Studiens syfte är att undersöka hur gymnasielärare inom samhällskunskap ser på skolans dubbla uppdrag, kunskaps- respektive fostransmålet. Ambitionen är att närmare studera tankar och strategier kring om och hur lärarna arbetar med detta fostransuppdrag enligt läroplanen. Uppdraget benämns på en mängd olika sätt i litteraturen (demokrati, värdegrund, socialisation, medborgarbildning etcetera) men i denna studie kommer begreppet ”andra uppdraget” användas som ett övergripande samlingsbegrepp. Forskningsmetoden som användes är en kvalitativ forskningsansats i form av semistrukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare och utgår ifrån följande frågeställningar. Hur ser läraren på skolans dubbla uppdrag och mer specifikt kopplat till det andra uppdraget? På vilket sätt är det andra uppdraget med i planering, genomförande och utvärdering av undervisningsmomentet? Hur används begreppet i undervisningen? Vilket samtalsklimat förespråkas? Ges det möjlighet för elever att ifrågasätta demokratin och dess principer? Resultatet visar att det finns olika synsätt på̊ relationen mellan kunskaps- och fostransuppdraget. Två lärare värderar kunskapsuppdraget högre än fostransuppdraget medans en lärare värderar fostransuppdraget starkare och en värderar båda uppdragen lika mycket. En slutsats som kan dras är att det behövs större tydlighet och klarare riktlinjer för att lärarna ska kunna hantera skolans dubbla uppdrag med ambitionen att mäta och bedöma det andra uppdraget i sin undervisning.

Den privatekonomiska situationen för många svenskar, särskilt unga, har försämrats de senaste åren. Skolan har ett fostrande uppdrag och samhällskunskapsämnet ämnar skapa ”förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet” (Skolverket, 2011, s. 143). Hur väl förbereds eleverna för det kommande privatekonomiska samhällslivet? Denna uppsats undersöker relationen mellan ämnesplanen, undervisningen i privatekonomi och det samhället som eleverna förbereds för, redogjort för av gymnasielärare och olika finansiella samhällsaktörer. Målet med uppsatsen är att belysa diskrepansen och begräsningarna i syfte och centralt innehåll i samhällskunskap och vilka förutsättningar eleverna får med sig ut i vuxenlivet. Studien bygger på 8 semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare, Kronofogden, Konsument Uppsala och Nordea. Intervjuerna analyserades med Biestas dimensioner för god utbildning och ett eget ramverk för privatekonomiskt innehåll. Slutsatsen är att undervisningen, som redogjord för av lärarna, till följd av ämnesplanens begränsningar inte ger tillräckliga eller lika kunskaper och kompetenser för att kunna delta aktivt i samhällslivet.

For a long time the discourse and orientation of Swedish school research has been focused on rights and democracy as a process, at the expense of the common or the cultural mechanisms that are important for a solid society. The result of the current research has led to this master’s thesis which aims to investigate if the Swedish elementary curriculum is able to reproduce the components that unite the people within a society, what can be referred to as the common. The aim is also to investigate what kind of citizenship ideals the Swedish elementary curriculum is expressing and intended to be implemented. The theoretical framework for this master thesis is liberal and communitarian citizenship and social institutions. The liberal focus on the individual and her relationship towards the state is opposed to the communitarian focus on the common and its social components. The method applied is ideal type analysis which means that an ideal is being designed and the studied object is being compared to the ideal. In this thesis the ideal consists of social institutions, and all the elementary curriculums since 1878 is being compared to this ideal.The result of the ideal type analysis is that social institutions exist in all studied documents but to varying degrees and with varying content and clarity in what is intended. The first governing documents were not very comprehensive and relatively general in their formulations which also is the case of the curriculums from 1962 and onwards. From the breakthrough of parliamentarianism to 1969, the governing documents became much more elaborate and clearer in which citizenship ideal was reproduced and much more open with its intention to reproduce social institutions. Thereafter, the presence of cultural institutions have decreased and the citizenship ideal has moved towards a more liberal ideal. The research provides different answers to why a certain curricula lack social institutions. It is quite possible that the first normal plans were not intended to engage in citizen education. The curricula that constituted the governing document for the modern elementary school may have diffuse formulations and fewer traditional elements because the Swedish school system has become more focused transferring knowledge and not foster. It is not always clear what citizenship ideal the curriculums express. The conclusion is that from 1878 to 1955 the curriculums, with some reservations for guesses, had the intention to implement communitarian citizenship. The curricula of 1962, 1969, 1980 and 1994 are more or less instances of liberal communitarianism. Today's curriculum is very liberal in its discourse, although it may be that citizenship education is not a purpose. It may be that today's primary school is entirely aimed at transferring knowledge and not fostering, which comes with risks

