Detta examensarbete handlar om hur förskolepersonal definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd och hur förskolepersonal arbetar i praktiken för att inkludera dessa barn i förskolans verksamhet samt undersöka faktorer som gör att barnen betraktas i behov av särskilt stöd av förskolepersonal. Våra frågeställningar är: •Hur definierar pedagogerna barn i behov av särskilt stöd? •Hur arbetar pedagoger i praktiken med inkludering av barn i behov av särskilt stöd? •Vilka faktorer enligt pedagogerna påverkar barnen så att dem betraktas i behov av särskilt stöd För att vi ska kunna besvara våra frågor så intervjuade vi sju förskolepersonal, fyra av dem är förskollärare, två av dem är barnskötare och en specialpedagog. Respondenterna var från tre olika förskolor i två kommuner. Intervjuerna var semistrukturerade intervjuer så vi fick varierade svar på våra frågor, varje respondent hade sitt sätt att svara på frågorna. En del av dem gav specifika exempel och andra svarade allmänt. Respondenterna var överens om att begreppet barn i behov av särskilt stöd är svårt att definiera och att det kan tolkas på olika sätt. Under arbetet med denna studie har vi använt oss av de teoretiska perspektiven som kommer att vara till hjälp för att förstå begreppet barn i behov av särskilt stöd är det relationellperspektivet, det kategoriska perspektivet samt perspektiven normalitet och avvikelse. Dessa kommer att vara till hjälp för att förstå begreppet barn i behov av särskilt stöd utifrån pedagogernas synvinkel. Resultatet och analysen visade att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett brett begrepp som kan definieras på olika sätt. I vårt arbete har vi också lagt fokus på hur pedagogerna arbetar i praktiken för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet samt hur olika faktorer kan påverka barnen så att de betraktas i behov av särskilt stöd av förskolepersonal.

ADHD är en vanlig diagnos bland elever i dagens skola. Bemötandet av dessa elever är inte bara viktigt för eleven med ADHD utan det berör också de andra klasskamraterna och pedagogen själv som undervisar. De senaste åren har det också varit fokus på att elever med olika svårigheter ska vara inkluderade med sin klass och att stöd och anpassningar ska ske i klassrummet. Studiens syfte var att undersöka pedagogers bemötande av elever med ADHD på en årskurs 7–9 skola gentemot det relationella och kategoriska perspektivet. Något som vi också undersökte närmare var om det hade någon betydelse om det var en pojke eller flicka som hade ADHD eller om eleven hade en diagnos eller inte. Metoden som har använts, för att få in empiriskt material, till vår studie var kvalitativa intervjuer. Teorierna som vi analyserade det empiriska materialet med var det relationella perspektivet, kategoriska perspektivet, normalitet och genus. Vi kom fram till att bemötandet av elever med ADHD kan vara annorlunda om det är en pojke eller flicka och om eleven har en diagnos eller inte. Det framkom också att pedagogernas erfarenheter och kunskaper om ADHD har betydelse för hur bemötandet till eleven blir.

Syftet med denna uppsats är att kasta ljus på ungdomars syn att leva med diagnos, närmare bestämt hur och på vilket sätt diagnosen kan forma individen. Uppsatsen utgår från Michel Foucaults teorier om makt och styrning. Dessa teorier i kombination med uppsatsens kritiska forskningsansats syftar till att synliggöra bakomliggande faktorer till respondenternas förhållningsätt till sina diagnoser. Inledningsvis presenteras en historisk bakgrund om elevsortering, skola och stigmatisering. Litteraturdelen fokuserar på forskning om diagnosen som kulturyttring och behovet av inifrånperspektiv. Den empiriska delen kännetecknas av intervjustudier i syfte att besvara frågan hur och på vilket sätt diagnosen kan forma eleven. Intervjuerna genomfördes på två skolor i Skåne. Det framkom att respondenterna, oavsett om de vill det eller ej, tvingas förhålla sig till sina diagnoser. Vidare uppvisade nästintill alla respondenter förtroende för representanter ur expertgrupper, och de som hyste misstro accepterade ändock sin diagnos. Respondenterna tvingas att orientera sig utifrån detta och många finner det frigörande, medan andra ser det som en påminnelse om ett liv de anser sig inte kunna få efter skolan. Flertalet av respondenterna hyste drömmar och förhoppningar om framtiden och för att nå dessa mål underkastar sig respondenterna olika självtekniker för att diagnosen inte skall komma i vägen. Resultatet pekar mot att diagnosen tvingar respondenterna att orientera- och förhålla sig till den i det sociala samspelet genom att ändra och anpassa sitt beteende utifrån de normer och förväntningar som ställs på dem. De självtekniker som ungdomarna underkastar sig härrör ur olika expertgruppers sanningsanspråk, vilket i sin tur pekar på en samhällelig styrning om vad som anses korrekt beteende och vad som är ett gott liv. Diagnoserna blir i detta sammanhang verktyg att lokalisera, identifiera och korrigera avvikelser i syfte att återanpassa den diagnosticerade.

