Studien syftar till att undersöka bemötandet av kunder på en kommunal bygglovsavdelning, ur ett genusperspektiv. Genom icke-deltagande observationer av den icke-verbala samt verbala kommunikationen analyserades bemötandet. Denna analys låg till grund för resultatet där gemensamma drag och skillnader i bemötandet av manliga och kvinnliga kunder redogörs för. Studiens resultat visar på många gemensamma drag i bygglovsmedarbetarnas bemötande av män och kvinnor. De skillnader som identifierats finns främst inom det verbala bemötandet. Det gjordes fler antaganden om de manliga kunderna och deras ärenden. I samtalen med de kvinnliga kunderna förklarades det mer om regelverk och lagstiftning än i samtalen med de manliga kunderna. Något som observerades mycket i både samtalen med de kvinnliga och manliga kunderna var förklaringar, tydlighet samt rekommendationer på tillvägagångssätt. Som en slutsats har fastslagits att ett fåtal skillnader finns i bemötandet av kvinnliga och manliga kunder, då de flesta kategorier och ageranden som mätts visar på ett likvärdigt bemötande. / The study aim to explore customer treatment at a building permit department from a gender perspective. By conducting non-participant observations of the non-verbal and verbal communication the customer treatment was analysed. The analysis worked as a foundation for the results where commonalities and differences in the treatment of female and male customers are described. The results tell of many commonalities in how the building permit employees treat their customers. The differences that was identified were mainly within the verbal communication. More assumptions were made about the male customers. More explanations about rules and regulations were made towards the female customers. Something that was observed plenty in most conversations, regardless of the customer’s gender, was explanations, clarifying and recommendations. As a conclusion a few differences in the treatment of female and male customers have been found but most categories speak of an equal treatment.

Studiens syfte är att beskriva, analysera och diskutera toddlares icke verbala kommunikation med varandra i förskolan, om det finns skillnader i kommunikationen inomhus och utomhus samt hur den icke verbala kommunikationen kan möjliggöra delaktighet i leksituationer. Studien har utförts med en kvalitativ metod i form av observationer av toddlare. Studiens resultat visar att toddlare använder en mängd olika kroppsliga uttryck för att kommunicera med varandra i lek såsom blickar, att peka, riktade kroppar, mimik etc. Det fanns inga skillnader i hur toddlare kommunicerar inomhus och utomhus men kommunikationen ter sig förflyta enklare inomhus. Den icke verbala kommunikationen och ett delat fokus under leksituationer kunde förenkla samspelet mellan toddlare. Detta kan i sin tur förstås som något som ökar delaktigheten. Med hjälp av den icke verbala kommunikationen kunde toddlare hjälpa, tolka och anpassa sig efter varandra i leksituationer. Slutsatsen är att toddlare är sociala och kommunikativa även utan att använda det verbala språket och uppfattningen av vad det innebär att prata behöver problematiseras.

Studiens syfte är att undersöka fyra lågstadielärares inställning till användning av kroppsspråk i undervisningen. Studien utgår från teorin embodiment där begreppen multimodalitet och sekventiell organisering är centrala. Vid insamling av studiens data användes kvalitativ forskningsintervju. Insamlat material analyserades med hjälp av metoden innehållsanalys. Av intervjuerna framkom att lärare är positivt inställda till användningen av kroppsspråk i undervisning och att det i stor utsträckning anses relevant. Resultatet visade att hela kroppen inkluderas i kroppsspråk men handgester och ansiktsuttryck är den typ av kroppsspråk som förekommer mest. Den främsta utmaningen lärare såg med användning av kroppsspråk var att använda lagom mycket kroppsspråk i sin undervisning. Slutsatserna av denna studie är att kroppsspråk bör användas på ett medvetet sätt och att lärares användning av kroppsspråk är av betydelse i undervisning, främst för att förstärka ett verbalt innehåll och för att fånga elever.

