I det här arbetet undersöks hur samtida fysisk planering förhåller sig till serviceorten: det mindre samhället med viktiga servicefunktioner som tillgodoser många vardagliga behov. Utgångspunkten för studien är upplevelsen av att dessa samhällen ofta är bortglömda och förbisedda när det kommer till fysisk planering. Mycket i den samtida planeringen kretsar kring det urbana och hur städer ska utvecklas, förtätas och växa. Här handlar det om samhällen som är något annat, någonstans mellan stad och landsbygd. Syftet med kandidatarbetet är att undersöka serviceortens roll i samtida planering i ljuset av begreppen stad–land och den urbana normen. I arbetet används fallstudie som forskningsstrategi och textanalys som metod för att granska strategiska plandokument från Växjö kommun med fokus på tätorten Rottne. Som teoretiskt ramverk används den urbana normen och förhållandet mellan stad-land. Avsikten är att undersöka hur förhållandet mellan centralort och service­ort inom kommunen tar sig uttryck i kommunala plandokument och vilken plats service­orten har i förhållande till det urbana mer generellt. Det empiriska materialet i arbetet består av tre översiktsplaner samt fördjupning av översiktsplan, grönstrukturplan, ortsanalys, aktualitetsprövning av översiktsplan och landsbygdsplan. Samtliga dokument kommer från Växjö kommun. Rottne anses utgöra ett bra fall för studien då det i många avseenden kan anses vara en typisk serviceort. Av plandokumenten framgår att kommunen prioriterar serviceorterna. De beskrivs som viktiga för kommunen som helhet och förhållandevis mycket resurser läggs på den strategiska planeringen av serviceorterna. Ett genomgående mönster har varit kommunens önskan om att öka Rottnes attraktivitet för att attrahera nya invånare till orten. Konflikter mellan motstridiga intressen uppstår när naturvärden och bevarande av kulturmiljöer ställs mot utveckling och tillväxt i form av exempelvis attraktiva bostäder. I plandokumenten beskrivs natur, kulturlandskap och landsbygd som resurser för produktion och rekreation för den urbana människan. Sammanfattningsvis ses hur urbana ideal tar sig uttryck i planeringen av serviceorten.

Segregation ses som ett betydande problem i dagens Sverige inom politik, media och forskning. Områden som klassificeras som utsatta hamnar ofta i fokus i debatten och återkommande kopplas problemet med segregation och dess lösningar till den fysiska miljön. I samband med denna uppmålade problembild har segregationsfrågan kommit att bli högaktuell inom fysisk planering. Samtidigt finns det studier som visar på ett samband mellan segregationsmönster och stigmatisering av enskilda områden och dess invånare. På samma gång är strategisk fysisk planering central för en kommuns långsiktiga utveckling, där översiktsplaner är ett vägledande dokument som pekar ut vilka problem som är relevanta för kommunen och hur en ska förhålla sig till dem. Med tanke på den maktposition och det demokratiska ansvar som kommunal strategisk fysisk planering har är det viktigt att dess språkbruk präglas av saklighet och inte skuldbelägger områden eller invånare. Vi ser det därför som relevant att undersöka hur segregation problematiseras inom kommunal fysisk planering. Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse för hur segregation konstrueras diskursivt inom kommunal strategisk fysisk planering. Detta undersöker vi genom frågan: Hur konstrueras segregation som problem i Göteborgs Stads strategiska fysiska planering? Studien antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en diskursanalys utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv och bygger på metoden “What’s the problem represented to be?”, vilket ämnar synliggöra hur ett problem är konstruerat genom att studera de lösningar som föreslås. I studien analyseras segregationsbegreppet i strategiska plandokument framtagna av Göteborgs Stads från 2009 fram till idag. Utifrån analysen dras slutsatsen att segregation framställs som ett brett, negativt och ohållbart problem som bör motverkas. Det målas upp en bild av att segregation kan motverkas genom fysisk planering, där problemet främst ämnar lösas genom fysiska åtgärder för att stimulera social interaktion. På så sätt framställs stadens fysiska miljöer som orsak till segregation, där människor som bor rumsligt uppdelat hindras av den fysiska miljön från att interagera med varandra och leva tillsammans i en stor gemenskap, vilket framställs som idealet. Om segregation är ett brett och strukturellt problem finns det anledning för Göteborgs Stads strategiska fysiska planering att rikta mer fokus på att hantera och motverka de möjliga negativa konsekvenserna av segregationen, som är relativt frånvarande i plandokumenten, än att generellt rikta in sig på att påverka segregationen i sig.