Utbildning i medborgarfostran utformas på många olika sätt runt om i världen beroende på länders politiska, sociala och kulturella kontext. Denna uppsats syftar till att jämföra hur Frankrikes och Sveriges ämnesplaner inom medborgarfostran skildras utifrån Europarådets (2016) beskrivning av demokratiska kompetenser. De två ämnena som undersöks är medborgerlig och moralisk utbildning i Frankrike och samhällskunskap i Sverige och studien jämför hur ländernas ämnesplaner framställer aspekterna: värderingar, attityder, färdigheter samt kunskaper och kritisk förståelse. Genom en kvalitativ innehållsanalys och via tillämpningen av Europarådets (2016) ramverk analyseras och jämförs ämnesplanerna med varandra. Studiens resultat visar fler skillnader än likheter i ländernas ämnesplaner. Den främsta likheten gäller ändock den stora omfattningen av textinnehåll som går att relatera till aspekten kunskaper och kritisk förståelse. Därtill har båda länderna framställt innehåll angående kommunikativa förmågor, kritiskt synsätt, demokratiska begrepp och processer, mänskliga rättigheter, medias påverkansroll och gruppmekanismer. Den tydligaste skillnaden länderna emellan upptäcks dock vara att de franska ämnesplanerna i mycket större utsträckning betonar värderingar och attityder som ska förmedlas. Dessutom fokuserar man mer i medborgerlig och moralisk utbildning på nya deltagarformer, medborgarplikt, hot mot demokratin och miljöansvar. Å andra sidan observeras det att man i samhällskunskap i större omfattning beskriver innehåll som behandlar globalisering, samhällsfrågor och historiska förutsättningar för nutidens problem. Ländernas ämnesplaner och deras skildring av demokratiska kompetenser verkar således skilja sig åt mer än vad de överensstämmer.

Denna studie syftar till att fördjupa kunskapen om hur samhällskunskapslärare uppfattar förhållandet mellan det värdetraderande uppdraget och det kritiska uppdraget i sin undervisning i demokrati, samt på det sätt vilket samhällskunskapslärare beskriver att de undervisar i demokrati utifrån dessa uppdrag. Bakgrunden till studien är att det av läroplanen framgår att skolan både ska utbilda eleverna i grundläggande demokratiska värderingar och samtidigt uppmuntra till skilda åsikter och kritiskt tänkande. Inom den samhällskunskapsdidaktiska forskningen finns det uppfattningar om att detta representerar ett dubbelt uppdrag samt att det finns en motsättning mellan dessa uppdrag. Studien bygger på en kvalitativ metodansats med inspiration från fenomenografin, där empirin utgörs av semi-strukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare i samhällskunskap. Resultatet har sorterats, kategoriserats och tematiserats med hjälp av analysmodellen och har sedan analyserats utifrån studiens teoretiska ramverk. Varje tema bygger på kategorier som rymmer lärarnas uppfattningar av det värdetraderande och det kritiska uppdraget samt uppfattningen av förhållandet mellan dem. Slutsatser i studien är att lärarna har förhållandevis gemensam syn kring innebörden det värdetraderande uppdraget respektive det kritiska uppdraget. Sammanfattningsvis upplever lärarna inte några motsättningar eller konflikter mellan uppdragen men det finns en underliggande problematik som är svårfångad för lärarna. Problematiken kan möjligtvis förklaras genom att det är skillnad på hur de uppfattar uppdragen i relation till det övergripande demokratiuppdraget i läroplanen och hur de uppfattar uppdragen i den praktiska undervisningskontexten.