Syftet med arbete är att undersöka hur pedagoger arbetar med barns konflikter med andra barn där frågeställningarna är följande: Hur berättar pedagogerna utifrån sina erfarenheter om sin hantering av barns konflikter? samt Hur görs barnen delaktiga i konflikthanteringen enligt intervjupersonernas berättelser? Den teoretiska utgångspunkten i studien är socialkonstruktionismen, där språket ses som en social handling där vår verklighet är socialt konstruerad och utvecklas i sociala interaktioner med andra, samt det sociokulturella perspektivet. Insamlingen av empiri skedde i form av intervjuer med 4 pedagoger. Resultatet är uppdelat i två teman som lyder: Verbal kommunikation och Icke-verbal kommunikation. Slutsatsen i studien är att pedagoger ofta vill stötta och hjälpa barnen i konflikthanteringen genom att prata med dem och lyfta fram problemet tillsammans. Men också att vid enstaka fall så använder pedagoger strategiersom separerar eller distraherar barnen när de riskerar att skada sig. Det kan även dras slutsatsen att barn gör delaktiga i konflikthanteringen genom att pedagoger ger barnen möjligheten att framföra sina tankar, känslor och perspektiv på konfliktsituationer. / The purpose of this study is to acknowledge educators’ conflict resolutions strategies in children’s conflicts with other children. The questions at issue are the following: Based on their experiences, how do educators tell about their handling of children's conflicts? and How are children made involved in conflict management through the interviewers’ stories? The theoretical framework of this study is social constructionism, where language is seen as a social act and our reality is socially constructed in interactions with others, as well as the sociocultural perspective where human social experiences is formed in the reality that we are living in. The data in this study was collectedthrough interviews. The results are divided into three themes wish are the following: verbal communication, stop the conflict and non-verbal communication. The conclusion of this study is that educators more often want to scaffold children through cooperative strategies. But in some cases, educators need to use cessation strategies when children are at risk. There is also the conclusion that children are given the ability to be involved in conflict resolution when educators give them the ability to bring forth their own perspective during conflicts.

Previous studies show that students are often expected to speak in front of a group, but they receive little guidance on how they should proceed. The aim of this essay is to contribute to the area by a critical examination of the advice and exercises that appear in six textbooks for the Swedish subject in upper secondary school. The study focuses solely on body language and voice ("actio") in oral presentations.       Through a qualitative text analysis, the study examines what is considered to characterize a good actio according to the textbooks and how students are expected to acquire these abilities. The essay also sheds light on how the content of textbooks can be understood in relation to the theory ”actiokapitalet” (Gelang, 2008). The result show that contact with the audience through gaze, variation in the use of voice and a lack of nervous expressions, is considered desirable. In the textbooks, students are often encouraged to develop actio through listening to feedback. Within actiokapitalet, a holistic perspective on actio is emphasized, as well as the fact that body language and the use of voice depend on the social context. The content of the books can both be considered compatible with, and deviating from, the theory. In the concluding discussion, I claim that ”actiokapitalet” contributes with an in-depth perspective on the textbooks and I call for further studies where the theory is tested in teaching.

Rekryterare inom kommunala verksamheter har tidigare använt sig av fysiska anställningsintervjuer vid rekrytering, men har på grund av covid-19 pandemin ersatt dessa med videointervjuer. Enligt tidigare forskning begränsas den icke-verbala kommunikationen i samband med videointervjuer vilket riskerar att påverka rekryterarens uppfattning och omdöme av kandidaten. Forskning visar även att kandidater som intervjuas via videolänk tenderar att bli rankade lägre än de som intervjuas via ett fysiskt möte. Den teoretiska referensram som används i studien består av Media Richness Theory och Social Presence Theory som båda analyserar hur den icke-verbala kommunikationen går att avläsa i olika kommunikationskanaler. Studiens syfte är att bidra till ökad kunskap och förståelse för hur rekryterare inom den offentliga sektorn, som har växlat om från att arbeta på en fysisk arbetsplats till att arbeta på distans, upplever användandet av videointervjuer. Vidare syftar studien till att undersöka vilken påverkan videointervjuer har på urvalet av kandidater i en offentlig rekryteringsprocess samt hur negativa effekter som uppkommer i samband med videointervjuer kan förebyggas. Studien har genomförts via kvalitativa semistrukturerade intervjuer med HR-medarbetare från mindre kommuner i Sverige som arbetar med rekrytering. Studiens slutsats visar att den begränsade icke-verbala kommunikationen vid videointervjuer underlättar beslutsfattande baserat på den sökande kandidatens kompetens och erfarenhet. Vidare visar studien att användningen av olika kommunikationsmedel under rekrytering ger olika förutsättningar för rekryteraren att inhämta information om den sökande kandidaten, vilket understryker vikten av att sökprocessen utformas på ett liknande sätt för samtliga sökande kandidater. Studien visar även att det finns ett samband mellan hur kandidater hanterar det digitala mötesrummet och hur de blir bedömda i urvalet för tjänsten. Detta på grund av att ickeverbal kommunikation, på ett särpräglat vis, även påverkar samtalen i en videointervju, men på ett annat sätt än i den traditionella fysiska intervjun, såsom genom en kandidats datorvana, ljussättning och bakgrund i rummet. Avslutningsvis konstaterar studien att det finns ett behov av att kombinera fysiska intervjuer med videointervjuer för att optimera framtida rekryteringsprocesser samt främja lika förutsättningar hos de sökande kandidaterna, studien mynnar således ut i ett förslag på en uppdaterad modell av den traditionella sökprocessen för rekrytering. / Recruiters working in different municipal departments have previously used face-to-face job interviews when recruiting new employees, due to the covid-19 pandemic however, these have been replaced with video interviews. Non-verbal communication is reduced in video interviews, affecting the recruiter's perception and assessment of candidates. According to previous studies, candidates interviewed via video link risk being ranked lower than those interviewed in person. The theoretical framework supporting the study consists of Media Richness Theory and Socia lPresence Theory, both of which analyze how non-verbal communication may be perceived through different communication channels. The purpose of the study is to contribute to increasing the knowledge and to further the understanding of public recruiters experiences of recruitment via video link. The study focuses on recruiters who have shifted from working in a physical workplace to working from home. Furthermore, the aim of the thesis is to investigate the impact of video interviews on the selection of candidates in the public recruitment process and how negative effects that arise in connection with video interviews may be prevented. The study was conducted via qualitative semi-structured interviews with ten HR employees, working with recruitment in smaller municipalities in Sweden. The thesis conclude that the limitation of non-verbal communication in video interviews facilitates recruiter’s decision-making in terms of basing the decision made on competence and experience. It also shows that different means of communication provide different conditions for the recruiter to obtain information, which emphasizes the importance that the search process looks the same for all candidates. The study also shows that there is a connection between how candidates handle the digital meeting room and how they are assessed in the selection for different positions. This is because there is a distinctive form of non-verbal communication that affects the conversations in a video interview in a different way than in the traditional face-to-face interview, such as a candidate's computer skills, lighting and background in the room. The results show that in order to optimize future public recruitment processes and to promote equal opportunities for all applicants, there is a need to combine face-to-face interviews with video interviews, the study thereby concludes with presenting an updated model of the traditional search process.

