Syftet med denna studie är att kartlägga och exemplifiera hur förskollärare identifierar barn i behov av särskilt stöd, samt synliggöra vilka normativa föreställningar kring normalitet som kommer till uttryck i förskollärares tal om barn i behov av särskilt stöd. Studien har sin utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med antagandet att språket, genom diskurser, skapar konstruktioner av verkligheten. För att skapa ytterligare förståelse för hur diskurser påverkar det egna tänkandet och agerandet har studien kompletterats med en postmodern influens. Ett synsätt som möjliggör en granskning av olika förgivettaganden och kan bidra till nya sätt att förstå ett fenomen. Studiens empiri har samlats in genom kvalitativa intervjuer och resultatet beskrivs utifrån två identifierade diskurser; verksamhetsdiskurs samt individuell bristdiskurs. Resultatet visar att förskollärarna i studien identifierar barn i behov av särskilt stöd baserat på egenskaper och beteenden som väcker oro och funderingar samt utifrån identifierade funktionsnedsättningar. Samtidigt framträder bilden av hur alla barn kan ses som i behov av särskilt stöd och hur det är upp till verksamheten att vara flexibel för att kunna möta barns olika behov och förutsättningar.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd samt vilka strategier och förhållningssätt de beskriver att de använder sig av i mötet med dessa barn. Då studien inte avser att rikta sig mot barn med diagnoser utan syftar sig att omfatta alla barn i utbildningen har vi även valt att undersöka förskollärares tal om inkludering och hur de arbetar med det i sina verksamheter. Detta för att undervisningen idag ska sträva efter att vara en inkluderande förskola oavsett barns olika förutsättningar och behov. Studien bygger på en tematisk analys av intervjuer med fyra förskollärare. Studien tar utgångspunkt iett relationellt perspektiv och ett undersökande av hur förskollärarna talar om normer kring barns utveckling och beteenden. Analysen visar att förskollärarna främst beskriver barn i behov av stöd som barn med utåtagerande eller normbrytande beteende. Vidare visar studien att förskollärarnas tal om inkludering görs genom att tala om barns delaktighet på olika sätt: barns känsla av delaktighet eller att barnen ska vara delaktiga i verksamheten. Studiens resultat beskriver även förskollärarnas erfarenheter av specialpedagogiska insatser så som nya strategier för att kunna förändra och bemöta barns svårigheter på nya sätt, samt att ett barn behöver observeras genom en så kallas kartläggning. Något som framkom i förskollärarnas utsagor var dilemman kring att inte räcka till i den vardagliga verksamheten som ett stöd för barnen och betydelsen av att utforma den pedagogiska miljön på ett sådant sätt att alla barns behov och förutsättningar tillgodoses.

Inom vårt samhälle är stigmatisering av psykisk ohälsa stark och ämnet har länge sett som tabubelagt. Det har i sin tur gjort att en tystnad och en brist på kunskap av ämnet uppstått vilket kan skapa problem att samtala med barn om psykisk ohälsa. Denna studiens syfte har varit att få en bättre förståelse för hur psykisk ohälsa framställs i litteratur riktad till barn. Vidare har studien undersökt hur psykisk ohälsa skildras i böckerna samt även undersöka hur normer, avvikelse och stigma tas i uttryck. Studien bygger på nio stycken barnböcker skrivna på svenska vars målgrupp är barn i åldrarna 3–12 år. Böckerna har granskats och analyserats utifrån begreppen normer, avvikelse och stigma. Analysen visar på är att psykisk ohälsa framställs som något annorlunda och avvikande vilket tenderar att upprätthålla den generella bilden av fenomenet och reproducera stigmatiseringen kring det. Psykisk ohälsa skildras ofta som något som hindrar individen i det dagliga livet samt gör det svårt för dem att tillgodose barnets behov. / In our society, stigmatization of mental illness is strong and the subject has long been taboo. This, in turn, has caused a silence and a lack of knowledge of the subject, which can create problems talking to children about mental illness. The purpose of this study has been to gain a better understanding of how mental illness is presented in literature aimed at children. Furthermore, the study has investigated how mental illness is portrayed in the books and also examines how norms, deviations and stigma are expressed. The study is based on nine children's books written in Swedish whose target group is children aged 3–12. The books have been reviewed and analyzed on the basis of the concepts norms, deviation and stigma. The analysis shows that mental illness is presented as slightly different and deviant, which tends to maintain the general picture of the phenomenon and reproduce the stigma surrounding it. Mental illness is often portrayed as something that prevents the individual in their daily life and makes it difficult for them to meet the child's needs.