Syftet med denna studie är att beskriva och problematisera hur so- lärare i årskurs 4-6 förhåller sig till såväl som adresserar att undervisa elever om demokrati, genom demokrati för att sedan kunna verka för demokrati. Metoden som används för att få svar på forskningsfrågorna är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med ostrukturerade inslag där sex yrkesverksamma lärare från fem olika kommuner blivit intervjuade. Denna studie har eftersträvat att synliggöra hur so-lärare använder sitt demokratiuppdrag i klassrumsundervisning för att tillföra eleverna redskap i form av inflytande, delaktighet och ansvarstagande. Fyra teman med underordnade aspekter som utgjorde intervjuerna föreföll i resultatet. Resultatet påvisar att upplevelsebaserad undervisning genererar mer handgriplighet och lärande. Det kan ske genom att exempelvis utföra olika studiebesök, skriva insändare till en tidning med innehåll som har inverkan på eleverna, samt diverse rollspel. Resultatet visar även att när kommer till att bringa kunskap i ett klassrum med elever som har olika erfarenheter och bakgrund, behövs fostran för att förstå att olikheter är en fördel. Det är fördelaktigt att elever urskiljer fenomen på varierande sätt och uppdraget för lärare är att ge elever verktyg till att uppfatta det som något berikade, att alla behövs. / The purpose of this study is to describe and problematize how the teaching assignment is addressed as well as how social studies teachers in grades 4-6, who teach students about democracy through democracy in order to then work for democracy, treat it. The method used to answer the research questions are qualitative semi-structured interviews with unstructured elements, where six participants from five different municipalities have been interviewed. This study has sought to make visible how social studies teachers use their democratic mission in classroom teaching by providing students with tools in the form of influence, participation and responsibility. Four themes with subordinate Aspect that made up the interviews appeared in the results. The result shows that experiential teaching generates more tangibility and learning, by carrying out various study visits, writing submissions to a newspaper, content that has an impact on the students, as well as various role-plays. The result also shows that bringing knowledge into a classroom with students with different experiences and backgrounds requires education to understand that differences are an advantage. It is beneficial for students to distinguish phenomena in varying ways, and the task for teachers is to give students the tools to perceive it, as something enriching, that everyone is needed.

This thesis offers critical perspectives on a history syllabus for vocational education and training (VET) tracks in Swedish upper secondary schools and adds to our knowledge and understanding of the educative function of history education for the individual and for society. The overall aim of this thesis is to critically investigate discourses that are voiced in different fields about the construction and reproduction of the history curriculum in VET tracks. A general question addressed is how vertical (critical and theoretical) and horizontal knowledge is articulated by the discourses in terms of the meaning of history in a VET context. The following four research questions were the focus of the four different studies in this thesis: How were non-vocational subjects discussed on a policy level during the post-war period, and what meanings were ascribed to history education? What aspects of history as a field of knowledge are recontextualised into a pedagogic discourse for the VET curriculum? How do teachers perceive the history syllabus? What do the students express concerning the history syllabus and history education? The results of these studies are reported in separate papers, and the aggregated results are analysed in this thesis. The data consisted of government bills and committee reports, material from the National Agency of Education archives, and interview data gathered through interviews with 5 teachers and 46 students. The major theoretical inspiration comes from Basil Bernstein whose theories of classification and framing, pedagogic discourse, pedagogic code, and vertical and horizontal discourses are used in the analysis. With the aid of these concepts, the content and meaning of history education for VET are connected to macro levels of education, and the way in which education reproduces social order when certain forms of knowledge are distributed to different groups in society is discussed. Three major conclusions are drawn. First, history as a pedagogic discourse comes forward as versatile and contradictory when the results from the studies are aggregated. There is, however, a shared understanding that the meaning of history in VET is to educate the students to become democratic and active citizens. Secondly, the investigated discourses ascribe history education with the potential to distribute critical and powerful knowledge. The students see a value for history education in their future as citizens and for giving them access the public conversation of society. A final conclusion is that the pedagogic code, embedded in the history curriculum, can be interpreted in two different ways. The emphasis on competencies and the focus on the last two hundred years can be interpreted as (A) an expression of a wish for immediate utility and thus an instrumental view of education or (B) the recontextualisation of scientific theories, concepts, and practices into a pedagogic discourse as a means to give students access to disciplinary (powerful) knowledge.