Inledning: Tystnad finns alltid närvarande i den terapeutiska processen och blir ett utrymme föromedveten kommunikation där latenta budskap kan förmedlas bortom orden. I samtidaforskning har det visat att tystnaden som uppstår hos psykoterapeuten och den unga vuxna kanupplevas som hindrande av den unga vuxna och skulle kunna påverka behandlingsresultatet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka legitimerade och verksamma psykoterapeuters erfarenheter av sin egen och den unga vuxnas tystnad som uppkommer i den terapeutiska processen i psykodynamisk psykoterapi med patienter som är 18 - 25 år. Metod: Kvalitativ metod användes där fem psykoterapeuter intervjuades. Resultat: Tystnad upplevdes som en betydelsefull del i den terapeutiska processen och dess betydelse måste förstås. Tystnadens betydelse kunde handla om att vara ett utrymme för självreflektion, där den unga vuxna kunde upptäcka sig själv och öva på ensamhet, men också vara en icke verbal kommunikation. Ett aktivt och närvarande förhållningssätt eftersträvades där psykoterapeuten behövde ta ansvar så tystnaden inte skapade för hög ångest. Metakommunikation kring relationen och att sätta ord på tystnaden sågs som viktigt. Den unga vuxna kunde öka sin förmåga till mentalisering genom att psykoterapeuten satte ord på tystnaden och sina egna tankar samt skapade ett reflekterande förhållningssätt tillsammans med den unga vuxna. Diskussion: Tystnad kunde både vara verksam och inte med en ung vuxen. Tystnaden förutsatte en god relation och när tystnaden var gynnsam kunde den vara en del i att växa som vuxen. Ett anpassat förhållningssätt till tystnad krävdes annars fanns det en risk att det påverkade psykoterapin negativt. / Introduction: Silence is always present in the therapeutic process and becomes a space forunconscious communication where latent messages can be conveyed beyond words. In contemporary research, it has been shown that the silence that arises in the psychotherapist and the young adult can be perceived as an obstacle by the young adult and could affect thetreatment result. Purpose: The purpose of the study was to investigate legitimate and active psychotherapists experiences of their own and the young adult´s silence that arises in the therapeutic process of psychodynamic psychotherapy with patients aged 18-25. Method: Qualitative method was used where five psychotherapists were interviewed. Results: Silence was perceived as an important part of the therapeutic process and itssignificance must be understood. The meaning of silence could be about being a space for selfreflection,where the young adult could discover himself and practice loneliness, but also be a non-verbal communication. An active and competitive attitude was sought where the psychotherapist needed to take responsibility so that the silence did not create too much anxiety. Metacommunication around the relationship and putting words to the silence was important. By the psychotherapist putting words to the silence and creating his own thoughts, a reflective approach is required, increasing the young adult's ability to mentalize. Discussion: Silence could both be effective and not with a young adult. Silence presupposed a good relationship and when silence was favorable, it could be a part of growing as an adult. An adapted approach to silence was required compared otherwise there was a risk that it had a negative effect on psychotherapy.