Abstrakt Studien syftade till att belysa och problematisera hur normalitet och avvikelse konstrueras inom förskolans utbildning och vilka konsekvenser det får för övergången till (sär)förskoleklass för de barn som faller inom kategorin avvikande. Studien har en kvalitativ ansats, data genererades övervägande från fokusgrupper som bestod av förskollärare, barnskötare, verksamhetschefer och specialpedagoger alla med erfarenhet av uppskjuten skolplikt. Data genererades även utifrån dokument som bland annat bestod av pedagogiska kartläggningar och bedömningar av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Resultatet av fokusgrupperna visar att barn behöver inneha vissa förmågor och kunskaper inför övergången till den obligatoriska förskoleklassen samt att bristande kommunikativa och sociala förmågor ligger till grund för att ett barn anses vara i behov av särskilt stöd i förskolan. Resultaten visar även att de möjligheter och begränsningar för barns fortsatta utveckling och lärande i förskolan under den uppskjutna skolplikten är i hög grad beroende av de lokala förutsättningarna i miljö och organisation. I dokumentation av barns förmodade problematik synliggör resultaten ett bristperspektiv på individnivå. Sammanfattningsvis leder detta till en bristande likvärdighet i urskiljningen av barn inför eventuell placering i förskoleklass och de möjligheter som ges för de barn som blir föremål för uppskjuten skolplikt.

Syftet med vår studie är att undersöka samhällskunskapslärares syn på elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och hur deras bild av dessa elever påverkas av konstruktionen av normalitet och avvikelse i skolkontexter. Studien inleds med en bakgrundsdel där styrdokument i skolan förklaras och de olika NPF-diagnoserna definieras. Även samhällskunskapsämnets uppdrag beskrivs och förklaras i denna del. Uppsatsen fortsätter sedan med att presentera tidigare forskning och tar upp relevanta studier kring området för att förstå hur lärares syn på elever med NPF kan påverkas. Det som lyfts är lärarens sätt att bemöta och inkludera elever men även att identifiera avvikelser samt kategorisering av olika elever. Studien genomfördes utifrån kvalitativa intervjuer med sex samhällskunskapslärare från två olika skolor i Sverige. Vi har utgått från ett poststrukturalistiskt perspektiv och analyserat lärarnas tal och föreställningar om NPF-elever utifrån Foucaults teori om makt, normalitet och sanktioner. Resultatet visar att det finns rätt lika uppfattningar om vad som utgör en ideal samhällskunskapselev och att detta ofta förknippas med vissa normativa föreställningar om hur en elev ska bete sig. Dessa egenskaper är något som NPF-elever kan sakna.

