resultat.

För att lyckas med ett förändringsarbete är det viktigt att fånga upp medarbetarnas upplevelse av förändringen. I leanorganisationer är förändring en kritisk och nödvändig del när det kommer till att göra bolaget mer lönsamt och konkurrenskraftigt på marknaden. Den här studien gräver djupare i hur medarbetare på de lägre hierarkiska nivåerna i en organisation upplever förändring i just lean organisationer. Forskningsområdet är motiverat av tidigare litteratur som betonar att mycket forskning inom området glömmer bort att lyfta medarbetarnas perspektiv i förmån för ledningens. I den här studien har fem medarbetare på en stor lean organisation givit sin input i semi-strukturerade intervjuer. Alla dessa representerar organisationens lägre hierarkiska nivåer. Syftet har varit att tillgodose akademin med mer empiri som ger en kvalitativ förståelse för deras upplevelse. Resultaten visar att den övergripande upplevelsen av förändringen var negativ. Majoriteten av respondenterna beklagade sig över hur förändringsarbetet hade skötts när det kom till kommunikation av visionen, att uppmuntra medarbetare att agera på visionen och att planera samt skapa kortsiktiga vinster. Utöver den kritik som framfördes mot hur ledningen hanterat dessa tre steg i Kotters 8-stegs modell för förändring, upplevde de också att det fanns ett stort gap mellan dem själva och ledningen. Något de upplevde som oerhört omotiverande. Dessa resultat bidrar inte enbart med nya insikter till litteraturen utan ger även praktiska implikationer för beslutsfattare som arbetar med förändringsledning.

I denna uppsats har en fallstudie genomförts på ett utvalt försäkringsbolag för att studera deras kommande systemimplementering utifrån ett användarperspektiv. Studien riktar sig på de tidiga stadierna av systemimplementering med planeringsfasen som utgångspunkt. Empiri från slutanvändare samt individer med direkt projektinvolvering har samlats in via semistrukturerade intervjuer som sedan har analyserats utifrån tre temaområden: systemimplementering, förändringsarbete och kommunikation. Utfallet av studien visar på svårigheter i kommunikation inom hierarkiska organisationer och att slutanvändare varken känner sig delaktiga eller informerade gällande den kommande systemimplementeringen.  Trots detta ställer slutanvändarna sig positiva till kommande systembyte och de missnöjen som finns är inte direkt kopplade till införandet av det nya systemet utan till bristen av information gällande projektet.

The Swedish building sector is the cause behind a large part of all generated waste in Sweden. This must change to reach the goal by 2030 to make a significant reduction of waste. One way to work towards this goal is to reuse existing material. The architect often contributes to early stages of the building process, which is an important timestamp to ensure that reuse becomes a part of the construction project. The role of the architect has the potential to contribute to current sustainability goals by urging reuse of building materials in projects. Therefore, this thesis aims to increase the understanding of architects' perception of their role in reuse practices in construction projects by answering how their work is similar to the characteristics of a change agent. The study also aims to explore how their role can develop to better urge reuse, with the help of theory of ​​change management. The study is limited to the architect role in the reuse practices in construction projects. Furthermore, it is the informal role as a change agent that is of concern since the architects’ profession does not appear to include the formal role as a change agent. Furthermore, in this study a connection between an informal change agent and an informal leader is made, because of the relation between change and leadership. A qualitative approach was chosen because the study has a purpose to better understand the architects' individual experiences and perspectives. The work is based on two literature studies, one contextual and one that contributes to a theoretical framework for the later analysis. Thereafter, an interview study was conducted with seven participant architects that are active in Sweden with experience or knowledge of reuse. The interviews were transcribed and analyzed using the designed theoretical