In a regular classroom setting, a more emotionally expressive teacher has been shown to be positively correlated with learning outcomes and task motivation among the students. Would this also be the case if the teacher were a robot? This study investigates how the facial expressions of an anthropomorphic robot affect learning outcomes and task motivation in adult learners studying a second language by setting up an experiment using the Furhat robot. The same interactions were carried out by an experiment group and a control group. The results show no increase in performance in either learning outcomes or task performance. Future studies are suggested to investigate other potential factors of why robots outperform regular computers in these settings. / I ett vanligt klassrumssammanhang har det visats att lärare som visar känslouttryck har en positiv korrelation med läranderesultat och motivation hos studenterna. Skulle detta också vara fallet om läraren var en robot? Den här studien undersöker hur ansiktsuttrycken hos en människoliknande robot påverkar läranderesultat och motivation hos vuxna studenter som lär sig ett andraspråk genom ett experiment med roboten Furhat. Samma interaktioner genomfördes av både en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Resultaten visar ingen ökning av varken läranderesultat eller motivation. Framtida studier föreslås att undersöka andra potentiella faktorer som bidrar till att robotar utpresterar människor i dessa sammanhang.

Studiens syfte var att undersöka och utvärdera hur dirigenten på effektivast möjliga sätt kommunicerar information till koristerna genom sitt gestiska språk utifrån hur koristerna fördelar sin uppmärksamhet och tolkar positioneringen av dirigentens händer. Studien utredde även om och i så fall hur uppmärksamhetsfördelningen och tolkningen av en dirigents gestik skiljer sig mellan korister med varierande körerfarenhet och musikalisk utbildning. Dirigering är ett uråldrigt icke-verbalt kommunikationssätt och tidigare forskning visar att vi människor speglar varandras kroppsspråk, den så kallade kameleonteffekten. Tillsammans med vetskap om hur sångarens röstapparat fungerar ges en övergripande bild av vilken information koristen behöver från dirigenten för att sången ska nå önskat resultat. Studien genomfördes genom experiment på fyra körgrupper med skilda erfarenheter av körsång samt utbildningsnivå i musik, där ett antal övningar konstruerades för att kunna analysera hur sångarna fördelade sin uppmärksamhet mellan dirigentens händer, ansikte och det egna lyssnandet. Som komplement till experimentet genomfördes även en intervju med en erfaren professionell kördirigent. Resultatet visade att det fanns både likheter och skillnader i försöksgruppernas tolkning av gestiken. Enklare gester som tydligt ger psykologiska associationer till kända känslor eller beteenden, såsom att lyfta något tungt, tolkades intuitivt på likvärdigt sätt av samtliga sångare, medan mer köridiomatiska gester såsom att placera en konsonant på ett synkoperat slag skiljde sig mellan grupperna. Detta innebär inte att mindre erfarna sångare med nödvändighet inte kan avläsa eller förstå vissa gester. Skillnaderna mellan gruppernas tolkning av gestiken berodde sannolikt i hög utsträckning på andra faktorer, såsom att det i repetitionssammanhang kan ta längre tid för den oerfarne koristen att lära sig läsa noterna, hitta rätt i röst och andning och intonera rent. Detta gör att denne inte har lika mycket utrymme att koncentrera sig på dirigentens gestik jämfört med en korist som tränat upp körsjungandets elementa till automatik. / The purpose of the study was to examine and evaluate how the conductor most efficiently communicates information to the choristers through gestural language based on how the choristers distribute their attention and interpret the position of the conductor’s hands. The study also investigated if and how the distribution of attention and interpretation of a conductor’s gesticulation differs between choristers with different levels of experience in choral singing and musical education. Conducting is an ancient non-verbal mode of communication, and previous research shows that people mirror each other’s body language, the so-called chameleon effect. Coupled with knowledge of the function of the singers’ vocal apparatus, an overall picture of what information the choristers need from the conductor in order for the music to achieve the desired result is provided. The study was conducted through experiments on four choir groups with different levels of experience in choral singing and musical education, where a number of exercises were constructed to analyze how the singers distributed their attention between the conductor's hands, face and their own listening. To complement the experiment, an interview with an experienced professional choir conductor was made. The results showed both similarities and differences in the experimental groups' interpretation of gestures. Simpler gestures that clearly gives psychological associations of known emotions or behaviors, such as lifting something heavy, were intuitively interpreted in a similar way by all singers, while more choreographic gestures such as placing a consonant on a syncopated beat differed between the groups. This does not necessarily mean that less experienced singers are unable to read or understand certain gestures. The differences between the groups' interpretation of gestures were probably largely due to other factors, such as the fact that in a rehearsal context it may take longer for the inexperienced chorister to decipher the notes, find the right voice and breathing and intonate just. This means that they have less opportunity to concentrate on the conductor's gestures, in comparison with a chorister who has trained the basic elements of choral singing to automaticity. / <p>Information om examenskonserten</p><p>Repertoar:</p><p>Lux Aeterna (Rebecka Ryd)</p><p>I detta vita, outsagda (text Cecilia Lindemalm, musik Rebecka Ryd)</p><p>Hör på mig, ni fjärran länder (text Jesaja 49:1-2, musik Rebecka Ryd)</p><p>Visa vid vindens ängar (text och musik Mats Paulson, arr Rebecka Ryd)</p><p>Den blida vår är inne (text J O Wallin, A Frostenson, arr Rebecka Ryd)</p><p></p><p>Medverkande:</p><p>Rebecka Ryds Diskantensemble</p><p>Dante Fritzell, flöjt</p><p>Lisa Herlitz, oboe</p><p>Patricia Träff, klarinett</p><p>Zacharias Frato, horn</p><p>Fritz Fembro, fagott</p><p>Rebecka Ryd, dirigent och kompositör</p>

