Denna kandidatuppsats handlar om den sociala dokumentationen på ett kommunalt äldreboende i Stockholmsregionen. Studiens fokus är på den sociala journalen, som skrivs av undersköterskor och vårdbiträden och regleras i Socialtjänstlagen. I dessa yrkeskategorier saknar många anställda formell yrkesutbildning och många har svenska som andraspråk. Kraven på dokumentation har skärpts under de senaste femton åren, och tidigare forskning visar att det finns svårigheter med att implementera den nya lagstiftningen. Satsningar har gjorts för att höja såväl yrkesmässig som språklig kompetens. Syftet med uppsatsen är att utifrån ett kontextuellt perspektiv problematisera den sociala journalen som medierande redskap och som text. Detta görs i en etnografisk fallstudie av en avdelning på ett äldreboende, där många av de anställda är andraspråkstalare. Materialet består av normerande styrdokument, observationer på avdelningen, intervjuer med omsorgspersonal samt analys av journalanteckningar. Arbetet på avdelningen analyseras med hjälp av Engeströms aktivitetsteori. Slutsatsen är att det finns motsättningar mellan den institutionella normen och den professionella praktiken. En motsättning är inbyggd i dokumentationens flerdelade syfte: den ska vara såväl ett dagligt arbetsredskap (ett professionellt syfte) som ett underlag för uppföljning (ett institutionellt syfte). Detta kommer till uttryck i att omsorgspersonalen när de skriver riktar sig till flera olika läsare. En annan motsättning är att det är möjligt för normauktoriteter att tolka den institutionella normen på olika sätt, om vad och hur mycket som ska dokumenteras. I uppsatsen föreslås att detta kan vara en anledning till variationer i den vardagliga skriftpraktiken. En tredje motsättning syns i personalens val mellan olika medierande redskap för att rekontextualisera händelser i vardagen. Ibland väljer de att kommunicera muntligt i stället för skriftligt, ibland väljder de andra skriftbaserade redskap än de institutionellt reglerade. En fjärde motsättning är att de institutionella reglerna slår fast att dokumentationen är ett viktigt redskap, men att det inte verkar finnas särskild tid avsatt för det skrivande som krävs. Denna tidsbrist leder till att en del händelser inte journalförs. En ytterligare slutsats är att det verkar vara minst lika viktigt att problematisera de krav som journalskrivandet i dag ställer på omsorgspersonalen, som att höja deras språkliga och yrkesmässiga kompetens.

Syftet med denna studie är att undersöka hur formativ bedömning kan stödja elevers lärande och intresseutveckling i den naturorienterande undervisningen. Hur beskriver lärare den formativa bedömningens roll för att stödja elevers lärande i och intresse för de naturorienterande ämnena? Hur använder lärare medierande redskap för att genom formativ bedömning stödja elever i den naturorienterande undervisningen? Studien har en kvalitativ ansats och metoden utgörs av intervjuer och observationer. Resultatet visar att formativ bedömning kan stödja elevers lärande genom att aktivera dem i deras individuella inlärningsprocess och främja utvecklingen av deras självbedömningsförmåga. Studien visar också att lärarna blir stimulerade till att utforma en varierande undervisning som inkluderar samtliga elever och ger dem möjligheten att bli stöttade i sin proximala utvecklingszon av andra mer kompetenta personer i klassrummet. Studien antyder att formativ bedömning kan stödja elevernas intresseutveckling för de naturorienterande ämnena, men resultatet är inte övertygande. Samtliga observerade lärare stödjer eleverna formativt i den naturorienterande undervisningen genom medierande redskap. Språkliga redskap tillämpas för att aktivera eleverna i inlärningsprocessen och för att aktivera dem som resurser för andra elever i undervisningen, medan artefakter främst används för att synliggöra lämpliga strategier i arbetsprocesser samt låta eleverna uppvisa förmågor. Avslutningsvis visar denna studie också att formativ bedömning kan stödja elevernas lärande i naturvetenskap eftersom den formativa bedömningskulturen i kombination med ett tillåtande klassrumsklimat tillåter att eleverna använder varandra som resurser i inlärningsprocessen. / <p>NO</p>