Både i Sverige och i de flesta länder förväntas en befolkningsförändring de kommande åren, med en växande befolkning. Där det framförallt är gruppen barn och gruppen äldre som förväntas växa mest och därmed förväntas gruppen medelålders att minska. Samtidigt är detta barn och äldre två grupper som är utanför de som planerar dagens städer och kommuner. Frågan blir därmed för vilka planeras städer för, i och med att grunden ligger i att planeringen ska ske för den större mängden och samtidigt ska hänsyn tas till särintressen.    Den här studien har därför syftat till att öka förståelsen kring hur barn- och äldreperspektiv behandlas i svensk stadsplaneringen idag. För att förstå detta har studien börjat med en genomgång av de dokument och den lagstiftning som finns på nationell och internationell nivå som kan ha en påverkan på hur dessa perspektiv behandlas på kommunal nivå. För att få en djupare förståelse kring hur kommuner faktiskt behandlar dessa perspektiv valdes fyra medelstora kommuner ut för att ingå i studien. Dessa kommuners översiktsplaner har blivit analyserade samt att intervjuer har genomförts med översiktplanerare på respektive kommun.   Resultatet visar att det finns skillnader i hur kommunerna ser på barn- respektive äldreperspektivet och behandlar dessa på olika sätt. Kommunerna i studien hävdar att de måste arbeta mer aktivt för att ta del av barns åsikter och förväntar sig att förväntar sig att äldres åsikter kommer genom de traditionella vägarna. Detta gör att äldres åsikter ofta kommer in senare i processen jämfört med barns åsikter och därmed kan påverka planen eller projektet i högre grad. / Sweden and most of the countries are expecting change in the population in the coming years, with a growing population. It is mainly the group of children and the group of elderly, which is expected to grow the most and the group middle age is expected to decline. At the same time, these are two groups that lie outside the group of who is planning today's cities and municipalities. The question then becomes for whom cities is being planned, since the fundamental ground in planning so to plan for the lager amount while taking special interests in to account.   This study has therefore aimed at increasing the understanding of how children and elderly are treated in Swedish urban planning today. To understand this, the study has begun with a review of which documents and laws that exist at the national and international level, that may affect how these perspectives are addressed at the municipal level. In order to gain a deeper understanding of how municipalities actually treat these perspectives, four medium-sized municipalities were chosen to be included in the study. These municipalities' comprehensive plans have been analysed and interviews have been carried out with planners on the respective municipalities.   The results show that there are differences in how the municipalities view the children's and elderly perspective and work with them in different ways. Municipalities work more actively to reach out to children and expect to get older peoples opinions through traditional ways. This then implies that older people can make their opinion on the plan later in the process compared to children.