framework to encode and categorize the responses. The coding resulted in three separate tables with sorted quotes from the interviews. These tables were used to interpret the relationships between the sorted interview material and allow new themes to emerge from the analysis. After this thematization overall conclusions were drawn by interpreting the analysis from a holistic perspective. From the literature study it became apparent that a change agent, either formal or informal, can be anyone with the abilities to drive change. From the interviews evident connections were found between the architects’ reuse practices and the personal abilities that is necessary for a change agent to be successful. The architects’ descriptions about their reuse practices did not concern their own authority, which can be explained by that they lack the power to make decisions in the projects. But through their personality, communicative skill, and ability to solve problems, they can access both formal and informal authority, which is two other particularly key factors for a change agent. The analysis indicated that the architects’ role in reuse practices is essentially about influencing and convincing other actors in the building process. Beside the fact that architects have developed multiple of the personal abilities that a change agent needs, they also drive reuse practices voluntarily, which is an aspect that coincides with an informal leader. To conclude, the architect’s role in the matter can be described as a communicative informal change agent, even if no respondent referred themselves as a change agent. It seems that awareness of acting as a change agent is not the main motivator for acting as one, and thereby have a better potential to work with reuse. However, it is not the whole solution for the sustainability goals that architects act as change agents, but it can be a piece of the puzzle that promotes an increased work with reuse. Furthermore, communication and knowledge emerged as two core results for how the architect role can be developed to better drive reuse. All proposed development areas affect their gathered knowledge and ability to communicate, in some way. By enhancing their communication skills and knowledge, they have a greater opportunity to be convincing and thus have a stronger influence in construction projects. This applies not only to architects active in Sweden, but the results can also be applied to other professional roles without decision-making authority but who want to drive change in their organization. / Svenska byggsektorn står för en stor del av allt genererat avfall i Sverige vilket behöver förändras för att uppnå målet om att betydligt minska mängden avfall till 2030. Ett sätt att arbeta mot målet är genom att återanvända, eller återbruka, befintligt material. Arkitekten är ofta med i byggprocessens tidiga skeden, vilket är en viktig tidpunkt för att se till att återbruk blir en del av projekten. Arkitektrollen har potential att bidra till dagens hållbarhetsmål genom att uppmana till att återbruka material i projekten, samtidigt som det finns utmaningar som försvårar nyttjandet av rollens potential. Därför syftar detta examensarbete till att öka förståelsen om yrkesverksamma arkitekters uppfattning om sin roll i ett återbruksarbete inom byggprojekt genom att svara på hur deras återbruksarbete liknar karaktärsdragen av en förändringsagent. Studien syftar även till att utforska hur de kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet vilket görs med hjälp av teoriområdet om förändringsarbete. Studien avgränsar sig till enbart arkitektrollen i återbruksfrågan inom byggprojekt. Vidare avses den informella rollen som förändringsagent eftersom arkitektyrket inte förefaller innefatta den formella rollen som förändringsagent. Dessutom görs en koppling mellan informella förändringsagenter och ledare i denna studie på grund av relationen mellan förändring och ledarskap. Ett kvalitativt tillvägagångssätt valdes eftersom studien har ett förstående syfte om arkitekternas personliga erfarenheter och perspektiv. Arbetet tar avstamp i två litteraturstudier, en kontextuell för en ökad förståelse för arkitektrollen i Sverige och centrala begrepp, samt en litteraturstudie som bidrar till ett teoretiskt ramverk inför den senare analysen. Därefter utfördes en intervjustudie med sju deltagande arkitekter som är yrkesverksamma inom Sverige med erfarenhet eller kunskap om återbruk. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av det utformade teoretiska ramverket för att koda och kategorisera svaren. Kodningen resulterade i tre separata tabeller med sorterade citat från intervjuerna. Dessa tabeller användes för att tolka sambanden mellan koderna och låta teman växa fram från analysen. Efter tematiseringen tolkades analysen från ett helhetsperspektiv för att dra slutsatser. Från litteraturstudien framkom att en förändringsagent, formell eller informell, kan vara vem som helst med förmågor för att driva en förändring. Utifrån intervjuerna kunde tydliga kopplingar göras mellan arkitektens återbruksarbete och de personliga förmågor som är nödvändiga för en förändringsagent att vara framgångsrik. Arkitekternas beskrivningar om deras återbruksarbete berörde inte deras egen auktoritet, vilket kan bero på att de inte har beslutsmakten i byggprocessen. Men genom deras personlighet, kommunikativa skicklighet och problemlösningsförmågan kan de få tillgång till formell och informell auktoritet, som är två viktiga faktorer för en förändringsagent. Analysen pekade på att arkitektens roll i återbruksarbetet handlar om att påverka och övertyga andra aktörer i byggprocessen. Förutom att arkitekterna har utvecklat flera av de personliga förmågorna som en förändringsagent behöver, driver dem även återbruksarbetet frivilligt, vilket är en aspekt som sammanfaller med en informell ledare. Sammantaget kan arkitektens roll i återbruksarbetet beskrivas som en kommunikativ informell förändringsagent, även om ingen arkitekt kallade sig själv för en förändringsagent. Det verkar således inte vara det viktigaste att vara medveten om konceptet förändringsagent för att agera som en sådan och därigenom ha bättre potential att arbeta med återbruk. Däremot är det inte hela lösningen för att nå hållbarhetsmålet att arkitekter agerar som förändringsagenter, men det kan vara en pusselbit som främjar ett ökat återbruksarbete. Vidare framkom kommunikation och kunskap som två kärnresultat för hur arkitekten kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet. Alla föreslagna utvecklingsområdena berör på något sätt deras ihopsamlade kunskap och förmåga att kommunicera. Genom att förbättra sin kommunikation och kunskap har de större möjlighet att vara övertygande och därmed ha en starkare påverkan i byggprojekten. Detta gäller inte enbart för arkitekter verksamma i Sverige, utan resultaten kan appliceras på andra yrkesroller utan beslutsmakt men som vill driva en förändring inom sin organisation.

Genom att använda sig av robotar kan processer automatiseras på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt. Tidigare forskning visar på att Robotic Process Automation (RPA) är ett attraktivt sätt för företag att investera i ny teknik som ger snabb avkastning. RPA kan även avlasta anställda inom företag där processer upplevs manuella och repetitiva. Å andra sidan visar även forskningen på att utmaningar finns vid implementationen av RPA, som att anställda inte vill acceptera den nya teknologin samt att ledning har svårt att kommunicera ut vad RPA ska bidra med. Syftet med denna studie är att öka förståelse kring implementeringsprocessen av RPA och vilka utmaningar som finns. Vidare ämnar studien att ge riktlinjer kring hur det går att underlätta implementationen av RPA och öka anställdas acceptans. Teoretiskt bidrar denna studie till ökad kunskap och förståelse i hur företag ska gå till väga för att öka anställas acceptans vid implementation av RPA. Genom litteratursökningar har relevanta teorier samlats in; RPA,Automation, Projektledning, IT-Projekt, Förändringsarbete och Technology Acceptance Model (TAM). Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer för att samla in empiri. Intervjuerna utfördes med fyra olika anställda på ett företag med olika roller. Genom en tematisk dataanalys identifierades tre teman; gemensam vision om RPA, saknad designfas och ansvar efter implementation. Resultatet visar på att det idag finns brister inom kommunikationen, förarbete och efterarbete vid implementeringen av RPA. Slutligen presenterar studien tre riktlinjer som ska hjälpa företaget att underlätta framtida implementationer av RPA.