Detta arbete utgår från forskning om fördelarna med kommunikation inom matematikundervisningen för att främja lärandet om ämnesspecifika begrepp och resonemangsförmågan. Matematikdelegationen (2004) lyfter att undervisningen i matematik domineras av ett traditionellt förhållningssätt, vilket innebär lärarledda genomgångar och enskilt arbete med statiska uppgifter. Dock är studien genomförd innan den nya läroplanen trädde i kraft 2011 och resultatet kan därför vara missvisande. Därför är denna studie inriktad på pedagoger som avslutat sin lärarutbildning efter 2011.Studien syftar till att jämföra hur pedagoger, som undervisar i de lägre åldrarna, arbetar för att skapa ett kommunikativt klassrum inom matematik för att utveckla elevernas lärandeUtifrån syftet har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med 4 pedagoger. De har fått samtala om sina tankar och erfarenheter om kommunikation i matematikundervisningen genom att svara på öppna frågor. Frågorna formulerades för att ta reda på hur de arbetar för att möjliggöra för eleverna att kommunicera och interagera med varandra, och med pedagogen, om matematik, samt vilka svårigheter och möjligheter de möter i arbetet med detta. Resultatet har därefter analyserats utifrån en fenomenografisk forskningsansats.Resultaten av pedagogernas svar visar att det finns en samsyn på vad kommunikation inom matematik bör innebära, vilket lyfts som gemensamma reflektioner i grupp, med läraren och i helklass. Detta förklaras med att eleverna ska få möjlighet att redogöra för och ta ställning till sina egna och andras matematiska reflektioner. De deltagande pedagogerna lyfte även att användandet av digitala redskap var en fördel i arbetat med att skapa ett kommunikativt klassrum och att samarbeten mellan eleverna gav förutsättningar till att föra och följa matematiska resonemang.

Med grund i tidigare forskning som belyser problematiken om att barn lämnas ensam med digitala verktyg vid högläsning av elektroniska böcker har denna studie fokuserat på högläsning av elektroniska böcker med pedagoger. Syftet med studien är att undersöka vilka kunskaper inom literacy som konstitueras när pedagoger läser högt ur elektroniska böcker. Studien har tar sin utgångspunkt ifrån följande frågeställningar, Vad kännetecknar pedagogens handlingar under högläsningsaktiviteten av den elektroniska boken och hur möjliggör handlingarna interaktionen mellan deltagarna? Vilka kunskaper medierar den elektroniska boken till barnen? samt Hur medierar den elektroniska boken dessa kunskaper? Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv på lärande och genomfördes utifrån en kvalitativ ansats med observation som metod och videodokumentation samt fältanteckningar som dokumentationsverktyg. Observationerna skedde på en avdelning, på en förskola, i södra Sverige med barn i åldern 2-4 år. Resultatet har analyserats med analysmetoden interaktionsanalys och är tematiserad tre i teman, Pedagogens handlingar som ett stöd för barns begreppsförståelse, Pedagogens handlingar som ett stöd för e-bokens hotspots  och E-bokens mediering av begrepp. Resultatet visar hur pedagoger genom verbala och icke-verbala handlingar stöttade barns begreppsförståelse samt vägledde de genom e-bokens interaktiva funktioner och berättelse. De verbala handlingarna kännetecknas av undervisande frågor, uppmaningar och vägledning medan de icke-verbala handlingarna är blickarnas riktning, gester och fysisk beröring. Pedagogernas handlingar har även möjliggjort interaktion mellan deltagarna. Ett annat framstående resultat är hur e-boken medierade olika begrepp för barnen genom sina illustrationer, animationer och ljudeffekter. Dessa interaktiva funktioner levandegjorde begreppen stundvis och gav barnen möjlighet att delta i undervisningen, istället för att endast lyssna.

No description available.

Avsikten med föreliggande studie är att bidra med kunskap kring elevers förmåga att förstå samt elevers uppfattning, i årskurs 1 och 2, av en åldersadekvat skönlitterär text utifrån olika sätt att högläsa. Detta gör vi genom att undersöka fyra olika sätt att högläsa där vi använder en:1) monoton röst, 2) inlevelse med rösten, 3) inlevelse med rösten samt visa illustrationer och 4) inlevelse med rösten, illustrationer och kroppsspråk. Studiens teoretiska utgångpunkt grundar sig i Vygotskijs teori sociokulturella perspektivet. Våra frågeställningar är: (1) ”Vilka skillnader och likheter finns det hos elevernas förmåga att besvara frågor i årskurs 1 och 2 när olika sätt att högläsa genomförs?” samt (2) ”Vilka skillnader och likheter finns hos elevernas uppfattningar i årskurs 1 och 2 när olika sätt att högläsa genomförs?”. Studien baseras på en flermetodsforskning där kvantitativ och kvalitativ metod har kombinerats. Den kvantitativa metoden innebar att en enkätundersökning genomfördes med eleverna, där de fick svara på frågor som grundar sig på bilderboken Pudlar och Pommes (2016). För att kunna besvara båda frågeställningarna användes även en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Vid intervjun har frågorna som ställts fokuserat på skillnader och likheter i elevers uppfattningar av de olika sätten att högläsa. Eleverna som deltog i studien var 74 elever från årskurserna 1 och 2 från fyra skolor i olika kommuner i Sverige. Resultatet från den kvantitativa enkätdatan påvisar att det är gynnsamt för elevernas förmåga att besvara frågor om illustrationer används vid högläsning. Samtliga deltagande grupper har vid intervjuerna uttryckt en efterfrågan av användning av en röst med inlevelse samt illustrationer vid högläsningen. Vilket går i linje med resultaten från de kvalitativa enkätundersökningarna sompåvisade att det är fördelaktigt att använda en röst med inlevelse samt illustrationer vid högläsningstillfällena.