Mobilitet är en grundförutsättning för att människor ska vara delaktiga i samhället. Möjligheten att kunna röra sig i sin stad är förknippat med frihet och rättigheter; något som kommuner och andra offentliga organ har som uppgift att förverkliga. Tillgång till ett fungerande trafiksystem, och framför allt kollektivtrafik, är en rättighet för samtliga av stadens invånare. Vi har under studien identifierat två grundläggande problem. Det första är ett retoriskt problem genom att kommuner har svårt att definiera värdet av social hållbarhet och att de ekonomiska och miljömässiga aspekterna således överskuggar de sociala. Problemet med att definiera social hållbarhet medför att dessa aspekter ofta faller bort under genomförandefasen av ett projekt. Det andra problemet är att de system som finns för att presentera de sociala effekterna av en investering inte i sig själva är tillräckliga för att legitimera sociala investeringar. Syftet med denna studie har alltså varit påvisa hur Malmö stad arbetar med social hållbarhet och att diskutera hur kollektivtrafik kan användas som social investering. Vidare diskuteras behovet av att hitta mätbara faktorer för att kunna utvärdera nyttan av social hållbarhet inom specifika projekt Studien utgörs av en fallstudie av Malmös trafikpolitik och projektet Malmöringen. Inom fallstudien har det genomförts intervjuer med tjänstepersoner från Malmö stad och en genomgång av Malmös trafik- och policydokument. De resultat som framkommit av studien är att det finns ett behov av att bryta ner definitionen av social hållbarhet i konkreta faktorer för att kunna diskutera social hållbarhet både i den tidiga planeringsprocessen och på projekteringsnivå. Det behövs även en kombination av existerande mätsystem för att kunna påvisa både de rent ekonomiska värdena och de kvantitativa värderingarna av icke marknadsprissatta faktorer. Detta måste dessutom kombineras med ett narrativt system vilket syftar till att förmedla upplevda värden som inte går att prissätta: samtliga faktorer måste presenteras på ett motsvarande sätt. / Mobility is a precondition for people to be able to participate in society. The possibility to be mobile is closely associated with freedom and rights: something municipalities and other public institutions are responsible for substantiation. Access to a functioning transport system and above all, public transport, is a right for all citizens. During the work with this essay we have identified two main issues. First, there is a rhetorical issue within the fact that municipalities find it difficult defining the value of social benefits and that economic and environmental benefits therefore are valued above the social. The issue deriving from the difficulty in defining social benefits is that the social aspects often tend to be overridden during the actual realization of a project. The second main issue is that the methods used for presenting social benefits from an investment are not enough when it comes to legitimate a social investment. The main objective with this essay has therefore been to demonstrate the work with social sustainability within the City Office of Malmö, and to discuss how public transport can be viewed as a social investment. Furthermore we discuss the need to find measurable factors to evaluate the benefits of social sustainability within specific projects. This essay consists of a case study of Malmö’s traffic policy and the project Malmöringen. Within this case study we have exercised interviews with public officials. We have also exercised a document study of Malmö’s traffic and policy document. The results of the study indicate a need to break down the definition of social sustainability into more specific factors. The rationale is to be able to discuss social sustainability at an early planning stage as well as at the implementation phase. The conclusion is that a combination of existing system is necessary for measuring social benefits to be able to prove both the economical values and the quantitative values of non-market priced factors. This must also be combined with a narrative system which means to convey experienced values which are unable to put a price on: all factors must be presented in an equivalent way.

Svenska chefer lever med att de ständigt måste ta beslut. Besluten kan handla om dagen till hur man strategiskt planerar för år framöver. Inom beslutsfattandet har data blivit en alltmer värderad tillgång för företag, då de kan ta mer välgrundade beslut och få konkurrensfördelar. Strategisk planering utgör ryggraden för flera organisationer och att ta beslut för att följa den strategiska planen är inte alltid det lättaste. Business Intelligence (BI) erbjuder ett beslutstöd i form av data, vilket används mer frekvent av chefer numera. Även om det finns forskning inom områdena strategisk planering, strategisk beslutsfattning och BI fann vi ett forskningsgap. Gapet innefattar att de klassiska teorierna inom strategi är svårare att tillämpa utifrån den digitaliseringstakt samhället har, och hur olika sätt att inhämta och bearbeta information påverkar strategisk planering är outforskat. Tillsammans innebär det att det saknas en förståelse på hur BI kan användas i strategiska processer.  Studiens syfte är således är att identifiera fördelar och utmaningar som chefer står inför i deras strategiska planering och beslutsfattande, samt belysa hur BI kan användas för att förbättra dessa strategiska processer inom företag. Vi har en förhoppning om att studien ska leda till en förbättring i beslutsfattandet och företags strategiska utveckling, och utifrån syftet har följande forskningsfråga undersökts:  Hur arbetar chefer med strategisk planering och strategisk beslutsfattning och hur kan Business Intelligence användas i dessa två strategiska processer? Befintliga teorier har presenterats i den teoretiska referensramen kring studiens tre huvudområden: strategisk planering, strategisk beslutsfattning och BI. Studien är av kvalitativ karaktär med ett interpretivistiskt synsätt och har använt sig av ett induktivt angreppssätt. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts med chefer i olika branscher och organisationer. Efter intervjuerna har varje intervju transkriberats och den insamlade datan från dessa intervjuer har analyserats tematiskt och genererade fyra teman som studiens resultat grundar sig på. Studiens slutsatser visar att chefer får bättre stöd av BI i deras strategiska processer och att studiens respondenter tar beslut utifrån vissa faktorer. En konceptuell modell har tagits fram som visar på hur studiens tre huvudområden samspelar med varandra. Ur dessa områden kan en synergi skapas vilket blir strategisk intelligens. Vidare visar modellen hur BI:s implementering i strategisk planering och beslutsfattande kan leda till att de blir mer pricksäkra, snabba, tydliga och effektiva. När nämnda förbättringar adderas till den strategiska grunden menar vi att resultatet av strategisk intelligens blir en avancerad strategisk grund. Slutligen ger studiens resultat praktiska rekommendationer för hur chefer kan använda BI i strategisk planering och beslutsfattning. Detta genom att ha identifierat fördelar och utmaningar med BI i nämnda strategiska processer, samt hur det kan leda till att processerna blir mer effektiva.

