No description available.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om musikpedagogiskt arbete i förskolan. Specifikt fokus riktas mot förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling. Studiens frågeställningar är:   Hur beskriver förskollärarna sina musikpedagogiska metoder, specifikt i relation till barns andraspråksutveckling?   Vilka fördelar och svårigheter beskriver förskollärarna med att använda musik som pedagogiskt redskap i flerspråkiga barngrupper?   Genom semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare, som arbetar i barngrupper med hög andel flerspråkiga barn, har resultatet visat att förskollärarna arbetar dagligen med musik på olika sätt, exempelvis musiksamlingar och projekt. Förskollärarna är överens om att musikpedagogik har positiva effekter på barns språkutveckling samt är ett stöd i andraspråksutvecklingen. Musikens melodier och rytmer gör det roligare för barnen att möta det nya språket och genom konkreta material stimulerar förskollärarna barnens språkförståelse. Förskollärarna lyfter framförallt sång, vilket beskrivs som ett redskap för att utveckla ordförråd, ordförståelse och uttal.    De är även överens om att musikpedagogiska aktiviteter skapar gemenskap, glädje och trygghet i en flerspråkig barngrupp. Det musikpedagogiska arbetet väcker barnens lust att lära och är ett tillfälle för barnen att mötas och kommunicera, oavsett modersmål. De svårigheter som framträder i resultatet berör förskollärarens didaktiska och pedagogiska förmåga, genom att förskollärarens engagemang, kunskap och tålamod lyfts som viktiga egenskaper i det musikpedagogiska arbetet.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt barn, med annat modersmål än svenska, interagerar med hjälp av icke-verbalt redskap för att komplettera sin verbala kommunikation på en förskola. Dessutom för att synliggöra TAKK i förhållande till andra icke-verbala redskap. Vår studie är en kvalitativ studie där vi utgick från metoden observation. Vår studie bestå av observationer med barn från en förskola där det fanns barn med annat modersmål. 9 stycken barn deltog i studien som vi observerade för att få kunskap om barnens icke-verbala redskap för kommunikation. Studien har som sin teoretiska utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet om barns kommunikation och interaktion med andra människor. Empirin analyserades utifrån tematisk analys. Resultatet visar hur barn använder sig av olika icke-verbala redskap för att kunna föra fram ett budskap i sin kommunikation. Barnen kombinerar många ickeverbala redskap i sina interaktioner, genom ögonkontakt, härma varandra och TAKK är några. I kombinationen använde barnen sig av TAKK tillsammans med andra icke-verbala redskap. Slutsats är att barn med annat modersmål än svenska, använder sig av flera icke-verbala redskap i kombination med ögonkontakt i deras kommunikation.

Studien behandlar hur ensemblepedagoger på olika gymnasieskolor väljer undervisningsinnehåll i ensemble. Syftet var att studera om hur syftet med ensemblekurserna samt det centrala innehållet genomsyrar ensembleundervisningen som bedrivs av varje ensemblepedagog. Kurserna Ensemble 1 samt Ensemble med körsång studeras med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Även hur ensemblepedagogernas didaktiska val formar ensembleundervisningen undersöks. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fyra ensemblepedagoger. Data analyserades med hjälp av den didaktiska triangeln samt en didaktisk översiktskarta. I resultatkapitlet presenterades det ensemblepedagogerna diskuterade om. Resultatet visar att en klar majoritet av ensemblepedagogerna ansåg att vissa moment i kursen Ensemble 1 och Ensemble med körsång tar mer plats än andra i deras undervisning. Sammanfattningsvis talar både deltagare i studien och tidigare forskning om vikten av samspel och repertoarkännedom. I ensemblekurserna finns det olika föreställningar om vad som är mer centralt innehåll än annat. Denna studie fördjupar sig därför i forskningsfrågor som berör hur ensemblepedagoger väljer undervisningsinnehåll i ensemblekurserna.