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärares strategier och uppfattningar till deras icke-verbal kommunikation för att stötta barns känslomässiga reglering, hos de barn som är 1–2 år som inte har ett utvecklat talspråk. Anledningen till studien är att förstå och undersöka hur betydelsefullt det är att besitta en fungerande kommunikation mellan förskollärare och barn. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är följande: Vilka uppfattningar har förskollärare om icke-verbal kommunikation för att stötta barns känslomässig reglering? Vilka strategier uppfattar förskollärare som viktiga i arbetet med icke-verbal kommunikation för att stötta barns känslomässiga reglering? För att få svar på studiens frågor används en kvalitativ metod med hjälp av intervjuer och ljudinspelningar som står för det insamlade empiriska materialet. Materialet analyseras med stöd av tematisk analys och studien tar inspiration från affektteorin och affektutbrottsmodellen. Resultatet presenteras i tre teman som lyder: Förskollärares bemötande när barn är i affekt, Förskollärares tillvägagångssätt för att främja barns känslor och Förskollärares uppfattningar om barns känslomässiga reglering vilket innefattar underrubriker för att studien ska få en konkret struktur. Studiens resultat tydliggör att förskollärare har olika uppfattningar om icke-verbal kommunikation för att stötta barns känslor och de använder olika strategier för att stötta barns känslomässiga reglering. I resultatet synliggörs även förskollärares likformiga strategier och uppfattningar om icke-verbal kommunikation. I forskningsstudiens slutsats skrivs det fram hur väsentligt det är för förskollärare att vara medvetna om användningen av icke-verbal kommunikation för att stötta barn i deras känslomässiga reglering. / The purpose of this study is to examine preschool teachers' strategies and perceptions of their non-verbal communication to support children's emotional regulation, in children aged 1-2 years who do not have a developed spoken language. The reason is to understand the importance of having effective communication between preschool teachers and children. The questions that underlie the study are: What are preschool teachers' perceptions of non-verbal communication to support children's emotional regulation? What strategies do preschool teachers perceive as important in working with non-verbal communication to support children's emotional regulation? In order to get answers to the study's questions, a qualitative method is used with the help of interviews and audio recordings that represent the collected empirical material. The material was then analyzed with the support of thematic analysis and the study takes inspiration from affect theory and the affect outbreak model.  The results are presented in three themes that read: Preschool teachers' response when children are in affekt, Preschool teachers' approach to promoting children's emotions and Preschool teachers' perceptions of children's emotional regulation, which also have subheadings to give the study a concrete structure. The results of the study make it clear that preschool teachers have different perceptions of non-verbal communication to support children's emotions and they use different strategies to support children's emotional regulation. In the result, preschool teachers' uniform strategies and perceptions of non-verbal communication are also made visible. In the conclusion of the research study, it is stated how essential it is for preschool teachers to be aware of the use of non-verbal communication to support children in their emotional regulation. / ¨