Sett ur ett historiskt perspektiv har personer med intellektuell funktionsnedsättning varit föremål för varierande diskurser och attityder. Från att ha varit oönskade, förskjutna, hånade och förföljda, till att ses som medborgare med i lag inskrivna rättigheter. Inga andra grupper av människor har varit föremål för en sådan total attitydomsvängning. Syftet med föreliggande uppsats är därför att identifiera och utforska statens diskurser om personer med intellektuell funktionsnedsättning över olika tidsperioder. Med kvalitativ innehållsanalys som metod har innehållet i fyra statliga utredningar kritiskt granskats för att problematisera och diskutera attityder och föreställningar om gruppen. Resultatet pekar på att diskurserna har färgats av de samhällsideologier och värderingar som var rådande vid tiden för respektive utredning. Kunskaper om personer med intellektuell funktionsnedsättning är av stor betydelse för att gruppen inte ska osynliggöras i samhället. Det är därför viktigt att fortsätta synliggöra och belysa ämnet. / In a historical perspective, people with intellectual disabilities have been a subject of varying discourses and attitudes. From being unwanted, displaced, mocked and persecuted, to be seen as citizens with legally enrolled rights. No other groups of people have been exposed for such a turn. The aim of this study is therefore to identity and explore constructions of people with intellectual disabilities in state public reports, published in different time periods. With qualitative content analysis as a method, four state investigations have been critically reviewed to problematize and discuss the beliefs and attitudes towards the group. The result indicates that the discourses have been affected by current social ideologies and values at the time of each investigation. Knowledge about people with intellectual disabilities is important in order for the group to not be invisible in the society. Therefore, it is significant to continue highlighting the subject.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka diskurser som framträder i lärares syn på kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd, från tre olika skolformer. Detta genom att undersöka likheter och skillnader i beskrivningarna av barn i behov av särskilt stöd, samt lyfta synen på normalitet och avvikelse ur ett maktperspektiv. Data genererades genom intervjuer med lärare från förskolan, grundskolan och grundsärskolan med hjälp av frågor rörande normalitet, avvikelse, kategoriseringens innebörd samt dess funktion. Resultatet analyserades utifrån Foucaults maktteori och följande styrtekniker applicerades i analysen: disciplinär makt, pastoral makt samt governmentality. Vi kunde urskilja tio olika diskurser inom de tre skolformerna. Resultatet visar att det inom ramarna för de olika skolformerna råder en sanningsregim om de krav barnen förväntas klara av. De som avviker från dessa krav synliggörs och definieras som barn i behov av särskilt stöd. Orsaken kan handla om medicinska, psykologiska, kognitiva eller sociala faktorer som gör att ett barn inte når upp till dessa krav. Lärarna ansåg att kategoriseringen behövs för att kunna ge dessa barn rätt till en likvärdig utbildning och rätt till resurs. Även inom grundsärskolan skedde en viss kategorisering till ytterligare skolformer såsom träningsskola och träningsskola special.

Funktionshindrade är en underrepresenterad grupp i media, samtidigt bidrar media till att förmedla uppfattningen om funktionshindrade till samhället. Media är en samhällskultur som påverkar samhälleliga normer samt strukturer mot funktionshindrade. Studien syftar till att belysa hur personer med fysiska och intellektuella funktionshinder framställs och skrivs fram i media. Vår studies resultat sammanställs efter en narrativ litteraturgenomgång och analysen sker genom konventionell innehållsanalys. Efter insamling och analys av sexton artiklar som publicerats i svensk media, framträder fyra temaområden: offret, hjälten, politik samt normalitet och värderingar. Resultatet visar att i studien finns en tydlig bild av hur funktionshindrade gestaltas i media. Det övervägande tema som framkommer i studien är offret. Detta innebär att funktionshindrade på något sätt representeras som offer eller att artiklarna syftar till att uppmärksamma olika problem som gruppen funktionshindrade beskrivs behöva utstå. Andelen artiklar där funktionshindrade själva deltar i nyhetsartiklar/debattartiklar har i denna studie visat sig något högre än vad tidigare studier visat.

This scientific essay is about children’s difficulties in playing and interacting with other children. The purpose of my essay is to gain a deeper understanding of those who are in need of support in their social interaction with other children. In order to be able to investigate and seek answers to my questions, I have used essay writing as a method. In my story I describe Signe, a child who has difficulty interacting with other children. Signe is very impulsive in her actions and this causes her to encounter resistance from the other children as she tries to get into their playing activities. This often results in conflicts that cause Signe to be excluded by the other children, as well as being excluded by me if I remove her from ongoing play activities. This has become a dilemma for me because I feel conflicted in how I as a teacher should handle situations like this. My dilemma lies in how to meet the needs of the individual child and create an inclusive environment within the group, while at the same time taking into account the other    children´s needs and rights to play in harmony. In the essay, I try to look back and reflect on my actions in the situations with Signe. I look at possible causes that may have affected Signe being excluded from the play activities of the other children. Could my way of dealing with the situations possibly have any impact on Signe’s status in the group? I also try to see Signe`s behavior from two separate special educational perspectives, the individual as well as the relational perspective, as I wonder if it is the child herself who has difficulties or whether it is in the encounter with a certain environment that problems arises? One idea that arose during my writing is whether a teacher’s view of normality can contribute to how we look at children. I also wonder how I as a future teacher can work to create an environment that´s inclusive to all children. The study`s conclusion has given me knowledge about how I need to minimize demanding situations by creating good conditions in the environment where the child is located. I need to be a present teacher who is there to support the child in the play.