Under miljonprogrammet löstes staden upp. Stadsplaneringen gick från den klassiska kvartersstaden med ett varierat utbud av verksamheter och service till storskaliga bostadskomplex som anlades i enklaver, eller “bostadsöar,” utanför staden. Bebyggelsen saknar koppling till gatan som istället för att erbjuda sociala kvaliteter och främja möten och mångfald har blivit trafikleder med fokus på trafiktekniska funktioner. Samtidigt har avståndet till innerstaden blivit längre och blockeras ibland av motorvägar eller skogsområden som ska skilja den snabba trafiken på motorvägen från bostadsområdet. Detta kan skapa dålig tillgång till varierande funktioner och service. För att hämma effekterna av miljonprogrammets bristande planering undersöks det i detta arbete hur miljonprogramsområden kan anslutas till staden och hur bättre kopplingar mellan dem kan utformas. Detta görs genom att undersöka vad som skapar en bra stad och sedan genom att tillämpa det i en platsanalys av ett område i Örebro som ligger mellan staden och miljonprogramsområdet Vivalla. Därefter appliceras kunskaperna i ett planförslag för detta område. Planförslaget baseras på visionen En stad där det är lätt att leva som i sin tur ska åstadkommas genom att uppnå ett antal mål med tillhörande strategier.  En bra stad skapas sammanfattningsvis genom att främja täthet och närhet i staden, en god funktionsblandning och mångfald, en tydlig gatustruktur, små kvarter samt väl lokaliserade mötesplatser. Genom att främja detta i planförslaget skapas en ny stadsmiljö med en sammanhängande stadsväv som ger upphov till fler möjligheter att, på olika sätt, färdas mellan stadsdelarna.

Planeringen vilar på grundidén att den ska leda till något bättre och gynna alla, och den idén säkerställs genom allmänintresset. Men vad som anses vara något bättre råder det delade meningar om och därav varierar innehållet allmänintresset fylls med, beroende på kontext och tidsanda. En rådande trend som påverkar tidsandan är nyliberalismen som visats påverka planeringen. Den nyliberala idén om planeringen står i stark kontrast till den grund planeringen vilar på då nyliberalismen tillbakavisar planeringen som ett verktyg för att skapa ett samhälle som gynnar alla och istället förespråkar den fria marknaden. Detta innebär att planeringens grundtanke om att allmänintresset ska säkerställa en planering som gynnar alla, utmanas samt anses illegitim av nyliberalisterna. Denna spänning är vad som gör ämnet intressant att studera och är varför arbetet ämnar att studera hur allmänintresset påverkas av en nyliberaliserad planering.  Detta arbete fokuserar på hur nyliberalismen påverkar framställningen av allmänintresset och den frågan besvaras genom att studera nyligen antagna översiktsplaner, eftersom översiktsplanen ska genomsyra all planering i kommunen. För att studera översiktsplanerna kommer en kvalitativ textanalys att användas för att utläsa hur kommunerna legitimerar sin planering vilket också talar för deras syn på allmänintresset. Sedan appliceras det teoretiska ramverket som är uppbyggt kring fyra kärnvärden vilka beskriver hur nyliberalismen ser på samhället, kärnvärdena tydliggör också hur ett nyliberalt allmänintresse ser ut, kärnvärdena är: marknaden, rättsstaten, välfärd och privat egendom. Genom det teoretiska ramverket är det därför möjligt att utläsa ett nyliberaliserat allmänintresse i översiktsplanerna. Arbetets resultat beskrivs genom fyra trender vilka visar på fyra sätt kommunerna legitimerar sin planering, trenderna är centrerade kring ämnena tillväxt, attraktivitet, invånaren och näringslivet. Genom att applicera det teoretiska ramverket framgår det att allmänintresset är nyliberaliserat, men att nyliberaliseringen är begränsad. Detta då planeringen legitimeras av att skapa tillväxt vilket också betyder att marknadslogiska resonemang blir en naturlig del av planeringen, men nyliberaliseringen sker genom en marknadsbefrämjande planering som innebär att kommunerna styr mot tillväxt.