The purpose of this study is to determine the role of the history subject in achieving the overall mission of the swedish upper secondary school. This line of inquiry required a mapping of the swedish upper secondary schools mission, followed by determining what goals and missions were expressed in the history subject itself. This was achieved by studying the curriculum of 2011, as well as the documents detailing the purpose and contents of the history subject, including commentary material for said subject. The study utilizes discourse analysis and four structuring themes, democratic-ideological education, democratic-political education, working life preperation and personal development, to study the missions expressed in the curriculum. The results show that while the portions of the curriculum that detail the overall missions and goals of the upper secondary school thoroughly represent all four themes, as well as three additional ones, environmental awareness, historical and geographical contextuality and identity and cultural education, the history subject only covers a total of five themes, excluding the working life preperation and environmental awareness themes. These findings show that while the history subject to a large extent is engaged and immersed in the overall goals of the upper secondary school, it does not carry with it all of them.

In the Swedish school system there is an aim to foster students to become democratic citizen, while at the same time, in the discipline of social science is included to teach the students about democracy. This study has examined 10 teachers in social science and the choices they make within their democracy teaching. The aim of this essay was to examine whether the teachers differed in their views of what to include in their democracy teachings and what to exclude. This essay also aimed to explain how the teachers related the civic education to teaching democracy as a subject. The methods used was 10 open interviews which was spread around 5 different cities/towns in Sweden. The results showed that the teachers differed in what they included in their teaching, but all of them felt that the curriculum was controlling what they could incorporate. We also saw that the teachers didn’t separate civic education from teaching about democracy in general, but rather that the course in social science had a goal to make the students active democratic citizen. Furthermore, the type of program that the teachers were teaching at seemed to influence what they included in their democracy teaching as well as how they viewed the concept of being an active citizen.

<p>Kvalitetsstyrning av skolan, vad innebär det? Ja, det är inte så alldeles enkelt att svara på. Kvalitet är ett begrepp med många och skiftande betydelser och vilken aspekt som fokuseras avgörs nog, tror jag, av den ideologiska kontexten.</p><p>Syftet med denna uppsats har varit att studera hur skolans olika ansvars- och intressenivåer förhåller sig till kvalitetsbegreppet. Har staten och kommunerna samma syn på kvalitet i skolan? Kommun och individ? Kommun och kommun?</p><p>Skolan är en del av välfärdsinstitutionen och som sådan indragen i en ideologisk strid om hur samhällsutvecklingen bäst främjas. Hur skolans framtid blir avgörs sannolikt av åt vilket håll det allmänna ideologiska klimatet förändras, eller inte förändras. Vad vill man med skolan och vad vill man med medborgaren? Att utbilda alla till arbetskraft i en tid då allt färre behövs i produktionen, är inte längre självklart en förnuftig idé. I varje fall inte ur ett effektivitetsperspektiv.</p><p>Men oavsett vad man vill och beslutar om på politisk och rättslig nivå lever gamla institutioner i stora stycken sitt eget liv, åtminstone ser det så ut. Det går trögt att lägga om institutionella roder och medan arbetet med det pågår hinner tidsandan med sin bärande ideologiska övertygelse kanske ändras igen. Det är inte lätt att sia om framtiden, och kanske är den institutionella trögheten en av förklaringarna till det.</p>