Denna kandidatuppsats, “Det är så homogent så det är inte klokt”- En kvalitativ studie om jämställdhetsinriktat förändringsarbete inom räddningstjänsten, är en studie som undersöker förhållningssättet till jämställdhetsarbetet bland medarbetarna på olika hierarkiska nivåer inom ett räddningsförbund. För att kunna uppnå studiens syfte på ett genomgripande sätt valde vi även att undersöka om medlemskapet Nätverket Jämställd Räddningstjänst (NJR) har utgjort någon påverkan på medarbetarnas och chefernas förhållningssätt till jämställdhetsinriktad förändringsarbete. Studien intog en abduktiv teoretisk ansats som innebär att teorierna blev korrigerade och förfinade under processen gång för att uppnå en högre överrensstämmelse med det empiriska materialet. Teorierna som tillämpades vid analysen av vårt empiriska material är: jämställdhetsdiskurser , motstånd och främjande av jämställdhetsarbetet, könsbaserad segregering, diskriminering samt män och homosocialitet. Vi har valt att utföra en kvalitativ studie som innebär att vi har utfört sju intervjuer med medarbetare på olika hierarkiska nivåer inom ett räddningsförbund i Sverige. Det empiriska materialet har blivit bearbetat via genomförandet av en tematisk analys, vilket betyder att materialet har blivit indelat i fem olika teman som vi har framställt med hjälp av kodning. Alla respondenter blev tilldelade fiktiva namn för att säkra deras anonymitet. I diskussionen kopplar vi samman teoretiska utgångspunkter med det tematisk uppdelade empiriska materialet. Vår undersökning har visat att personal på operativ nivå innehar en positiv inställning till jämställdhetsinriktat förändringsarbete. Respondenter som besatt ledningspositioner hade stora variationer i förhållningen till jämställdhetsarbetet. Vi kunde finna motstånd från en av cheferna som kan orsaka den långsamma jämställdhetsutvecklingen. NJR:s påverkan på förhållningen till jämställdhetsarbetet var obefintlig.

Background: The Swedish sports movement, is organized through RF, with a responsibility to contribute to societal benefits. Part of the societal benefit is to ensure that more young people play sports. The Swedish Sports Confederation, RF, acts as an umbrella organization and organizes most of the Swedish sports movement. Statistics show that the amount of young ice hockey players is the lowest in 20 years. Policies have been implemented from RF and SIF, to get more young people to play sports and ice hockey. Despite the policies, there has been no change. Purpose: The purpose of this study is to create an understanding of how ice hockey clubs experience policies from RF and SIF with the goal to keep the young players in ice hockey Question: How do ice hockey clubs experience the policies from RF and SIF, to keep young people playing ice hockey? Methodology: The study uses a qualitative method, based on semi-structured interviews. The respondents are one representative from the Swedish Ice Hockey Association, and a representative from each of the five largest ice hockey clubs in Sweden, in terms of the number of licensed players. Conclusion: Based on the question and the empirical material, we were able to conclude that there's a loose coupling, with both running an elite business while broadening the breadth. There is a will in the ice hockey associations to keep young people, but there is a big responsibility on the individual within the associations. / Bakgrund: Den svenska idrottsrörelsen har sedan organisering genom Riksidrottsförbundet, RF, tillskrivits ett ansvar för att bidra till samhällsnytta. En del av samhällsnyttan, är att se till att fler ungdomar idrottar. Riksidrottsförbundet, RF, agerar som en paraplyorganisation och organiserar större delen av den svenska idrottsrörelsen. Statistik visar att antalet ungdomar som spelar ishockey är det lägsta på 20 år. För att få fler ungdomar att idrotta och spela ishockey har RF och SIF initierat satsningar som ska möjliggöra en förändring. Trots satsningarna, har ingen förändring skett. Syfte: Syftet med studien är att skapa en förståelse för hur ishockeyföreningar upplever satsningarna från RF och SIF, med målet att behålla ungdomar inom idrotten. Frågeställning: Hur upplever ishockeyföreningar det förändringsarbetet som finns från RF och SIF, för att behålla ungdomar inom ishockeyn? Metod: Studien använder sig av en kvalitativ metod, baserad på semistrukturerade intervjuer. Respondenterna är en representant från det svenska ishockeyförbundet, och en representant för vardera av de fem största ishockeyföreningarna i Sverige, sett till antalet licensierade spelare.  Slutsats: Utifrån frågeställningen och det empiriska materialet kunde vi dra slutsatsen att det finns en löskoppling mellan att bedriva en elitverksamhet och breddverksamhet samtidigt. Att viljan finns att behålla ungdomar men det ligger ett stort ansvar på individen inom föreningarna.