The study examines the various tools and resources that are used by social studies teachers when teaching about the EU on an upper-secondary school level. The paper is based on the sociocultural theory on learning and tries to determine what abilities are developed in each material. In total, qualitative content analysis were done on 26 teaching materials. Four social studies teachers, working at four different schools have shared their teaching material with the study. The shared teaching material makes up the data for this study. The result of the study is compared with the result of previous research that has also been linked with the subject. All teaching material shared with the study about the EU have been in digital format, centered around a classroom and lesson plan where the computer plays a leading role. The teaching material used is mainly produced by the teachers themselves, with about a quarter of the teaching material obtained from external sources. The study finds that PowerPoint is the most frequently used resource, which is often used to introduce the student to the subject and mainly aims to develop the student’s conceptual ability. In teaching about the EU, there has been a large focus on developing the student’s conceptual-, analytical- and communicative ability. The result of the study shows that the development of these three abilities often take place in connection with each other and are to a certain extent dependent on each other. Conceptual ability is the most frequently developed and trialed ability in the teaching material shared with the study. The study finds that role-playing is a popular tool among most of the participating teachers of this study. The result show that almost all abilities are developed with the help of role-playing exercises, while at the same time it increased the possibility for communication between the students and for collective learning, which is in line with the sociocultural theory on learning. Like role-playing exercises, most of the analyzed teaching materials are rooted in or inspired by reality, which the sociocultural theory on learning highlights as an important aspect. The development of the procedural ability and metacognitive ability is found to a lesser extent in the teaching material, which indicates the possibility for teachers to let students seek information on their own and work more with feedback. / I studien undersöks de olika redskap och resurser som samhällskunskapslärare använder sig för att undervisa om EU på gymnasienivå. Uppsatsen bygger på den sociokulturella teorin för lärande och undersöker vilka förmågor som utvecklas i respektive redskap och resurs. Totalt gjordes kvalitativa innehållsanalyser på 26 undervisningsmaterial. Vi som skriver uppsatsen har fått ta del av undervisningsmaterialet från fyra olika samhällskunskapslärare, yrkesverksamma på fyra olika skolor. Materialet som uppsatsen har fått ta del av är direkt hämtad från lärarnas egen undervisning och kursupplägg för diverse kurser inom samhällskunskap. Resultatet av studien jämfördes med resultatet från tidigare forskning som kopplas till ämnet. Allt undervisningsmaterial som tilldelats om EU utgår ifrån digitala resurser, med ett lektionsupplägg där datorn har spelat en central roll. Undervisningsmaterialet som används är främst framtaget av lärarna själva, med ungefär en fjärdedel som hämtas från externa källor. Studien finner att PowerPoint är den mest frekvent använda resursen, som ofta används vid introduktionsfasen av arbetsområdet för att utveckla begreppsförmågan. Undervisningen om EU har ett stort fokus på att begrepps-, analys- och den kommunikativa förmågan utvecklas och prövas. Resultatet för studien visar att utvecklandet av de tre förmågorna ofta sker i samband med varandra och är till en viss utsträckning beroende av varandra. Begreppsförmågan är den vanligaste förmågan att utveckla eller pröva genom undervisningsmaterialet. Studien finner att rollspel är ett populärt redskap hos de flesta av lärarna som deltagit i studien. Resultatet visar att nästan alla förmågorna utvecklas med hjälp av rollspelen samtidigt som det ökar möjligheten för kommunikation mellan eleverna och kollektivt lärande, i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande. Likt rollspelen, är flertalet av de analyserade undervisningsmaterialen förankrade i eller inspirerade av verkligheten, vilket den sociokulturella teorin om lärande lyfter som en viktig aspekt. Utvecklandet av procedurförmågan och den metakognitiva förmågan återfinns i mindre utsträckning i undervisningsmaterialet, vilket visar möjlighet till förbättring för lärare att låta eleverna söka information på egen hand och arbeta mer med återkoppling.