Denna studie avser synliggöra tekniklärares upplevda föreställningar kring stöd till elever som ej uppnår kursmålen i Teknik 1 inom vuxenutbildningen, vilket påverkar det stöd eleverna faktiskt erbjuds. Genom en fenomenografisk studie som omfattar intervjuer med fyra tekniklärare läggs grunden för att göra en kritisk diskursanalys i syfte att studera de språkliga strukturer som uppbär de diskurser lärarna är del av och upprätthåller. Diskurserna och den sociala praktik som lärarna ifråga är del av, är de mekanismer som underbygger lärarnas förhållningssätt, undervisningspraktik, praxis och bemötande - och i förlängningen det stöd eleverna i verksamheten ges. Resultatet visar att det verkar finnas diskrepanser mellan 3 kap Skollagen (2010:800) som reglerar stödet inom ramen för undervisningen (som gäller samtliga skolformer, inklusive vuxenutbildningen) och tekniklärarnas uppfattningar om sitt uppdrag, sin roll och sitt ansvar i förhållande till elever som riskerar att inte uppnå målen. Istället väljer lärare att standardisera sin lärargärning och förflytta ansvaret för eventuellt stöd till eleven själv att ta kontakt med specialpedagogverksamheten utanför undervisningssituationen där stödet som erbjuds är i drop-in-form och av generell karaktär och därmed inte knutet till ämnesundervisningen. Orsakerna som uppges är tids- och tjänstefördelningsbrister. Diskursen om den kompetenta eleven blir synlig där föreställningar om skillnaderna mellan normala och avvikande elever blir tydliga. Elever som inte lever upp till denna föreställning anses som avvikande och förflyttas av läraren ut ur undervisningssituationen, istället för att erbjudas stöd i själva undervisningssituationen. Elevens svårigheter uppfattas som bundna till eleven själv, istället för att granska undervisningssammanhanget och därmed vara något läraren skulle kunna påverka, trots att eleven har ett egenansvar som vuxen att själva uppsöka stöd och att välja anpassad studietakt. Lärarnas kompetens och lärargärning diskuteras aldrig som en inverkande faktor i den diskurs de är del av. Detta resulterar i att elever i behov av stöd inte lever upp till diskursen om den kompetenta eleven och föreställningar om normalitet som tekniklärarna på denna vuxenutbildningsenhet upprätthåller. På grund av lärarnas diskursiva position och sociala praktik exkluderas elever i behov av stöd därför från att få stöd och från möjligheten att lyckas. Slutligen uppvisar intervjustudien strukturella brister där arbete i enlighet med riktlinjer för ledning och stimulans inte implementeras bland lärarna som undervisar i teknikämnet. Oklarheter kring rutiner, ansvar för stöd och anpassningar åskådliggör att stödet elever ges i teknikämnet varken blir likvärdigt eller inkluderande.

Syftet med den här studien var att undersöka hur studie- och yrkesvägledning och normalitet, kopplat till olika grupper, framställs i läroplanerna, samt hur det kan påverka gruppernas likvärdiga möjligheter till studier och arbetsliv. En tidsseriestudie av läroplanerna för gymnasiesärskolan och gymnasieskolan mellan åren 1970-2013, gjordes utifrån en diskursanalytisk ansats, och resultatet analyserades utifrån en cripteoretisk utgångspunkt. Resultatet visade att det förekommer skillnader mellan läroplanerna gällande framställningen av studie- och yrkesvägledningen och eleverna, både mellan skolformerna och över tid. Slutsatsen blev med grund i detta att olika grupper skapas i läroplanerna, utifrån normalitetsbegreppet. Kunskap om hur normer kan skapas i läroplaner är viktigt för att vi som vägledare ska kunna arbeta normbrytande och utforma en likvärdig vägledning. / The purpose of this study was to investigate how study and career guidance and normality, linked to different groups, are presented in the curriculums, as well as how this can affect the groups' equal opportunities for studies and working life. A time series study of the curriculums for the upper secondary special school and the upper secondary school between the years 1970-2013 was done based on a discourse analytic approach, and the result was analyzed with a criptheoretical point of view. The result shows that there were differences between the curriculums regarding the presentation of the study and career guidance and the students, both between the school forms and over time. The conclusion was that different groups are created in the curriculums, based on the concept of normality. Knowledge of how norms can be created in curriculums is important for us as guidance counselors to be able to work with breaking norms and to be able provide equivalent study and career guidance.