<p>”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna.</p><p>Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad.</p><p>I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan.</p> / Uthållig kommun

En strategisk fysisk planering har under flera år varit något som förespråkats från statligt håll i Sverige, men trots detta så har idealen inte fått något tydligt fäste i den kommunala planeringen. Det är utifrån detta glapp mellan teori och praktik som arbetet har sin utgångspunkt, där syftet är att skapa en förståelse för planeringsprocessens underliggande ideal, sättet som idealen påverkar planeringen och anledningen till att glappet mellan teori och praktik har uppkommit.   Dagens planeringspraktik studeras utifrån sex översiktsplaneprocesser, där ideal från den rationella, kommunikativa och strategiska planeringen identifieras och lyfts fram. Utifrån intervjuer gjorda med kommunala planerare så dras slutsatsen att dagens översiktsplanering främst är baserad på ett rationellt ideal, vilket synliggörs av den systematik och regelstyrning som finns i processen och genom den tydliga rollfördelning som finns mellan planerare och politiker. Uppsatsen visar också på att den kommunikativa teorin inte har fått det genomslag som planeringsdebatten möjligen ger sken av, utan har främst inneburit att ett större antal aktörer inkluderas i processen och att det skapats en bredare kunskapssyn. Den strategiska fysiska planeringen har främst inkluderats genom användandet av visioner, men där dessa är begränsade till att ge en riktning åt den kommunala planeringen och utgår inte från teorins konsensusbyggande eller aktörsmobiliserande aspekter.      Arbetet visar på att idealet om en strategisk fysisk planering, som förespråkas från statligt håll, inte har fått något genomslag eftersom praktiker eftersträvar ett rationellt ideal snarare än ett strategiskt. Ett första steg för att glappet mellan teori och praktik ska minska skulle i så fall vara att praktiker och statliga myndigheter eftersträvar samma ideal. Det går att härleda det rationella idealet bland planerare till att planeringssystemet i sig är rationellt uppbyggt och att planerare endast i liten utsträckning går utöver de lagstadgade kraven i sitt arbete. Glappet mellan teori och praktik har därför förstärkts av att planeringssystemet inte har förändrats i tillräckligt utsträckning, men har också påverkats av att planerare inte aktivt reflekterar över sättet som de arbetar på. Samtidigt bemöts de kommunikativa och strategiska idealen som fått genomslag av ett starkt motstånd från det rationella planeringssystemet, vilka gör att de endast delvis kunnat bli implementerade.

Den här uppsatsen fokuserar på hur dagens planeringspraktik klarar hanteringen av den komplexitet som planering utanför staden kan medföra. Med områden utanför staden koncentreras studien till den peri-urbana zonen, en zon av både rural och urban karaktär i anslutning till tätorter och som ofta pekas ut för exploatering och andra stadsmässiga funktioner när städer växer. Det blir uppenbart i studien att sådana zoner är svårdefinierade och därmed omöjliga att avgränsa och urskilja i kartor. Många forskare menar att zonerna kan studeras genom dess multifunktionalitet och genom att de ses som en process eftersom den peri-urbana zonen förändras i betydligt större skala än den mer konstanta staden och landsbygden. Men studiens syfte är inte att definiera och avgränsa det peri-urbana landskapet. Studien ämnar istället att sätta denna zon i en kontext av styrning, det vill säga hur den kommunala planeringen klarar av att styra sådana multifunktionella och föränderliga områden i takt med att kommuner utvecklas. Det har framgått i tidigare forskning att det saknas styrning av det peri-urbana landskapet och denna studie är ett sätt att undersöka sådana påståenden ur ett svenskt planeringsperspektiv.