Syftet med den här studien är att synliggöra goda exempel på hur flerspråkiga elever integreras i svenskundervisningen och analysera hur grundskolelärare i årskurserna 1–6 gynnar dessa elevers kunskaps- och identitetsutveckling i svenskämnet. För att kunna samla in relevant data om olika strategier och metoder för att gynna flerspråkiga elever har vi genomfört fyra semistrukturerade intervjuer med fyra grundskollärare som alla har undervisat i svenska som andraspråk. Metoden består av kategorisering av intervjusvaren utifrån begreppen multimodala verktyg, studietekniker och transspråkande liksom begreppet modersmål och dess vikt för att förstå svenska som andraspråk. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet och vikten av stöttning i undervisningen. För att analysera våra intervjuer och den insamlade empirin har vi utgått från ett hermeneutiskt perspektiv för att skapa en djupare förståelse för intervjusvaren. Genom att analysera de fyra lärarnas svar kan vi konstatera att alla lärarna har strategier som de anser vara fungerande för att stötta den flerspråkiga eleven. Alla fyra lärarna arbetar mycket med olika multimodala verktyg. Tre av de fyra lärarna anser att modersmålet har en stor vikt för utveckling av elevens inlärning. Två av dem arbetar mycket med transspråkande i klassrummet. Utifrån resultatet har vi dragit slutsatsen att alla dessa strategier hänger ihop och främjar språkutvecklingen, som är en viktig del av människans utveckling utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Dessa olika metoder hjälper eleven att utvecklas såväl kunskapsmässigt som identitetsstärkande.

Inledning Denna studie handlar om användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) kopplat till kommunikation. I förskolans verksamhet finns det barn med olika behov när det kommer till att kommunicera. Barn med annat modersmål än svenska, barn med funktionsnedsättning eller de yngsta barnen som ännu inte har utvecklat ett verbalt språk utgör en del av dessa barn. Att finna fungerande vägar för kommunikation är betydande för samspelet emellan barn och vuxna på förskolan. Syfte Syftet är att undersöka och synliggöra pedagogers perspektiv på användandet av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation i samspelet med barn i förskolan. Metod För att undersöka pedagogers perspektiv på användandet av TAKK kopplat till kommunikation har vi utifrån en fenomenografisk forskningsansats genomfört kvalitativa intervjuer i form av en digital enkät. Fjorton förskollärare och barnskötare från två olika förskolor besvarade vår digitala enkät. Enkäten har sedan bearbetats i dataprogrammet Survey and report. Därefter kunde vi utläsa följande tre teman, vilka ligger till grund för vårt resultat: TAKK som förstärkning av kommunikation, samspel och inkludering genom TAKK samt förutsättningar för implementering av TAKK. Resultat Resultatet visar pedagogernas perspektiv på TAKK. De beskriver TAKK som ett fungerande verktyg för kommunikation. Resultatet visar också att pedagogerna har ett inkluderande perspektiv kring användandet av TAKK. Pedagogerna beskriver att TAKK är ett verktyg som ökar samspel och gynnar inkludering men resultatet speglar även att pedagogerna anser att TAKK gynnar alla barns kommunikation oavsett behov. I resultatet framträder pedagogernas olika perspektiv kring implementeringen av TAKK. Ett tydligt mönster i resultatet är dock vikten av samsyn.

Syftet med detta arbetes undersökning är att fördjupa kunskapen om hur, när och varförspel används i (modern) språkundervisning samt hur spel påverkar elevernas lärande. Istudien analyserades och diskuterades befintliga hypoteser kring spel som inlärningsredskapi jämförelse med insamlat data av en digital enkätundersökning av 24 språklärare och derasattityder till spelets användning under deras lektioner. Resultatet visar bland annat att spelpositivt kan påverka den kommunikativa förmågan och öka elevernas intresse att lära sigspråket och aktivt delta i undervisningen. Facit av undersökningen är att speletsanvändningsområden är mångfaldiga och att för en lyckad inlärningseffekt kräver spelplanering, målsättning och transparens.