Förskolan som utbildning och pedagogisk verksamhet är både komplex och mångfasetterad. Här ingår individer i ett kontinuerligt samspel och förskolans personal har som uppdrag att se till både individ och grupp, samtidigt som arbetet genomförs i enlighet med förskolans styrdokument. Dilemman i fråga om balansen mellan individ och grupp samt normer kring normalitet och avvikelse återfinns såväl teoretiskt i forskning om specialpedagogik som i specialpedagogisk verksamhet. Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur styrning, makt och normer bidrar till att konstruera barn som subjekt i förskolan samt lyfta fram barnens perspektiv på detta. I och med detta ämnade vi undersöka hur subjektskapande processer kan kopplas till specialpedagogiken. Vi använde fallstudie som forskningsdesign med etnografiskt inspirerad ansats. Som metod användes observationer och barnintervjuer vid två förskoleavdelningar under en veckas tid. Observationerna synliggjorde situationer där styrning, makt och normer kom till uttryck genom att undersöka vilka beteenden som uppmuntrades, tilläts, motverkades eller hindrades av förskolans pedagoger. Intervjuerna genomfördes i verksamheten med barn som informanter för att lyfta fram deras röster kring styrning, makt och normer i förskolan. Resultatet för studien visar att det skedde ett kontinuerligt samspel mellan barn och pedagoger. Pedagogerna styrde barnen på olika sätt och i olika grad beroende på miljö och situation. Makt utövades inte bara av pedagoger utan framkom även som motstånd från barnens sida. Vi kategoriserar i vår studie dessa motståndsformer som det synliga, det tysta och det argumenterande motståndet. I fråga om normer kunde vi i studien påvisa att de barn som följde förskolans normer, medvetet eller omedvetet, styrdes i mindre utsträckning än övriga barn. De tilläts även vidare ramar och kunde på ett medvetet sätt göra motstånd. Barn som istället hade svårare att följa rådande normer styrdes i större utsträckning av pedagogerna och erbjöds samtidigt snävare ramar. I studien synliggjordes ett tydligt ”lagomperspektiv”, där vissa barn hade det förhållandevis enkelt att utläsa och förhålla sig till vad som ansågs ”lagom”, medan andra barn upplevdes ha svårt att uppfatta och anpassa sig till dessa ramar. I studien framkom flera konstruktioner av barn som subjekt, samt ”förskolebarnet” som vi anser att pedagogerna strävade efter att konstruera. Detta tycktes vara barn som var ”lagom”, som kunde anpassa sig efter olika situationer och miljöer och som följde förskolans rutiner och normer. Med andra ord barn som var både självreglerande och självgående men som samtidigt var öppna för styrning. I vår studie var detta även de barn som tilläts och uppmuntrades mest i förskolans verksamhet.

Studiens syfte är att beskriva och kritiskt analysera historielärares tal om sin undervisning i relation till läroplanens mål om historiemedvetenhet, kulturmöten och mångfald för historia i årkurs 6. Genom att fördjupa oss i lärarnas utsagor har det varit möjligt att definiera ett antal diskurser i historielärares tal om sin undervisning i årskurs 4–6. Studien baseras på intervjuer med fem lärare som arbetar i tre olika kommuner och deras berättelser är fundamentet för analysen. För att genomföra analysen har kritisk diskursanalys använts som verktyg.  Studiens centrala resultat är att lärarnas tal utgår från att det vill elevernas bästa, samtidigt som det blir uppenbart att den interkulturella pedagogiken inte sätter sin prägel på undervisningen. Utöver detta framträder postkoloniala föreställningar genom uttryck som ”vi” och ”de andra” i lärarnas tal. Därav går det att identifiera två diskurser gällande interkulturell pedagogik, diskursen om ”vi” och ”de andra” samt den homogena kontra heterogena diskursen och dess påverkan för praktiken. Detta kan potentiellt leda till en historieundervisning som reproducerar etnocentriska normer och andrafierar icke-svenska elever.  Studiens kunskapsbidrag är därmed för det första av betydelse för att medvetandegöra lärare om olika förgivettagande och normer som artikuleras och vilka konsekvenser detta kan få för eleverna. För det andra bidrar studien till att belysa komplexiteten i historielärarnas uppdrag och hur politiska beslut så som läroplanens utformning utgör betydande utmaningar för den yrkesaktiva läraren, vilket igen innebär implikationer för möjligheten för interkulturell historieundervisning.

No description available.