Diagnoser är ett ämne som diskuteras både på skolor och i samhället, det finns mycket forskning om bland annat för- och nackdelar kring medicinering, kosthållning, pedagogiska förhållningssätt samt uppfostringstekniker. Lärare och pedagoger möter oftast dagligen barn i behov av särskilt stöd samt deras föräldrar. Men hur präglas och utformas familjens vardag när det finns ett barn med atypiskt beteende, det vill säga när ett barn har ett beteende som inte passar in i alla situationer? Vilka tankar har syskon, föräldrar och barnet själv angående familj, vänner och relationer? För att undersöka detta togs kontakt med fem familjer. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med hjälp av diktafon som senare transkriberades. I varje familj intervjuades tre medlemmar, modern, ett syskon och barnet med atypiskt beteende för att få kunskap om hur familjens vardag präglas och utformas i förhållande till barnet.Resultatet visar att de flesta barnen i studien med atypiska beteenden har svårigheter med sociala relationer och upplever en känsla av att vara annorlunda. Syskonrelationerna är ambivalenta, några umgås inte med varandra och några väljer att gå undan när det blir konflikter. Mammorna i studien känner oro inför sina barns sociala relationer och hur det ska bli i framtiden. Studien visar också att familjerna blir begränsade i olika utsträckningar på grund av det atypiska beteendet.

Examensarbetets syfte har varit att undersöka hur lärarutbildarna förstår sitt uppdrag att lyfta frågor kring sexuell läggning och främst HBT för att därmed förbereda blivande lärare på yrkeslivet. Därför har jag undersökt hur Malmö högskolas lärarutbildning och dess lärarutbildare förhåller sig till högskolans egna policydokument och andra relevanta dokument.Genom missivbrev rekryterades tre (eg. fyra) frivilliga informanter från enheten Kultur Språk Medier på Malmö högskolas Lärarutbildning till kvalitativa intervjuer. Högskolans egna policydokument och statliga lagtexter analyserades och beskrevs för att förstå de åläggande som informanterna skulle svara för ifråga om sexuell läggning och identitetsfrämjande. Informanterna visade sig ha en samsyn på hur HBT skulle beröras i högskolans undervisning; som en följd av lärarstudenternas behov. Intresset för HBT-frågan och dess aktualiserande i högskoleundervisningen uppkom som en följd av ett undervisningsprojekt, kallat ”Identitet”, i skolverkligheten på två sydsvenska skolor. Frågorna kring sexualitet och HBT blev närvarande för lärarstudenterna när de konfronterades med skolverkligheten. När lärarstudenterna återvände till Malmö högskolas lärarutbildning efterlyste de därför mer kunskap och förberedelse i frågan från sina lärarutbildare. Vidare menade informanterna att HBT – och sexualitet i allmänhet – var ett område vilket var svårt att hantera i skolan. Att lagstadga uppifrån var inte en lösning. Eleverna själva och deras eget lärande var själva ”sprängstoffet” menade några av informanterna. En annan åsikt som lyftes var ”utpekandets problematik” av en ”avvikande” grupp vilket kunde leda till att normer dekonstruerades för att i nästa stund omkonstrueras av den ”dekonstruerande” gruppen. På så vis föddes bara nya normer.Enligt informanterna måste frågan om sexualitet och HBT få mer utrymme i skolan överhuvudtaget. HBT sågs inte som en enskild fråga utan som en ”naturlig” del av sexualitetsfrågan vilken behövde lyftas.

We want to use our aim and questions to examine educators' views on their working methods, attitude and knowledge in relation to children in need of special support in kindergarten. The aim is also to examine how educators consider themselves to be supported in the matter of treating every child on equal terms. Less time and larger groups of children is something that respondents are talking about when it comes to the educational activities in preschool. How are the educators affected in their work with children in need of special support on equal terms in relation to less time and larger groups of children? We have interpreted our materials using special educational perspectives and concepts of normality, deviation and differentiation. To carry out our study and get as rich material as possible, we used semi-structured interviews and questionnaires. Our study group consists of eight respondents with different occupational titles in larger municipalities in Sweden. We found that the teachers in the study believed that all children should be treated equally in preschool but that conditions such as larger groups of children, lack of knowledge and time is something that inhibited them in their work. The educators felt that it was their responsibility to have knowledge about children's needs and find effective methods for all children, but that the conditions inhibited them in their work. Furthermore, they believed that various institutions and special education could be a great support to gain new knowledge, discover new opportunities and new ways of working in a preschool for everybody.