Aktuell statistik visar att förskollärarbristen är alarmerande, Lärarförbundet skrev redan år 2017 att endast 42% av de anställda årsarbetarna i förskolan hade förskollärarexamen. Studiens syfte är att få en ökad förståelse för hur olika lärarprofessioner ser på inomhusmiljöns betydelse för barns språkutveckling samt hur de arbetar för att skapa en inomhusmiljö som stimulerar barns språkutveckling. För att uppnå studiens syfte användes kvalitativa intervjuer med sex informanter, uppdelat på två förskollärare, två barnskötare samt två övrig personal. Intervjuerna bidrog till en insikt i hur olika lärarprofessioner ser på inomhusmiljöns betydelse samt hur de arbetar med inomhusmiljön för att stimulera barns språkutveckling. Intervjuerna har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begrepp som kommunikation, interaktion, kontext och redskap. I resultatet beskrivs kommunikationen som central för barns språkutveckling. För att gynna språkutvecklingen hos barn framkommer det i resultatet hur informanterna väljer att utforma den fysiska inomhusmiljön med redskap som bjuder in till lek. Samtliga informanter menade att leken bjuder in till interaktion och kommunikation vilket i sin tur gynnar språkutvecklingen. En fysisk inomhusmiljö som stimulerar barns språkutveckling består enligt informanterna av böcker, bilder, bygg- och konstruktionsmaterial samt material som bjuder in till rollekar. Slutsatser av resultatet visar att det finns en samsyn på den fysiska inomhusmiljöns betydelse för barns språkutveckling samt hur de väljer att utforma den fysiska inomhusmiljön för att på bästa sätt stimulera barns språkutveckling, oavsett utbildning eller befattning i förskolan.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka vad ett antal svensklärare i årskurs 4–6 säger när det gäller hur och varför de arbetar med högläsning. För att generera data till undersökningen har semistrukturerade intervjuer använts. Studiens frågeställningar syftar till att besvara hur de sex deltagande lärarna beskriver att de arbetar med högläsning i svenskundervisningen samt vilket syfte de uppger att detta har. I läroplanen nämns inte högläsning som ett krav som ska finnas med i undervisningen. Tidigare forskning visar dock att högläsningen kan ha en positiv inverkan på elevers språkutveckling om undervisningen runt den sker på rätt sätt. Forskningen menar att samtal om det lästa och ett medvetet syfte med högläsningen har visat sig vara exempel på didaktiska val som gynnar elevernas språkutveckling. Resultatet från den här studien visar att de sex deltagande lärarna upplever att högläsningen är viktig för elevernas språkutveckling och samtliga uppger att de använder högläsning i svenskundervisningen. Resultatet visar även att lärarna skapar tillfällen innan, under och efter högläsningen där eleverna får diskutera texterna och att syftet med högläsningen styr valet av bok. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretiskt ramverk i studiens analysarbete. / <p>Svenska</p>

Svenskämnet syftar bland annat till att utveckla elevers förmåga att använda språket för att tänka, kommunicera och för att lära. Läsförståelsen hos svenska elever ligger inte på samma höga nivå som tidigare. Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka didaktiska val svensklärare gör i sin läsförståelseundervisning, men även hur de stöttar elever med lässvårigheter. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare undervisar i läsförståelse med olika undervisningsmetoder, vilket kan leda till att elever får ojämlika villkor för läsutveckling. För att utvecklas i sin läsförståelse behöver elever ingå i undervisning som präglas av att läraren har kunskap och förståelse för vad som utgör god läsförståelseundervisning. Lärare behöver även ha kunskap i hur stöttning till elever kan ske i läsförståelseundervisning, speciellt i fallet elever med lässvårigheter. Det teoretiska ramverk som studien utgår från är det sociokulturella perspektivet, som belyser att människan lär genom språk och kulturella redskap. Denna teori har i analysen av lärarnas utsagor stått som hjälp att förstå resultaten som framkommit. Resultaten i studien visar att alla de medverkande lärarna försöker hitta den proximala utvecklingszonen för eleverna, men att lärarna både organiserar sin läsförståelseundervisning och stöttar elever med lässvårigheter baserat på skilda förståelser av vad som utgör god läsförståelseundervisning.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur undervisande lärare i årskurs 1–3 beskriver att de tänker och arbetar med kooperativt lärande för att stärka elevers språkutveckling i ämnet svenska. Studien är av kvalitativ karaktär och material har samlats in från nio lärare med hjälp av semistrukturerade intervjuer som metod. Materialet har därefter, med hjälp av det sociokulturella perspektivet, analyserats. Resultatet visar att samtliga lärare kan se att kooperativt lärande stärker elevers språkutveckling, samtidig som det framgår att lärare väljer att använda arbetssättet i olika stor utsträckning. Vidare framgår det att flertalet av lärare som anser att de arbetar med kooperativt lärande – inte gör detta fullt ut.

Detta är en kvalitativ intervjustudie utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där åttasemistrukturerade intervjuer genomförts. Syftet är att undersöka hur rektorer möjliggör kommunikativ kompetensutveckling för förskolepersonalen. Resultatet visar att kommunikation är centralt i förskolekontext där förskolepersonalen och rektorerna visar sig tillfreds med förutsättningarna angående kompetensutveckling. Samtidigt visar slutsatsen att ett kollegialt kontinuerligt lärande i arbetslaget är något som anses vara av vikt för en samsyn i arbetslaget.